Det ena med det andra

Igår träffade vi begravningsbyrån, pappa, min bror och jag. Det blev ett fint möte med en lugn och saklig ung man. Vi, familjen, har hunnit både prata och känna. Vad är rätt för mamma och den person hon var? Vad är rätt för oss? Vi är rörande överens. Mamma Signe var inte otydlig som person eller med sin karaktär. Det gör det lätt att enas.

Det som slår mig efter mötet är hur mycket roligt vi delat och delar. Vi har, om än berörda, skrattat högt och gott under detta möte. Det finns verkligen så fantastiskt många skojiga saker att minnas. Saker som bland annat har gjort oss till de vi är idag.

– Jag har massor av lax och kyckling i frysen, säger pappa. Vad gör jag med den?

Min bror och jag kontrar direkt: vi träffas och lagar mat, äter gemensam lunch och laddar matlådor. Detta är verkligen inte en av våra traditionella aktiviteter men jag ser mycket fram emot det. Jag har redan börjat googla recept.
Screen Shot 2018-01-14 at 10.54.22

Bild och recept på krämig kyckling från Pinterest. Letar vidare efter goda laxrecept.

Parallellt med allt ledsamt händer också goda saker. Jag har på sista tiden klurat över min framtida försörjning. De två långsiktiga uppdrag jag har just nu tar slut: Mölndals stad nu i januari och Kungsbacka kommun i juni. Sommaren är ju något man som egenföretagare måste planera för – uppdragen avstannar och det gör även faktureringen. Men, som ett brev på posten kom en fråga om ett stort och superintressant uppdrag från Kungsbacka kommun, i fredags. I början av nästa vecka kommer det att vara formaliserat och då berättar jag mer.

För övrigt många känslor och tankar just nu.

Hejsan, det är Signe!

Igår morse lämnade hon oss, strax efter nio, den nionde januari 2019. Min och min brors mamma, pappas fru, mina döttrars mormor. Hon hann fylla 88 år och 67 av dem tillbringade hon med vår pappa. Vår bästa mamma, hon som alltid svarade ”hejsan, det är Signe” när vi ringde henne.
IMG_5009Styling
Jag saknar dig, mamma! Vi saknar dig!

Årets näst sista dag

Året går mot sitt slut. Det har varit ett bra år. Jag lovade mig själv att jag skulle ta det långsammare. Jag är inte helt säker på att jag har gjort det hela tiden men en sak är säker; jag har inte varit i närheten av den stress och press jag kände sommaren och hösten för ett drygt år sedan. Än har jag inte tänkt ut något ord för 2019, kanske kan det bli en övning för morgondagens tågresa till Stockholm. Där blir det nyårsfirande med Ola, Marie och Martin. Det är ALLTID trevligt. Och gott. Och underhållande!

När ljuset kom idag sken solen. En stund fram på dagen svepte dimman in och jag gav mig ut med kameran.
IMG_7177Styling
Turen gick från lätt dimma, till tjock och ogenomtränglig och så, plötsligt, helt klart. Det var nästan vinstilla och havet låg spegelblankt.
IMG_7186Styling
IMG_7194Styling
Sedan for jag vidare till Gåsevadholms slott, en rosa skapelse alldeles runt knuten.
IMG_7221Styling
Efter att ha druckit en kopp kaffe hos Jossan på Espresso House tog jag en promenad genom ett soligt och uppklarnat Kungsbacka.
IMG_7229Styling
Imorgon lär det inte bli något skrivet så jag passar på att önska alla som läser ett riktigt gott nytt år!

December

Hur fort går ett år? Hur långt är ett snöre? Tim har hunnit fylla 25. Hur fort gick inte det? Det är ett år sedan jag ramlade och bröt handled och fot. Det känns som igår (förutom i handleden och foten!). Tid är ett udda fenomen, kanske bara matematik och inget annat.

December är en mysig månad även om det är som allra mörkast just nu. Det är inte många minuter på dagen då ljuset räcker till för att fotografera. Men, i söndags när jag var på Spinneriet roade jag mig med att fotografera Signe Persson Melins fina tekanna som jag inhandlade för många år sedan. Jag har alltid gillat koppar som fått ärga. Den turkosa färgen gör sig fint mot den bruna fönsterkarmen, tycker jag.

Även jag har börjat pynta så smått. Det är ändå före jul som det är som allra mysigast – direkt efter nyår vill jag ha vår. Då åker pyntet ut och de första tulpanerna inhandlas. Jag brukar ALDRIG köpa tulpaner före årsskiftet! Däremot hyacinter. Som den här lilla godingen som får bo i en gammal engelsk såssnipa.
IMG_6728Styling
Eller, den vippiga lilla enen som står så fint i en gammal, krackelerad jättemugg.
IMG_6727Styling
Även om julen är annorlunda nuförtiden, inte som när jag var liten och inte heller som när mina barn var små, så längtar jag lite. Mest för den lediga tiden, jullunchen hos mamma och pappa, tillsammans med käre bror och för det mesta även med tjejerna. Tänker på allt jag vill hinna då. Eller allt jag inte alls ska hinna då. Mest av allt vill jag sova, djupt och länge, en lyx som inte längre är mig förunnad så ofta.

 

Känslan börjar infinna sig

Igår morse när jag körde ner till Varberg fick jag feeling. Julfeeling, närmare bestämt. För första gången på månader hade jag dessutom en sådan där lugn känsla i magen (kan bero på att jag på sistone, äntligen, tagit tag i ett par surdegar och mentala energitjuvar). Saken blev inte sämre när jag, på väg till parkeringshuset, träffade på Henrik Lundahl, kanslichef i Varbergs kommun och mitt beställarombud när jag jobbade där. Henrik är en klok men med humorn på precis rätta stället. Så kul att se honom.

Idag sitter jag hemma och jobbar. Och, tar det lite lugnt. Den första snön föll inatt så när ljuset äntligen kom såg jag det tunna pudret som låg över trädgårdens vissnade växter. Fortsatt feeling, med andra ord. Fredagsfeeling, dessutom.
IMG_6540Styling
I helgen ska jag spinna vidare på julinspirationen och börja fixa lite. Det är ju ändå nu, veckorna fram till jul som är de mest mysiga tycker jag.

Ledig söndag är ledig skön dag

Förra söndagen, när vi var på väg hem från Trollhättan, satte tjejerna på julmusik i bilen. Ganska mysigt, faktiskt. Jossan är ju en total julfantast och missar inte ett tillfälle till lite feeling. På spellistan fanns t o m några spanska villancicos (julsånger).
Veckan som gått var varierad: måndagen på groteska Säröhus, en orgie i total smaklöshet.

Tack och lov var dagens innehåll desto bättre. På onsdagen hade jag en Business Boost, tre timmars manglande av Maria och hennes företag Tillväxtbyrån.
Helgen började med middagsbesök i fredags och igår, en helt improviserad utställning hos Lollo på INRX. Hon hade beställt tavlor till Spinneriets konstrunda men de hade inte kommit fram. Mina foton kom upp på väggen i en rasande fart. Sedan var det budgetårsmöte med Kungsbacka DFF, möte med marknadsgruppen och sedan tillbaka till Lollo. Tillsammans avslutade vi den tidiga kvällen över en delad räkmacka och ett par glas vin. Och, mycket fniss.

Idag har jag en helt ledig dag. Det är den första på länge, helt utan bokningar. Som vanligt vaknade jag tidigt och bestämde mig för att ta en promenad vid havet. Fixade en termos med kaffe och rullade ned till Hanhals.

Det var soligt och aningen blåsigt men samtidigt härligt och rogivande. Eftersom jag legat och bläddrat på Pinterest på morgonen så var jag full av inspiration. Så, när jag kom hem byggde jag upp en minifotostudio och fotograferade lite av vad jag hittade här hemma.

Jag fortsätter att fascineras av ljus och mörker. Jag kan bli helt tagen av de subtila skuggornas suggestiva inverkan på en bild! Nu ska jag se om jag kommer på några fler kompositioner och fortsätta fotografera en stund. Ljuset försvinner snabbt såhär i november.

 

Att vara egen och cool

Igår föll den första snön. Alldeles för tidigt. Även inatt har det snöat men nu lyser solen på en fortfarande grön trädgård och en höstfärgad skog. Skator och koltrastar pickar på äpplen och småfåglarna flyger från gren till gren. Det borde vara en stillsam tid. Ändå har jag lite av förra höstens stress i mig. Inte på långa vägar såsom då – och jag aktar mig noga – men ändå. Karin (B, inte R och inte Carin med C) och jag pratade om det i veckan. Det är pressen att alltid ha ansvaret för att dra in pengar. Uppdragen kommer, lite som de vill. Och, de går. Månadsfakturor ska ut och andra har kommit in och ska betalas. November är också momsinbetalning. Dessutom är det lätt att börja tvivla – tänk om jag aldrig mer får några uppdrag? Tänk om ingen vill ha det jag kan erbjuda? I dessa stunder önskar jag att jag kunde vara lite coolare, bara tänka: det löser sig. För det gör det! Ja, ni känner igen det – jag har skrivit om det förr.

I allafall har jag en bra höst. Tre-fyra uppdrag, av olika storlek, rullar på några månader till. Ett av dem, det jag har för Mölndals stad, är så roligt. Jag har förmånen att få jobba tillsammans med två riktigt vassa kvinnor; Carina Kloek-Malmsten som är näringslivschef, och Karin Kempe som är näringslivssamordnare. Tillsammans vrider och vänder vi på frågor och formuleringar, ända tills vi inte orkar mer. Det är hög nivå på diskussionerna men det finns också plats för skratt. Precis såsom jag gillar det!

Jag har dessutom förmånen att jobba hemma ibland. Det har blivit två sådana dagar nyligen. Många känner sig distraherade hemma men jag blir verkligen riktigt produktiv. Dessutom uppfann jag surdegstisdagen –  en dag då man jobbar undan ALLT sådant som ligger och gnager (ofta för att det inte är så roligt).
Lille Leif gör mig sällskap på dagarna. Man kan tro att han bara ligger och sover men, han är fortfarande på sin vakt och snabb att kika med ena ögat så att man inte har onda avsikter när man närmar sig!

Det är söndag men jag ska strax kila iväg till Spinneriet för att jobba i Lollos butik. Till veckan är det höstlov för många men jag har fullt upp med alla mina kunder. Det blir en bra vecka!