Efter en intensiv och rolig jobbvecka så välkomnar jag helgen. Vädret är blandat men milt, grästet är fortfarande frodigt och grönt men trädens blad börjar skifta. Veckan som gick innehöll också Ninnas begravning. Helt ofattbart att någon som jag lunchade med i somras inte längre finns. Ninna blev 56 år och lämnade man och två barn efter sig. Begravningen bjöd på mycket tårar och lite nostalgi – flera gamla arbetskamrater var där (liksom Björn), några som jag känt i snart trettio år. Åldern drabbar oss på olika sätt.
I fredags hade jag förmånen att få träffa Eva och hennes dotter Sofia. Eva rekryterade mig till projektet kommungemensam kundservice redan 2015 (fast jobbet startade inte förrän 2016) på Varbergs kommun – jobb som vi båda två har lämnat sedan snart två år. Hon var också ”skyldig” till att jag fick uppdraget att arrangera Svenskt Konstsilkes 100 årsjubileum i Borås sommaren 2018. Superkul. Det Eva och Sofia gör utöver allt annat är att brodera. De har ett spännande och mycket fritt förhållningssätt till sina broderier: den ene börjar och den andre fortsätter. Var det slutar vet ingen av dem. Nu har de lite företagsplaner och det är där jag kommer in i bilden.
Broderierna är sinnrika och färgstarka. Ibland blir de kuddar eller puffar, ibland bara konst såsom det stora verket ”Herre jösses”, som hänger i Evas hall.
Helgen bjuder annars på lite godbitar: kastanjer, jordärtskockor, svamp och svenska äpplen. För att bara nämna något. Jag har haft ambitionen att sova länge (länge på morgonen) och har väl lyckats sådär. Men, vad gör det? Jag tänder ljus, brygger mitt kaffe och väntar in dagen. Jag försöker vara lugn. Hösten är lugn. Lugn, som i lugnet självt.