Det börjar bli vår

Det är ljust när jag vaknar vid sjutiden. Underbart. Det har visserligen varit både si och så med vädret sedan jag kom hem från Madrid och Nerea, Fernandos bonusdotter, hängde med hit, men en del soliga dagar har skvallrat om att den är på väg, i år också. Våren. Nerea och har passat på att ta kortare turer när jag kommit hem från jobbuppdragen.
IMG_7496Styling
IMG_7522Styling
Det är kul för Nerea, precis som jag, gillar att fotografera.
IMG_7502Styling
Som vanligt försöker jag ta min morgonstund i sängen. Med kaffekoppen. Precis nu. Och nuet är något jag måste hitta tillbaka till. Jag har sovit urdåligt på sistone, vaknat med paniken och oron – tänk om jag är en idiot? Tänk om alla beslut jag fattat i livet har varit idiotiska? Tänk om jag borde nöjt mig med mitt smärtsamma och sorgsna förhållande med Björn? Tänk om jag inte borde sagt upp mig från Telia? Och, värst, tänk om jag aldrig mer får ett uppdrag när de nuvarande tar slut i juli? Ja, ni som följer mig har läst mina tvivel förr. De kommer på natten och jag måste uppbåda all min mentala kraft för att släppa och slappna av och kanske, kanske somna om igen. Om jag inte gjort det när klockan passerar 04 så brukar jag ”göra dag”. Jag pyser ut i köket, maler mina kaffebönor och gör en het, svart kaffe. Morgonkaffet är bästa sättet att bryta nattstressen och skicka maran åt fanders. Och, igår när jag talade med Annakarin, min ”hyrestant” på Design & Co (jag har sagt upp min del i lokalen) så påminde hon mig om att vara i nuet. Precis nu. För att det är bara nu som finns, just nu. Inget då. Inget sen. Det är bara nu man kan agera och om man har huvudet i då eller sen så missar man nu. Och det vet jag ju.
IMG_6039Styling
Det fick jag bevis på så sent som i torsdags då jag och min kollega Linda processledde en heldag med chefer och strateger på förvaltningen för Gymnasium och arbetsmarknad. Vi hade en väl genomarbetad grundplan men, som det alltid är när man jobbar med människor, en levande materia, så kan processen få sitt eget liv och man kan egentligen inte vara förberedd alls, mer än på det. Jag älskar dessa stunder då man måste ha alla sinnen på helspänn för att veta hur man ska hantera nästa minut. I dessa stunder är jag som bäst (som människa) och jag mår som bäst. Endorfiner och adrenalin i en härlig cocktail. Efteråt är jag lyckligt utmattad! Så, jag har tackat Annakarin för påminnelsen och tänker (och vet) att de beslut jag har fattat har jag fattat för att jag inte stått ut, för att jag krävt förändring och för att situationerna inte har givit mig det jag är värd och behöver. Juli ska jag göra mitt bästa för att lägga på hyllan och jag ska försöka lugna ner mig, leva som jag lär och lita på processen. Jag tycker ju faktiskt inte att jag är en idiot.

Det har gått i ett

De senaste veckorna har verkligen varit proppfulla med jobb men också min resa. Tidigt på morgonen efter mammas begravning gav jag mig av till Madrid. Min kära gamla hemstad, så full av minnen och samtidigt så förändrad.

Torsdagseftermiddagen ägnade jag åt att bara promenera runt, runt. Fantastiskt.

Jag passade även på att besöka två av mina vattenhål: Café Real och det absoluta favoritstället Café Central dit vi gick varje vecka för att lyssna på live jazz.

Fredagen ägnade jag åt kvarteren runt Chueca och Malasaña.

På lördagen var det dags för den kurs som egentligen var anledningen till att åka just nu. Kursen hölls av Ana Gomez som är fotograf och driver företaget Qosen Det blev en superinstressant dag med nya vänner, spännande utmaningar och massor av ny kunskap, framförallt kring att fotografera med artificiellt ljus.

De sista dagarna spenderade jag med Luisa i det fina huset uppe i bergen. Det blev några lugna dagar med mat och vänner. Vi hälsade också på Luisas svärmor, Antonios mamma, som bor i centrala Madrid på Plaza de Conde de Valle de Suchíl, bara ett stenkast från Galileo där jag bodde i flera år. Jag passade på att slå en liten lov förbi.

Hemresan blev lång på grund av ändrade flighter men å andra sidan hade jag sällskap av Nerea, en ung tjej från Madrid som ska stanna här ett tag. Både kul och trevligt. Tyvärr landade vi inte förrän vid midnatt på tisdagen och efter några timmars sömn var det direkt till jobbet.
Nu är det äntligen lördag morgon och jag har vilat ut. Vädret är grått och regnigt men det gör inte så mycket även om jag, precis som alla andra, nu längtar efter lite ljus och vår.

Årets näst sista dag

Året går mot sitt slut. Det har varit ett bra år. Jag lovade mig själv att jag skulle ta det långsammare. Jag är inte helt säker på att jag har gjort det hela tiden men en sak är säker; jag har inte varit i närheten av den stress och press jag kände sommaren och hösten för ett drygt år sedan. Än har jag inte tänkt ut något ord för 2019, kanske kan det bli en övning för morgondagens tågresa till Stockholm. Där blir det nyårsfirande med Ola, Marie och Martin. Det är ALLTID trevligt. Och gott. Och underhållande!

När ljuset kom idag sken solen. En stund fram på dagen svepte dimman in och jag gav mig ut med kameran.
IMG_7177Styling
Turen gick från lätt dimma, till tjock och ogenomtränglig och så, plötsligt, helt klart. Det var nästan vinstilla och havet låg spegelblankt.
IMG_7186Styling
IMG_7194Styling
Sedan for jag vidare till Gåsevadholms slott, en rosa skapelse alldeles runt knuten.
IMG_7221Styling
Efter att ha druckit en kopp kaffe hos Jossan på Espresso House tog jag en promenad genom ett soligt och uppklarnat Kungsbacka.
IMG_7229Styling
Imorgon lär det inte bli något skrivet så jag passar på att önska alla som läser ett riktigt gott nytt år!

Min hemmastudio

Igår byggde jag upp en hemmastudio med hjälp av en klädställning, fotobakgrunder (både egenmålade och andra), gardintyger, bockben och pallar. Det vackra decemberljuset kom så fint in genom fönstret. Idag har jag fortsatt att fotografera och här är några av bilderna.

IMG_6978Styling

IMG_6968Styling
Föremålen på bilderna är mestadels loppisfynd; kroppen och huvudet från Erikshjälpen, en sten insamlad på någon strand, kulan tillhör en mortel jag har. Den gamla kinesiska urnan, en s k bojan, är dessutom ett riktigt fynd. Jag köpte den för 30 kr på Erikshjälpen och den är värd minst tiofalt! Det enda som egentligen är hyfsat nytt är Piet Eek Heins vas ur serien Industriell för IKEA 2018. Den grå vasen kommer från Höganäs och jag har fått den av mamma och pappa.

December

Hur fort går ett år? Hur långt är ett snöre? Tim har hunnit fylla 25. Hur fort gick inte det? Det är ett år sedan jag ramlade och bröt handled och fot. Det känns som igår (förutom i handleden och foten!). Tid är ett udda fenomen, kanske bara matematik och inget annat.

December är en mysig månad även om det är som allra mörkast just nu. Det är inte många minuter på dagen då ljuset räcker till för att fotografera. Men, i söndags när jag var på Spinneriet roade jag mig med att fotografera Signe Persson Melins fina tekanna som jag inhandlade för många år sedan. Jag har alltid gillat koppar som fått ärga. Den turkosa färgen gör sig fint mot den bruna fönsterkarmen, tycker jag.

Även jag har börjat pynta så smått. Det är ändå före jul som det är som allra mysigast – direkt efter nyår vill jag ha vår. Då åker pyntet ut och de första tulpanerna inhandlas. Jag brukar ALDRIG köpa tulpaner före årsskiftet! Däremot hyacinter. Som den här lilla godingen som får bo i en gammal engelsk såssnipa.
IMG_6728Styling
Eller, den vippiga lilla enen som står så fint i en gammal, krackelerad jättemugg.
IMG_6727Styling
Även om julen är annorlunda nuförtiden, inte som när jag var liten och inte heller som när mina barn var små, så längtar jag lite. Mest för den lediga tiden, jullunchen hos mamma och pappa, tillsammans med käre bror och för det mesta även med tjejerna. Tänker på allt jag vill hinna då. Eller allt jag inte alls ska hinna då. Mest av allt vill jag sova, djupt och länge, en lyx som inte längre är mig förunnad så ofta.

 

Fotomorgon

Fotomorgon! Lyckades dessutom tappa vasen med amaryllisarna i golvet så det var vatten och glasskärvor överallt.

Nu är dagen snart till ända. Nästa helg är det första advent och Tims födelsedag. Det blir bra.

Ledig söndag är ledig skön dag

Förra söndagen, när vi var på väg hem från Trollhättan, satte tjejerna på julmusik i bilen. Ganska mysigt, faktiskt. Jossan är ju en total julfantast och missar inte ett tillfälle till lite feeling. På spellistan fanns t o m några spanska villancicos (julsånger).
Veckan som gått var varierad: måndagen på groteska Säröhus, en orgie i total smaklöshet.

Tack och lov var dagens innehåll desto bättre. På onsdagen hade jag en Business Boost, tre timmars manglande av Maria och hennes företag Tillväxtbyrån.
Helgen började med middagsbesök i fredags och igår, en helt improviserad utställning hos Lollo på INRX. Hon hade beställt tavlor till Spinneriets konstrunda men de hade inte kommit fram. Mina foton kom upp på väggen i en rasande fart. Sedan var det budgetårsmöte med Kungsbacka DFF, möte med marknadsgruppen och sedan tillbaka till Lollo. Tillsammans avslutade vi den tidiga kvällen över en delad räkmacka och ett par glas vin. Och, mycket fniss.

Idag har jag en helt ledig dag. Det är den första på länge, helt utan bokningar. Som vanligt vaknade jag tidigt och bestämde mig för att ta en promenad vid havet. Fixade en termos med kaffe och rullade ned till Hanhals.

Det var soligt och aningen blåsigt men samtidigt härligt och rogivande. Eftersom jag legat och bläddrat på Pinterest på morgonen så var jag full av inspiration. Så, när jag kom hem byggde jag upp en minifotostudio och fotograferade lite av vad jag hittade här hemma.

Jag fortsätter att fascineras av ljus och mörker. Jag kan bli helt tagen av de subtila skuggornas suggestiva inverkan på en bild! Nu ska jag se om jag kommer på några fler kompositioner och fortsätta fotografera en stund. Ljuset försvinner snabbt såhär i november.