September är här. Det är vackra dagar som ännu inte riktigt släppt taget om sommaren. Allt är ännu grönt och frodigt och min gräsmatta är fortfarande inte klippt. Jobb och familj fyller dagarna; besök hos pappa (tillsammans med bror) så ofta jag kan (vilket oftast inkluderar en träff med bästa Tim) och stöttning av Jossan som har haft en tuff sommar. Det är skönt att kunna hjälpas åt och det är härligt med vänner och kolleger som stöttar upp. Jag är tacksam.

En solig sommardag, då jag varit hos pappa, tog jag en tur till Västra Tunhem och Prästgårdens kafé och logi. Det var vackert, soligt och pastoralt. Innan jag for vidare hemåt stannade jag en stund i minneslunden, på Håjums begravningsplats, för att tänka på mamma. Lilla mamma. Det är fortfarande ofattbart att hon är borta.

Minneslunden är stillsam och vacker, en plats jag tror att hon gillar. Lilla mamma.

Självklart har det hunnits med en del bad, både i Krokvik och i Hanhals. Jag har ofta önskat att man kunde spara känslan av salt efter badet, solen som värmer, vinden som susar och vågorna som kluckar, ända in i mörkaste november. Jag tror att det går, varje år, men det blir inte så. Det är väl som uttrycket säger: var sak har sin tid.

Sommaren gav också en andra vända till Köpenhamn, på tu man hand, med Jossan. Vädret bjöd på sitt allra bästa och vi hade två mysiga dagar tillsammans.

Nästa gång ska vi se till att få med oss Tim på en utflykt. Kanske kan vi hitta en helg i höst? Det ser jag fram emot.