Hemma igen

Idag har jag varit på sjukhuset i Varberg. Åkte dit med en taxichaufför från Linköööping, som pratade hela vägen.

I Varberg blir man som alltid både proffsigt o omsorgsfullt bemött. Jag måste erkänna att jag, till och från under dagen, känt mig lite liten o ledsen. Det började med hjärnans spratt: att återigen vara tillbaka i korridorerna jag brukade hänga i 2009, när cancern hittades. Denna gång släpade jag mig runt, ensam. OK, inte det bästa för att boosta sig själv. Men, ombytt, lite färdiglipad o medicinerad, så sturskade jag till mig, riktigt fint!

Jag ska inte trötta någon med detaljer men förutom söndersmulad handled så är även foten bruten, men, enligt ortopeden, på ”rätt” ställe d v s man gör inget åt det.

På seneftermiddagen kom Jossan med rullstolen o körde mig (i bilen, inte rullstolen) hem efter diverse apoteks- o hämtmatsbesök. Väl i ensamhet igen kom tårarna. Pratade med bästa Tim, med bästa Karin o med bästa föräldrarna (som man jag ju, trots mina 57 år, fortfarande är barn till). Skratt o tårar om vartannat. Gulliga Annika B som jag lärde känna sist jag jobbade i Kungsbacka och som vet allt om att bryta av diverse kroppsdelar ringde o erbjöd sig att komma med en uppsättning hemgjorda lunchsoppor på måndag. Hur gulligt är inte det?

Ja, så några reflektioner på allt detta. Jag har BESTÄMT mig för att se detta som ett tillfälle som skickats mig för att jag ska stanna upp, tänka över hur jag lever mitt liv o fatta beslut om hur jag ska leva fortsättningen, För det är ju som Karin, kloka, kloka Karin säger: sedan jag slutade på Telia för nästan exakt 5 år sedan, så har jag kastat om allt i en enda virvelvind. Värt att tänka på. Sedan, det där med ensam o liten; alltså, jag visste det ju sedan långt innan men, jag blir påmind igen – jag har hur många underbara, kärleksfull, roliga, varma, smarta, coola, hjälpsamma vänner, som helst! Och, på det har jag nu också lärt mig att business är business, stenhård sådan och om man tror att den också är vänskap så har man fel. Också en jäkligt viktig lärdom i det, närmare bestämt; jag får vara hårdare i mina val av samarbetspartners framöver MEN jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli en kallhamrad affärskvinna själv! Aldrig!

Ni som följer mig här o läser, häng med mig i mina funderingar över vilka val (och vilka strävanden jag ska ge upp) jag ska göra. Ni kan säkert bolla tankar o komma med kloka inspel men, jag tänker att flera av er ibland befinner sig i samma sits som jag gjort o att vi kanske kan inspirera varandra till bättre, roligare, klokare och mer hälsosamma livsprioriteringar?

Du som läst så här långt., lämna gärna en tanke om dina tankar kring detta, som en kommentar här, eller på Facebook!

Sist men aldrig minst: kärlek till mamma o pappa (var inte oroliga, jag repar mig!), Tim o Jossan, brorsan o alla mina vänner, bekantskaper o annat löst folk som behagar förgylla min tillvaro med jämna mellanrum. You all ROCK!

Otur och världens bästa familj och vänner

Dagen innan A Scandinavian Christmas Tale mötte Sif och jag upp inne i Göteborg för lite sista minuten planering. Vi har ju gjort ALL planering utan att ses. Vi har inte ens pratat i telefonen! Jag var uppfylld och inspirerad när jag åkte hem på kvällen (trots en p-bot). Tyvärr rundade jag av dagen med att falla så illa att jag stukade foten och bröt armen. Det resulterade i timmar på närakuten i Kungsbacka och därefter på akuten i Varberg. Jossan och Oscar hjälpte mig. Ja, inte direkt vad jag hade planerat. Det som däremot blev planerat är en operation. Tack och lov fick jag skjuta upp den till efter retreaten. Hur skulle man klara sig utan familj, fantastiska vänner och allmänt vänliga människor?

Några av de fantastiska vännerna överraskade också retreatdeltagarna med ett härligt, urproffsigt Luciatåg. Helen (Soovik) fick dessutom sin dröm uppfylld; att få vara Lucia. Med i tåget var min bästa Karin (Björnsdotter), Madeleine (Huber), Birgitta (Strandvik) och Tina (Ek). De flankerades av utbytesstudenten Caleb från Taiwan (iförd strut, den stackaren) och Charlee från Australien. Rörande vackert! Bilderna på Luciatåget är tagna av Louise Granhof Juhl.

För övrigt har retreaten gått bra. Det blir magiskt när kreativa människor umgås runt gemensamma intressen, så tight, i några dagar. inspiration, skratt och varma intima samtal. Sif har bjudit på all sin kunskap och klokskap och vi har fått dela allt med Anna från Göteborg, Eva från Fornåsa, Maria från Kullavik, Nettan från Oslo, Louise från Aarhus, Elena från Madrid, Sandra från Grekland, Karmen från Slovenien och Paris, Marisa från Canada samt Ivan från Malta. Det har varit helt magiskt!

Jag har hängt med, hela vägen, haltandes och med gipsad arm. De enda undantagen är första kvällens middag på Pigalle och dagens avrundning vid frukostbordet. Jag behövde rätt och slätt vila. Nu är vet snart tid att sova och hoppas på operation imorgon.

 

Det börjar likna jul

Äntligen en avslappnad och lugn helg, helt utan måsten. Jo ett, men bara ett roligt sådant: Pernillas 50-årskalas igår kväll. Fullt hus hos Eva på Watson i Åsa. De är bra på att fixa kalas, det där Åsa-gänget! Dessförinnan ägnade jag dagen åt att fixa med blommor och ljus, städa och röja och förbereda lite för advent. Jag ser fram emot julen också, trots att det kommer bli en annorlunda sådan. Självklart besök hos mamma och pappa i Trollhättan men sedan misstänker jag att tjejerna firar på sina egna håll. Tomt? Både ock! Men, jag vill att de ska ha det bra och göra det som ger dem energi.

Nåja, jag hann med en tur på stan och fick massor av julinspiration bland annat på COSA homestories i Kungsbackas innerstad. Vad jag dessutom hann med var att sätta en pepparkaksdeg eftersom jag ska baka för nästa veckas retreat! Denna gång blir pepparkakorna helt veganska och jag gör som förra året; väljer Hannu Sarenströms pepparkakor med citron. Receptet finns i boken Hannus magiska jul. Kakorna ska bakas ut och gräddas idag. Jag håller också på att packa ned allt som ska följa med till Spinneriet nästa vecka: tallrikar, kaffemuggar och props (rekvisita).
IMG_1351Styling
Gulligaste Helen Soovik har packat en lattjolajbankoffert med ännu fler fina props som jag får låna till retreaten. Hon är dessutom värsta organisatören av ett hejdundrande lussetåg som kommer att överraska deltagarna på fredagseftermiddagen. Det blir ett härligt tåg med fantastiska femtiplussare och en och annan ungdom; en utbytesstudent från Taiwan (?) som får bli stjärngosse, stackarn, och en ung kvinna från Australien som än så länge inte vet hur galna vi skandinaver är i december.

Egentligen hade jag tänkt åka till Trollhättan idag men jag har för mycket saker i skallen och för många grejer kvar på agendan för att få ro. Istället blir det att fortsätta packa och gå hemma och skrota denna helt oplanerade söndag. Första sådan på väldigt länge! Men, som sagt, det mesta börjar landa. Det enda som kvarstår är att regnet upphör och att vi får tillbaka förra helgens gnistrande vinterlandskap.

IMG_1291Styling

Den första snön

Igår föll den första snön! På sätt och vis har jag längtat, främst efter stämningen. Det drar ju ihop sig mot advent, lucia och jul och även det känns bra.
Om mindre än två veckor är det dags för retreaten med Sif. Det känns oerhört skönt att det närmar sig – jag har varit ganska uppstressad. Retreaten, som äger rum den första adventshelgen, blir en bra början på julsäsongen.
IMG_1193StylingAnnars har jag spenderat stor del av helgen på Design & Co, på Spinneriet i Lindome. Igår hade jag sällskap av fantastiskt duktiga konstnären Maria Liffner. Hon hade en del arbete att göra efter förra helgens vernissage.

IMG_1207Styling
Dessutom har jag haft en efterlängtad gäst hemma, nämligen Franz Kafka Jeppson, Jossans katt. Hon och Oscar har varit i Falun, hos Gelle och Stefan, och jag har varit kattansvarig. I fredags bestämde jag mig för att inte bara åka till Jossan för att mata Frazze, utan att ta med honom hem över helgen. Hade det där härliga minnet av mysiga kissen som sover vid fotändan, kryper upp i famnen när jag dricker kaffe och som stryker sig mot benen när man går ut i köket. Jodå! Så har helgen varit MEN jag hade glömt hur det är att ha kliande ögon, tät nästa och 6 kilo katt som sätter sig på magen när han är hungrig vid sextiden på morgonen! Fast, det har varit mysigt också.
IMG_1214 (1)Styling
Tillbaka till snön. Den började falla en aning ängsligt för att sedan ta för sig i stora mått. Nu är trädgården vit och frostig.

För övrigt så kom jag äntligen igång med mitt nya uppdrag, i veckan som varit. Hela fredagen ägnades åt Kungsbacka kommun och näringslivsfrågorna. Denna vecka blir blandad kommunkompott! Kul med omväxling!

Utställning och planering

Ojojoj! Vi trodde knappast att vi skulle få ihop en utställning! Vi tvivlade, på våra respektive kammare, nästan ända in på vernissagedagen. Jag tänker att vissa saker lär man sig aldrig och andra lär man sig gång på gång. Som, till exempel, att Karin och jag ALLTID tvivlar när vi börjar närma oss slutspurten i ett projekt, liksom att vi ALLTID för ihop det så himla bra! Vi har ett gott samarbete, Karin och jag. Minns för några år sedan, när vi skulle göra en ganska stor installation på kulturhuset Komedianten i Varberg. Någon av de anställda undrade om de kunde få se vår plan. Karin och jag tittade på varandra och svarade, nästan med en röst: vi jobbar inte med sådant!

Vi är i alla fall väldigt nöjda med helgen. Förutom glada tillrop, spontana och planerade besök (som t ex Katja och Lars samt Anna och Patrik), så hann vi prata och planera fler aktiviteter, efter årsskiftet.
IMG_1068
Vi fick också beröm för vårt fina långbord. Här fick vi så fin hjälp och sponsring av Marinette som driver Blomsterdekoratören på Kyrkogatan i Varberg. Marinette är en ung tjej med stor känsla.

Så, till sist, mitt nya uppdrag i företaget är äntligen klart. Det blir en halvtid, som konsult, på Kungsbacka kommuns näringslivsenhet. Så spännande. Varbergsuppdraget fortsätter en stund till men kommer att sakteliga fasas ut eftersom projektleveransen snart närmar sig. Det mesta är på rull, utom min bil som knappt startar och när den väl gör det säger den: service av motorsystem snarast! Usch, det låter dyrt! Fortsättning följer!

 

Det kanske ordnar sig

Ja, tro det eller ej, jag har sovit varje natt, lugnt och gott, ända sedan i söndags. Vilken skillnad det gör att få sova sig o-trött. November är en månad med många olika projekt som ska genomföras. Närmast ligger helgens utställning tillsammans med Karin. Det blir väl närmast en pop up; vi hänger fredag-söndag på Lottastugan i Varberg. Som vanligt tvivlar vi och småstressar men jag vet, vi har varit där förr, och, erfarenheten är att det faktiskt blir riktigt bra. När det väl händer.
sinnenas rum 2 bild
Ute har hösten verkligen kommit. Frosten biter i den växtlighet som kämpar kvar, en stund till. Det är både vackert och stämningsfullt. Här inne tänder jag ljus. I mängder. På morgonen när jag vaknar, på kvällen när jag kommer hem.
IMG_1033
IMG_1062Styling
Parallellt håller jag på med alla förberedelser till A Scandinavian Christmas Tale, tillsammas med Sif Orellana. Det börjar falla på plats men jag har känt mig otroligt stressad, främst, inser jag nu, på grund av tidsbrist. Och, just nu har jag ett litet glapp med extra tid. I Varberg har jag gått ned till 50% och jag är i väntan på att det ska bli klart med ett uppdrag i Kungsbacka, på kommunens näringslivskontor. Ytterligare 50% i åtminstone ett halvår. Denna gång blir det som konsult. Timingen är egentligen helt perfekt, liksom det faktum att avtalet med Kungsbacka inte blev klart till den 1 november. Den värsta konsekvensen är att december blir en månad att återigen gnaga på sparpengarna men, det är väl det som de är till för?
IMG_1059Styling
Idag jobbar jag hemma. Ska försöka bli klar med allt för retreaten, skriva några reportage för intranätet i Varberg samt göra en del inköp inför helgens utställning. Ja, vad säger ni? Det kanske ordnar sig?

Hemmafix

Stressen och oron verkar ha rotat sig i min kropp. Jag har inte riktigt ordning på mig själv. I fredags tog jag semester och det var verkligen jätteskönt. Jag fick stökat undan en hel del av det som stressat mig den senaste tiden och idag ska jag se till att få resten under kontroll.

Tim har inte varit här den senaste veckan och jag har tänkt mycket på henne och saknat henne. Igår tog jag äntligen tag i allt och städade iordning i vardagsrummet (som ju också är mitt sovrum). Karins tavla har äntligen kommit upp på väggen.
IMG_1023 (1)Styling
Jag fick dessutom, äntligen, skickat iväg lite bilder till tryckeriet efter att jag försökt sätta mig in i dpi, ppi och RAW. Nu tror jag att jag har koll. Ska bli spännande att se några av dem i storformat…
IMG_0762 (1)Styling
Var på Spinneriet och fotade för någon vecka sedan och, jag kan inte låta bli att fascineras av ljuset där. Förmiddagen resulterade i diverse frukter i motljus. =)

Hörde förresten ett intressant inslag på radion igår. Det handlade bland annat om FOMO (fear of missing out) och hur forskning visar att detta gör oss mindre lyckliga. Man skulle kunna tro att det är ett nytt fenomen, en konsekvens av vår ständiga närvaro i sociala medier, men så är inte fallet. Skillnaden är att vi nu är mycket mer exponerade för alla olika val som finns och att vi, genom sociala medier, kan följa andras val. Detta gör oss mer osäkra på våra egna och rädslan för att ha missat något uppstår. Observera att mitt resonemang är en grav förenkling av kontentan. I inslaget talades det också om Maximisers och Satisficers. De förra lever för att maximera sitt liv – allt kan alltid bli lite bättre. Som en konsekvens har Maximisers svårt att fatta beslut och när de väl gör det så är de oftare missnöjda. Satisficers nöjer sig med good enough, fattar snabba beslut och är oftare nöjda. För den som tycker det låter intressant kan man ta del av denna artikel från Daily Mail.

IMG_1010 (2)StylingHade förstås glömt att sommartiden tog slut inatt så det blev en glad överraskning. Det innebär att jag faktiskt sov en timme längre än vad jag först trodde. Smög upp, tände ljus och gjorde kaffe.
Nu är det strax dags för en förmiddagskopp. Jag är ingen stor fan av kaffebröd men ibland, såhär på förmiddagen, förgyller jag kaffet med lite kardemumma. Då känns det som ett riktigt Jeppsonskt elvakaffe. Det påminner mig om att jag inte varit hos mamma och pappa på evigheter. Dags att ta mig själv i kragen, även på det planet!