Att vara egen och cool

Igår föll den första snön. Alldeles för tidigt. Även inatt har det snöat men nu lyser solen på en fortfarande grön trädgård och en höstfärgad skog. Skator och koltrastar pickar på äpplen och småfåglarna flyger från gren till gren. Det borde vara en stillsam tid. Ändå har jag lite av förra höstens stress i mig. Inte på långa vägar såsom då – och jag aktar mig noga – men ändå. Karin (B, inte R och inte Carin med C) och jag pratade om det i veckan. Det är pressen att alltid ha ansvaret för att dra in pengar. Uppdragen kommer, lite som de vill. Och, de går. Månadsfakturor ska ut och andra har kommit in och ska betalas. November är också momsinbetalning. Dessutom är det lätt att börja tvivla – tänk om jag aldrig mer får några uppdrag? Tänk om ingen vill ha det jag kan erbjuda? I dessa stunder önskar jag att jag kunde vara lite coolare, bara tänka: det löser sig. För det gör det! Ja, ni känner igen det – jag har skrivit om det förr.

I allafall har jag en bra höst. Tre-fyra uppdrag, av olika storlek, rullar på några månader till. Ett av dem, det jag har för Mölndals stad, är så roligt. Jag har förmånen att få jobba tillsammans med två riktigt vassa kvinnor; Carina Kloek-Malmsten som är näringslivschef, och Karin Kempe som är näringslivssamordnare. Tillsammans vrider och vänder vi på frågor och formuleringar, ända tills vi inte orkar mer. Det är hög nivå på diskussionerna men det finns också plats för skratt. Precis såsom jag gillar det!

Jag har dessutom förmånen att jobba hemma ibland. Det har blivit två sådana dagar nyligen. Många känner sig distraherade hemma men jag blir verkligen riktigt produktiv. Dessutom uppfann jag surdegstisdagen –  en dag då man jobbar undan ALLT sådant som ligger och gnager (ofta för att det inte är så roligt).
Lille Leif gör mig sällskap på dagarna. Man kan tro att han bara ligger och sover men, han är fortfarande på sin vakt och snabb att kika med ena ögat så att man inte har onda avsikter när man närmar sig!

Det är söndag men jag ska strax kila iväg till Spinneriet för att jobba i Lollos butik. Till veckan är det höstlov för många men jag har fullt upp med alla mina kunder. Det blir en bra vecka!

Lång tid men äntligen här

Av olika anledningar har det gått lång tid sedan jag skrev. Det är inte att jag inte velat utan att jag inte (tekniskt) kunnat.

Sedan september, då jag sist skrev, har det hänt massor av saker. Jobb har rullat på, nya uppdrag har startat och jag har träffat nya kunder. Det är ALLTID roligt. En annan sak som är rolig är när jag ser att mina kontakter eller rekommendationer ger jobb till andra. Som, till exempel, ett snabbt samarbete som jag spontangjorde med tjejerna på Magasin 7, en liten mysig blomsterbutik i en avkrok utanför centrala Kungsbacka.

Det har resulterat i en ny, stor kund och nya möjligheter för dem. I stort och i smått. Sån´t gillar jag!

Jobbar annars på med Kungsbacka kommun och Mölndals stad. Den senare är en fantastiskt utmanande företeelse där jag tillsammans med näringslivschef och strateg får gnugga genikölarna tills de nästan blöder. Grymt givande. Häromdagen satt vi i min studio på Spinneriet i Lindome, en helt perfekt miljö att låta tankar och idéer vandra fritt, i. Här hade jag också min första test av mitt nya koncept Business Boost. Under tre timmar borrade jag och en produktdesigner i utmaningar och möjligheter, innan vi avslutade med en lunch på bästa Lilla Spinneriet.

IMG_6039StylingPå samma plats anordnade jag workshopen ”Bord duka dig” – en foto- och matstylingworkshop med gemensam lunch. Fem kreativa kvinnor deltog.

Ja, andra saker händer också, saker som får mig att tänka. Jag kommer inte att skriva om det här och nu, men, det är stoff till framtida reflektioner.

Sist, men inte minst, vill jag skicka några tankar till min familj: min äldsta dotter Tim som börjat plugga (och gör det med bravur) för att bli systemutvecklare (eller något i den branschen som jag inte har koll på). Min yngsta dotter Josefin, som tar ett stort kliv ut i självständigheten och dessutom byter jobb – idag har hon jobbat sin sista dag som Master Barista på Espresso House – på måndag börjar hon ett nytt arbete på Systembolaget. Resten av min familj är också värd tankar – min coola bror som engagerar sig i skolan och alla ungdomars möjligheter, med ett grymt, personligt engagemang. Coolt.
Sist, men inte minst, mamma och pappa. De är fantastiska! Jag vill bli som de!

Ljuva augusti

Jag har alltid tyckt att luften i augusti ändrar sig, nästan exakt på dagen för månadsskiftet. I år har det inte varit lika tydligt på grund av värmen. Däremot fick vi första höststormen redan igår. Annars märks det att högsommaren är på väg att lida mot sitt slut. Kärleksörten, en överlevare även en sådan här sommar, blommar i höstiga färger. Här får den sällskap av chokladblomma och vildmorot.

Mamma kom hem från sjukhuset med ett helt team av människor från sjukvård och hemtjänst. Under dessa dagar ska de utreda vilken typ av hjälp som mamma och pappa ska få i hemmet. Men, redan häromdagen kom mobil toalett, duschpall och handtag vid sängen på plats. Det ska bli skönt när allt är klart och jag hoppas båda föräldrarna kan slappna av när vardagen underlättas en del.

Nästa vecka börjar jobbet så smått. Det blir lite Kungsbacka kommun och förhoppningsvis också Mölndals stad. Vidare ligger jag i startgroparna för workshops och kurser. Under hösten blir de här i Sverige men har lite tankar på att göra något i Spanien till våren. I Dénia eller kanske Madrid? Vi får se.

Nu bär det av till mitt roliga extraknäck – Marys Summerhouse på Tjolöholm.

Huvetobena – en historia

Lars-Gunnar var inte mer än en tvärhand hög men jag var livrädd för att stöta på honom. Att möta honom på väg till skolan var en mardröm eftersom jag då var dömd till att komma försent. Skam. En gång stötte jag på honom på väg in till min farmors kafé. Han höll fast mig och drog med full kraft i mitt långa hår. På kvällarna tog min pappa ett grepp om saken. Han började berätta historien om Huvetobena (alias Lars-Gunnar). Huvetobena var egentligen en ganska ynklig stackare. Han hade det inte så lätt och saker gick sällan hans väg. Det var detta som dolde sig bakom den hårda ytan. Jag förstod inte då att detta är en del av se bakom ytan, att det finns en sida vi inte känner till, att det finns anledningar till människors beteenden som vi inget vet om.
Scan 9

Veckan som gått har varit omtumlande på många sätt. Ett besök hemma hos föräldrarna slutade på akuten för mamma som föll och gjorde sig illa. Jag är full av beundran för mamma och pappa. De är snart 88 respektive 89 år gamla och bor i sin fina lägenhet och klarar sig själva, trots att de inte är helt pigga. Knopparna är det inget fel på, det är kropparna som sviker en aning. Men, nu är det dags att ta lite hjälp från samhället. Nu väntar vi på en vårdplan som får bli grund för en biståndsutredning. Målsättningen är att få hjälp i hemmet. Det kommer bli superbra.
Vi har för övrigt roat oss med att se på gamla diabilder. Så roligt. Mikael lyckades skapa fram en fungerande diaprojektor och pappa samlade ihop bilder: Skåne, Norge, Danmark, Öland, Landskrona, Lödöse… Mamma, snygg och stolt med matchande handväska och skor, getingsmal midja, solglasögon och kort, spikrak lugg till den korta frisyren. Pappa, lång och smal, pressveck på byxorna, stundom med glasögon, stundom utan, stundom med skägg och stundom utan. Och så Mikael och jag!

Annars fortsätter den otroliga sommaren. Morgondopp eller kvällsbad, oftast i fina Hanhals. Ibland på egen hand, ibland i sällskap med Tim.

Middagar på Jossans balkong är andra härliga inslag, denna sommar. När jag kommer hem avslutar jag kvällen i fåtöljen i trädgården, hör vinden susa i den stilla sommarkvällen. Än är den ljus. Trädgården är torr och bara ett fåtal växter blommar. Färgerna är sensommarens.
IMG_5364Styling

Mat och möten

Jag är ingen stor matlagningsfantast, inte heller bryr jag mig så mycket om regelbundna måltider (dumt, jag vet), men ibland så får jag feeling. Så, jag tänkte dela några av mina favoriträtter för heta sommardagar. Först ett par superenkla snacks: blanda flingsalt med chiliflingor och doppa vattenmelonsbitar i. Eller, skölj några salladsärter och doppa i flingsalt. Att de är lite fuktiga gör att saltet fastnar. Salt är viktigt i värmen eftersom det binder vätska och båda snacksen är enkla och goda. Sedan plockade jag upp en salladsidé i Köpenhamn efter en lunch med Giovanna och här är receptet:IMG_5269Styling
Skär munsbitar av gurka och cantaloupemelon. Salta och dressa med olivolja. Garnera med dill och mynta. Saltet gör liksom grejen här.
En annan goding jag gjort på det senaste är denna lilla rätt som jag fick inspiration till (men inget recept så detta är min tolkning) på Pinterest.
IMG_5293Styling
Jag gjorde den i måndags och då vet alla västkustbor att det inte finns färska räkor, men, det behövs faktiskt inte. Så, grunden är lite ruccola och avokado. Sedan fräste jag djupfrysta räkor med vitlök, chili, salt och citron. Låt räkorna svalna lite annars blir ruccolan tråkig.

Igår kväll var det dags för både mat och möten. Härliga Helen och Peter hämtade mig med Silverpilen och vi åkte till Hanhals för att bada och picknicka.

Förutom allt annat gott som hamnade på picknickfilten så vill jag påminna om min sommarfavvoröra: ett gäng djupfrysta ärter (som kan tina snabbt under kranen), ett par ”slevar” creme fraîche, salt och lite mynta (ärter och mynta är en supergod kombo), gott för att doppa lite rostat bröd eller crostini.

Ja, om gårdagen var varm så var dagen ännu varmare. Jag var nere på klippan i Hanhals strax efter nio. När jag kom var havet spegelblankt, genomskinligt och ljuvligt varmt. Strax kom en efterlängtad bris. Tänk om man verkligen kunde spara dessa tillfällen till november, eller ännu bättre, till slutet av januari! Men, det är svårt. Tiden har sin gång och så ska det nog vara.

 

Mäktigt

Mäktigt kan man säga om mycket av det jag erfarit de senaste dagarna. Men, maffigast av allt är nog resan mellan fjällen, in och ut ur tunnlar, förbi forsande klargrönt vatten, förbi glaciärer och utmed hela Hardangervidda!
IMG_3763Styling
Tågresan mellan Göteborg och Bergen tar ungefär 12 timmar med ett längre stopp i Oslo. Den går längs vackra Göta älv, upp genom Dalsland för att sedan svänga in i Norge, i höjd med Halden. Från Oslo slingrar sig sedan järnvägen åt alla möjliga håll, en väg formad av människan i skön symbios med naturen. Där man inte kommer igenom, ja, där får man fara runt. Precis som livet i stort. En lång tågresa ger tid att tänka, att slumra och att bara betrakta. Ro.

”Hemma hos” – mig själv!

Att besöka någons hem är alltid spännande. Smaker och stilar är olika och jag blir lättad varje gång jag kliver in i ett hem som inte är sådär ”inredningsreportageaktigt”, väldigt städat, rent och avskalat. Visst, det kan vara supersnyggt, men det är inte min favoritstil. Frida Ramstedt som skriver den enormt framgångsrika inredningsbloggen Trendenser skrev ett intressant inlägg där hon ifrågasatte de ideal och hemmahos-reportage som inredningsmagasinen framhärdar med att publicera. Frida rev ned mängder av kommentarer. Läs inlägget – det är både bra och roligt.
Jag följer många fina hem på Instagram; sekelskifteshus med glasverandor och bröstpanel. Själv bor jag i ett tvåvånings parhus med altan och liten trädgård, byggt 1990.
IMG_2932Styling
Mitt hem är ofta ganska stökigt. Jag glömmer en grön plastkruka på favoritskåpet, ärvt från min mammas föräldrahem, i flera dagar.

 

Mina stilleben ändrar sig i takt med att jag dammar (inte så ofta) eller att jag kommer hem med någon ny pryl som jag antingen fått av pappa, hittat på loppis eller inhandlat på något kul ställe. Jag har en förkärlek för huvuden, torsos och figurer, stora som små. Soffans kuddar är tilltufsade (mest för att min ena dotter ”bor” där när hon inte har något för sig) och överdraget som jag köpte nytt i somras eftersom den andra dotterns katt vässat klorna på det befintliga, ligger kvar i sin låda!
IMG_2934Styling
Mitt kök blir också stökigt, helt av sig självt. Vissna blommor slänger sig inte och disken hoppar inte in i diskmaskinen. Pressokannan och kaffekvarnen står alltid framme, redo att göra ännu en kopp.
IMG_2939Styling
En sak som jag är mycket noga med är att bädda sängen eftersom den har en ganska central plats i den nästan helt öppna nedervåningen. Att långsamt bädda är en del av min morgonritual.

Jaja, kalla det stökigt eller otrendigt men jag har en tanke med mitt hem. Först och främst att det ska vara mitt men också att det ska vara fullt av små överraskningar: oväntade kombinationer, knasiga inredningsprylar och, framförallt; det ska synas att det är ett hem som det lever någon i. Och, eftersom den som lever här är jag och jag är lite slarvig och ostädad av mig, så får även mitt hem vara det!