Livets knasigheter

Jag får ju börja med det mest knasiga. I kväll när jag handlade på ICA Maxi (som inte är mitt förstahandsval men idag lämpade det sig bra) så ställde jag mig i kassakön bara för att höra någon utropa: KAJSA! Döm om min förvåning när jag ser vem det är! Signe Bay. Signe är den danska fotografen som är en av de som fått mig att återigen intressera mig för fotografering. Det hela startade egentligen med den här bloggen som blev till för att jag ville utveckla mitt skrivande och mitt bildskapande. Det var 2016, tidig vår. Bara några veckor efter mina första inlägg dök en inbjudan till en fotoworkshop i Rom upp i mitt Instaflöde, en workshop med det magiska namnet A Roman Summer Feast. Signe var en av arrangörerna. (Bilden är Signes).Signe
Ett knappt år senare bjöd jag in Signe till att hålla en endagsworkshop på Spinneriet i Lindome, en dag vi kallade A Spring Day at the Mill. Det i sin tur blev starten på många saker bland andra vänskapen med Lollo på INRX som jag nu kommer samarbeta med framöver. Ja, visst är livet lite knäppt och knasigt?

Annars är det familjen som är i fokus. Mysig sammankomst med min käre bror i förra veckan, mindre mysig anledning, men ändå. Tjejerna som kämpar på i sina olika livsspår. Och jag själv, inne i en förändringsprocess som inspirerar (och skrämmer) och pirrar. Parallellt är roliga uppdrag på väg in. Det kommer bli bra.

Så händer oväntade och roliga saker som att bästa Katja på restaurangen Lilla Spinneriet behöver ett foto, helt akut, och att hon kommer hit med de vackraste grönsakerna och vi bygger fotostudio i mitt vardagsrum (och mitt totalt kaosartade hem). Jag vet ännu inte om något av alla foton vi tog går att använda men här är ett av dem.
svamp till vänster

 

Januari börjar året, februari kommer näst…

Det har blivit långa morgnar i sängen denna helg. Igår sov jag bättre än jag gjort på åratal, utan att vakna upp en enda gång förrän klockan var halv tio! Idag vaknade jag, efter en lika god natts sömn, strax efter sex. Mer normalt för mig. Dock blev jag kvar i sängen med kaffekoppen till en bra stund efter åtta.

Denna första söndag i efterlängtade februari strålar solen från en klarblå himmel. Det blåser en aning men det är helt klart en dag för att ladda med D-vitamin.

Annars går jag och funderar på om det är läge att sälja mitt hus. Jag har verkligen älskat huset, att bo här med tjejerna, planlösningen, luftigheten och trädgården. Men, det är 18 år jag tillbringat här, sedan tjejerna var hyfsat små, genom tonåren med huset fullt av kompisar och fram till dessa att båda flyttat hemifrån. Nu har jag haft ett år för mig själv och inser att jag endast befolkar halva hemmet. Övervåningen står orörd utom när det kommer besök som övernattar. Med andra ord; jag behöver inte fem rum och kök. Och, jag blir alldeles matt när jag tänker på att det snart är dags, verkligen dags, att renovera. Sedan, om det är möjligt att flytta, vet jag inte, det återstår att se. Under tiden har jag satt igång att rensa genom att ifrågasätta vilken betydelse olika saker faktiskt har. En del är där bara för att de ”alltid” har varit där. Snart åker några lass till Erikshjälpen, möbler till försäljning och pianot… ja, vad i hela fridens namn gör man med ett piano?
IMG_0612Styling-2

Januari börjar året, februari kommer näst. Mars, april har knopp i håret, maj och juni blommar mest. Juli, augusti och september, härlig sommar är det då. Men, oktober och november och december äro grå.