Promenad vid havet och stillebenfrossa

Karin tog mig till havet igår. Vi tog två varv runt naturreservatet i Åsa. Naturen här är karg och trubbig. Och, trots Urds rivande och slitande vindar under natten, så var havet lugnt.

Vi promenerade och pratade ända fram till skymningens påtryckningar. Samtalet fortsatte sedan hemma vid Karins köksbord. Jag åkte därifrån full med energi och inspiration.
Energin hänger kvar idag, trots en natts tveksam sömn. Räkningarna är gjorda, jag har bokat möte med en kund som jag ska coacha i affärsplanearbete och sedan sprang jag ut i bilen och hämtade mitt stativ. Äntligen har jag kunnat fånga lite ljus i en riktig stillebenfrossa. Här är ett urval av bilderna. Jag inser att jag behöver jobba vidare med mina kompositioner men det får komma efter hand.
img_5652styling
img_5660styling
img_5645styling

En annorlunda jul

Julaftonen hos mamma och pappa, tillsammans med Jossan och min bror Mikael, var som vanligt lugn och skön. Ett par tre sillsorter, lite Jansson, köttbullar, prinskorvar, julkorv och skinka. Pappa och Mikael doppade som vanligt i grytan, vilket jag, som vanligt, avstod.
Senare bjöd kvällen på överraskningar; Tim och Christian dök helt oväntat upp och Jossan och Oscar var här. Härligt att ha dem samlade en stund. Min bästa julklapp. Sedan fick jag en lite sämre julklapp av Franz – ett rejält bett i högerhanden.
Inget ont som inte har något gott med sig; juldagen, då jag brukar känna mig tom och deppig, spenderades i väntrummet på akuten. Nästan hela dagen! Och, med alla febriga barn och andra betydligt sjukare än vad jag var, så var det inte läge att tycka synd om sig själv. Förutom allergi så fick jag veta att kattbett inte är att leka med. Resultatet? En tio dagars dunderpenicillinkur!
img_5611styling
Idag har jag försökt fånga det lilla ljus som varit. Förutom en tur ut under dagen så har jag ägnat eftermiddagen åt filmatiseringen av Agatha Christies bok And then there were none. Två långa välspelade, välinspelade avsnitt på TV4play.
img_5606styling
Under kvällen har stormen Urd tilltagit. Det rycker och sliter i träd och buskar. SMHI klass 2-varnar och råder alla att stanna inomhus. Ett gott råd som jag gärna lyder.

Ljusets återvändo

Årets längsta natt är avverkad. Nu går det sakta mot ljuset igen. Häromdagen försökte jag fotografera ett litet enkelt konstprojekt jag gjorde här hemma, men, det var omöjligt att få ljuset att räcka till, trots att jag placerade allt precis intill fönstret.
_1010968styling
I tisdags var jag också hos Evelina som är fotograf och har sin studio i Spinneriet i Lindome. Vi åt en härlig lunch och gick sedan lös i studion. Roligt. Evelina fotar bröllop, familjer, vänner, barn och skolfoto. Hon och hennes fotokollega, Christine, delar studion och har inrett den med coola och prisvärda detaljer. Som lampan från Ullared!
_1010970styling
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; det går att inreda och styla supersnyggt, även om man inte har massor med pengar. Ullared, Clas Ohlsson, Ellos mfl har många coola detaljer till bra priser. Det man däremot behöver ha är ögat.
Så, tillbaka till det där med att få saker gjort. Förra veckan träffades jag och Sara, som också är fotograf och driver företaget Imageu, för att diskutera en ev gemensam workshop. Hej vad det gick! På två timmar hade vi satt upplägg, rekat lokal och gjort en budget. Bara några dagar senare var hela grejen klar med inbjudan, program, lokal, mat, props, goodiebags. Jag ser verkligen fram emot att få göra detta tillsammans med Sara, på mysiga nystartade Kaffebaren i Kungsbacka i början av februari. Och, bäst av allt, platserna går som smör i solsken. Tisdagen är nästan full, endast två platser kvar! Åh, så roligt!
_1010972styling

Trollhättan i december

Det var mammas födelsedag igår. Hon fyllde 86 år. Det är inte en speciellt bra bild (tagen med Ipad) men den visar min glada, söta mamma och hennes syskon, samlade i soffan.

img_0583
Från vänster moster Kerstin, morbror Harry (av oss, som barn, kallad Harry Busvass), moster Sigrid, moster Herta, moster Karin och längst till höger min mamma Signe!

Jag hämtade Tim tidigt vid hemmet i Biskopsgården och vi var också framme i Trollhättan tidigt. Solen och frosten hade följt oss hela vägen och vi bestämde oss för att stanna till vid Kopparklinten.
img_5480
Älven är en av mina favoritplatser i Trollhättan. Från Kopparklinten ser man hur människan tämjt vattnet i fallfåran för att utvinna energi i de stora turbinerna men sedan flyter Göta älv, stillad, söderut mot Göteborg och havet. Utmed älvens östra strand löper Kärleksstigen och den västra sidan nås via hängbron. Kommer att tänka Peter Lemarc och en av mina favoritlåtar Drivved och strofen ”Om livet är älven som löper så bred, då är du och jag drivved”. Lyssna på denna fina version med en ung Peter på TV en decemberdag 1992.
img_5486
Och, när jag ändå är inne på Peter så fick jag igår hans nya platta, Den tunna tråden. Tim och jag har lyssnat en del under bilresan hem och jag kommer snart att lyssna mer. Mitt första intryck är naket, öppet och mycket gott.

Att bestämma sig och få det gjort!

Jag är expert på att se möjligheter och att hitta nya idéer. Det finns nästan alltid något som ligger och kittlar min inspiration. När jag gick på art college i England, hade jag en lärare som berättade att han och hans fru hade en anteckningsbok där de tecknade ned alla sina idéer. Han sa också att de flesta idéerna stannade i boken men att den var en inspirationskälla att gå tillbaka till. Att ha idéer hör den kreativa människan till. Jag, som är en inbiten dagboksskrivare, antecknar i slutet av dagboken. En del blir av, annat inte. Mest för att jag inte har tid. Men, nu har jag tid och då gäller det att sålla bland alla tankar, sortera, fokusera och bestämma sig. Vad ska bli och vad ska inte bli. Vad är nu och vad är sen? Sen ogillar jag, förresten, skarpt! Därför tänker jag ägna årets sista veckor till att planera upp mina satsningar och prioriteringar för 2017. När jag väl bestämmer mig så blir det gjort. Så, dags att bestämma sig och det har jag till stor del gjort.

Jag är på väg att lägga planen för 2017. Sedan, apropå absolut ingenting, så kom jag gem från en mysig frukost med min vän Annika och inför ett möte med min vän Sara, och då såg jag den fina frosten. Här är en liten bildkavalkad!
img_5465

 

Tredje adventsfika

Idag hade jag Susann och Pär på adventsfika. Både trevligt och mysigt. Jossan städade igår så det var bara att tända ljus (och rolla bort ev katthår på duken…). Det är skönt att helt opretentiöst hänga över en kopp kaffe och prata, spåna idéer och dela historier, i några timmar.
img_5423styling
Eftersom förra helgens lussebak inte blev helt estetiskt och presentabelt så hade jag bestämt mig för att baka en saffranskaka. Jag använde mig av Leilas recept. Den blev god men som alltid med saffran är det stor risk att det blir lite torrt. Denna kommer garanterat vara torr inom 24 timmar!
img_5417styling
Sena eftermiddagen ägnade jag åt Karins yoga, denna gång ett härligt kundalinipass. En skön avrundning på helgen. Det var årets sista pass men Karin kommer att köra yoga både torsdagar och söndagar i vår.
Veckan som kommer är lugn – måndag och tisdag i Varberg, onsdag en tur till KappAhl och på torsdag åker jag och Tim till Trollhättan. Då fyller min goa mamma 86 år och hennes syskon kommer för att fira. Tim och jag ska vara serveringspersonal! Det ska bli riktigt roligt.

Små knubbiga gubbar

Julens traditioner mister en del av sin viktighet med tiden. Förra året bakade jag inget alls. Tack och lov gjorde Jossan det. I år har jag tänkt om och istället för att göra de vanliga pepparkakorna har jag bakat från Hannus recept.
img_5396styling
Pepparkakorna innehåller kardemumma och citron och receptet finns i boken Hannus magiska jul. Boken är full med godsaker, både söta och matiga recept. Det jag gillar med Hannus mat är att den är så rakt på sak och inte alltför fin i kanten. Smakerna brukar också vara himmelska.
img_5412styling
Jag lät mina knubbiga gubbar bli lite som de ville, struntade i att kavla lövtunt och gräddade plåtar i en rasande fart. Pepparkakasformen är även den ny för i år. Tidigare har jag bara bakat små, tunna hjärtan i munsbitsstorlek. Även den traditionen fick ge med sig. Alltihop känns riktigt befriande!