När man inte kan sova för att det snurrar i huvudet av en massa saker man inte för glömma och som man måste hinna, då är det dags att börja prioritera. Även det roliga kan blir för mycket. Igår när jag var på ett möte i Varberg pratade vi om slow och vikten av att göra en sak i taget. Inatt har jag insett att mitt liv inte är slow, just nu. Så, denna tidiga morgon har jag ägnat åt att boka av eller om och åt att göra mig av med dåliga samveten, sådant jag tycker att jag borde men inte hinner – mentala sänken som också blir mentala hinder. Det är dags att säga nej.
Månad: mars 2017
Lite bakåt och lite framåt
Nästa veckas fotoworkshop med Signe Bay närmar sig. Redan på torsdag kommer hon, Giovanna och Elea hit. Det ska bli så roligt, först och främst att ses, sedan att genomföra workshopen i Evelinas fina studio på Spinneriet. Produkterna från Linum och Iris Hantverk har anlänt och på måndag ska jag hämta på L:a Bruket.
Veckan som gått har varit full av förberedelser men också av roliga jobb. På måndagkvällen var jag på första nätverksträffen med Entreprenörer Tillsammans, ett nystartat nätverk för små företag. Tisdagen spenderade jag nästan helt med Sabina och vi startade dagen med härlig yoga på Asia Spa och rundade sedan av med frukost innan vi högg in på jobb.
Så är det också klart med fyra fantastiska prints av den australiensiska konstnären Tiel Seivl-Keevers, som jag ska sälja i min webshop. Sannolikt kommer de upp nu under helgen och då publicerar jag även en intervju med Tiel. Jag upptäckte henne för flera år sedan och köpte då ett par tavlor från henne. Många har frågat vem hon är och nu är det jättekul att kunna presentera henne för en svensk publik. Men, som sagt, mer om det kommer.
Konsulten som gör slut
Så kallade en uppdragsgivare mig i veckan i samband med att hon beklagade sig över hur svårt det är att säga upp konsulter som förälskar sig i sina uppdrag och uppdragsgivare. Jag tar det som en komplimang – jag vill inte leva för ett jobb längre. I nästan 30 år tog jobbet alldeles för stor plats (tycker jag nu men inte då) i mitt liv. Så, jag är stolt över att vara otrogen konsult. Frihet och variation är min melodi (och det har det egentligen alltid varit det är bara att definitionen av dessa begrepp förändrats lite). Och, trots att jag har massor med olika projekt på gång så försöker jag ända leva mitt liv lite slow.
Jag luktar på mina blommor, viker tvätten omsorgsfullt, låter ibland bara dagen gå. Det är en skön balans mellan slängiga veckor och, som idag, lugna söndagar. Franz ligger och sover i fåtöljen, suckar lite lojt och snusar sedan vidare. Just idag är det improvisation eftersom jag egentligen var uppbokad men avbokad i sista stund. Lyckosamt för mig; i veckan har jag haft fullt i skallen och vaknat tidigt (tidigare än vad de flesta kallar tidigt) och vilan behövs. Detaljplaneringen för Signes workshop om knappa två veckor gör sig påmind. Ännu en sponsor blev klar i veckan; Linum sponsrar med kökshanddukar. Kul! Och, i samband med workshopen får jag gäster. Det är Giovanna som jag hälsade på i Padova i höstas och Ele som jag lärde känna på Signes och Sifs workshop i Rom i juni förra året. Där träffades även Giovanna och jag första gången.
Att det börjar bli vår råder det ingen tvekan om. Fåglarna kvittrar i gryningen och redan vid sextiden är det ljust. Igår strålade solen och termometern visade 8 grader. Snart kan man börja röja i trädgården och dricka kaffe i en läig vrå. Veteranpoolen var här och beskar mitt äppelträd så nu är det äntligen gjort. Förutom att frakta bort alla grenar till komposten så står grävning av rabatter på schemat. Jag har en känsla av att trädgårdlusten är tillbaka. Har jag råd så ska jag också se till att få nytt altangolv och staket. Allt är lite på svaj och en del brädor har börjat ruttna.
Även här inne behövs det tas ett tag i krukväxterna. Det är inte alltid jag är så framgångsrik på den fronten.
Bukarest
Igår kom jag hem efter cirka fyra dagar i Bukarest. Det har varit en intressant och spännande upplevelse. Anledning till resmålet är min vän Mariana och målet för densamma, hennes mamma Ana. Under alla de snart 20 år som vi känt varandra har vi talat om att jag skulle åka med till Rumänien. Nu blev det av.Jag har varit i några öststater tidigare, under kommunisteran, och vilka förväntningar jag skulle ha på Bukarest hade jag ingen aning om. Och, helt klart präglas huvudstaden av sitt politiska arv. Kommunismens estetik var verkligen full av förakt för det vackra. Gamla fantastiskt vackra byggnader revs eller lämnades att förfalla. Kommunismens neglekt har hade på så sätt en förödande effekt. Det som också känns igen är de breda boulevarderna och de stora öppna platserna. Mest av allt gillade jag gamla centrum och där trängs turisterna också under sommarmånaderna. Några gamla pampiga byggnader sedan något drygt sekel fanns också kvar.
Och, naturligtvis går det inte att undvika en titt (från utsidan) på den gamle diktatorn Ceausescus palats Palatul Parlamentului, en skapelse så stor att den knappt går att greppa. En bred aveny med fontän efter fontän i mitten, leder fram till parlamentsbyggnaden.
Jag känner att jag vill läsa på om landets historia – det knappa jag vet, förutom om diktatorn, är skandalen med de rumänska barnhemsbarnen. Landet förtjänar betydligt mer än så.
Förutom själva staden så har vi också umgåtts med Marianas släkt och familjens vänner. Alla otroligt gästvänliga och vi har haft väldigt kul. Dessutom, och det har jag lärt mig nu när jag rest en hel del med en Munteanu, så blir det mycket kring mat. Vi har ätit fantastiskt gott och vällagat, dessutom till otroligt låga priser.
Ja, en rolig och intressant upplevelse som väckt nyfikenheten, det är nog den sammanfattande meningen!
Bråda dagar
Snön vräker ner, tiddelipom… Nja, kanske inte vräker men den faller. I vårmånaden mars. På jobbet i Varberg är det massor att göra, äntligen känner jag lite flås i nacken och det är dejligt! Vi kommer till beslut i svåra frågor och detta leder projektet framåt. Jag kommer dessutom att gå upp lite i tid och det känns också bra så länge jag får ha flexibiliteten att bestämma över densamma på egen hand. Och, det får jag. Jobbar man dessutom hemma ibland så kan man tillaga en favoriträtt: stir fry sparris, lindad med parmaskinka och gratinerad med parmesanost. Gott!
För övrigt är workshopen med Signe Bay nu fullbokad. Ska bli otroligt kul. Nu ska jag strax fokusera på allt runtomkring. Goodiebags ska fixas, props ska väljas ut, frukost ska planeras, blommor och frukt ska till… Och, programmet ska skickas ut till alla deltagare. Så roligt!
Men, imorgon bitti flyger jag och Mariana till Bukarest. Det ska bli spännande. Vi hade båda hoppats att möta våren – i helgen var där 18 grader men nu säger prognosen något sämre. Det blir bra, vilket som. Jag packar förstås ned kameran och håller, trots allt, tummarna för lite vår.
Ljusare tider
Visst är det fantastiskt? Att ljuset faktiskt återkommer? Jag blir lika förundrad, varje år. När så mycket i vår världsbild förändras är det skönt med en konstant. Årstiden.
Idag har jag arbetat hemma – ROSA-räkningen fortsätter – och det bästa med det är att man kan gå på Restorative yoga på Connect Yogastudio.
Idag har jag dessutom anmält mig till en endagsworkshop i Paris den 10 juni med häftiga fotografen och stylisten Local Milk, eller Beth Kirby som hon egentligen heter. Och, jag har en plan; efter jag har varit på workshopen ska jag stanna några dagar i Paris för att njuta, fotografera och ha det bra. Sedan ska jag, på samma sätt som för trettio år sedan, ta tåget till Madrid för att hälsa på vänner. Trots att jag bodde i Madrid i så många år så har jag inte varit tillbaka mer än en enda gång. Otroligt! Så, nu är det dags. Tanken just nu är att jag ska ta tåget (precis som jag gjorde, många gånger för sisådär trettio år sedan) från Paris till Madrid. Om det sedan är möjligt att åka vidare till Carmen och Juan i Dénia så blir det också en del av resan. Oj, får nästan tågluffarkänsla!
När jag ändå är lite inne på fotoworkshops så kan jag meddela att det endast finns 2 platser kvar till workshopen med Signe Bay på Spinneriet i Lindome den 31 mars. Har du inte anmält dig och är sugen? Hugg, för bövelen!
Eftermiddag med Sabina
På seneftermiddagen idag åkte jag hem till Sabina. Sabina är designer, produktutvecklare, kommunikatör, trendspanare… you name it! Jag ska berätta mer om henne inom kort, eller, snarare, låta henne berätta mer inom kort (ja, Sabina, en intervju ligger i pipen). Men, det viktiga, förutom att hon är min vän, är hennes livsprojekt. Ja, jag tror att det är en korrekt bedömning. Mer kommer om det, alltså!
För att stanna vid dagen: två timmar jobb och sedan hoppade vi in i min bil och åkte till kallis. Att bada kallbad var en ny erfarenhet för mig. Ritualen består i att klä av sig naken, duscha av sig den första ytliga skiten, sätta sig i en bastu med andra nakna kvinnor och vänta på att värmen blir outhärdlig och, därefter, ge sig ut, barfota på en brygga och sänka sin nakna kropp i… plus 4 grader!!! Skönt? Uppfriskande! Skönt? Ganska!
kajsakajsa 