Otur och världens bästa familj och vänner

Dagen innan A Scandinavian Christmas Tale mötte Sif och jag upp inne i Göteborg för lite sista minuten planering. Vi har ju gjort ALL planering utan att ses. Vi har inte ens pratat i telefonen! Jag var uppfylld och inspirerad när jag åkte hem på kvällen (trots en p-bot). Tyvärr rundade jag av dagen med att falla så illa att jag stukade foten och bröt armen. Det resulterade i timmar på närakuten i Kungsbacka och därefter på akuten i Varberg. Jossan och Oscar hjälpte mig. Ja, inte direkt vad jag hade planerat. Det som däremot blev planerat är en operation. Tack och lov fick jag skjuta upp den till efter retreaten. Hur skulle man klara sig utan familj, fantastiska vänner och allmänt vänliga människor?

Några av de fantastiska vännerna överraskade också retreatdeltagarna med ett härligt, urproffsigt Luciatåg. Helen (Soovik) fick dessutom sin dröm uppfylld; att få vara Lucia. Med i tåget var min bästa Karin (Björnsdotter), Madeleine (Huber), Birgitta (Strandvik) och Tina (Ek). De flankerades av utbytesstudenten Caleb från Taiwan (iförd strut, den stackaren) och Charlee från Australien. Rörande vackert! Bilderna på Luciatåget är tagna av Louise Granhof Juhl.

För övrigt har retreaten gått bra. Det blir magiskt när kreativa människor umgås runt gemensamma intressen, så tight, i några dagar. inspiration, skratt och varma intima samtal. Sif har bjudit på all sin kunskap och klokskap och vi har fått dela allt med Anna från Göteborg, Eva från Fornåsa, Maria från Kullavik, Nettan från Oslo, Louise från Aarhus, Elena från Madrid, Sandra från Grekland, Karmen från Slovenien och Paris, Marisa från Canada samt Ivan från Malta. Det har varit helt magiskt!

Jag har hängt med, hela vägen, haltandes och med gipsad arm. De enda undantagen är första kvällens middag på Pigalle och dagens avrundning vid frukostbordet. Jag behövde rätt och slätt vila. Nu är vet snart tid att sova och hoppas på operation imorgon.

 

Utställning och planering

Ojojoj! Vi trodde knappast att vi skulle få ihop en utställning! Vi tvivlade, på våra respektive kammare, nästan ända in på vernissagedagen. Jag tänker att vissa saker lär man sig aldrig och andra lär man sig gång på gång. Som, till exempel, att Karin och jag ALLTID tvivlar när vi börjar närma oss slutspurten i ett projekt, liksom att vi ALLTID för ihop det så himla bra! Vi har ett gott samarbete, Karin och jag. Minns för några år sedan, när vi skulle göra en ganska stor installation på kulturhuset Komedianten i Varberg. Någon av de anställda undrade om de kunde få se vår plan. Karin och jag tittade på varandra och svarade, nästan med en röst: vi jobbar inte med sådant!

Vi är i alla fall väldigt nöjda med helgen. Förutom glada tillrop, spontana och planerade besök (som t ex Katja och Lars samt Anna och Patrik), så hann vi prata och planera fler aktiviteter, efter årsskiftet.
IMG_1068
Vi fick också beröm för vårt fina långbord. Här fick vi så fin hjälp och sponsring av Marinette som driver Blomsterdekoratören på Kyrkogatan i Varberg. Marinette är en ung tjej med stor känsla.

Så, till sist, mitt nya uppdrag i företaget är äntligen klart. Det blir en halvtid, som konsult, på Kungsbacka kommuns näringslivsenhet. Så spännande. Varbergsuppdraget fortsätter en stund till men kommer att sakteliga fasas ut eftersom projektleveransen snart närmar sig. Det mesta är på rull, utom min bil som knappt startar och när den väl gör det säger den: service av motorsystem snarast! Usch, det låter dyrt! Fortsättning följer!

 

Hemmafix

Stressen och oron verkar ha rotat sig i min kropp. Jag har inte riktigt ordning på mig själv. I fredags tog jag semester och det var verkligen jätteskönt. Jag fick stökat undan en hel del av det som stressat mig den senaste tiden och idag ska jag se till att få resten under kontroll.

Tim har inte varit här den senaste veckan och jag har tänkt mycket på henne och saknat henne. Igår tog jag äntligen tag i allt och städade iordning i vardagsrummet (som ju också är mitt sovrum). Karins tavla har äntligen kommit upp på väggen.
IMG_1023 (1)Styling
Jag fick dessutom, äntligen, skickat iväg lite bilder till tryckeriet efter att jag försökt sätta mig in i dpi, ppi och RAW. Nu tror jag att jag har koll. Ska bli spännande att se några av dem i storformat…
IMG_0762 (1)Styling
Var på Spinneriet och fotade för någon vecka sedan och, jag kan inte låta bli att fascineras av ljuset där. Förmiddagen resulterade i diverse frukter i motljus. =)

Hörde förresten ett intressant inslag på radion igår. Det handlade bland annat om FOMO (fear of missing out) och hur forskning visar att detta gör oss mindre lyckliga. Man skulle kunna tro att det är ett nytt fenomen, en konsekvens av vår ständiga närvaro i sociala medier, men så är inte fallet. Skillnaden är att vi nu är mycket mer exponerade för alla olika val som finns och att vi, genom sociala medier, kan följa andras val. Detta gör oss mer osäkra på våra egna och rädslan för att ha missat något uppstår. Observera att mitt resonemang är en grav förenkling av kontentan. I inslaget talades det också om Maximisers och Satisficers. De förra lever för att maximera sitt liv – allt kan alltid bli lite bättre. Som en konsekvens har Maximisers svårt att fatta beslut och när de väl gör det så är de oftare missnöjda. Satisficers nöjer sig med good enough, fattar snabba beslut och är oftare nöjda. För den som tycker det låter intressant kan man ta del av denna artikel från Daily Mail.

IMG_1010 (2)StylingHade förstås glömt att sommartiden tog slut inatt så det blev en glad överraskning. Det innebär att jag faktiskt sov en timme längre än vad jag först trodde. Smög upp, tände ljus och gjorde kaffe.
Nu är det strax dags för en förmiddagskopp. Jag är ingen stor fan av kaffebröd men ibland, såhär på förmiddagen, förgyller jag kaffet med lite kardemumma. Då känns det som ett riktigt Jeppsonskt elvakaffe. Det påminner mig om att jag inte varit hos mamma och pappa på evigheter. Dags att ta mig själv i kragen, även på det planet!

Ingen riktig ro

Hösten är här. Morgnarna är mörka och skymningen kommer tidigt. Än har inte höststormarna tömt träden på löv. Naturen är fortfarande lummig och färgsprakande. Den är rofylld. Det är bara jag som inte hittar ron mer än i korta stunder. Nu är det första helgen på veckor då jag inte har planer. Det är bra.IMG_0658Styling
Igår eftermiddag besökta jag superkreativa Mira i hennes hem i Stafsinge, strax utanför Falkenberg. Mira bjöd på varm äppelkaka, direkt ur ugnen, och svart kaffe i tunna sirliga gamla kaffekoppar. Hon och maken har en plan. De ska downsiza. Bo och leva enkelt i Sverige under sommarhalvåret, resa och vara borta länge under vinterhalvåret. Jag känner igen mig i längtan efter friheten även om jag inte är inne på att downsiza. Men, hon har en poäng – vi behöver inte allt det som vi omger oss med. Ändå gillar jag prylarna, de som jag bygger mina stilleben med.
IMG_0663Styling-2
Mira och jag ska lägga några timmar från Timbanken tillsammans. Det blir kul.
Träffade också en annan spännande och rolig timbankskund, Gunilla, i veckan. Hon driver vackra Torna Gård i Väröbacka. Det är detta som är det bästa med Timbanken, att man får träffa så många olika människor. Nästa vecka ska jag träffa en modist. Dessa roliga möten får kompensera för den blygsamma timpengen.
Den gångna veckans kvällar har alla varit bokade med undantag för i onsdags och idag. Jag ska laga middag till mig och Tim, tända ljus och göra mitt bästa för att komma till ro.

Livet händer, hela tiden!

Nu är vi igång med planeringen för A Scandinavian Christmas Tale, mitt samarbete med kokboksförfattaren, förläggaren och fotografen Sif Orellana. Vi öppnade registreringen för en vecka sedan och har redan 4 anmälningar. Det ska bli spännande att se vart detta tar vägen. Bilden i inbjudan är Sifs.
Invitation_
För övrigt känner jag mig för närvarande som att jag ständigt jagar på och att jag hela tiden ligger lite efter. Varje försök att komma ikapp (åtminstone får känslan av att vara ikapp) har senaste veckan varit förgäves. När jag äntligen hade en sånär som på en tom dag, ville inte bilen starta. Samma gamla visa som förra hösten/vintern och de två åren före det. Tim och Sune, ordförande i vår bostadsrättsförening, fick komma till undsättning och hjälpa mig att skjuta bilen tillbaka till parkeringsplatsen. För den startade först så att jag kunde backa fram den till ytterdörren för att fylla bagaget med grejer jag behövde för dagen. Men, alltså inte sedan. Bilia har kollat på den ett flertal gånger (efter att jag blivit bogserad dit) men hittar inget fel. Den har startat sedan dess men den hostar lite motvilligt innan den går igång. Känns inte alls tryggt.
En annan del i att komma ikapp är förstås att få helt klart för mig vad jag har på min agenda och ta bort det som inte kan prioriteras. Nu är jag där igen!
Trots bilstopp så blev onsdagen en härlig dag. Jag hade lovat att fotografera Monica, en tidigare kollega på Kungsbacka kommun. Hon ville ha bilder till sin Linkedin eftersom hon kastat sig ut i det okända, utan jobb men med en längtan att göra något nytt och meningsfullt. Det kommer säkert att gå bra. Lycka till, Monica!
IMG_0385Styling
Så en bra vecka, trots allt. Det enda tråkiga är att min Tim är ledsen och trött. Hon har inte kunnat sova de senaste nätterna och jag tror att sista tidens händelser kommer ikapp henne. Och, även om hon känner sig förvirrad, ledsen och skör så tar hon tag i livet. Idag åker hon med bästa Naomi till sjukhuset för att få hjälp. Jag är stolt över henne, oroad förstås, men full av kärlek. Hon är en kämpe, min Tim! Hade jag haft råd (och tid) skulle jag tagit med henne, och Jossan om hon vill och har tid, till en långhelg i Paris. En helg att bara strosa, dricka café au lait och äta croissanter.
IMG_0477Styling
Jag skulle ha ägnat dagen då bilen inte startade, åt fotografering. Karin och jag planerar en helgutställning på Lottastugan i Varberg i november. Kålrabbin, som jag hittade i grönsaksdisken, inspirerade mig till att fotografera stilleben igen. Vi får väl se vad det blir.
Nu är det i alla fall helg. Imorgon har jag en oplanerad dag och kanske startar bilen? Då kan jag göra mina fotograferingar. Men, innan dess väntar festligheter då kära vännen Marianas dotter Patricia gifter sig med sin Martin. Ett kombinerat rumänskt och vietnamesiskt bröllop. Vad kan vara mer spännande?
Jo, och så väntar jag på att få veta hur det går för Tim idag. Prio ett.

Tiden

Tiden läker alla sår. Det är ett uttryck jag har tänkt mycket på denna senaste vecka. Av olika anledningar. Det har varit mycket känslor i familjen, det är det fortfarande. De är bara mindre stormiga men fortfarande lika förkrossande. Läker tiden alla sår?

En annan aspekt av tiden är hur ojämn den är. Finns den ens? Är sekunder och minuter bara ett matematiskt sätt att dela in ljust och mörker i? Ibland tror jag det. En minut kan kännas som en timme, en timme som en minut. Just nu är en sak säker: tiden går fort. Jämfört med den långsamma sommaren har tempot ökat markant. Veckorna flyger iväg. Fyra dagar i Varberg, varje vecka, en dag åt mitt eget företag och helgerna överraskar med tjejfotboll, svampplockning, utflykter och, som för en dryg vecka sedan: akutfotografering hos Lollo på INRX på Spinneriet. Hon hade massor att göra, bland annat med att ta fram en enkel broschyr. Hon hittade inga bilder och jag hade kameran i väskan och stativet i bilen. Vad gör man? Löser det på bästa sätt man kan!
IMG_9979Styling
En rolig sak som hänt sedan dess är att Lollo blir min partner i att arrangera den kommande retreaten med Sif Orellana. Arbetsnamnet är A Scandinavian Christmas Tale och jag hoppas på uppslutning från hela Europa. Nu ska inbjudan fram, programmet sättas, det ska förhandlas med hotell, letas sponsorer. You name it! Jag vet, sedan A Spring Day at the Mill, som jag och Evelina producerade åt Signe Bay i våras, att detta tar mycket tid. Å andra sidan har jag flera upparbetade kontakter sedan dess och Lollos kunskaper och känningar är inte heller att förakta.
Nu väntar strax kundmöte i Varberg och det är dags att göra mig redo. Ingen tid att förlora. Tiden igen.

Studio Surte Kraftstation

Hon ligger där, mitt i ett industriområde i Surte, den gamla kraftstationen. Hon ser inte så mycket ut för världen utifrån. Men, när Camilla Sporre, som äger och driver Studio Surte Kraftstation, öppnar dörren kliver jag in på en magisk plats. Gamla tunga traverser, tegelväggar, emaljskyltar och ett helt fantastiskt ljus. Just den här dagen är jag på besök för att prata framtida samarbeten.
IMG_9365Styling
Camillas planer för kraftstationen är att skapa en kreativ plats och hon är på god väg. Flera kreatörer huserar redan där men inom kort hoppas hon också kunna hyra ut till föreläsningar, workshopar, modevisningar, fotosessions… ja, allt möjligt som behöver rymd, ljus och en ultracool miljö. Arbetet är i sin linda men följ gärna utvecklingen på Camillas Instagram @studiosurtekraftstation

IMG_9357Styling
Det samarbete som vi talar om är att göra en foto- och stylingworkshop i byggnaden som består av två stora salar, den ena med tegelväggar, den andra vitkalkad. Det ska bli fantastiskt roligt att göra detta ännu en gång ihop med bästa Sara på Imageu. Datum är redan satta: 19 och 20 oktober. Mer information om detta kommer, längre fram.

Tillbaka till Camilla. Hon har stora planer för området där Studio Surte Kraftstation finns och resurser har hon och hennes familj i form av både mark och fastigheter. Får hon som hon vill blir det ett kreativt kluster i runt kraftstationen. Och, potential att göra det har hon. Utan tvekan.