Typsikt vinterväder här på västkusten. Stundom snö, sedan blask för att därefter frysa på! Bäst av allt är ändå att ljuset sakta återvänder. Det märks redan, åtminstone klara dagar.

Jobbet drog igång i måndags och jag måste erkänna att det inte var med jätteenergi som jag gick dit. Men, jag känner mig själv väl vid det här laget. Så fort jag började hälsa på kollegor och medarbetare så kom energin på posten. Dessutom har jag min parhäst Cecilia som jag samarbetar så bra med. Att hon dessutom har både distans till saker och humor gör ju inte saken bättre.

Idag startade också mitt sista uppdrag för Ackebrink på Yrkeshögskolan i Kungsbacka. Två parallella kurser i projektmetodik, projekt och projektledning. Jag har allt stressat upp mig lite över dessa också men nu är jag igång och det är PRECIS så roligt som jag tyckt vid tidigare tillfällen.

Igår kväll blev det en tur till pappa. Han är hemma i lägenheten igen efter en stund på fina boendet Tallbacken. Det var ändå mysigt att dricka kaffe vid köksbordet tillsammans med honom och bror Mikael. Pappa är en gammal man, 92 år nyss fyllda, men trots lite vedermödor så har han humorn i behåll.