En av höjdpunkterna när jag igår gjorde en snabbvisit på Viktorias Lilla gröna utanför Tvååker, var den urmysiga toan. Idag tänker jag att det är ett under vad man kan göra med underexponerade bilder, i Lightroom!
En blommig tapet, vitt liggande kakel, stearinljus och massor med växter! Otroligt stämningsfullt och vackert.
Det är förstås inte för toan som jag åkte dit (fast det skulle kunna ha varit, hade jag vetat) utan för trädgården. Denna oas bestående av flera olika rum med grusgångar och stenplattor är en härlig upplevelse som jag verkligen rekommenderar. Viktora, vars trädgård det är, samarbetar med Marie, under det gemensamma varumärket Trip2garden där de tillsammans erbjuder Trädgårdstitten. Det innebär att de, varannan gång, öppnar sina trädgårdar för allmänheten. För hundra pix får man en finfin upplevelse, trevliga samtal och hembakt fika. Jag har tidigare besökt, och skrivit om, Maries trädgård i Stamnared. Den är också fantastisk.
Trädgårdarna har öppet vid ett par tillfällen till denna säsong men inte alla helger. Kolla på länkarna ovan eller följ dem på Instagram @trip2garden.
Gårdagens besök gav inspiration till min egen trädgård men också till omgörningen inomhus. Jag gillar blandningen av texturer och material, skirt och ruffigt och denna inspiration ska jag ta vara på i det fortsatta röjet i mitt eget hem. Och, än är det juli, solen är tapper och jag har semester. Länge till!
Det är enkelt att äta gott på sommaren. Jag älskar alla krispiga grönsaker som dyker upp i mataffärer och gårdsbutiker. Bönor är jag särskilt svag för. Allra helst bondbönor. Om jag inte bara kokar upp dem lätt marinerar jag dem en stund i olivolja, vitlök och färska örter innan jag steker dem hastigt i pannan. Smaken blir mer nötig när man steker dem. Men, ät genast, annars blir de sega och trista.
Sparris är en all time favourite, också. Jag steker även den, bara en aning och alltid i smör, lindar den med parmaskinka, toppar med parmesanost och skjuss! In i ugnen.
Igår lyckades jag norpa åt mig den sista lådan med bönor (vet inte vad sorten heter) i gårdsbutiken vid Tjolöholm. De blev en perfekt lunch (jag satte i mig hela lådan), lättkokta med smör och flingsalt på.
En kväll i veckan lyxade jag till det lite extra och köpte färdiglagat. För första gången på länge kunde jag äta i lugn och ro. Tidigare, varje gång jag köpt skaldjur, har Franz blivit tokig vid bara doften. För att få äta utan en totalstirrig katt har jag fått stänga in honom i sovrummet och sedan har jag, med mycket dåligt samvete, kastat i mig skaldjuren! Nu, när han bor hos Jossan är hans tillvaro lugnare – hon är ju vegetarian!
Ikväll, när jag kommer hem från min arbetsdag i butiken vid Tjolöholm, blir det fräst mangold och kanske en kantarellmacka, eller två. Och, på tal om mackor, så slog jag på stort i morse, precis när regnet började smattra utanför den öppna trädgårdsdörren, med en skinkmacka, som vanligt, men, denna gång på rostat bröd! Kulinarisk vardagslyx!
Morgonstunden är min bästa stund. Jag vaknar ofta tidigt och det första jag gör är att gå ut i köket, mala kaffebönor (det luktar så gott) och göra mig en liten pressokanna med kaffe. Sedan smyger jag tillbaka, ned i sängen. Där dricker jag det heta, svarta kaffet och låter kropp och själ vakna till liv. Jag som verkligen inte är bra på rutiner, men, denna rutin går som ett rinnande vatten. Nu, sedan jag flyttat sovrummet till gamla biblioteket, kan jag också öppna dörren till trädgården, skogen och alla ljud och dofter.
Kvar i sängenvy
Där, i morgonstunden, kalibrerar jag min dag. Jag läser nyheter och mail, kollar runt i sociala medier och funderar över vad jag ska ha för slags dag. Om jag inte är på humör letar jag inspiration. Eller, så går jag till sista sidan i någon av mina dagböcker. Där har jag en lista med små, små saker som genast får mig på gott humör. Det kan vara så banalt som att äta en knäckebrödssmörgås eller läsa ett speciellt stycke i en älskad bok.
När jag arbetade på Telia, och pendlade till Stockholm, var dessa morgnar undantag. Då, när klockan ringde, var det bara att daska fotsulorna i golvet, sätta på kaffet och gå in i duschen, utan att tänka. Kanske var det då jag fick vanan att vakna tidigt. Mellan två och fyra dagar per vecka satte jag mig i bilden vid halv sex och körde till Landvetter. Nu, när jag tänker på det, verkar det helt omöjligt att hålla på så. Jag gjorde det under de sista 10 (av 23) åren.
Men, nu sitter jag här i sängen med pressokaffet i koppen och knäckemackan beredd. Det är fortfarande semester. Lite stress över räkningar som ska betalas (sommar för en småföretagare betyder ju få eller inga uppdrag, ingen fakturering och därmed ingen lön) men tänker att det löser sig. Jag tror att jag ska ägna dagen åt att ta en tur för lite inspiration, kanske ett dopp i havet och sedan hem för att fortsätta ommöbleringen. Jossan och Gelle kom igår för att röja det sista i Jossans rum och då passade jag på att få hjälp att bära ned skrivbordet från övervåningens hall till mitt blivande hemmakontor i f d sovrummet. Oscar kom också och det var härligt att ha huset fullt av ungdomar för en stund.
Rubriken på detta inlägg får knyta ihop denna morgonfundering. För många år sedan, precis när jag flyttat till mitt kära Medikamentgatan, hade jag köpt en stor etsning. Den har ett spännande perspektiv, lite snett nedifrån, och den heter just ”Kvar i sängen”. Jag lämnade in etsningen för inramning i butiken Udda med ram och i den butiken stod Karin Björnsdotter och Pernilla Askebrand, som jag ännu inte kände då (det skulle dröja flera år), och tog emot min beställning. Någon vecka senare ringde jag butiken för att fråga om min ”Kvar i sängen” var klar. Pernilla svarade, teaterviskade till Karin och lämnade över luren, varpå Karin, istället för att säga sitt namn som var avsikten, svarade med bestämd stämma: Kvar i sängen!
Det har gått nästan exakt 14 år sedan dess och någonstans halvvägs korsades Karins, Pernillas och mina vägar igen. Nu är de mina kära vänner och jag skickar dem en varm tanke från min morgonfundering, här, fortfarande kvar i sängen!
Hon ligger där, mitt i ett industriområde i Surte, den gamla kraftstationen. Hon ser inte så mycket ut för världen utifrån. Men, när Camilla Sporre, som äger och driver Studio Surte Kraftstation, öppnar dörren kliver jag in på en magisk plats. Gamla tunga traverser, tegelväggar, emaljskyltar och ett helt fantastiskt ljus. Just den här dagen är jag på besök för att prata framtida samarbeten.
Camillas planer för kraftstationen är att skapa en kreativ plats och hon är på god väg. Flera kreatörer huserar redan där men inom kort hoppas hon också kunna hyra ut till föreläsningar, workshopar, modevisningar, fotosessions… ja, allt möjligt som behöver rymd, ljus och en ultracool miljö. Arbetet är i sin linda men följ gärna utvecklingen på Camillas Instagram @studiosurtekraftstation
Det samarbete som vi talar om är att göra en foto- och stylingworkshop i byggnaden som består av två stora salar, den ena med tegelväggar, den andra vitkalkad. Det ska bli fantastiskt roligt att göra detta ännu en gång ihop med bästa Sara på Imageu. Datum är redan satta: 19 och 20 oktober. Mer information om detta kommer, längre fram.
Tillbaka till Camilla. Hon har stora planer för området där Studio Surte Kraftstation finns och resurser har hon och hennes familj i form av både mark och fastigheter. Får hon som hon vill blir det ett kreativt kluster i runt kraftstationen. Och, potential att göra det har hon. Utan tvekan.
I söndags trotsade jag regnet och mötte upp med mamma, pappa och Mikael i vår barndoms Lödöse. Här bodde vi mellan 1962 och 1970. Det var på den tiden somrarna var mycket somrigare och vintrarna mycket vintrigare. Det var också på den tiden när de små samhällena levde. Där fanns ett eget kommunhus, bibliotek, skola, tandläkare, distriktssköterska, frisör, manufakturaffär, bageri, livsmedelsbutiker, kiosk, blomsteraffär, bank- och postkontor och till och med en egen taxi. Och varvet, förstås. Så är det naturligtvis inte nu, nästan allt det där är borta. Mycket är förändrat, betydligt mer bebyggt, en del förfallet och igenvuxet, men, vissa platser är fortfarande väldigt välbekanta.
Den gamla kvarnen ligger i en ravin, nedanför kyrkan, när man hade gått förbi skomakaren (jo, det fanns också). Jag var alltid livrädd när vi gick där eftersom det alltid kom en skällande hund mot en, visserligen på ett långt koppel. Därefter skulle man korsa bron som då saknade både helt räcke och en del bräder. Under bron frustade Gårdaån, betydligt mer då än nu på grund av dämmet högre upp. Nåja, väl på andra sidan följde en stig utmed branten, upp till vägen mot Heden. Vid Heden fanns ängar med smörbollar, prästkragar, blåklockor och många andra vilda sommarblommor. Där, uppifrån, kunde man se den meandrande Gårdaån skapa sina snirkliga dalgångar. Det var för blommorna som vi gick hit.
En annan somrig plats vi ofta besökte var Pingstalund. Där låg en gång en dansbana, vid en öppen plats mitt i skogen. Våra besök i Pingstalund handlade dock om annat. Här satt vi i gräset och majade (vet inte om vi använde det ordet men vi sa definitivt inte fika på sextiotalet); mammas hembakta kanelbullar och om det inte var så att utflykten gällde att plocka hallon, så fanns mammas hemkokta hallonsaft i glasen. Och, som sagt, solen strålade, flugorna var ettriga, bina surrade och fåglarna sjöng. Så minns jag de mycket somrigare somrarna i 1960-talets Lödöse.
Sitter i sängen med morgonkaffet denna söndag. Sängen som har flyttat in i före detta biblioteket. Dörren till trädgården stör öppen och det utlovade regnet kommer i små, lätta sommarskurar. Hela huset är kaos, över- som bottenvåning.
Tim var här i torsdags och hjälpte mig flytta möbler. Vi hade en härlig och rolig dag. När vi plockade bland alla grejer påpekade hon klokt att jag inte behöver spara allt; många saker finns ju här sedan vi flyttade in för 14 år sedan. Och, Tim, du har så rätt. Det är dags att låta en del av det som varit tona ut för att ge plats för det som kan bli. Att släppa taget är renande. Böcker, gamla smycken, cd-skivor, dvd-filmer, diverse småmöbler – allt lämnas till Erikshjälpen och Röda Korset. Ut åker därför också de torkade hortensiorna.
I fredags tog jag en långtur med bilen, ner till Skåne. Det var en ganska oplanerad tripp men det blev några stopp på vägen, bland annat i Vallåkra (på Enkla Ting), på Sofieros Slottsträdgård och till sist ett stopp i Höganäs.
Det är roligt att göra saker oplanerat och jag trivs med mitt eget sällskap. Och, på vägen blir det många möten med nya spännande människor, platser och upplevelser.
Idag väntar en resa runt gamla barndomstrakter i Lödöse tillsammans med mamma, pappa och Mikael. Gårdagens sol har, som sagt, bytts mot lite regn. Det är en bra dag för en utflykt, perfekt ljus för fotografering. Och, min trädgård längtar efter lite vatten så det får gärna regna, lite till. Till veckan kommer solen tillbaka!
Trots att det inte är supersommarväder så är solen ändå ganska generös med sina strålar. Jag ser trädtopparna från sängen på morgonen och dit når solljuset, redan tidigt, för en första vädercheck. Efter morgonkaffet, i sängen, stiger jag upp och går ut i trädgården.
På framsidan har jag morgonsol och lagom läge för utomhusfrukost. Idag blev det dessutom en tur till Hanhals för att ljuvligt bad. Sjutton i vattnet och tjugo på land. Jag mötte den gamle mannen med de ljusblå ögonen, han som badar från maj till oktober, och han berättade att regnet ligger ute på Kattegatt och är på väg in under eftermiddagen. Men, än strålar solen och jag tänker att det blir lite nyttigt vatten för trädgården, om regnet kommer. Just nu känns solen evig.
Långsam som i slow, inte som i långtråkig, har min ledighet startat. Kära kusin AnnaKarin kom och hälsade på i tisdags, min första semesterdag. Solen strålade och vi spenderade hela dagen i trädgården med prat, mycket barndomsminnen, berättelser och annat. Det blev en lång och härlig dag.
Mitt hus är tyst och stilla dessa dagar. Jossan flyttade i förra veckan och i söndags hämtade hon Franz, min bäste lille kattvän. Det var inte utan att jag darrade lite på läppen när ingen katt kom och väckte mig på måndagmorgonen. Men, livet förändras, det är bara naturligt och jag gläds med både Jossan och Tim för att de får forma sina egna, vuxna liv. Jag ser med spänd förväntan på hur de ska forma dem. Utan mig. Jag formar mitt eget. Och, det gör jag verkligen. Självklart pågår en massa tankar i min skalle (med konkret start under min senaste resa då jag benämnde min resedagbok ”Tankar om livet i Paris & Madrid”) men mest är det annat rensande som pågår. Till exempel i trädgården. Här är resultatet efter att tjejerna på Emges varit här i två dagar.
Röjet fortsätter inomhus där en del saker tjänat ut sin nytta; det stora vardagsrumsbordet där vi spelat spel, målat, ätit och umgåtts, såldes i tisdags. Hallbyrån med plats för vantar, mössor, tjinpingbollar och annat, står näst på tur tillsammans med den stora slitna soffan. Förändring är bra – jag vill inte ha ett museum!
I onsdags umgicks jag med Karin (B inte R) hela dagen. Vi började med en långpromenad runt naturreservatet i Åsa och landade sedan hemma hos henne. Med grymt fokus coachade vi varann kring våra respektive företag. Kul och enormt givande! Jag ska använda sommaren till att formulera mina framtida affärsidéer och planera för att sätta dem i verket. Det hänger ihop med mina tankar om livet i Paris och Madrid och det handlar om att bli konkret kring hur jag vill ha mitt liv. Spännande!
Igår fick jag en stund med min kära Tim, i Göteborg. Hon var trött efter en sömnlös natt och vi åt lunch och besökte in-ex konstnärsmaterial. Sedan var det dags att skjutsa henne hem. Innan vi träffades hann jag hitta ett nytt vardagsrumsbord på Erikshjälpen. Kanske inte exakt vad jag letade efter men för 350 kr är jag beredd att chansa.
Imorse väcktes jag tidigt och kunde inte motstå dessa päron i motljus. Nu får vi se vad jag ska använda denna mulna, ljumma sommarfredag till.
kajsakajsa 