Ingen riktig ro

Hösten är här. Morgnarna är mörka och skymningen kommer tidigt. Än har inte höststormarna tömt träden på löv. Naturen är fortfarande lummig och färgsprakande. Den är rofylld. Det är bara jag som inte hittar ron mer än i korta stunder. Nu är det första helgen på veckor då jag inte har planer. Det är bra.IMG_0658Styling
Igår eftermiddag besökta jag superkreativa Mira i hennes hem i Stafsinge, strax utanför Falkenberg. Mira bjöd på varm äppelkaka, direkt ur ugnen, och svart kaffe i tunna sirliga gamla kaffekoppar. Hon och maken har en plan. De ska downsiza. Bo och leva enkelt i Sverige under sommarhalvåret, resa och vara borta länge under vinterhalvåret. Jag känner igen mig i längtan efter friheten även om jag inte är inne på att downsiza. Men, hon har en poäng – vi behöver inte allt det som vi omger oss med. Ändå gillar jag prylarna, de som jag bygger mina stilleben med.
IMG_0663Styling-2
Mira och jag ska lägga några timmar från Timbanken tillsammans. Det blir kul.
Träffade också en annan spännande och rolig timbankskund, Gunilla, i veckan. Hon driver vackra Torna Gård i Väröbacka. Det är detta som är det bästa med Timbanken, att man får träffa så många olika människor. Nästa vecka ska jag träffa en modist. Dessa roliga möten får kompensera för den blygsamma timpengen.
Den gångna veckans kvällar har alla varit bokade med undantag för i onsdags och idag. Jag ska laga middag till mig och Tim, tända ljus och göra mitt bästa för att komma till ro.

Livet händer, hela tiden!

Nu är vi igång med planeringen för A Scandinavian Christmas Tale, mitt samarbete med kokboksförfattaren, förläggaren och fotografen Sif Orellana. Vi öppnade registreringen för en vecka sedan och har redan 4 anmälningar. Det ska bli spännande att se vart detta tar vägen. Bilden i inbjudan är Sifs.
Invitation_
För övrigt känner jag mig för närvarande som att jag ständigt jagar på och att jag hela tiden ligger lite efter. Varje försök att komma ikapp (åtminstone får känslan av att vara ikapp) har senaste veckan varit förgäves. När jag äntligen hade en sånär som på en tom dag, ville inte bilen starta. Samma gamla visa som förra hösten/vintern och de två åren före det. Tim och Sune, ordförande i vår bostadsrättsförening, fick komma till undsättning och hjälpa mig att skjuta bilen tillbaka till parkeringsplatsen. För den startade först så att jag kunde backa fram den till ytterdörren för att fylla bagaget med grejer jag behövde för dagen. Men, alltså inte sedan. Bilia har kollat på den ett flertal gånger (efter att jag blivit bogserad dit) men hittar inget fel. Den har startat sedan dess men den hostar lite motvilligt innan den går igång. Känns inte alls tryggt.
En annan del i att komma ikapp är förstås att få helt klart för mig vad jag har på min agenda och ta bort det som inte kan prioriteras. Nu är jag där igen!
Trots bilstopp så blev onsdagen en härlig dag. Jag hade lovat att fotografera Monica, en tidigare kollega på Kungsbacka kommun. Hon ville ha bilder till sin Linkedin eftersom hon kastat sig ut i det okända, utan jobb men med en längtan att göra något nytt och meningsfullt. Det kommer säkert att gå bra. Lycka till, Monica!
IMG_0385Styling
Så en bra vecka, trots allt. Det enda tråkiga är att min Tim är ledsen och trött. Hon har inte kunnat sova de senaste nätterna och jag tror att sista tidens händelser kommer ikapp henne. Och, även om hon känner sig förvirrad, ledsen och skör så tar hon tag i livet. Idag åker hon med bästa Naomi till sjukhuset för att få hjälp. Jag är stolt över henne, oroad förstås, men full av kärlek. Hon är en kämpe, min Tim! Hade jag haft råd (och tid) skulle jag tagit med henne, och Jossan om hon vill och har tid, till en långhelg i Paris. En helg att bara strosa, dricka café au lait och äta croissanter.
IMG_0477Styling
Jag skulle ha ägnat dagen då bilen inte startade, åt fotografering. Karin och jag planerar en helgutställning på Lottastugan i Varberg i november. Kålrabbin, som jag hittade i grönsaksdisken, inspirerade mig till att fotografera stilleben igen. Vi får väl se vad det blir.
Nu är det i alla fall helg. Imorgon har jag en oplanerad dag och kanske startar bilen? Då kan jag göra mina fotograferingar. Men, innan dess väntar festligheter då kära vännen Marianas dotter Patricia gifter sig med sin Martin. Ett kombinerat rumänskt och vietnamesiskt bröllop. Vad kan vara mer spännande?
Jo, och så väntar jag på att få veta hur det går för Tim idag. Prio ett.

Tiden

Tiden läker alla sår. Det är ett uttryck jag har tänkt mycket på denna senaste vecka. Av olika anledningar. Det har varit mycket känslor i familjen, det är det fortfarande. De är bara mindre stormiga men fortfarande lika förkrossande. Läker tiden alla sår?

En annan aspekt av tiden är hur ojämn den är. Finns den ens? Är sekunder och minuter bara ett matematiskt sätt att dela in ljust och mörker i? Ibland tror jag det. En minut kan kännas som en timme, en timme som en minut. Just nu är en sak säker: tiden går fort. Jämfört med den långsamma sommaren har tempot ökat markant. Veckorna flyger iväg. Fyra dagar i Varberg, varje vecka, en dag åt mitt eget företag och helgerna överraskar med tjejfotboll, svampplockning, utflykter och, som för en dryg vecka sedan: akutfotografering hos Lollo på INRX på Spinneriet. Hon hade massor att göra, bland annat med att ta fram en enkel broschyr. Hon hittade inga bilder och jag hade kameran i väskan och stativet i bilen. Vad gör man? Löser det på bästa sätt man kan!
IMG_9979Styling
En rolig sak som hänt sedan dess är att Lollo blir min partner i att arrangera den kommande retreaten med Sif Orellana. Arbetsnamnet är A Scandinavian Christmas Tale och jag hoppas på uppslutning från hela Europa. Nu ska inbjudan fram, programmet sättas, det ska förhandlas med hotell, letas sponsorer. You name it! Jag vet, sedan A Spring Day at the Mill, som jag och Evelina producerade åt Signe Bay i våras, att detta tar mycket tid. Å andra sidan har jag flera upparbetade kontakter sedan dess och Lollos kunskaper och känningar är inte heller att förakta.
Nu väntar strax kundmöte i Varberg och det är dags att göra mig redo. Ingen tid att förlora. Tiden igen.

Studio Surte Kraftstation

Hon ligger där, mitt i ett industriområde i Surte, den gamla kraftstationen. Hon ser inte så mycket ut för världen utifrån. Men, när Camilla Sporre, som äger och driver Studio Surte Kraftstation, öppnar dörren kliver jag in på en magisk plats. Gamla tunga traverser, tegelväggar, emaljskyltar och ett helt fantastiskt ljus. Just den här dagen är jag på besök för att prata framtida samarbeten.
IMG_9365Styling
Camillas planer för kraftstationen är att skapa en kreativ plats och hon är på god väg. Flera kreatörer huserar redan där men inom kort hoppas hon också kunna hyra ut till föreläsningar, workshopar, modevisningar, fotosessions… ja, allt möjligt som behöver rymd, ljus och en ultracool miljö. Arbetet är i sin linda men följ gärna utvecklingen på Camillas Instagram @studiosurtekraftstation

IMG_9357Styling
Det samarbete som vi talar om är att göra en foto- och stylingworkshop i byggnaden som består av två stora salar, den ena med tegelväggar, den andra vitkalkad. Det ska bli fantastiskt roligt att göra detta ännu en gång ihop med bästa Sara på Imageu. Datum är redan satta: 19 och 20 oktober. Mer information om detta kommer, längre fram.

Tillbaka till Camilla. Hon har stora planer för området där Studio Surte Kraftstation finns och resurser har hon och hennes familj i form av både mark och fastigheter. Får hon som hon vill blir det ett kreativt kluster i runt kraftstationen. Och, potential att göra det har hon. Utan tvekan.

 

 

Långsam ledighet

Långsam som i slow, inte som i långtråkig, har min ledighet startat. Kära kusin AnnaKarin kom och hälsade på i tisdags, min första semesterdag. Solen strålade och vi spenderade hela dagen i trädgården med prat, mycket barndomsminnen, berättelser och annat. Det blev en lång och härlig dag.
IMG_9100Styling
Mitt hus är tyst och stilla dessa dagar. Jossan flyttade i förra veckan och i söndags hämtade hon Franz, min bäste lille kattvän. Det var inte utan att jag darrade lite på läppen när ingen katt kom och väckte mig på måndagmorgonen. Men, livet förändras, det är bara naturligt och jag gläds med både Jossan och Tim för att de får forma sina egna, vuxna liv. Jag ser med spänd förväntan på hur de ska forma dem. Utan mig. Jag formar mitt eget. Och, det gör jag verkligen. Självklart pågår en massa tankar i min skalle (med konkret start under min senaste resa då jag benämnde min resedagbok ”Tankar om livet i Paris & Madrid”) men mest är det annat rensande som pågår. Till exempel i trädgården. Här är resultatet efter att tjejerna på Emges varit här i två dagar.

Röjet fortsätter inomhus där en del saker tjänat ut sin nytta; det stora vardagsrumsbordet där vi spelat spel, målat, ätit och umgåtts, såldes i tisdags. Hallbyrån med plats för vantar, mössor, tjinpingbollar och annat, står näst på tur tillsammans med den stora slitna soffan. Förändring är bra – jag vill inte ha ett museum!

I onsdags umgicks jag med Karin (B inte R) hela dagen. Vi började med en långpromenad runt naturreservatet i Åsa och landade sedan hemma hos henne. Med grymt fokus coachade vi varann kring våra respektive företag. Kul och enormt givande! Jag ska använda sommaren till att formulera mina framtida affärsidéer och planera för att sätta dem i verket. Det hänger ihop med mina tankar om livet i Paris och Madrid och det handlar om att bli konkret kring hur jag vill ha mitt liv. Spännande!

Igår fick jag en stund med min kära Tim, i Göteborg. Hon var trött efter en sömnlös natt och vi åt lunch och besökte in-ex konstnärsmaterial. Sedan var det dags att skjutsa henne hem. Innan vi träffades hann jag hitta ett nytt vardagsrumsbord på Erikshjälpen. Kanske inte exakt vad jag letade efter men för 350 kr är jag beredd att chansa.
IMG_9157Styling
Imorse väcktes jag tidigt och kunde inte motstå dessa päron i motljus. Nu får vi se vad jag ska använda denna mulna, ljumma sommarfredag till.

Paris Paris

Paris har aldrig gjort mig besviken. Första gången jag kom dit tillsammans med Jane i slutet av sjuttiotalet, kände jag det. Paris är precis vad jag vill att det ska vara. Och det är, trots mina begränsade språkkunskaper, lätt att känna sig hemma här.
Vid detta besök bodde jag på det ursöta hotellet Regyn’s Montmartre med stadens essens utanför dörren: en liten plats, med stora träd, en tidningskiosk, en uteservering och tunnelbanestationen des Abbesses med sin sirliga art nouveauskylt.
IMG_8630Styling
Trots att hotellet ligger ett stenkast från Sacré-Coeur är kvarteren just här, fria från turistshoppar fyllda med tingeltangel. Här känns det bara otroligt parisiskt! Jag hade nästan två hela dagar på mig till att bara vandra runt och njuta.

Parisiskorna inspirerar med sin elegans. Jag gillar framförallt att kolla in kvinnor i min egen ålder eller lite äldre. Deras stil är enkel och ”ren”, utan krusiduller, fransar, blommor eller volanger: en rak blus, ett par slacks och ett par platta skor till. Kanske något enstaka smycke som ett litet statement. En snygg, också enkel, handväska och, självklart: solglasögon. Ursnyggt och tidlöst.
IMG_8647Styling
Livet lever man såhär års ute på gatorna. I vartannat hörn finns ett brasserie, café eller en restaurang. När man beskådar detta utifrån verkar det så lättvindigt. Man tar sin kaffe på baren på morgonen, går ut på stan och är elegant, gör en massa trevliga ärenden och sedan går man hem och vilar. På kvällen dricker man ett glas kall chablis och äter något pyttigt och nyttigt på en cool restaurang. På riktigt? Nä, sådär enkelt är ju inte livet. Tack och lov. Jag skulle tråka ihjäl mig!
IMG_8612Styling
En annan härlig sak är att träffa vänner när man är ute och reser. På torsdagkvällen mötte jag upp med Elea. Henne lärde jag känna på förra årets fotoretreat i Rom. Hon var också här i Sverige och deltog i min workshop med Signe Bay, på Spinneriet. Elea, som lagar mat och är matstylist tog mig till den hypade restaurangen AT. Alltså, spana in! Varje rätt är ett konstverk. Köket är en blandning av Japan och Baskien! Vi åt 11 rätter (tror jag), den ena mer udda än den andra. Det tog oss fyra timmar men det var en fantastisk upplevelse och Elea och jag fick massor av tid att prata.
På fredagkvällen träffade jag en annan bekantskap, också denna från workshopen i Rom. Det var Marisa, även hon i matlagningsbranschen. Marisa är från Canada men var i Europa för att delta i flera olika workshops. Vi hade turen att sammanträffa i Paris.
IMG_8778 (1)Styling
Här står hon och spanar in på ett av Paris’ trendigaste caféer: Boot Café. Flitiga instgrambesökare har sett tusentals bilder av stället. Tyvärr var det stängt när vi kom.

På lördagen var det äntligen dags för min workshop med Beth Kirby, mest känd som Local Milk. Tillsammans med åtta andra kvinnor från olika platser i Europa spenderade vi dagen i Beths lägenhet i Le Marais och talade om foto, styling, Instagram och business.
IMG_8906 (1)Styling
Beth är en ung, self made woman. Hon, hennes man Matthew och lilla dottern Eula, reser världen runt, fotograferar och praktiserar slow living. Emellanåt anordnar Beth workshops, eller snarare retreats, för denna endagsworkshop var ett undantag, kring just dessa ämnen. Retreatsen kostar skjortan (65 000 SEK för 4-5 dagar är inte helt ovanligt) och fylls på nolltid. Beth’s got it all sussed!
Nåja, kanske lärde jag mig inte så mycket nytt om foto och komposition av denna unga kvinna men det var otroligt intressant att höra henne prata om sin business, hur hon har byggt upp den och på några få år, med obeveklig övertygelse, skapat sig det liv hon vill leva. Imponerande och inspirerande och den absolut största behållningen av dagen. Jag, som benämnt min dagbok för resan ”Tankar om livet i Paris & Madrid” fick en hel del att fundera på. Bra där!

Nu grönskar det…

Men, hu, vad kallt det blev efter den varma helgen. Jag har fördjupat mig i planeringen av min resa till Paris och Madrid och fantiserat mig till värmen. Den nostalgiska tågresan som jag tänkt mig mellan de båda städerna blir inte av. Det visar sig att tågen inte kör samma rutt längre och när jag insåg det var syftet borta. Att resa tåg är dessutom mer än dubbelt så dyrt som att flyga. Förr var det tvärtom.

Dagarna i Paris kommer gå fort. Samma dag jag anländer planerar jag en lite fotosession på ett museum där man kan besöka skulptören Bourdelles ateljé. På kvällen blir det middag med Elea. Det är nästan på dagen ett år sedan vi lärde känna varandra i Rom men bara ett par månader sedan vi sågs här, på workshopen med Signe Bay, på Spinneriet. Med tanke på att Elea är kock och matstylist så har jag goda förhoppningar om restaurang och middag. Dagen därpå vill jag vandra på Paris gator: i Montmartre och i Marais. Kanske tar jag mig till blomstermarknaden på Île de la Cité. På kvällen hoppas jag träffa ännu en bekantskap från workshopen i Rom förra året; Marisa från Canada. Hon gör också en snabb visit till Paris. Lördagen är det sedan dags för  Local Milks workshop.

På söndagen lyfter jag vid middagstid och styr kosan mot Madrid. Det är en kort flygresa. Luisa (som jag inte sett sedan 1988) möter mig på Barajas och det blir en hel vecka i hennes hem i Torrelodones, i bergen nordväst om huvudstaden. Inbokat under veckan är en lunch med Pablo och Angel som var mina chefer när jag jobbade i ateljén på Final Art under åttiotalet. Vi sågs senast för 27 år sedan! Oj, vad roligt det ska bli! Hela livet har ju liksom hänt sedan dess! Annars vill jag bara gå omkring på mina favoritgator, fotografera och, misstänker jag, lägga märke till mycket som har förändrats sedan åren jag bodde här. En sak som jag vet finns kvar är min favvojazzklubb Café Central. Live jazz alla kvällar i veckan. Underbart.
IMG_7603Styling
Annars, på lediga stunder, fortsätter jag att träna mig med mina foton. Ovan en s k flat lay kombinerat med försök att hålla mig till lite ljusare bilder. Känner mig lite tveksam och det är svårt att få till ljus och rymd eftersom ytan där jag kan fotografera, här hemma, är begränsad. Vet inte heller om jag gillar dessa ljusa foton men, som sagt, jag ser det som träning.
IMG_7509Styling