Kategori: Inredning

Man vänjer sig

Corona har fått mig att helt tappa lusten att skriva och dokumentera. Fokus har mest legat på att säkerställa jobb och på att fixa iordning mitt hus inför en eventuell försäljning. Det har varit, och är, en mental match men samtidigt som jag skriver detta tänker jag på alla som gått, och går, en match mot viruset. Det finns grader i helvetet, för att uttrycka sig milt.

Sedan sist har jag hunnit fylla sextio. Det blev ett stillsamt och mysigt firande med döttrarna, Erik och missarna. Med resten av familjen fick det duga med FaceTime (jag tror inte att jag träffat vare sig pappa eller min bror Mikael sedan den senare fyllde år den 14 februari). Nåja, sakernas tillstånd är som de är: en pandemi som, lugnt sagt begränsar det vanliga livet.

Strax innan krisen bestämde jag mig för att försöka sälja mitt hus. Tajmingen kanske inte är superbra men jag får se hur det går. IMG_1187Styling

Jag har haft några veckor när det som ligger framför mig (först och främst inför fotografering) har känts oöverstigligt. Lollo har varit där som ett stöd, peppat mig att inte se för långt fram utan att ta en del i taget. Förra helgen var det äntligen klart. Allt överflöd var undanpackat och huset stylat och fejat. Fotografen kom i måndags och tog bilderna som nu ligger ute på Hemmet Allt ser så annorlunda ut på bilderna jämfört med på riktigt. Den nyvunna luftigheten här hemma känns trots allt bra.

Mina bästa döttrar har hjälpt mig under resan. Tim och hennes pappa har hämtat allt hon vill spara, kört skräp till tippen och burit möbler mellan ovan- och nedervåning. Jossan har hjälpt mig med städning och målning. Om en vecka är det första visning och nu ska jag försöka fokusera på att leta nytt boende.

Jag har turen att ha ganska mycket jobb, trots krisen. Kungsbacka kommun står för lejonparten men Alingsås och Timbanken bidrar. Det kommer också bli mer jobb för Öckerö samt att jag har en del uppdrag för Ackebrinks i höst. Skönt.

Sammanfattningsvis: kris till trots så är läget under kontroll. Man vänjer sig, helt enkelt.

Om inte så mycket alls

Vilken vecka det var. Jag reste fram och tillbaka, fram och tillbaka. Två semesterdagar hjälpte lite men jag fick ändå ta igen lite jobb igår. Nu är det måndag och vardagen har kört igång igen. Det ligger också en bra vecka framför mig.
IMG_9678Styling
I lördags var däremot avkopplingen total. Jag och Lollo mötte upp på Spinneriet och spenderade större delen av dagen med att röja i hennes butik. Det blev mycket funderande och planerande. Riktigt så bekymrad som hon är på bilderna var hon inte i verkligheten!

Framåt kvällningen promenerade vi hem till henne och åt middag och hade en skön avslappnad lördagkväll. Efter att ha somnat i soffan ett par gånger kröp jag ner i gästrummets binge. Vaknade på söndagsmorgonen av kaffedoft och färska scones. Det blev ett par slappa timmar i morgonrockarna därefter.

Morgnarna är mörkare nu. Jag tänder stearinljus när jag vaknar, innan jag gör mitt morgonkaffe. Det är, trots allt, en mysig årstid vi går in i. Första höststormen kom i helgen och ruskar fortfarande om i trädgården.
IMG_9707Styling

Som en sliten trappuppgång i Florens

Mitt hem är under ständig förändring. Inget stort. Jossans gamla rum är fortfarande gästrum, nu med två sängar för övernattande vänner. Tims rum står så gott som tomt efter hennes flytt i januari. Rummet har den ursprungliga orangeröda svampmålningen på väggarna. Men nu ska det bli annat av. Rummet är inte jättestort men det har ett fantastiskt ljus och vätter ut mot skogen i väster. Därför ska det få bli min nya studio. Väggarna ska målas, om inte helt så delvis, så att de ser ut som en sliten trappuppgång i Florens (eller kanske snarare någonstans ute på landet. Florens är så snofsigt så där kanske alla trappuppgångar är supersnygga?). Här är några inspirationsbilder, hämtade på Pinterest. Här ska jag både fotografera och måla!

Igår tog jag bland annat därför en tur till min vän Monica som bor på heden i Eftra. Det är ett riktigt litet paradis. I ladan har hon gjort butik och ateljé. Tillsammans spånade vi om vilka färger och effekter man kan göra med de kalkfärger hon säljer i sin butik. Vi drack kaffe och åt bondkakor under parasollet medan katten Majsan sträckte på sig.
IMG_9133Styling

Himlen presenterade sitt bästa drama när mörka moln drog in. Och förbi Monicas trädgård.
IMG_9145Styling

Regnet hängde över Grimeton när jag for hem och någonstans mellan Varberg och Frillesås hann det ikapp.

Nu har en ny jobbvecka startat, den sista innan semestern.

Min osnutna trädgård…

och mitt osnutna hem!
Jag kan inte riktigt bestämma mig. Vad gillar jag mest? Ordnat och ordentligt eller vilt och vildvuxet? Troligtvis det senare även om jag kan längta efter ordnat och ordentligt. Det senare av att döma om min trädgård. Jag kan ju inte direkt påstå att torkan förhindrat mig från att jobba i den. Tvärtom. Det dåliga vädret har, inte hindrat mig men, fått mig att inte ha lust. Så, nu sitter jag här med ett vildvuxet virrvarr. Och, det är så fint! De vackra gräsen, smörblommorna, syran och grobladen. Det är ingen ordning på allting.

För övrigt har det varit mina första ensamma dagar sedan… barnen föddes? Kanske, kanske inte. Men, Nerea åkte för en vecka sedan och det har varit otroligt kul att ha henne här, hon har tagit fullt ansvar och inte varit till något som helst besvär. Ändå så njuter jag av stillheten och friheten. Tystnaden. Skogen och fåglarna. Vindens sus (och det har susat rejält i helgen) i träden.

Jag har gått lite lös på hemmet, både röjt och rört till. Det är så skönt när inga frågor ställs. Jag har fotograferat låtit vardagsrummet översvämmas av fina saker. Jag har också planerat för, och påbörjat, röjet i Tims gamla rum. Det kommer att få bli min fotostudio nu när jag lämnar Spinneriet i Lindome. Jossans gamla rum fortsätter att bli gästrum, nu med plats för 2-3 personer.

För övrigt fick jag imorse feeling, Feeling på att jag är på G. Mmm, känns bra. Saker att ta tag i men inget oöverkomligt! Så gött!

Family and friends

Vilken skön, social helg det blev! I fredags med Carin T på AW och på lördag morgon upp och iväg till Trollhättan. Hämtade Tim och mötte sedan upp med bror hos pappa. Efter det obligatoriska kaffet blev det genomgång av en massa gamla saker som funnits i föräldrarnas hem, i vissa fall, sedan innan vare sig jag eller min bror var födda. Det blev fullt av minnen från tillfällen då de olika grejerna figurerat. Pappa rensar allt som känns överflödigt och Mikael och jag delar på grejerna. En del saker går direkt till återbruk som t ex alla porslinsprydnader från Rosa Ljung.
IMG_7596Styling
Jag tycker om gamla saker, ännu mer om de bär på en historia jag känner. Kvinnan av Lisa Larson, skålen Silur av Stig Lindberg, den gröna spargrisen som var min mammas och mycket, mycket mer. Med bagaget fullt vände jag söderut. Nerea var hemma och efter en stund kom hennes nya väninna Amelia. Det var kul att höra musik, prat och fniss från övervåningen när de gjorde sig klara för a night on the town.

Idag har det varit en långsamt skön söndag. Jag och Nerea åkte och handlade och sedan hämtade vi Clara på stationen. Det var en sprudlande, pratsam Clara och det var härligt att se. Efter att ha tagit en sväng till Espresso House för att heja på Jossan så hängde vi tre en lång stund på Tullen över en kopp te. En promenad vid havet senare såg oss återvända hem för att laga middag tillsammans.

För en stund sedan föll mörkret och jag skjutsade Clara till stationen. Det är alltid kärt att träffa henne. Så, även om jag ibland känner mig liten och ensam så tänker jag ändå att jag har ett fantastiskt rikt liv. Jag har min familj (med saknad mamma i tankarna och i hjärtat) med pappa, bror och mina fantastiska döttrar, de som borde få pris för att ha stått ut med mig som mamma. Sedan har jag Clara som länge var en nära och stor del av mitt liv – hon fortsätter att vara nära och viktig. Och, utöver det, alla vänner här hemma och utomlands samt massor av roliga, smarta arbetskamrater och skojiga, mer ytliga bekantskaper. Sist, men inte minst, glada och modiga Nerea som tar sig an alla möjliga äventyr som dyker upp. Jag har ett rikt liv.

 

Borta bra och hemma likaså

Jag hade två härliga, supervarma dagar i Köpenhamn med min italienska väninna Giovanna. Hon bor där sedan en tid tillbaka, kämpar med att lära sig danska och har nyligen börjat jobba som PR-ansvarig för en designstudio. Vi lärde känna varandra i Rom för drygt två år sedan och vi har hunnit ses i Italien, Sverige och nu senast i Danmark. Vi har trivts ihop sedan första stund, trots att det skiljer nästan 25 år mellan oss (och då är det inte hon som är drygt 80 som synes på den oskarpa bilden!).
IMG_5239Styling
Vi besökte alla coola platser som hon upptäckt under tiden hon varit i Skandinavien. Det inkluderade en fantastiskt god middag på Barr precis vid Köpenhamns nya waterfront, i Nomas gamla lokaler. Coolt och gott. Ett annat trevligt ställe var Granola där vi åt frukost. Jag blev superinspirerad av interiören och färgsättningen (ingen som känner mig blir förvånad).

Döm dock om min (och inte minst Giovannas) förvåning när vi reser oss för att gå och jag hör en röst som säger: Nämen Kajsa??? Där stod vänner från Kungsbacka! Sympatiskt att världen ibland inte är större!

Ett annat trevligt sommaräventyr var att åka till ett självplock av sommarblommor på Sommarfarmen, utanför Kungsbacka, ett tips som kom från Frida på TrendenserJossan och jag plockade varsitt fång härliga blommor i backarna vid Bröndome. Det var nästan som att vara i Toscana!
IMG_5250Styling

IMG_5262Styling
Blommorna är inte i min vanliga färgskala men adderar lite färg till det annars så torra och brända. Trädgården som vanligtvis prunkar vid denna tid, är uttorkad. Bevattningsförbud med slang råder och att bära vattenkannor är ett tröstlöst arbete. Med temperaturer som runt 25 grader dunstar vattnet innan det kommit igenom den torra och hårt packade jordskorpan. Detsamma gäller krukväxterna.

Krusbärsbusken har helt torkat ihop och det enda som dignar av frukt är äppelträdet. Men, utav alla mina växter i trädgården så finns det en som jag vårdar allra ömmast: min enorma salvia, en av mina absoluta favoritörter!
IMG_5272Styling

”Hemma hos” – mig själv!

Att besöka någons hem är alltid spännande. Smaker och stilar är olika och jag blir lättad varje gång jag kliver in i ett hem som inte är sådär ”inredningsreportageaktigt”, väldigt städat, rent och avskalat. Visst, det kan vara supersnyggt, men det är inte min favoritstil. Frida Ramstedt som skriver den enormt framgångsrika inredningsbloggen Trendenser skrev ett intressant inlägg där hon ifrågasatte de ideal och hemmahos-reportage som inredningsmagasinen framhärdar med att publicera. Frida rev ned mängder av kommentarer. Läs inlägget – det är både bra och roligt.
Jag följer många fina hem på Instagram; sekelskifteshus med glasverandor och bröstpanel. Själv bor jag i ett tvåvånings parhus med altan och liten trädgård, byggt 1990.
IMG_2932Styling
Mitt hem är ofta ganska stökigt. Jag glömmer en grön plastkruka på favoritskåpet, ärvt från min mammas föräldrahem, i flera dagar.

 

Mina stilleben ändrar sig i takt med att jag dammar (inte så ofta) eller att jag kommer hem med någon ny pryl som jag antingen fått av pappa, hittat på loppis eller inhandlat på något kul ställe. Jag har en förkärlek för huvuden, torsos och figurer, stora som små. Soffans kuddar är tilltufsade (mest för att min ena dotter ”bor” där när hon inte har något för sig) och överdraget som jag köpte nytt i somras eftersom den andra dotterns katt vässat klorna på det befintliga, ligger kvar i sin låda!
IMG_2934Styling
Mitt kök blir också stökigt, helt av sig självt. Vissna blommor slänger sig inte och disken hoppar inte in i diskmaskinen. Pressokannan och kaffekvarnen står alltid framme, redo att göra ännu en kopp.
IMG_2939Styling
En sak som jag är mycket noga med är att bädda sängen eftersom den har en ganska central plats i den nästan helt öppna nedervåningen. Att långsamt bädda är en del av min morgonritual.

Jaja, kalla det stökigt eller otrendigt men jag har en tanke med mitt hem. Först och främst att det ska vara mitt men också att det ska vara fullt av små överraskningar: oväntade kombinationer, knasiga inredningsprylar och, framförallt; det ska synas att det är ett hem som det lever någon i. Och, eftersom den som lever här är jag och jag är lite slarvig och ostädad av mig, så får även mitt hem vara det!

 

Det rullar ändå på rätt bra

Man bestämmer själv över sin inställning. Det vet jag och ändå är det så lätt att dras med,  att inte ta kommando över sin inställning. För även om mina uppdrag flyter på så har det ändå känts strävsamt vissa dagar. Och, efter en helg som inhoppare åt Lollo som driver inredningsföretaget INRX på Spinneriet, så känns det plötsligt som att allt bara flyter, utan större ansträngning.
IMG_2702Styling
Kanske beror det på att det kom in ett oväntat uppdrag förra veckan: jag ska göra en utbildningsdag i varumärke och sociala medier på personalen på Hotell Hehrne i Vänersborg, redan nästa vecka. Och, kanske beror det på att anmälningarna till mina kommande två workshops också rullar in. Det är inte fullt ännu men det är två veckor kvar. Ja, eller så beror det på att det blivit sommartid och dagarna känns både ljusare och längre. Jag har definitivt inget emot sommartid!
IMG_2699Styling
Eller så beror det på att det är en kort vecka med en lång och ledig påskhelg som grand finale? På långfredagen stundar en tur till föräldrarna i Trollhättan och det är alltid kul. Resten av påsken är totalt oplanerad. Allra helst skulle jag vilja gå ut i trädgården (jag har lite planer för aktiviteter där ute i sommar) och börja röja lite men idag ”lovade” tidningarna kallare väder och snö till påsk.
IMG_2682Styling
Det kan förresten också hänga ihop med att jag bokat mig på en workshop med Per Olav Sølvberg  i hans studio i Bergen. Jag snålåker vilket betyder en 12 timmar lång tågresa men det sägs, å andra sidan, att det är en av de allra vackraste. Eller, så kan det bero på att jag precis fick en briljant idé? Ja, det vete sjutton. Men, måste nog säga att det rullar på ändå! Rätt bra!

Eftertänksamheten

Söndag eftermiddag och jag sitter vid köksbordet och tänker på de senaste dagarna. Fredagen började med en tidig föredragning på ett stort projekt som jag leder. Jag gick, från föredragningen, chockad över hur chefer tillåts bära sig åt i en ledningsgrupp. Jag gick med känslan av att vara lycklig över att mitt uppdrag snart är slut och att jag inte är anställd och behöver tolerera en sådan företagskultur. Min reaktion har förorsakat flera ”omursäktsbedjande” och det är förstås bra för mig som egentligen inte behöver bry mig.  Långsiktigt är beteendet förödande. Kommuner kämpar med att vara ”attraktiva arbetsgivare” när färre, inom kort, ska försörja fler. Jag blir verkligen inte klok.
IMG_0104Styling
Lördagskvällen, som skulle bli en lugn hemmakväll, förbyttes i något helt annat då en av Tims vänner försökte avsluta livet. Allt gick bra, så bra det nu kan gå och beroende på vems perspektiv man ser det. Tim har varit utmattad idag. Skönt nog så har höstsolen tittat fram och dörren till trädgården har stått på vid gavel. Jag fick ett ryck och bakade en äppelpaj och Jossan kom hit och fikade.
IMG_0105Styling
Jag hann att spontanplantera lite, röja, tömma vaser på vatten (rätt vad det är så kommer nattfrosten och allt fryser sönder) och sopa lite.
Tänker alltid att jag ska hinna så mycket på helgen men är samtidigt tacksam för att jag inte stressar. En sak jag har framför mig är att hänga om alla tavlor. Funderar just nu på vilken plats Karins tavla ska få. Hade tänkt över soffan men idag kanske jag tänkte om? Över sängen?
IMG_0100Styling

Tiden

Tiden läker alla sår. Det är ett uttryck jag har tänkt mycket på denna senaste vecka. Av olika anledningar. Det har varit mycket känslor i familjen, det är det fortfarande. De är bara mindre stormiga men fortfarande lika förkrossande. Läker tiden alla sår?

En annan aspekt av tiden är hur ojämn den är. Finns den ens? Är sekunder och minuter bara ett matematiskt sätt att dela in ljust och mörker i? Ibland tror jag det. En minut kan kännas som en timme, en timme som en minut. Just nu är en sak säker: tiden går fort. Jämfört med den långsamma sommaren har tempot ökat markant. Veckorna flyger iväg. Fyra dagar i Varberg, varje vecka, en dag åt mitt eget företag och helgerna överraskar med tjejfotboll, svampplockning, utflykter och, som för en dryg vecka sedan: akutfotografering hos Lollo på INRX på Spinneriet. Hon hade massor att göra, bland annat med att ta fram en enkel broschyr. Hon hittade inga bilder och jag hade kameran i väskan och stativet i bilen. Vad gör man? Löser det på bästa sätt man kan!
IMG_9979Styling
En rolig sak som hänt sedan dess är att Lollo blir min partner i att arrangera den kommande retreaten med Sif Orellana. Arbetsnamnet är A Scandinavian Christmas Tale och jag hoppas på uppslutning från hela Europa. Nu ska inbjudan fram, programmet sättas, det ska förhandlas med hotell, letas sponsorer. You name it! Jag vet, sedan A Spring Day at the Mill, som jag och Evelina producerade åt Signe Bay i våras, att detta tar mycket tid. Å andra sidan har jag flera upparbetade kontakter sedan dess och Lollos kunskaper och känningar är inte heller att förakta.
Nu väntar strax kundmöte i Varberg och det är dags att göra mig redo. Ingen tid att förlora. Tiden igen.