Morgonstunden är min bästa stund. Jag vaknar ofta tidigt och det första jag gör är att gå ut i köket, mala kaffebönor (det luktar så gott) och göra mig en liten pressokanna med kaffe. Sedan smyger jag tillbaka, ned i sängen. Där dricker jag det heta, svarta kaffet och låter kropp och själ vakna till liv. Jag som verkligen inte är bra på rutiner, men, denna rutin går som ett rinnande vatten. Nu, sedan jag flyttat sovrummet till gamla biblioteket, kan jag också öppna dörren till trädgården, skogen och alla ljud och dofter.

Där, i morgonstunden, kalibrerar jag min dag. Jag läser nyheter och mail, kollar runt i sociala medier och funderar över vad jag ska ha för slags dag. Om jag inte är på humör letar jag inspiration. Eller, så går jag till sista sidan i någon av mina dagböcker. Där har jag en lista med små, små saker som genast får mig på gott humör. Det kan vara så banalt som att äta en knäckebrödssmörgås eller läsa ett speciellt stycke i en älskad bok.

När jag arbetade på Telia, och pendlade till Stockholm, var dessa morgnar undantag. Då, när klockan ringde, var det bara att daska fotsulorna i golvet, sätta på kaffet och gå in i duschen, utan att tänka. Kanske var det då jag fick vanan att vakna tidigt. Mellan två och fyra dagar per vecka satte jag mig i bilden vid halv sex och körde till Landvetter. Nu, när jag tänker på det, verkar det helt omöjligt att hålla på så. Jag gjorde det under de sista 10 (av 23) åren.

Men, nu sitter jag här i sängen med pressokaffet i koppen och knäckemackan beredd. Det är fortfarande semester. Lite stress över räkningar som ska betalas (sommar för en småföretagare betyder ju få eller inga uppdrag, ingen fakturering och därmed ingen lön) men tänker att det löser sig. Jag tror att jag ska ägna dagen åt att ta en tur för lite inspiration, kanske ett dopp i havet och sedan hem för att fortsätta ommöbleringen. Jossan och Gelle kom igår för att röja det sista i Jossans rum och då passade jag på att få hjälp att bära ned skrivbordet från övervåningens hall till mitt blivande hemmakontor i f d sovrummet. Oscar kom också och det var härligt att ha huset fullt av ungdomar för en stund.

Rubriken på detta inlägg får knyta ihop denna morgonfundering. För många år sedan, precis när jag flyttat till mitt kära Medikamentgatan, hade jag köpt en stor etsning. Den har ett spännande perspektiv, lite snett nedifrån, och den heter just ”Kvar i sängen”. Jag lämnade in etsningen för inramning i butiken Udda med ram och i den butiken stod Karin Björnsdotter och Pernilla Askebrand, som jag ännu inte kände då (det skulle dröja flera år), och tog emot min beställning. Någon vecka senare ringde jag butiken för att fråga om min ”Kvar i sängen” var klar. Pernilla svarade, teaterviskade till Karin och lämnade över luren, varpå Karin, istället för att säga sitt namn som var avsikten, svarade med bestämd stämma: Kvar i sängen!

Det har gått nästan exakt 14 år sedan dess och någonstans halvvägs korsades Karins, Pernillas och mina vägar igen. Nu är de mina kära vänner och jag skickar dem en varm tanke från min morgonfundering, här, fortfarande kvar i sängen!