Ett avslut, en början och ett mord

I veckan som gått har vi avrundat det allt det praktiska och administrativa som måste göras efter mammas bortgång. När jag körde hem i natten, efter att bouppteckning hemma hos pappa, rullade tårarna sakta. Att släppa på trycket gjorde gott och tanken på att vi nu går in i ett nytt skede lättade. Vi hade också fått reda på att mammas aska nu finns i Minneslunden på Håjums begravningsplats i Trollhättan. Nu längtar jag efter att få åka dit. Jag tror det  kommer att bli riktigt fint. Det blir början på något nytt.
Jag vet inte om det har med saken att göra, eller om det är vårdagjämningen, koltrasten som sjunger eller staren som satt i trädtoppen utanför biblioteken häromkvällen, men, jag känner mig lättare och piggare. All oro som lämnat mig sömnlös om nätterna börjar släppa. Jag har gjort en grej av att vid vissa specifika moment (till exempel när två likadana saker sker vid ett och samma tillfälle, oberoende av varann) önska mig mer jobb. Och, mer jobb har jag fått! Det ena uppdraget har jackat i det andra och nu är saken biff ända till och med november. Inte bara med jobb utan med kul jobb! Jag har även försökt med att önska mig 25000 men det har inte gått lika bra 😉

När oron släpper en aning så återvänder energin och med den lusten. För jag har verkligen inte haft lust med någonting av det som vanligtvis inspirerar mig. Det har bara gjort mig trött. Jag som vanligtvis ser bilder framför mig har inte sett en enda en. Tills idag! När jag vaknade såg jag denna och hämtade genast kameran som hunnit få ett tjockt lager damm, sedan sist.
IMG_7600Styling
Fler bilder dök upp när jag gick ut i köket för att göra kaffe. De bara fanns där, framför mig, att se.
IMG_7603Styling

Och, mordet? Jo, det skedde i trappuppgången bredvid min pappas i princip samtidigt som vi var där i veckan (lovar, vi är helt oskyldiga). Det är inte så att han bor i något ruffigt område. Nej, det är ett stenkast från Trollhättans centrum, med en vacker park, Hemköpsbutiken, Ritz Konditori och gymnasieskolan. Drama på hög nivå. Ruskigt. Och om det vid detta tillfälle handlade om döden i bägge trappuppgångarna så är jag tacksam över att det inte var vi som fick ta emot ett samtal från polisen. Vi fick istället förmånen (om man kan kalla det så) att vara med mamma när hon fortfarande levde och vi fick varsamt följa henne när hon lämnade oss. Och, jag säger som i filmen Mitt liv som hund: Tänk på Lajka. Det kunde varit värre.

Inget är för evigt

På sistone har jag oroat mig en del. För det ena och för det andra. Småsaker har blivit stora under sömnlösa nätter. Familj. Jobb. Framtid. Ekonomi. Jag har saknat min vanliga tilltro till min egen förmåga (och oförmåga, för den delen) och kreativiteten och framtidstron har lyst med sin frånvaro. Även dagtid. Lusten har saknats och jag känner inte igen mig. Och, när jag har reflekterat över detta så inser jag att livet tagit en vändning. Det är inte som det varit. Jag har förlorat min mamma. Det är en ny epok i mitt liv där en del av grundtryggheten naggats och det gör mig skörare än innan. Jag ska inte fördjupa mig men det är ett konstaterande. Det är inte som det har varit.
Samtidigt som det finns en saknad finns där också en viss tröst och insikt. Inget är för evigt. Ingen oro är för evigt, inga sömnlösa nätter. Inte heller mammor.

Idag har jag äntligen känt lite inspiration och energi. Dagen började med ett lyckat frukostmöte tillsammans med Kungsbacka DFF, vårt damfotbollslag som tagit sig ända till OBOS Damallsvenskan. Tränaren Henrik och spelaren Lina lyckades förmedla sådan tilltro och målmedvetenhet, med hjärtat i centrum, att det smittade av sig på en sportlös människa som jag.

Kvällen, efter avslutad arbetsdag på Kungsbacka kommun, tillbringade jag med en härlig kund i Timbanken och det slutade med att jag fick betyget 11 av 10 möjliga, av två unga entreprenörer i Varberg.

Och, jobboron? Inget är för evigt. Uppdragen rullar in, både kortsiktiga och på längre sikt. De är inte heller för evigt men det är ju så jag vill ha det. Ett liv med en stor portion frihet och utveckling!
_DSF8697
Krama era nära och kära ikväll. De betyder mer än vi tror, framförallt på så många andra vis än vad vi tror.

Det börjar bli vår

Det är ljust när jag vaknar vid sjutiden. Underbart. Det har visserligen varit både si och så med vädret sedan jag kom hem från Madrid och Nerea, Fernandos bonusdotter, hängde med hit, men en del soliga dagar har skvallrat om att den är på väg, i år också. Våren. Nerea och har passat på att ta kortare turer när jag kommit hem från jobbuppdragen.
IMG_7496Styling
IMG_7522Styling
Det är kul för Nerea, precis som jag, gillar att fotografera.
IMG_7502Styling
Som vanligt försöker jag ta min morgonstund i sängen. Med kaffekoppen. Precis nu. Och nuet är något jag måste hitta tillbaka till. Jag har sovit urdåligt på sistone, vaknat med paniken och oron – tänk om jag är en idiot? Tänk om alla beslut jag fattat i livet har varit idiotiska? Tänk om jag borde nöjt mig med mitt smärtsamma och sorgsna förhållande med Björn? Tänk om jag inte borde sagt upp mig från Telia? Och, värst, tänk om jag aldrig mer får ett uppdrag när de nuvarande tar slut i juli? Ja, ni som följer mig har läst mina tvivel förr. De kommer på natten och jag måste uppbåda all min mentala kraft för att släppa och slappna av och kanske, kanske somna om igen. Om jag inte gjort det när klockan passerar 04 så brukar jag ”göra dag”. Jag pyser ut i köket, maler mina kaffebönor och gör en het, svart kaffe. Morgonkaffet är bästa sättet att bryta nattstressen och skicka maran åt fanders. Och, igår när jag talade med Annakarin, min ”hyrestant” på Design & Co (jag har sagt upp min del i lokalen) så påminde hon mig om att vara i nuet. Precis nu. För att det är bara nu som finns, just nu. Inget då. Inget sen. Det är bara nu man kan agera och om man har huvudet i då eller sen så missar man nu. Och det vet jag ju.
IMG_6039Styling
Det fick jag bevis på så sent som i torsdags då jag och min kollega Linda processledde en heldag med chefer och strateger på förvaltningen för Gymnasium och arbetsmarknad. Vi hade en väl genomarbetad grundplan men, som det alltid är när man jobbar med människor, en levande materia, så kan processen få sitt eget liv och man kan egentligen inte vara förberedd alls, mer än på det. Jag älskar dessa stunder då man måste ha alla sinnen på helspänn för att veta hur man ska hantera nästa minut. I dessa stunder är jag som bäst (som människa) och jag mår som bäst. Endorfiner och adrenalin i en härlig cocktail. Efteråt är jag lyckligt utmattad! Så, jag har tackat Annakarin för påminnelsen och tänker (och vet) att de beslut jag har fattat har jag fattat för att jag inte stått ut, för att jag krävt förändring och för att situationerna inte har givit mig det jag är värd och behöver. Juli ska jag göra mitt bästa för att lägga på hyllan och jag ska försöka lugna ner mig, leva som jag lär och lita på processen. Jag tycker ju faktiskt inte att jag är en idiot.

Livet går vidare

Ibland hamnar man i bubblor då livet stannar upp. När man sedan upptäcker att världen ändå fortsatt snurra är det både förvånande och tacksamt. Så var det till exempel när jag födde mitt första barn. Min värld blev en bubbla, bortom allt annat. Och, så kom man hem från BB och såg att världen fortsatt snurra, trots att min hade stannat för en stund.

Jag tänker på min mamma och min pappa med stor ömhet. De har ALLTID stöttat, oavsett vilka idiotiska idéer jag kommit med. Häftigt. Jag ska skriva mer om det någon dag. De har präglat mitt föräldraskap, en sak som jag tänkt på nu när Tim ska flytta. Det kommer bli tomt, det kommer bli tyst, det kommer bli mindre stökigt =)…  Jag kommer inte komma med en enda förebråelse eller klagan (it is not my style). Däremot, och framförallt, kommer det bli roligt att hon får sitt eget hem, möjlighet att skapa sitt eget liv och att, äntligen, bli oberoende. Att få följa det är tusen gånger mer värt än risken att jag ska känna mig ensam.
img_0240
Bilden är inte störtny men den är talande för min expressiva och vackra Tim.

Som ni säkert också vet så får jag mina attacker av tvivel. Vad gör jag när mitt nuvarande jobbuppdrag tar slut? Tänk om ingen vill ha det jag kan erbjuda? Ja, jag tror många känner igen sig. I dagarna avslutar jag mitt uppdrag för Mölndals stad (det har varit så roligt) och därefter är den garanterade beläggningen 50% för Kungsbacka kommun, fram t o m juni. Men, ibland tror jag på uttrycket (inte bokstavligt): ”gud här bön”. För en och en halv vecka sedan fick jag erbjudande om ett nytt uppdrag för de ”överblivna” 50%. Så grymt roligt uppdrag. Det ska byggas en ny skola och två nya supermoderna sporthallar i kommunen. Problemet, eller utmaningen, är att de gamla sporthallarna måste rivas för att ge plats åt de nya. Sporthallarna används av gymnasieskolan och utmaningen blir att, tillsammans med idrottslärare och schemaläggare, lösa undervisningen under de kommande åren. Rent fysisk, alltså. Detta är ett underbart projekt med precis de utmaningar jag vill ha: en hel del uppförsbacke. Det kommer att bli bra. Fördelen med att vara ”gammal” är att jag litar på processen, att jag vet att jag inte behöver ha alla lösningar färdiga, här och nu. Tillsammans kommer vi att lösa det.

IMG_5239Styling
Sist, men inte minst, vill jag vara tacksam över mina vänner som skickar kärlek och stöd. Ikväll ringde Giovanna, min roliga italienska väninna som jag lärde känna på en workshop i Rom för snart två år sedan. Mååånga år skiljer oss åt men det är oväsentligt – vi har alltid kul ihop.
Familj och vänner is da shit!

Ledig söndag är ledig skön dag

Förra söndagen, när vi var på väg hem från Trollhättan, satte tjejerna på julmusik i bilen. Ganska mysigt, faktiskt. Jossan är ju en total julfantast och missar inte ett tillfälle till lite feeling. På spellistan fanns t o m några spanska villancicos (julsånger).
Veckan som gått var varierad: måndagen på groteska Säröhus, en orgie i total smaklöshet.

Tack och lov var dagens innehåll desto bättre. På onsdagen hade jag en Business Boost, tre timmars manglande av Maria och hennes företag Tillväxtbyrån.
Helgen började med middagsbesök i fredags och igår, en helt improviserad utställning hos Lollo på INRX. Hon hade beställt tavlor till Spinneriets konstrunda men de hade inte kommit fram. Mina foton kom upp på väggen i en rasande fart. Sedan var det budgetårsmöte med Kungsbacka DFF, möte med marknadsgruppen och sedan tillbaka till Lollo. Tillsammans avslutade vi den tidiga kvällen över en delad räkmacka och ett par glas vin. Och, mycket fniss.

Idag har jag en helt ledig dag. Det är den första på länge, helt utan bokningar. Som vanligt vaknade jag tidigt och bestämde mig för att ta en promenad vid havet. Fixade en termos med kaffe och rullade ned till Hanhals.

Det var soligt och aningen blåsigt men samtidigt härligt och rogivande. Eftersom jag legat och bläddrat på Pinterest på morgonen så var jag full av inspiration. Så, när jag kom hem byggde jag upp en minifotostudio och fotograferade lite av vad jag hittade här hemma.

Jag fortsätter att fascineras av ljus och mörker. Jag kan bli helt tagen av de subtila skuggornas suggestiva inverkan på en bild! Nu ska jag se om jag kommer på några fler kompositioner och fortsätta fotografera en stund. Ljuset försvinner snabbt såhär i november.

 

En morgontimme till godo

Jag hade ställt klockan tidigt, riktigt tidigt, igår. Trodde att jag skulle vara i Mölndal klockan 8, nu på morgonen. Tack och lov slängde jag en extra titt i kalendern och, fick en hel timme till godo! Underbart!
IMG_6416Styling
Så, nu har jag hunnit med en kopp kaffe till, läsa mail och göra några andra halvakuta saker.
Igår hade jag en härlig dag med Karin (B) – vi mötte upp i Göteborg, gick omkring på stan och fick massor av inspiration. Tim ringde och berättade om en lyckad intervju för sin LIA. Så kul! Efter lunchen satte Karin och jag oss på ett av Avenyns mest fashionabla caféer för att jobba, spåna och klura. En brasa sprakade intill och den snåla Göteborgsvinden var för en stund långt borta. Det var med en mysig känsla jag rullade söderut i den tidiga kvällens höstmörker.
På vägen hem hälsade jag på hos Jossan och Franz. De bor själva nu efter att hon brutit upp. Mina bästa döttrar. Önskar dem allt gott!

Att vara egen och cool

Igår föll den första snön. Alldeles för tidigt. Även inatt har det snöat men nu lyser solen på en fortfarande grön trädgård och en höstfärgad skog. Skator och koltrastar pickar på äpplen och småfåglarna flyger från gren till gren. Det borde vara en stillsam tid. Ändå har jag lite av förra höstens stress i mig. Inte på långa vägar såsom då – och jag aktar mig noga – men ändå. Karin (B, inte R och inte Carin med C) och jag pratade om det i veckan. Det är pressen att alltid ha ansvaret för att dra in pengar. Uppdragen kommer, lite som de vill. Och, de går. Månadsfakturor ska ut och andra har kommit in och ska betalas. November är också momsinbetalning. Dessutom är det lätt att börja tvivla – tänk om jag aldrig mer får några uppdrag? Tänk om ingen vill ha det jag kan erbjuda? I dessa stunder önskar jag att jag kunde vara lite coolare, bara tänka: det löser sig. För det gör det! Ja, ni känner igen det – jag har skrivit om det förr.

I allafall har jag en bra höst. Tre-fyra uppdrag, av olika storlek, rullar på några månader till. Ett av dem, det jag har för Mölndals stad, är så roligt. Jag har förmånen att få jobba tillsammans med två riktigt vassa kvinnor; Carina Kloek-Malmsten som är näringslivschef, och Karin Kempe som är näringslivssamordnare. Tillsammans vrider och vänder vi på frågor och formuleringar, ända tills vi inte orkar mer. Det är hög nivå på diskussionerna men det finns också plats för skratt. Precis såsom jag gillar det!

Jag har dessutom förmånen att jobba hemma ibland. Det har blivit två sådana dagar nyligen. Många känner sig distraherade hemma men jag blir verkligen riktigt produktiv. Dessutom uppfann jag surdegstisdagen –  en dag då man jobbar undan ALLT sådant som ligger och gnager (ofta för att det inte är så roligt).
Lille Leif gör mig sällskap på dagarna. Man kan tro att han bara ligger och sover men, han är fortfarande på sin vakt och snabb att kika med ena ögat så att man inte har onda avsikter när man närmar sig!

Det är söndag men jag ska strax kila iväg till Spinneriet för att jobba i Lollos butik. Till veckan är det höstlov för många men jag har fullt upp med alla mina kunder. Det blir en bra vecka!