Ljuva augusti

Jag har alltid tyckt att luften i augusti ändrar sig, nästan exakt på dagen för månadsskiftet. I år har det inte varit lika tydligt på grund av värmen. Däremot fick vi första höststormen redan igår. Annars märks det att högsommaren är på väg att lida mot sitt slut. Kärleksörten, en överlevare även en sådan här sommar, blommar i höstiga färger. Här får den sällskap av chokladblomma och vildmorot.

Mamma kom hem från sjukhuset med ett helt team av människor från sjukvård och hemtjänst. Under dessa dagar ska de utreda vilken typ av hjälp som mamma och pappa ska få i hemmet. Men, redan häromdagen kom mobil toalett, duschpall och handtag vid sängen på plats. Det ska bli skönt när allt är klart och jag hoppas båda föräldrarna kan slappna av när vardagen underlättas en del.

Nästa vecka börjar jobbet så smått. Det blir lite Kungsbacka kommun och förhoppningsvis också Mölndals stad. Vidare ligger jag i startgroparna för workshops och kurser. Under hösten blir de här i Sverige men har lite tankar på att göra något i Spanien till våren. I Dénia eller kanske Madrid? Vi får se.

Nu bär det av till mitt roliga extraknäck – Marys Summerhouse på Tjolöholm.

Huvetobena – en historia

Lars-Gunnar var inte mer än en tvärhand hög men jag var livrädd för att stöta på honom. Att möta honom på väg till skolan var en mardröm eftersom jag då var dömd till att komma försent. Skam. En gång stötte jag på honom på väg in till min farmors kafé. Han höll fast mig och drog med full kraft i mitt långa hår. På kvällarna tog min pappa ett grepp om saken. Han började berätta historien om Huvetobena (alias Lars-Gunnar). Huvetobena var egentligen en ganska ynklig stackare. Han hade det inte så lätt och saker gick sällan hans väg. Det var detta som dolde sig bakom den hårda ytan. Jag förstod inte då att detta är en del av se bakom ytan, att det finns en sida vi inte känner till, att det finns anledningar till människors beteenden som vi inget vet om.
Scan 9

Veckan som gått har varit omtumlande på många sätt. Ett besök hemma hos föräldrarna slutade på akuten för mamma som föll och gjorde sig illa. Jag är full av beundran för mamma och pappa. De är snart 88 respektive 89 år gamla och bor i sin fina lägenhet och klarar sig själva, trots att de inte är helt pigga. Knopparna är det inget fel på, det är kropparna som sviker en aning. Men, nu är det dags att ta lite hjälp från samhället. Nu väntar vi på en vårdplan som får bli grund för en biståndsutredning. Målsättningen är att få hjälp i hemmet. Det kommer bli superbra.
Vi har för övrigt roat oss med att se på gamla diabilder. Så roligt. Mikael lyckades skapa fram en fungerande diaprojektor och pappa samlade ihop bilder: Skåne, Norge, Danmark, Öland, Landskrona, Lödöse… Mamma, snygg och stolt med matchande handväska och skor, getingsmal midja, solglasögon och kort, spikrak lugg till den korta frisyren. Pappa, lång och smal, pressveck på byxorna, stundom med glasögon, stundom utan, stundom med skägg och stundom utan. Och så Mikael och jag!

Annars fortsätter den otroliga sommaren. Morgondopp eller kvällsbad, oftast i fina Hanhals. Ibland på egen hand, ibland i sällskap med Tim.

Middagar på Jossans balkong är andra härliga inslag, denna sommar. När jag kommer hem avslutar jag kvällen i fåtöljen i trädgården, hör vinden susa i den stilla sommarkvällen. Än är den ljus. Trädgården är torr och bara ett fåtal växter blommar. Färgerna är sensommarens.
IMG_5364Styling

Mat och möten

Jag är ingen stor matlagningsfantast, inte heller bryr jag mig så mycket om regelbundna måltider (dumt, jag vet), men ibland så får jag feeling. Så, jag tänkte dela några av mina favoriträtter för heta sommardagar. Först ett par superenkla snacks: blanda flingsalt med chiliflingor och doppa vattenmelonsbitar i. Eller, skölj några salladsärter och doppa i flingsalt. Att de är lite fuktiga gör att saltet fastnar. Salt är viktigt i värmen eftersom det binder vätska och båda snacksen är enkla och goda. Sedan plockade jag upp en salladsidé i Köpenhamn efter en lunch med Giovanna och här är receptet:IMG_5269Styling
Skär munsbitar av gurka och cantaloupemelon. Salta och dressa med olivolja. Garnera med dill och mynta. Saltet gör liksom grejen här.
En annan goding jag gjort på det senaste är denna lilla rätt som jag fick inspiration till (men inget recept så detta är min tolkning) på Pinterest.
IMG_5293Styling
Jag gjorde den i måndags och då vet alla västkustbor att det inte finns färska räkor, men, det behövs faktiskt inte. Så, grunden är lite ruccola och avokado. Sedan fräste jag djupfrysta räkor med vitlök, chili, salt och citron. Låt räkorna svalna lite annars blir ruccolan tråkig.

Igår kväll var det dags för både mat och möten. Härliga Helen och Peter hämtade mig med Silverpilen och vi åkte till Hanhals för att bada och picknicka.

Förutom allt annat gott som hamnade på picknickfilten så vill jag påminna om min sommarfavvoröra: ett gäng djupfrysta ärter (som kan tina snabbt under kranen), ett par ”slevar” creme fraîche, salt och lite mynta (ärter och mynta är en supergod kombo), gott för att doppa lite rostat bröd eller crostini.

Ja, om gårdagen var varm så var dagen ännu varmare. Jag var nere på klippan i Hanhals strax efter nio. När jag kom var havet spegelblankt, genomskinligt och ljuvligt varmt. Strax kom en efterlängtad bris. Tänk om man verkligen kunde spara dessa tillfällen till november, eller ännu bättre, till slutet av januari! Men, det är svårt. Tiden har sin gång och så ska det nog vara.

 

Mäktigt

Mäktigt kan man säga om mycket av det jag erfarit de senaste dagarna. Men, maffigast av allt är nog resan mellan fjällen, in och ut ur tunnlar, förbi forsande klargrönt vatten, förbi glaciärer och utmed hela Hardangervidda!
IMG_3763Styling
Tågresan mellan Göteborg och Bergen tar ungefär 12 timmar med ett längre stopp i Oslo. Den går längs vackra Göta älv, upp genom Dalsland för att sedan svänga in i Norge, i höjd med Halden. Från Oslo slingrar sig sedan järnvägen åt alla möjliga håll, en väg formad av människan i skön symbios med naturen. Där man inte kommer igenom, ja, där får man fara runt. Precis som livet i stort. En lång tågresa ger tid att tänka, att slumra och att bara betrakta. Ro.

”Hemma hos” – mig själv!

Att besöka någons hem är alltid spännande. Smaker och stilar är olika och jag blir lättad varje gång jag kliver in i ett hem som inte är sådär ”inredningsreportageaktigt”, väldigt städat, rent och avskalat. Visst, det kan vara supersnyggt, men det är inte min favoritstil. Frida Ramstedt som skriver den enormt framgångsrika inredningsbloggen Trendenser skrev ett intressant inlägg där hon ifrågasatte de ideal och hemmahos-reportage som inredningsmagasinen framhärdar med att publicera. Frida rev ned mängder av kommentarer. Läs inlägget – det är både bra och roligt.
Jag följer många fina hem på Instagram; sekelskifteshus med glasverandor och bröstpanel. Själv bor jag i ett tvåvånings parhus med altan och liten trädgård, byggt 1990.
IMG_2932Styling
Mitt hem är ofta ganska stökigt. Jag glömmer en grön plastkruka på favoritskåpet, ärvt från min mammas föräldrahem, i flera dagar.

 

Mina stilleben ändrar sig i takt med att jag dammar (inte så ofta) eller att jag kommer hem med någon ny pryl som jag antingen fått av pappa, hittat på loppis eller inhandlat på något kul ställe. Jag har en förkärlek för huvuden, torsos och figurer, stora som små. Soffans kuddar är tilltufsade (mest för att min ena dotter ”bor” där när hon inte har något för sig) och överdraget som jag köpte nytt i somras eftersom den andra dotterns katt vässat klorna på det befintliga, ligger kvar i sin låda!
IMG_2934Styling
Mitt kök blir också stökigt, helt av sig självt. Vissna blommor slänger sig inte och disken hoppar inte in i diskmaskinen. Pressokannan och kaffekvarnen står alltid framme, redo att göra ännu en kopp.
IMG_2939Styling
En sak som jag är mycket noga med är att bädda sängen eftersom den har en ganska central plats i den nästan helt öppna nedervåningen. Att långsamt bädda är en del av min morgonritual.

Jaja, kalla det stökigt eller otrendigt men jag har en tanke med mitt hem. Först och främst att det ska vara mitt men också att det ska vara fullt av små överraskningar: oväntade kombinationer, knasiga inredningsprylar och, framförallt; det ska synas att det är ett hem som det lever någon i. Och, eftersom den som lever här är jag och jag är lite slarvig och ostädad av mig, så får även mitt hem vara det!

 

Det drar i resetarmen

Jag är otroligt sugen på att resa iväg någonstans. Det behöver inte vara långt bort och det behöver inte vara länge. Parallellt när jag också en dröm om att bara ta bilen och åka. Söderut och lite dit näsan pekar för dagen. Kanske är det längtan efter ljus, vår och värme som gör suget extra starkt? Fast just nu verkar ju vädret i hela Europa ha fått fnatt: igår snöade det i Paris igen och för ett par veckor sedan såg jag en bild på Colosseum i Rom i ymnigt snöväder. Egentligen är jag ingen stor resenörd som längtar efter att upptäcka nya ställen eller drömmer om söderhavsöar och kritvita stränder. Visst, det ser härligt ut och jag skulle säkert tycka det vore fantastiskt. Det som drar mig är istället de mer eller mindre gamla vanliga ställena i Europa, platser som jag betydligt oftare besökte i min lite yngre (än nu) ungdom. Bokar strax en resa till Luisa i Madrid, tror jag. Bara en kortis. Bilden på Metropolis tog jag från El Círculo (de Bellas Artes) en av de där smäktande junidagarna i Madrid förra året. Nedanför syns Gran Vía, precis där den startar vid Alcalá, för att sedan fortsätta bort till Plaza de España och där efter övergå i Princesa och mina gamla kvarter runt Argüelles.
IMG_8997 (3)Styling

I helgen har det för övrigt varit min tur på Spinneriet. Med en bukett blommor, böcker, dator och kamera drog jag dit. Igår, innan öppning, kom också Karin och höll i Sköna Söndag, en avslappnande och energigivande yoga.

IMG_2551Styling
karin
Idag jobbar jag hemifrån. Det känns lite skönt efter att helgen varit ganska uppbokad. På agendan står lite Varbergs kommun men också det hundraårsjubileum som ska firas på ett företag i Borås i sommar. Tack var det uppdraget var jag på Textile Fashion Center i torsdags för att titta på lokaler för konferens och måltider. Ett större antal internationella gäster kommer, främst företagets kunder, och det är svensk midsommar som står på önskelistan som avslutningsmiddag. Det ska vi nog fixa!
Så, just nu är det det fullt upp med uppdrag. Det är skönt. Sommaren är dessutom ganska fixad med både jobb och ledighet. Dessutom rullar mina småworkshops på bra. Kommande Instagramkurs är nästan fulltecknad och då är det ändå mer än två veckor kvar. Jag klurar även på fler Foto & Fika med olika teman och på olika platser. Kanske till och med hemma i min egen lilla trädgård? Det går ju att göra vackra stilleben att fotografera precis som dessa inspirationsbilder jag tagit hos Magasin 7 här i Kungsbacka.

Mitt resa mot mitt mål, att få jobba och vara oberoende av tid och rum, fortsätter. Jag är på god väg för jag styr mycket över mina uppdrag och min tid men det kvarstår en del byggstenar för att jag ska komma hela vägen. Jag ger mig tid.

Samtal med Anna

I fredags träffade jag min vän Anna för lunch och möte på Spinneriet. Vi har en del att planera men det blev som vanligt samtal om allt möjligt. Det gav både inspiration och lust till eftertanke. Jag tycker att jag planerar långsiktigt parallellt med att vara här och nu men något Anna sa fick mig att tänka till: jag har konsekvent sagt nej till fasta anställningar de senaste åren. Det är i linje med mina planer. Men, tar det mig hela vägen till oberoende av tid och rum? Inte riktigt. Här krävs ännu mer tankearbete och klok planering. IMG_2155Styling
Samtidigt försöker jag vara i nuet, att inte rusa in i framtiden. På lördagsmorgonen vaknade jag tidigt och efter att Tim och jag druckit morgonkaffe gjorde jag något så ovanligt som att baka. Att baka är att vara i nuet, det är som vilken kreativ process som helst. Det blev Leilas madeleines De är små sockerkaksliknadne snäckor med smak av vanilj och citron. Supergoda och alldeles lagom stora (små) till kaffet.

Nu ikväll har jag och Tim varit och simmat. Jag var väldigt tveksam innan men måste erkänna att det var riktigt skönt. Vem vet, det kanske blir fler gånger?