Hemmafix

Stressen och oron verkar ha rotat sig i min kropp. Jag har inte riktigt ordning på mig själv. I fredags tog jag semester och det var verkligen jätteskönt. Jag fick stökat undan en hel del av det som stressat mig den senaste tiden och idag ska jag se till att få resten under kontroll.

Tim har inte varit här den senaste veckan och jag har tänkt mycket på henne och saknat henne. Igår tog jag äntligen tag i allt och städade iordning i vardagsrummet (som ju också är mitt sovrum). Karins tavla har äntligen kommit upp på väggen.
IMG_1023 (1)Styling
Jag fick dessutom, äntligen, skickat iväg lite bilder till tryckeriet efter att jag försökt sätta mig in i dpi, ppi och RAW. Nu tror jag att jag har koll. Ska bli spännande att se några av dem i storformat…
IMG_0762 (1)Styling
Var på Spinneriet och fotade för någon vecka sedan och, jag kan inte låta bli att fascineras av ljuset där. Förmiddagen resulterade i diverse frukter i motljus. =)

Hörde förresten ett intressant inslag på radion igår. Det handlade bland annat om FOMO (fear of missing out) och hur forskning visar att detta gör oss mindre lyckliga. Man skulle kunna tro att det är ett nytt fenomen, en konsekvens av vår ständiga närvaro i sociala medier, men så är inte fallet. Skillnaden är att vi nu är mycket mer exponerade för alla olika val som finns och att vi, genom sociala medier, kan följa andras val. Detta gör oss mer osäkra på våra egna och rädslan för att ha missat något uppstår. Observera att mitt resonemang är en grav förenkling av kontentan. I inslaget talades det också om Maximisers och Satisficers. De förra lever för att maximera sitt liv – allt kan alltid bli lite bättre. Som en konsekvens har Maximisers svårt att fatta beslut och när de väl gör det så är de oftare missnöjda. Satisficers nöjer sig med good enough, fattar snabba beslut och är oftare nöjda. För den som tycker det låter intressant kan man ta del av denna artikel från Daily Mail.

IMG_1010 (2)StylingHade förstås glömt att sommartiden tog slut inatt så det blev en glad överraskning. Det innebär att jag faktiskt sov en timme längre än vad jag först trodde. Smög upp, tände ljus och gjorde kaffe.
Nu är det strax dags för en förmiddagskopp. Jag är ingen stor fan av kaffebröd men ibland, såhär på förmiddagen, förgyller jag kaffet med lite kardemumma. Då känns det som ett riktigt Jeppsonskt elvakaffe. Det påminner mig om att jag inte varit hos mamma och pappa på evigheter. Dags att ta mig själv i kragen, även på det planet!

Lite hit och lite dit

Det är verkligen både toppar och dalar just nu. Förra veckan startade med stressen ständigt lurande men det hela kom av sig när jag fick erbjudande om ett större uppdrag i min firma. För att göra det möjligt behövde jag justera mitt uppdrag i Varberg och tajmingen var faktiskt perfekt. Chefen, som ska leda verksamheten som jag bygger upp, började samma dag. Och, på ett kick, hade mina uppdragsgivare mött upp för att göra mitt nya uppdrag möjligt. Det finns verkligen en hel del ros att ge här, inte bara ris. Viktigt att poängtera.

På lördagen tog Jossan, Tim och jag en tur till Borås. Förutom att vi plöjde secondhandbutiker så besökte vi Textilmuseet och utställningen The Weather Diaries med foton av mina absoluta fotograffavoriter Cooper & Gorfer.
IMG_0036
Kombinationen av porträtt, collage och klärobskyr tilltalar mig. Bilderna var kompletterade med textila verk från Island, Grönland och Färöarna. Vackert.
IMG_0037
På kvällen, hemma igen, lagade jag risotto och vi åt middag tillsammans, plus Oscar.

Söndagen blev, som kontrast, en ganska jobbig dag. Eller snarare kväll och natt. Både Tim och jag var rastlösa och sov dåligt. Rastlösheten dröjde kvar längre hos Tim än hos mig.

Nu, på måndag kväll, har lugnet lagt sig. För en stund, i alla fall. Jag har varit på coola The House i Hovås och föreläst om försäljning för medlemmar i nätverket Entreprenörer Tillsammans men också för andra intresserade. Och, andra intresserade, var inte sämre än en liten klan från Trollhättan med Barbro och sonen Emil i spetsen samt två kompisar till honom. Dessutom hakade Annette (Fassl) på. Utöver det dök min helt lokala vän Helen Soovik upp. Det blev en bra kväll och jag fick lite god feedback. Det behövde jag idag.

Nu håller jag tummarna för att saker och ting ska ordna sig, att det ska komma lite tur ”our way”. Och, vem vet? Det är ju fullt möjligt!

Ingen riktig ro

Hösten är här. Morgnarna är mörka och skymningen kommer tidigt. Än har inte höststormarna tömt träden på löv. Naturen är fortfarande lummig och färgsprakande. Den är rofylld. Det är bara jag som inte hittar ron mer än i korta stunder. Nu är det första helgen på veckor då jag inte har planer. Det är bra.IMG_0658Styling
Igår eftermiddag besökta jag superkreativa Mira i hennes hem i Stafsinge, strax utanför Falkenberg. Mira bjöd på varm äppelkaka, direkt ur ugnen, och svart kaffe i tunna sirliga gamla kaffekoppar. Hon och maken har en plan. De ska downsiza. Bo och leva enkelt i Sverige under sommarhalvåret, resa och vara borta länge under vinterhalvåret. Jag känner igen mig i längtan efter friheten även om jag inte är inne på att downsiza. Men, hon har en poäng – vi behöver inte allt det som vi omger oss med. Ändå gillar jag prylarna, de som jag bygger mina stilleben med.
IMG_0663Styling-2
Mira och jag ska lägga några timmar från Timbanken tillsammans. Det blir kul.
Träffade också en annan spännande och rolig timbankskund, Gunilla, i veckan. Hon driver vackra Torna Gård i Väröbacka. Det är detta som är det bästa med Timbanken, att man får träffa så många olika människor. Nästa vecka ska jag träffa en modist. Dessa roliga möten får kompensera för den blygsamma timpengen.
Den gångna veckans kvällar har alla varit bokade med undantag för i onsdags och idag. Jag ska laga middag till mig och Tim, tända ljus och göra mitt bästa för att komma till ro.

Livet händer, hela tiden!

Nu är vi igång med planeringen för A Scandinavian Christmas Tale, mitt samarbete med kokboksförfattaren, förläggaren och fotografen Sif Orellana. Vi öppnade registreringen för en vecka sedan och har redan 4 anmälningar. Det ska bli spännande att se vart detta tar vägen. Bilden i inbjudan är Sifs.
Invitation_
För övrigt känner jag mig för närvarande som att jag ständigt jagar på och att jag hela tiden ligger lite efter. Varje försök att komma ikapp (åtminstone får känslan av att vara ikapp) har senaste veckan varit förgäves. När jag äntligen hade en sånär som på en tom dag, ville inte bilen starta. Samma gamla visa som förra hösten/vintern och de två åren före det. Tim och Sune, ordförande i vår bostadsrättsförening, fick komma till undsättning och hjälpa mig att skjuta bilen tillbaka till parkeringsplatsen. För den startade först så att jag kunde backa fram den till ytterdörren för att fylla bagaget med grejer jag behövde för dagen. Men, alltså inte sedan. Bilia har kollat på den ett flertal gånger (efter att jag blivit bogserad dit) men hittar inget fel. Den har startat sedan dess men den hostar lite motvilligt innan den går igång. Känns inte alls tryggt.
En annan del i att komma ikapp är förstås att få helt klart för mig vad jag har på min agenda och ta bort det som inte kan prioriteras. Nu är jag där igen!
Trots bilstopp så blev onsdagen en härlig dag. Jag hade lovat att fotografera Monica, en tidigare kollega på Kungsbacka kommun. Hon ville ha bilder till sin Linkedin eftersom hon kastat sig ut i det okända, utan jobb men med en längtan att göra något nytt och meningsfullt. Det kommer säkert att gå bra. Lycka till, Monica!
IMG_0385Styling
Så en bra vecka, trots allt. Det enda tråkiga är att min Tim är ledsen och trött. Hon har inte kunnat sova de senaste nätterna och jag tror att sista tidens händelser kommer ikapp henne. Och, även om hon känner sig förvirrad, ledsen och skör så tar hon tag i livet. Idag åker hon med bästa Naomi till sjukhuset för att få hjälp. Jag är stolt över henne, oroad förstås, men full av kärlek. Hon är en kämpe, min Tim! Hade jag haft råd (och tid) skulle jag tagit med henne, och Jossan om hon vill och har tid, till en långhelg i Paris. En helg att bara strosa, dricka café au lait och äta croissanter.
IMG_0477Styling
Jag skulle ha ägnat dagen då bilen inte startade, åt fotografering. Karin och jag planerar en helgutställning på Lottastugan i Varberg i november. Kålrabbin, som jag hittade i grönsaksdisken, inspirerade mig till att fotografera stilleben igen. Vi får väl se vad det blir.
Nu är det i alla fall helg. Imorgon har jag en oplanerad dag och kanske startar bilen? Då kan jag göra mina fotograferingar. Men, innan dess väntar festligheter då kära vännen Marianas dotter Patricia gifter sig med sin Martin. Ett kombinerat rumänskt och vietnamesiskt bröllop. Vad kan vara mer spännande?
Jo, och så väntar jag på att få veta hur det går för Tim idag. Prio ett.