Ett blogginlägg om bloggare

Det var så roligt, jag måste skratta… ja, åtminstone när jag plockat upp min tappade haka. Som ni vet planerar vi en workshop med Signe Bay och jag försöker samla ett spännande gäng, en skön blandning. I min ambition att göra detta så skickade jag inbjudan till ett gäng bloggare som jag tänkte skulle kunna vara målgrupp. Mycket riktigt, det tog inte långa stunden förrän en kvinnlig bloggare på ett svenskt inredningsmagasin hörde av sig och ville både bo på Pigalle och delta i workshopen. Fanns det månne platser kvar? Jag mailade tillbaka att jo, det finns fortfarande några platser kvar men gå in och anmäl dig snarast. Ett par minuter senare får jag ett mail från samma bloggare där det står ”Förlåt om jag är krånglig. Men när jag anmäler mig så ska jag betala 4500 kr för workshopen enligt länken. Ska jag betala detta nu och att jag sedan sända kvittot till er för återbetalning?”
img_6312styling
Jag tappade hakan. Är våra bloggare så bortskämde att de tycker att de inte ska betala? Att jag borde skänka bort en av tolv åtråvärda platser till ett värde av 5895:- (inkl 1 hotellnatt. Vet ju inte hur många hon tänkt sig?)? Till saken hör att denna bloggare har 6000 följare på IG att jämföra med Signes 275 000. Vem gör vem en tjänst?
Jag vet, jag ondgör mig lite över den hypade s k bloggosfären. Dessa unga och, ska absolut medges, drivna skara av (mestadels) kvinnor i trettioårsåldern eller däromkring, som verkar tycka att det räcker att peka på en produkt så springer tillverkaren efter och skänker. Nu är jag säkert hård och drar alla över en kam men jag förundras verkligen.

En vän till mig deltog i ett bloggevent nyligen. Hon är mycket framgångsrik designer och hon skulle tala för ett gäng specialinbjudna bloggare. De som skulle tala betalade för att få göra det! När jag hälsade på över en kopp kaffe satt hon och planerade sitt föredrag i största detalj. Någon vecka senare frågade jag hur det hade gått och då berättade hon att ingen av bloggarna kommit fram för att tala med henne, ingen hade skrivit om det hon berättat. Istället hade de pratat med och fotat varandra. Och, det är detta jag ser när jag läser bloggar. De skriver om varandra, söta den och fina du. De intervjuar varandra (och nyligen söndagsintervjuade en bloggare sig själv. Smaka på den!) och allt är fint och snällt. En värld utan terrorister (och det är förstås skönt), utan stök och bök. En värld med glada miner. Återigen, hatten av, för uppenbart är ju att det funkar och, tro mig, jag missunnar dem inte framgången. Jag är bara ärligt förvånad över hypen och makten!

Ja, nu har jag fått detta ur mig! De av er som känner mig har hört mig förut och drar nog på munnen. Släpp det, Kajsa. Ja, jag släpper det. For now.

För övrigt, en suddig bild med underbara anemoner från Valands blommor och interiör. Vasen, som jag tycker är urläcker i sin smäckra elegans, köpte jag för 25:- på Erikshjälpen. Ha en bra söndag alla, önskar en bloggare!

Räkna rosor

Idag räknar jag rosor. Det låter romantiskt och lite som en praktikplats på Valands blommor. Men, det är något HEEELT annat. ROSA är förkortning för rationell organisering av serviceadministrationen och det är en modell för att analysera en kommunal verksamhets kundärenden. I mitt fall handlar det om att identifiera den typ av ärenden som ska ingå i uppdraget för den kundserviceverksamhet som jag projektleder uppbyggnaden av åt Varbergs kommun. Det jag gör idag är att räkna ut hur kostnadsfördelningen ska se ut inför förvaltningarnas budgetarbete.
img_6297styling

Igår kväll träffade jag en gammal kollega från min tid på Telia. Insikten var lite chockerande när jag fick massor av energi över att prata med någon som är fostrad i samma affärstänk som jag. Insåg att jag verkligen saknar mina gamla miljonbudgetar, klurandet på bästa möjliga ROI samt glädjen när en affär gick break even och det bara var att sitta och vänta in vinsten. Min största budget som jag var ansvarig för under den tiden var på dryga 300 MSEK, min minsta på 40 MSEK. Man tänkte liksom i hela miljoner när man funderade på vad budgeten skulle räcka till. Det var med andra ord skönt att tala med någon på ett invant språk, med ett slipat affärssinne och stor kunskap om kundernas situation. Om jag ska vara ärlig så var gårdagen första gången som jag saknade jobbet på Telia. Nuförtiden jobbar jag ju under helt andra förutsättningar, och, missförstå mig rätt, jag älskar mitt jobb såsom det är idag men det var kul att minnas de skarpa affärscasen, de stora projekten då marknadsandelarna stod på spel. Det var då och nu är nu och idag räknar jag rosor.

Styling och foto med Signe Bay!

Jag ägnade ju en hel del tid förra året åt att bli bättre på att fotografera. En stor del av vad jag lärt mig är danska stylisten, fotografen och art directorn Signe Bays förtjänst. Med över 275000 följare på Instagram så vet hon vad hon talar om.
Nu kommer Signe hit, till Evelinas studio på Spinneriet i Lindome, för att ge en av sina få workshops! Det blir en dag helt i Signes regi då hon delar med sig av all sin kunskap och erfarenhet. Få platser och mycket hands-on kan utlovas under workshopen En vårdag på Spinneriet
Processed with VSCO with s2 preset
Processed with VSCO with s2 preset
Processed with VSCO with s2 preset
Alla foton här ovan är Signes bilder. Hon anlitas av många stora internationella varumärken och förutom att prata foto och styling så kommer hon under dagen också att prata om branding och Instagram.
För övrigt innehåller dagen fika och lunch. Den senare stylar och äter vi tillsammans i Lilla Spinneriet.

Självklart ingår en goodie bag. Så här långt är två sponsorer klara och det är fantastiska L:a Bruket samt Iris Hantverk

På kvällen äter de som vill middag med Signe och det kommer också finnas möjlighet, för den som reser, att boka rum på finfina Hotel Pigalle i Göteborg.

 

On the road

Jag har rest runt mörkaste Halland, granne med mörkaste Småland, idag. Slingriga vägar, nakna lärkskogar, sjöar och massor med dimma. Imorgon fortsätter äventyret!

img_6260styling
img_6269styling

Jag har det bra eller, när målet blir resan

Jag har ett mål för mitt liv och det är att bli oberoende av tid och rum. Kort beskrivet; att jag ska bestämma över min egen tid. Målet har jag satt upp på en sisådär tre års sikt. Men, så slår det mig att jag faktiskt, nästan i alla fall, redan är där. Resan mot målet har liksom blivit målet. Det är klart att det finns en del kvar men i stora drag lever jag i otrolig frihet.
img_6233styling
Idag är en sådan dag när livet känns fritt och nästan lite pirrigt. Jag har, som vanligt, vaknat tidigt, gått upp och malt de sista kaffebönorna och återvänt till sängen med en kopp hett kaffe. Därefter en lång dusch, idag med tända ljus. Alldeles strax ska jag packa ned kameran och köra till en ny kund. Ingen stress. Troligtvis hinner jag med lite administration senare och på eftermiddagen ska jag gå till Eva på Connect Yogastudio för en yogamassage, bästa behandlingen för en trött och stel vinterkropp som äntligen börjat få nys om våren.
img_6215styling
img_6214styling
För det känns att våren kommer i år också. Trots att trädgården är stelfrusen känns det så. Det är ljuset. Det börjar ju ljusna redan vid sjutiden och när jag lämnade kontoret i Varberg vid 17 igår så var det ännu inte riktigt mörkt.
Det är härliga hoppfulla och energifyllda dagar. Nej, nu är det hopp ut i bilen och resa mot Hyltebruk! Ha en finfin dag!

Söndag med Franz

Hela veckan har gått i ett med massor att göra. Igår var det bara tvunget att vara helt ledig. Solen strålade på förmiddagen och jag var tidigt i Göteborg.

img_6186styling
Idag är det bara Franz och jag hemma och äntligen har jag packat upp alla props och ställt tillbaka dem på sina platser. Skräpet har kommit iväg till återvinningen och en kopp te hanns med hos Jossan på Espresso House efter att jag handlat. Nu lagar jag lite sen lunch innan röjet får fortsätta.
Väntar f ö på svar från Hotel Pigalle och bilder från Signe. Så ska jag lägga ut hennes workshop – A Spring Day at the Mill. Mer info om det kommer.
Sara och jag har redan satt nytt datum för repris på vår workshop, tack vare Monika Hamrin som erbjuder sin innergård och fina vinkällare som workshopslokal. Det kommer bli kanonbra.

Mer fotoworkshop

Igår höll Sara och jag den andra workshopen om foto, styling, komposition och varumärke, på Kaffebaren i Kungsbacka. Den här gången var vi dubbelt så många och dessutom flera professionella fotografer. Och, ett gäng som var mer nybörjare. Vi var lite oroliga innan men det visade sig vara en skön kombo. Flera personer, både i söndags och igår, både fotografer och andra, uttryckte sitt behov av att få kontroll över kameran och att komma bort ifrån att slumpen fick avgöra vilka bilder som blev bra.

Förutom framstegen med kameran, var det roligt att se hur bra alla var på att bygga sina egna stilleben, både vana fotografer och de som var nybörjare med kameran. På det stora hela; en skön energiboost!