Sömnlös i Kungsbacka

Somnade gott efter en skön och lugn midsommarhelg. Tyvärr vaknade jag redan vid ett-tiden och började snurra. Hur går det i sommar när konsultuppdragen minskar? Vad ska jag göra när Varbergsjobbet tar slut? Tänk om jag inte får några uppdrag? Inga inkomster? Hur ska det gå? Vad får jag egentligen i pension när det blir dags? Känns det igen? Jag brukar inte oroa mig, vet att det löser sig på ett eller annat vis. Men, på natten blir allt mycket mer dramatiskt!
När så Franz började krafsa på dörren vid halvfyra-tiden gav jag upp. Gjorde mig lite kaffe och försökte coola ned med lite jobbplanering. Jag har massor på gång men det ska ju hända också. Fast, å andra sidan, jag kan ägna sommaren åt att kratta i manegen. Utlandsresorna får vänta (jag har ju dessutom redan varit i både Paris och Madrid så jag klagar inte).
IMG_8604Styling
Och, i veckan flyttar Jossan. Så konstigt det kommer kännas när varken hon eller Tim bor hemma längre! Det är verkligen en ny epok i livet. Jag har varit, och är, förberedd. Jag har ju också fått träna på Tim (som flyttade i höstas) och det kommer gå bra. Det allra bästa är ju att tjejerna får skapa sina egna liv. Det är fantastiskt! Och, jag ska nog klara mig. Till och med utan Franz!
IMG_7352Styling

Les couleurs de la France

Frankrikes färger är förstås många, många fler än dessa som jag fångade i Montmartre. IMG_8669Styling
IMG_8671Styling

IMG_8679Styling

 

 

Paris Paris

Paris har aldrig gjort mig besviken. Första gången jag kom dit tillsammans med Jane i slutet av sjuttiotalet, kände jag det. Paris är precis vad jag vill att det ska vara. Och det är, trots mina begränsade språkkunskaper, lätt att känna sig hemma här.
Vid detta besök bodde jag på det ursöta hotellet Regyn’s Montmartre med stadens essens utanför dörren: en liten plats, med stora träd, en tidningskiosk, en uteservering och tunnelbanestationen des Abbesses med sin sirliga art nouveauskylt.
IMG_8630Styling
Trots att hotellet ligger ett stenkast från Sacré-Coeur är kvarteren just här, fria från turistshoppar fyllda med tingeltangel. Här känns det bara otroligt parisiskt! Jag hade nästan två hela dagar på mig till att bara vandra runt och njuta.

Parisiskorna inspirerar med sin elegans. Jag gillar framförallt att kolla in kvinnor i min egen ålder eller lite äldre. Deras stil är enkel och ”ren”, utan krusiduller, fransar, blommor eller volanger: en rak blus, ett par slacks och ett par platta skor till. Kanske något enstaka smycke som ett litet statement. En snygg, också enkel, handväska och, självklart: solglasögon. Ursnyggt och tidlöst.
IMG_8647Styling
Livet lever man såhär års ute på gatorna. I vartannat hörn finns ett brasserie, café eller en restaurang. När man beskådar detta utifrån verkar det så lättvindigt. Man tar sin kaffe på baren på morgonen, går ut på stan och är elegant, gör en massa trevliga ärenden och sedan går man hem och vilar. På kvällen dricker man ett glas kall chablis och äter något pyttigt och nyttigt på en cool restaurang. På riktigt? Nä, sådär enkelt är ju inte livet. Tack och lov. Jag skulle tråka ihjäl mig!
IMG_8612Styling
En annan härlig sak är att träffa vänner när man är ute och reser. På torsdagkvällen mötte jag upp med Elea. Henne lärde jag känna på förra årets fotoretreat i Rom. Hon var också här i Sverige och deltog i min workshop med Signe Bay, på Spinneriet. Elea, som lagar mat och är matstylist tog mig till den hypade restaurangen AT. Alltså, spana in! Varje rätt är ett konstverk. Köket är en blandning av Japan och Baskien! Vi åt 11 rätter (tror jag), den ena mer udda än den andra. Det tog oss fyra timmar men det var en fantastisk upplevelse och Elea och jag fick massor av tid att prata.
På fredagkvällen träffade jag en annan bekantskap, också denna från workshopen i Rom. Det var Marisa, även hon i matlagningsbranschen. Marisa är från Canada men var i Europa för att delta i flera olika workshops. Vi hade turen att sammanträffa i Paris.
IMG_8778 (1)Styling
Här står hon och spanar in på ett av Paris’ trendigaste caféer: Boot Café. Flitiga instgrambesökare har sett tusentals bilder av stället. Tyvärr var det stängt när vi kom.

På lördagen var det äntligen dags för min workshop med Beth Kirby, mest känd som Local Milk. Tillsammans med åtta andra kvinnor från olika platser i Europa spenderade vi dagen i Beths lägenhet i Le Marais och talade om foto, styling, Instagram och business.
IMG_8906 (1)Styling
Beth är en ung, self made woman. Hon, hennes man Matthew och lilla dottern Eula, reser världen runt, fotograferar och praktiserar slow living. Emellanåt anordnar Beth workshops, eller snarare retreats, för denna endagsworkshop var ett undantag, kring just dessa ämnen. Retreatsen kostar skjortan (65 000 SEK för 4-5 dagar är inte helt ovanligt) och fylls på nolltid. Beth’s got it all sussed!
Nåja, kanske lärde jag mig inte så mycket nytt om foto och komposition av denna unga kvinna men det var otroligt intressant att höra henne prata om sin business, hur hon har byggt upp den och på några få år, med obeveklig övertygelse, skapat sig det liv hon vill leva. Imponerande och inspirerande och den absolut största behållningen av dagen. Jag, som benämnt min dagbok för resan ”Tankar om livet i Paris & Madrid” fick en hel del att fundera på. Bra där!

Mad dogs and Englishmen

go out in the mid day sun, säger det engelska talesättet. Anpassat efter min verklighet borde det lyda: Mad dogs and Swedish women go out in the mid day sun. Jo, för i den här värmen, vi balanserar mellan 37-39 C, måste man vara lite mad. Allra mest hundarna. De har ju päls! Värmen hindrar dem inte, framförallt inte de små, från att fara runt som kompletta galningar i det heta solskenet. Clara, dobermannen (kvinnan), är lite mer sansad. Hon vilar inne på stengolvet eller i skuggan på terassen. Ända fram till dess att någon går förbi porten mot gatan. Då far hon som ett jehu mot grinden! De två små tittar på varann och sedan rusar de gläfsandes efter.

Själv har jag också varit ute i the mid day sun vilket är helt crazy. Vi pratar om febertemperaturer. I skuggan!!! Jag har promenerat runt El Real Jardín Botánico (kan någon vänligt sinnad själ hjälpa dem att göra en vettig hemsida, please?), ett av mina favvoställen när jag bodde här. Där var lugnt och hyfsat svalt och jag brukade gå hit för att teckna. På den tiden kom inga utländska turister till Madrid. Det gör de idag.

Nåja, tiden drog ut och rätt som det var befann jag mig in the mid day sun.

IMG_0792På vägen hem mulnade det på lite och nu är det Clara, Racoon, Linda och jag som slappar i trädgården. Bevattningen har just dragit igång och hundarna är happy. Själv väljer jag nog poolen.

De Madrid al cielo

Så återförenades vi, Madrid och jag, och det var en mycket mer familjär känsla än jag hade väntat mig. Allt var sig, trots allt, väldigt likt. Det mest påtagliga, förutom att Madrid idag har allt det (innehåll) som vilken europeisk storstad som helst, var hur mycket buskar och träd växt! Att jag skulle ta bussen ner igår kom lite oplanerat. Luisa, som i söndags när jag kom, kände sig andfådd och trött for till doktorn igår morse. Bara någon timme senare skriver hon att ena lungan kollapsat och att de måste operera! Inget farligt men akut. Så, här sitter jag, ensam i det stora huset med pool. Till sällskap har jag tre hundar: Racoon och Linda, två taxar (tror jag) och Clara som är en doberman.

Igår träffade också Pablo, min första chef i ateljén på Final Art, mitt första fasta jobb. Då var han en ung, up and coming chef i reklambrabranshen. Nu, mer än trettio år senare, en man på sextiotvå som väntar på pensionen! Annars var han sig helt lik. Nu vet jag allt om hans liv och jobb och han vet lite om mitt. Ingen förändring där!

Jag har just fått veta att Luisa blir kvar på sjukhuset ytterligare ett dygn. Då ska jag mata hundarna, hoppa i poolen och sedan ta bussen ner till Madrid för att träffa Fernando!

Söndagsfrid

Eller i alla fall, helgdagsfrid. Jag har legat kvar länge i sängen med mitt morgonkaffe. Dagarnas bästa stunder. Då laddar jag för att det ska bli en bra dag, fyller på med energi och inspiration och njuter av det heta kaffet. Franz brukar göra mig sällskap, helst vill han ligga på min mage.

Solen har idag bestämt sig för att titta fram och om det fortsätter såhär blir det gräsklippning. I övrigt är det reseplanering – ta fram pass, se till att jag har koll på flygtider och biljetter samt hotellbokningen i Paris. Jag kanske till och med går så långt att jag i förväg kollar hur jag tar mig mellan flygplatsen och hotellet! I förväg! Här kommer en av mina dåliga, eller utvecklingsbara, som man säger när man talar med sina medarbetare, sidor fram; att lämna ALLT till sista minuten. Enbart för att känna mig fri i tanken. Det är förstås helt ok så länge det funkar men det händer ju, ibland, att jag bannar mig själv för att, än en gång, inte ha kollat upp grejer i tid. Det är då man får tugga i sig konsekvenserna hur surt de än smakar.
På torsdag förmiddag landar jag i Paris. Där ska jag vandra gata upp och gata ned, med min kamera. Väderappen lovar 29 grader och både sol och moln. Helt perfekt väder.
Söndag, vid middagstid, lyfter jag mot Madrid. Luisa som lovat att hämta mig på Barajas har också lovat att skicka ett nytaget foto på sig själv. Det är trettio år sedan. Jag var 27 år. Tyvärr hann jag aldrig träffa hennes man, Antonio, igen. Han gick hastigt och oväntat bort i oktober. Det var då Luisa och jag bestämde att ses. Inget mer halvplanerande utan på riktigt. Återigen är livet där och påminner om att inte vänta till sedan utan att göra saker, vara, här och nu. Jag vet ju det, av erfarenhet, men ibland glömmer jag.
IMG_8569Styling

Nu grönskar det…

Men, hu, vad kallt det blev efter den varma helgen. Jag har fördjupat mig i planeringen av min resa till Paris och Madrid och fantiserat mig till värmen. Den nostalgiska tågresan som jag tänkt mig mellan de båda städerna blir inte av. Det visar sig att tågen inte kör samma rutt längre och när jag insåg det var syftet borta. Att resa tåg är dessutom mer än dubbelt så dyrt som att flyga. Förr var det tvärtom.

Dagarna i Paris kommer gå fort. Samma dag jag anländer planerar jag en lite fotosession på ett museum där man kan besöka skulptören Bourdelles ateljé. På kvällen blir det middag med Elea. Det är nästan på dagen ett år sedan vi lärde känna varandra i Rom men bara ett par månader sedan vi sågs här, på workshopen med Signe Bay, på Spinneriet. Med tanke på att Elea är kock och matstylist så har jag goda förhoppningar om restaurang och middag. Dagen därpå vill jag vandra på Paris gator: i Montmartre och i Marais. Kanske tar jag mig till blomstermarknaden på Île de la Cité. På kvällen hoppas jag träffa ännu en bekantskap från workshopen i Rom förra året; Marisa från Canada. Hon gör också en snabb visit till Paris. Lördagen är det sedan dags för  Local Milks workshop.

På söndagen lyfter jag vid middagstid och styr kosan mot Madrid. Det är en kort flygresa. Luisa (som jag inte sett sedan 1988) möter mig på Barajas och det blir en hel vecka i hennes hem i Torrelodones, i bergen nordväst om huvudstaden. Inbokat under veckan är en lunch med Pablo och Angel som var mina chefer när jag jobbade i ateljén på Final Art under åttiotalet. Vi sågs senast för 27 år sedan! Oj, vad roligt det ska bli! Hela livet har ju liksom hänt sedan dess! Annars vill jag bara gå omkring på mina favoritgator, fotografera och, misstänker jag, lägga märke till mycket som har förändrats sedan åren jag bodde här. En sak som jag vet finns kvar är min favvojazzklubb Café Central. Live jazz alla kvällar i veckan. Underbart.
IMG_7603Styling
Annars, på lediga stunder, fortsätter jag att träna mig med mina foton. Ovan en s k flat lay kombinerat med försök att hålla mig till lite ljusare bilder. Känner mig lite tveksam och det är svårt att få till ljus och rymd eftersom ytan där jag kan fotografera, här hemma, är begränsad. Vet inte heller om jag gillar dessa ljusa foton men, som sagt, jag ser det som träning.
IMG_7509Styling