Igår höll jag Instagramworkshop på Design o Co på Spinneriet. Så roligt och kreativt. Lokalen bidrar förstås till en skön stämning och lust att skapa. Det var första gången och jag är riktigt nöjd. Lite att fila på till kommande workshops men på det stora helt bra.
Ljust återvänder med stormsteg och även om det snöat och varit rejält kallt så är våren verkligen på väg. Om några dagar går vi in i mars månad. Underbart!
I veckan har det annars varit kommuner lite om vart annat. Mycket att göra i båda fallen men roligt. Jag hann dessutom med en lunch med Helena som tidigare var chef för stadsbyggnadskontoret i Varberg. Vi lärde känna varandra när jag jobbade för Energi- och miljöcentrum på Campus Varberg.
Veckan som kommer blir i stort sett likadan. Lite här och lite där, precis som jag vill ha det.
Så har vi återigen blivit med katt. Tim har hämtat en liten vilsen stackare från katthemmet. Han heter Leif och är otroligt blyg. Mest gömmer han sig under möbler men i morse kom han nästan ända fram till min säng och tittade lite misstänksamt på mig. Det ska bli roligt att lära känna Leif när han börjar känna sig lite tryggare här hos oss.
Nej, nu är det dags för en förmiddagskopp och sedan bär det av till Spinneriet. Solen strålar och det är finfint utflyktsväder så jag hoppas det kommer många besökare.
Månad: februari 2018
Hemmamys på en söndag
Att sova ut, vakna sakta av sig själv, är en lyx. Jag vaknar ofta av mig själv men inte lika ofta med känslan att jag sovit ut. Imorse hände det. Tim och jag drack morgonkaffe och sedan hade hon saker planerade. Jag fick några timmar i stillhet vid köksbordet. Jag har en del att göra klart till min första Instagramkurs (på egen hand) nästa helg. Känner mig trygg med innehållet men underlag och presentationer ska göras. Då är det bra för både kreativitet och flow att ha en hel dag framför sig. 
Tända ljus och massor av te är bra sällskap. Lunchen blev enkel och av det som fanns. Ett halvt knippe sparris och ett stekt ägg. Parmesanosten var slut. Annars gillar jag att lätt bryna sparrisen för att sedan riva parmesan över och ge den en stund under grillen. Gott och supersnabbt! Utan parmesanens sälta får man toppa med lite salt därefter några varv med svartpepparkvarnen.
Trots det gråblöta vädret, som idag inte kunnat bestämma sig mellan regn eller snö, så tog jag en snabb promenad runt området. Det var skönt att få upp pulsen lite.
Det kan ändå inte sägas annat än att jag längtar efter ljus och vår. En stor del av februari ligger redan bakom oss och ljuset har verkligen börjat återvända. När jag rullar norrut från jobbet i Varberg efter 17-tiden har mörkret ännu inte lagt sig. Många av våren snittblommor är ju också här, inte minst tulpanerna. De är vackra även när de blommat ut.
Att hinna ikapp
Sedan jag blev egen företagare känns det ibland som att jag ständigt ligger steget efter. Att det alltid finns något att hinna ikapp. Inte minst budgeten. Moms och arbetsgivaravgifter tuggar på pengar intjänade på hårt arbete. Det är förstås ingen nyhet – skatt ska betalas. Naturligtvis.
Lyssnade i torsdags, på Kungsbacka Frukostklubb en mötesplats för företag i kommunen, på spännande Simon Arvidsson, en ung företagare, som på bara 4 år byggt upp ett företag med 24 anställda, kontor i Göteborg och Stockholm och på väg att etablera sig i San Francisco. Han och hans kolleger jobbar enligt metoden ”bootstrapping” vilket, extremt kort sammanfattat, betyder att man aldrig gör en investering innan man har pengar till den, eller åtminstone en säkrad finansiering. Alla pengar som tjänas i företaget återinvesteras. Ja, det låter enkelt men… lättare sagt än gjort. Simon verkar f ö vara en kille med huvudet på skaft. Jag blev grymt inspirerad.
Förutom att försöka hinna ikapp försöker jag frammana lite vår. I veckan hade vi, i Sverige, det första isdygnet på två år. Definitionen? Om jag fattat det hela rätt så ska samtliga mätstationer i Sverige ha minusgrader i ett helt dygn. Intressant men, man längtar ju ändå efter våren!
Och, våren, den har jag fyllt med ett antal kurser på Design & Co på Spinneriet i Lindome. Närmast ligger min Instagram Love – en förmiddag om hur man kan bli riktigt vass på Instagram. På vägen dit adderar jag lite vårblommor…
Imorgon bär det av till Trollhättan, till mamma och pappa. Det ska bli mysigt. Sedan verkar det som att ”lilla familjen” (jag, Tim o Jossan) börjat skapa en tradition (believe you me, vi har inte många) och det är att laga mat och äta middag tillsammans på söndagskvällarna. Om nu ett par tre söndagar kan räknas som tradition, så har vi en tradition!
Min baby och jag
Det tog två år. Egentligen mer. Men, min insats varade i två år från att jag klev in på Varbergs kommun som projektledare för kommungemensam kundservice, till leverans. Jag, och flera med mig men långt ifrån många, var övertygade om att det skulle gå att genomföra projektet på ett år. Som projekt, lite kliniskt betraktat tror jag det fortfarande men som förändringsresa tror jag att två år behövdes.
Då, för två år sedan, hade frågan redan stötts och blötts och beslut om genomförande var fattat i kommunfullmäktige. En förstudie var gjord liksom en riskanalys. Sedan fanns ett nästan färdigt projektdirektiv och en nästan färdig projektplan. Mitt uppdrag blev att färdigställa dokumenten och att sedan sätta fart på arbetet med att bygga upp en helt ny verksamhet, från scratch. När jag tänker tillbaka på projektet känns det som att allt jag gjort är att ha sprungit runt på möten med en power point i datorn. Det är förstås långt ifrån hela sanningen – många har, som konsekvens av bland annat mina power points, fått jobba hårt för att göra projektet till verklighet. Kommungemensam kundservice har blivit Varberg direkt med chef och medarbetare, nya lokaler, datorer och stödsystem fyllda med innehåll så att det ska bli möjligt att utföra uppdraget.
Idag 1 februari är det dags. Min baby är, som vi säger på projektspråk, är klar för leverans och har nu överlämnats till linjen. Därmed är mitt huvuduppdrag slutfört. Bilden ovan är från Varberg direkts besöksdel och tidningsuppslaget är Hallands Nyheters artikel från gårdagens invigning. Ulrika Lindhägg, kommunikatör, har tagit bilden.
I förra veckan träffade jag också den goda vännen och fotografen Sara Brodén. Hon har tidigare fotograferat mig och nu kände jag att det var dags för lite proffsiga bilder (framförallt när både Tim och Jossan skrattar åt mina selfies). För att ge Sara lite input kring vilken typ av bilder jag vill ha, hade jag gjort en mood board på Pinterest som jag delade med henne. Så, när vi sågs över en morgonkaffe så var det bara att sätta igång. Här är två av de tio bilderna jag köpte (och, jag är supernöjd med alla och rekommenderar Sara varmt!):
Och, på tal om Sara så kommer hon och jag att ha en ny foto- och stylingworkshop den 1 mars. Denna gång blir det på Spinneriet i Lindome. Ljuset från de stora, gamla industrifönstren där är helt magiskt och man kan ta fantastiska bilder. Om du är sugen så gå in och anmäl dig på Saras hemsida. Som vanligt börjar vi med en grundkurs i fotografering (för de som behöver det) och sedan pratar vi en hel del om bildkomposition och bildens betydelse för varumärket. Många praktiska övningar kan vi också utlova! Inga förkunskaper krävs men däremot en systemkamera. Har du frågor så hör av dig till mig eller Sara.
kajsakajsa 