Det skulle bli en hel vecka med regn. Men, som vi vet, så har vädergudarna spått fel tidigare. När Carmen och Juan kom för att stanna en hel vecka med förutspått regn, blev det en vecka med milda temperaturer och sol. Det blev förstås en vecka med mycket mer. En utflykt till Nordiska Akvarellmuséet etsar sig fast. Efter lunch besökte vi museets utställning med bilder av Mats Gustafsson, huvudsakligen modebilder men även finfina porträtt.

Vi hann förstås med mycket mer; utflykter, fika, lunch och, inte minst, middagar här hemma hos mig, vid mitt matbord. Eftersom båda är kreatörer (han AD och författare, hon tillskärare, mönsterdesigner och författare) så blev det min specialrunda i Göteborg.

Carmen och Juan är några av mina äldsta vänner och de känns lite som ”familj”. Jag har tänkt mycket på det. Allt är enkelt och familjärt som om inga år passerat sedan alla åren på åttiotalet, då vi både arbetade (Juan var min kollega) och umgicks intensivt.

På tal om familj så har pappa varit ordentligt sjuk och legat många dagar på sjukhus. Vi har alla, min bror, jag, mina barn och även pappa, kastats mellan hopp och förtvivlan. Under tiden har vi umgåtts med en sjukvård som har varit fenomenal; proffsig, personlig, omtänksam och varm. Det blev några tunga veckor (men jag är glad att jag hade semester och kunde åka många gånger till Trollhättan) då många tröstande händer sträcktes ut. Nu mår pappa bättre, är hemma i den stora ljusa lägenheten. Han får flera besök från hemtjänsten under dagen och min bror och jag kikar förbi, så fort vi kan. Jag är full av beundran för min pappa. Han är cool, i sin campingstol.

Jobb drar igång nu, det är bra och ännu sitter lite färg kvar i skinnet, dagarna är milda och soliga, trädgården prunkar om än nästan bara i grönt. Och, ja, jag vet, gräset behöver klippas.