Nu är vi igång med planeringen för A Scandinavian Christmas Tale, mitt samarbete med kokboksförfattaren, förläggaren och fotografen Sif Orellana. Vi öppnade registreringen för en vecka sedan och har redan 4 anmälningar. Det ska bli spännande att se vart detta tar vägen. Bilden i inbjudan är Sifs.

För övrigt känner jag mig för närvarande som att jag ständigt jagar på och att jag hela tiden ligger lite efter. Varje försök att komma ikapp (åtminstone får känslan av att vara ikapp) har senaste veckan varit förgäves. När jag äntligen hade en sånär som på en tom dag, ville inte bilen starta. Samma gamla visa som förra hösten/vintern och de två åren före det. Tim och Sune, ordförande i vår bostadsrättsförening, fick komma till undsättning och hjälpa mig att skjuta bilen tillbaka till parkeringsplatsen. För den startade först så att jag kunde backa fram den till ytterdörren för att fylla bagaget med grejer jag behövde för dagen. Men, alltså inte sedan. Bilia har kollat på den ett flertal gånger (efter att jag blivit bogserad dit) men hittar inget fel. Den har startat sedan dess men den hostar lite motvilligt innan den går igång. Känns inte alls tryggt.
En annan del i att komma ikapp är förstås att få helt klart för mig vad jag har på min agenda och ta bort det som inte kan prioriteras. Nu är jag där igen!
Trots bilstopp så blev onsdagen en härlig dag. Jag hade lovat att fotografera Monica, en tidigare kollega på Kungsbacka kommun. Hon ville ha bilder till sin Linkedin eftersom hon kastat sig ut i det okända, utan jobb men med en längtan att göra något nytt och meningsfullt. Det kommer säkert att gå bra. Lycka till, Monica!

Så en bra vecka, trots allt. Det enda tråkiga är att min Tim är ledsen och trött. Hon har inte kunnat sova de senaste nätterna och jag tror att sista tidens händelser kommer ikapp henne. Och, även om hon känner sig förvirrad, ledsen och skör så tar hon tag i livet. Idag åker hon med bästa Naomi till sjukhuset för att få hjälp. Jag är stolt över henne, oroad förstås, men full av kärlek. Hon är en kämpe, min Tim! Hade jag haft råd (och tid) skulle jag tagit med henne, och Jossan om hon vill och har tid, till en långhelg i Paris. En helg att bara strosa, dricka café au lait och äta croissanter.

Jag skulle ha ägnat dagen då bilen inte startade, åt fotografering. Karin och jag planerar en helgutställning på Lottastugan i Varberg i november. Kålrabbin, som jag hittade i grönsaksdisken, inspirerade mig till att fotografera stilleben igen. Vi får väl se vad det blir.
Nu är det i alla fall helg. Imorgon har jag en oplanerad dag och kanske startar bilen? Då kan jag göra mina fotograferingar. Men, innan dess väntar festligheter då kära vännen Marianas dotter Patricia gifter sig med sin Martin. Ett kombinerat rumänskt och vietnamesiskt bröllop. Vad kan vara mer spännande?
Jo, och så väntar jag på att få veta hur det går för Tim idag. Prio ett.