Igår kom jag hem efter cirka fyra dagar i Bukarest. Det har varit en intressant och spännande upplevelse. Anledning till resmålet är min vän Mariana och målet för densamma, hennes mamma Ana. Under alla de snart 20 år som vi känt varandra har vi talat om att jag skulle åka med till Rumänien. Nu blev det av.Jag har varit i några öststater tidigare, under kommunisteran, och vilka förväntningar jag skulle ha på Bukarest hade jag ingen aning om. Och, helt klart präglas huvudstaden av sitt politiska arv. Kommunismens estetik var verkligen full av förakt för det vackra. Gamla fantastiskt vackra byggnader revs eller lämnades att förfalla. Kommunismens neglekt har hade på så sätt en förödande effekt. Det som också känns igen är de breda boulevarderna och de stora öppna platserna. Mest av allt gillade jag gamla centrum och där trängs turisterna också under sommarmånaderna. Några gamla pampiga byggnader sedan något drygt sekel fanns också kvar.

Och, naturligtvis går det inte att undvika en titt (från utsidan) på den gamle diktatorn Ceausescus palats Palatul Parlamentului, en skapelse så stor att den knappt går att greppa. En bred aveny med fontän efter fontän i mitten, leder fram till parlamentsbyggnaden.
Jag känner att jag vill läsa på om landets historia – det knappa jag vet, förutom om diktatorn, är skandalen med de rumänska barnhemsbarnen. Landet förtjänar betydligt mer än så.
Förutom själva staden så har vi också umgåtts med Marianas släkt och familjens vänner. Alla otroligt gästvänliga och vi har haft väldigt kul. Dessutom, och det har jag lärt mig nu när jag rest en hel del med en Munteanu, så blir det mycket kring mat. Vi har ätit fantastiskt gott och vällagat, dessutom till otroligt låga priser.
Ja, en rolig och intressant upplevelse som väckt nyfikenheten, det är nog den sammanfattande meningen!