Söndag eftermiddag och jag sitter vid köksbordet och tänker på de senaste dagarna. Fredagen började med en tidig föredragning på ett stort projekt som jag leder. Jag gick, från föredragningen, chockad över hur chefer tillåts bära sig åt i en ledningsgrupp. Jag gick med känslan av att vara lycklig över att mitt uppdrag snart är slut och att jag inte är anställd och behöver tolerera en sådan företagskultur. Min reaktion har förorsakat flera ”omursäktsbedjande” och det är förstås bra för mig som egentligen inte behöver bry mig. Långsiktigt är beteendet förödande. Kommuner kämpar med att vara ”attraktiva arbetsgivare” när färre, inom kort, ska försörja fler. Jag blir verkligen inte klok.
Lördagskvällen, som skulle bli en lugn hemmakväll, förbyttes i något helt annat då en av Tims vänner försökte avsluta livet. Allt gick bra, så bra det nu kan gå och beroende på vems perspektiv man ser det. Tim har varit utmattad idag. Skönt nog så har höstsolen tittat fram och dörren till trädgården har stått på vid gavel. Jag fick ett ryck och bakade en äppelpaj och Jossan kom hit och fikade.
Jag hann att spontanplantera lite, röja, tömma vaser på vatten (rätt vad det är så kommer nattfrosten och allt fryser sönder) och sopa lite.
Tänker alltid att jag ska hinna så mycket på helgen men är samtidigt tacksam för att jag inte stressar. En sak jag har framför mig är att hänga om alla tavlor. Funderar just nu på vilken plats Karins tavla ska få. Hade tänkt över soffan men idag kanske jag tänkte om? Över sängen?
Författare: Kajsakajsa
Småsaker
Ibland är det enkelt att glädjas åt småsaker såsom blommor att sätta i vasen. Eller, att ösregnet plötsligt upphör. Eller, att titta ned i en kökslåda eller utöver köksbordet där rena glas, efter helgens besök, har samlats.
Tiden
Tiden läker alla sår. Det är ett uttryck jag har tänkt mycket på denna senaste vecka. Av olika anledningar. Det har varit mycket känslor i familjen, det är det fortfarande. De är bara mindre stormiga men fortfarande lika förkrossande. Läker tiden alla sår?
En annan aspekt av tiden är hur ojämn den är. Finns den ens? Är sekunder och minuter bara ett matematiskt sätt att dela in ljust och mörker i? Ibland tror jag det. En minut kan kännas som en timme, en timme som en minut. Just nu är en sak säker: tiden går fort. Jämfört med den långsamma sommaren har tempot ökat markant. Veckorna flyger iväg. Fyra dagar i Varberg, varje vecka, en dag åt mitt eget företag och helgerna överraskar med tjejfotboll, svampplockning, utflykter och, som för en dryg vecka sedan: akutfotografering hos Lollo på INRX på Spinneriet. Hon hade massor att göra, bland annat med att ta fram en enkel broschyr. Hon hittade inga bilder och jag hade kameran i väskan och stativet i bilen. Vad gör man? Löser det på bästa sätt man kan!
En rolig sak som hänt sedan dess är att Lollo blir min partner i att arrangera den kommande retreaten med Sif Orellana. Arbetsnamnet är A Scandinavian Christmas Tale och jag hoppas på uppslutning från hela Europa. Nu ska inbjudan fram, programmet sättas, det ska förhandlas med hotell, letas sponsorer. You name it! Jag vet, sedan A Spring Day at the Mill, som jag och Evelina producerade åt Signe Bay i våras, att detta tar mycket tid. Å andra sidan har jag flera upparbetade kontakter sedan dess och Lollos kunskaper och känningar är inte heller att förakta.
Nu väntar strax kundmöte i Varberg och det är dags att göra mig redo. Ingen tid att förlora. Tiden igen.
Min fantastiska familj o lite till
Igår hade vi en underbar dag, min fantastiska familj och jag. Jag mötte upp med mamma, pappa, bror Mikael, dotter Tim med kille Iris, hos dotter Jossan med kille Oscar, i deras lägenhet. Sedan blev det utflykt, genom ett septembersoligt Halland, ända ned till Morups Tånge. Som vanligt hade mamma ”bullat upp” med picknick: bröd, ost, skinka, rullad, mimosasallad, kokt ägg, kaviar OCH krabbelurer.
En helt underbar dag i sakta mak och fantastiskt att få vara tillsammans.
Idag, söndag, har också varit en härlig dag. Den började tidigt (ja, förstås med kaffe i sängen först) hos Karin med yoga. På hemvägen for jag ned till Hanhals för ett ljuvligt dopp. Så fantastiskt skönt i vattnet!
Efter bad blev det brunch hos Mariana och sedan en tur till Spinneriet i Lindome för att lära mig kassan och rutinerna hos Lollo på INRX. På fredag ska jag hålla ställningarna under några timmar och det ska bli riktigt roligt.
Ja, så har det också blivit september. Jag njuter av sensommaren, av trädgården och av säsongens blommor.
På kvällarna är det återigen läge att tända ljust. Jag gör det i stillhet och i andäktigt lugn.
Mörkret faller allt tidigare, morgnarna kommer allt senare. Det är så vi har det. Det är vår rytm att ta in, acceptera och njuta. Men, än är kvällarna ljusa, solen varm och vinden mild. Havet idag var fantastiskt. Än är det sommar kvar, säger mor!
Aftermath
Det har varit en rolig helg med besök från Stockholm. Ola, Marie och Martin. Skaldjur i fredags, Konstmuseet, Mr P, Da Matteo och Artilleriet på lördag. Som vanligt, när Martin är med, så lagas det god mat. Lördagen avslutades med grill. Igår, innan de åkte, tog vi en sväng till Gunnebo slott. Allt som allt en härlig helg.
Tog en sväng ned till Tjolöholm (när man ändå är i slottstagen) och sista dagen med Mary’s summer house. Det har varit en av sommarens höjdpunkter. Bland flera. Stannade som vanligt till vid gårdsbutiken och köpte upp lagret med bondbönor samt två söta kronärtskockor som jag sedan totalt misslyckades med att tillaga.
Idag har jag vaknat upp till en grubblande dag. Jag befinner mig i efterdyningarna av många saker. Tomheten här hemma är mer påtaglig än vanligt. Det har varit skönt att dela lite tid med vänner; laga och äta mat, duka, tända ljust och hänga i soffan till sent, över trevliga samtal. Saknar också bästa ungarna. Båda har sina egna, vuxna liv. Som sig bör. Efterdyningar igen?
Nu, såhär framåt arbetsdagens slut känns det bättre. En lunch med både prat och mat med bästa, kloka, trygga Karin satt precis där den skulle. Tack, Karin ❤
Dille på bönor
Den här sensommaren går i bönornas tecken. Framförallt bondbönornas. Varje gång jag har vägarna förbi Mariebergs gårdshandel vid Tjolöholm stannar jag till och köper upp mest hela utbudet av bönor.
Förr kokade jag dem alltid men i år har jag testat både att marinera, steka och fritera. Det vikigaste att komma ihåg med bondbönorna är att inte salta förrän precis på slutet, eller efteråt. Skalet blir segt av saltet.
Marinad har jag gjort på olivolja, vitlök och färska örter. När det dragit några timmar har jag hällt av lite olja och sedan hastigt fräst bönorna i pannan.
Att fritera bönor har jag lärt mig av Hannu på Kinnekulle fast hos honom friterade vi stora, vita bönor. Recept finns i Hannus bok Sköna, gröna sommar. Mina bondbönor har jag friterat i rapsolja i stekpannan tillsammans med salviablad. Supergott. En dag testade jag att pressa lite citron över och det blev också bra. Ytterligare en variant jag gjort är att blanda de friterade bönorna med färska myntablad och lite mozzarella. Gott, det med. Har man inte tillgång till bondbönor så är en liknande kombo, också mycket god, gröna ärter och mynta. Tillred ärterna enligt förpackningen och strö över rikligt med mynta när det är dags att servera. Inte innan för då svartnar myntan av värmen.
Bondbönan, när den steks eller friteras, får en lite nötigare smak än när man kokar. Vill man inte, som jag, äta en tallrik bondbönor som lunch eller middag, rakt upp och ner, så är de goda som tillbehör till grillat kött.
Måndagstankar
Måndag morgon och både första arbetsveckan och helgen har gått i en rasande fart. Det milda och melankoliska sensommarljuset har varvats med hastigt mörknande skyar och plötsliga skurar. Gräset i trädgården växer och varje gång jag har tänkt att nu är det dags för klippning, har ett nytt skyfall tornat upp sig.
Jag har tänkt mycket den sista tiden. På saker som har varit och på varför de varit som de varit. En hel del klarnar, sådant som man inte förstår när det är men som man efteråt kan se mer klarsynt. Det är bra, inte jobbigt utan bara bra. Och, lärorikt. Jag har också funderat mycket över jobbalansen. Det är ju bra att jag har fyra dagar i Varberg (under en tid) men samtidigt tar det av tiden jag borde lägga på att få ännu mer fart på andra uppdrag. Jag har flera på gång och redan denna vecka några bra möten inbokade. Men, det är sådant jag funderar på.
Under tiden plockar jag stillsamt med mitt hem. Blommorna i vasen fylls på, lite i taget. När någon blomma vissnat sticker jag ned en annan. Både chrysanthemun och nejlikor är oslagbara när det gäller hållbarhet. I vissa fall även hortensian. I denna bukett ville jag blanda lite höstliga färger utan att för den skull bli orange. Blommorna kommer blandat från Valands blommor och Magasin 7, beroende på var jag har vägarna förbi.
Till helgen som kommer blir det trevligt besök. Då kommer Ola, Marie och Martin, ned från Stockholm. Vi ses alltid på nyår, hos Ola och Marie, och förr sågs vi även på midsommar i Motala varje år. Men, just den traditionen delar vi inte längre utan har istället instiftat en egen: de anländer på fredag kväll för att äta skaldjur. Lördagen brukar vi ägna åt att åka till Hönö för att äta lunch, bada och köpa färsk hönökaka. Sedan hem för grillning, prat och skratt. Men, innan dess en vecka med projektarbete i Varberg, location letande för ett kommande samarbete med Sif, jobblunch i Göteborg och pepp inför min och Saras kommande fotoworkshop!
Det händer mycket på en vecka!
För exakt en vecka sedan skrev min ”gamla” chef, men framförallt konstnär, Josefin Lundmark och frågade om jag visste någon som hade rum att hyra ut till en väns dotter som ska plugga på Chalmers. Exakt en vecka senare har rara Sophie flyttat in! Roligt! Däremellan har det städats (läs sanerats), röjts och målats. Jossans f d rum i lila är numera sobert grått. Hennes pappa var här för att koppla ut lite ”hemmafix” under veckan och han ryste vid tanken att jag inte skulle behålla tonårsrummet. Jossan ryckte på axlarna. Tack och lov!
I morgon är semestern slut. Konstigt nog känns det inte så. Jag har privilegiet att få känna mig fri, även när jag jobbar. Och, privilegiet att få jobba fritt. Därför ska det bli roligt att åka till Varberg och projektet på kommunen imorgon.
Tillbaka till den gångna veckan: Josefin hörde av sig på söndag. På måndag ringde potentiella inneboende Sophie. På tisdag kom hon och kollade. På torsdag tackade hon ja. På fredag målade jag om rummet. På lördag åkte jag och Karin till IKEA. På vägen lämpade vi av min stora (men grymt bekväma) skinnfåtölj på Erikshjälpen, och, hittade det gamla soffbordet jag letat efter. På varuhuset köpte vi säng till Sophie och en ny fåtölj till mig. Sedan dess har jag grejat o piffat. Nog om detta. Nu till bingen. Imorgon är det jobb, men, se så fint det blir!
En dag vid skrivbordet
Jag avrundar en rolig, och väldigt blandad, vecka med en dag vid skrivbordet i mitt nya hemmakontor. Veckan har innehållit möten med både människor och platser. Till exempel var jag av en slump hemma hos en prinsessa, en ung kvinna med långt, vitt flygande hår och tyllkjol. Det blev ett kort besök i en fantastisk fotostudio och en ännu mer fantastisk, vildvuxen trädgård.
En av sommarens soligaste dagar inföll i veckan och just den dagen träffade jag Monika, engagerad fastighetsägare i Kungsbacka. Hon har uppdragit åt mig att göra ett nytt butikskoncept för en av hennes hyresgäster. Det ska bli så roligt och det är detta arbete, eller nöje, som jag ska ägna mig åt idag. Första presentationen för kunden är på tisdag. Senare samma dag gjorde jag en secondhand-tur med Susann. Vi fullständigt fyllde hennes stora Volvo med massor av fynd. Framförallt till Mary’s House, men också till våra egna hem. Jag köpte ett vackert, antikt pelarbord för 250 kronor.
Tim och jag mötte också upp med mamma, pappa och bror Mikael i veckan för en tur till dåtiden. Vi fick en härlig heldag tillsammans, öster om Bullaresjön, närmare bestämt i Flötemarken. Naturligtvis hade mamma med kaffe och smörgåsar som vi fikade vid Kynne älv. Därefter fortsatte färden utmed slingriga grusvägar i hopp om att hitta mammas mormors hus. Vi tror att vi också gjorde det. På vägen hemåt stannade vi i Sundshult, platsen där jag lärde mig simma för femtio år sedan. Vattnet var ljummet och Tim och jag fick dela på min bikini (eftersom jag glömt säga till henne att ta med badkläder).
I fredags var det dags för Art After Beach – Karins vernissage på Watson mat-fik-butik i Åsa. Karins färgstarka bildspråk satt som en smäck och affärerna blomstrade. Hon sålde nio av tavlorna på en och samma kväll!
Så höll jag på att glömma ett annat möte under veckan, det med Anna Karin och Maria på Design & Co på Spinneriet! Kanske blir det min kontorsplats, away from home, från oktober. Lokalen skapar en massa möjligheter för kommande workshops, events, utställningar och kurser. Det kan också passa bra i takt med att Varbergsprojektet börjar rulla mot sitt slut. Och, på tal om workshops och events, så fick jag en förfrågan från Sif Orellana om ett samarbete. Sif lärde jag känna då hon och Signe anordnade fotoretreaten A Roman Summer Feast, i Rom, för ett drygt år sedan. Även detta samarbete ska jag klura lite på idag: när? tema? location? hur länge? Och så en liten budget på det!
Veckan har också bjudit på två dagar i butiken på Tjolöholm. Roligt! Jag visste inte att jag var en skaplig säljare! Efter stängning igår mötte jag dessutom upp med Mariana för att njuta Fransk Afton på Tullen café och bistro. Ostron och champagne, och mycket annat gott, stod på menyn.
Klockan närmar sig tolv och nu är det verkligen dags att ta itu med butikskoncept och workshopidéer. Fortfarande har jag en hel veckas semester kvar!
In love with a loo
En av höjdpunkterna när jag igår gjorde en snabbvisit på Viktorias Lilla gröna utanför Tvååker, var den urmysiga toan. Idag tänker jag att det är ett under vad man kan göra med underexponerade bilder, i Lightroom!
En blommig tapet, vitt liggande kakel, stearinljus och massor med växter! Otroligt stämningsfullt och vackert.
Det är förstås inte för toan som jag åkte dit (fast det skulle kunna ha varit, hade jag vetat) utan för trädgården. Denna oas bestående av flera olika rum med grusgångar och stenplattor är en härlig upplevelse som jag verkligen rekommenderar. Viktora, vars trädgård det är, samarbetar med Marie, under det gemensamma varumärket Trip2garden där de tillsammans erbjuder Trädgårdstitten. Det innebär att de, varannan gång, öppnar sina trädgårdar för allmänheten. För hundra pix får man en finfin upplevelse, trevliga samtal och hembakt fika. Jag har tidigare besökt, och skrivit om, Maries trädgård i Stamnared. Den är också fantastisk.
Trädgårdarna har öppet vid ett par tillfällen till denna säsong men inte alla helger. Kolla på länkarna ovan eller följ dem på Instagram @trip2garden.
Gårdagens besök gav inspiration till min egen trädgård men också till omgörningen inomhus. Jag gillar blandningen av texturer och material, skirt och ruffigt och denna inspiration ska jag ta vara på i det fortsatta röjet i mitt eget hem. Och, än är det juli, solen är tapper och jag har semester. Länge till!
kajsakajsa 