Hemma igen

Idag har jag varit på sjukhuset i Varberg. Åkte dit med en taxichaufför från Linköööping, som pratade hela vägen.

I Varberg blir man som alltid både proffsigt o omsorgsfullt bemött. Jag måste erkänna att jag, till och från under dagen, känt mig lite liten o ledsen. Det började med hjärnans spratt: att återigen vara tillbaka i korridorerna jag brukade hänga i 2009, när cancern hittades. Denna gång släpade jag mig runt, ensam. OK, inte det bästa för att boosta sig själv. Men, ombytt, lite färdiglipad o medicinerad, så sturskade jag till mig, riktigt fint!

Jag ska inte trötta någon med detaljer men förutom söndersmulad handled så är även foten bruten, men, enligt ortopeden, på ”rätt” ställe d v s man gör inget åt det.

På seneftermiddagen kom Jossan med rullstolen o körde mig (i bilen, inte rullstolen) hem efter diverse apoteks- o hämtmatsbesök. Väl i ensamhet igen kom tårarna. Pratade med bästa Tim, med bästa Karin o med bästa föräldrarna (som man jag ju, trots mina 57 år, fortfarande är barn till). Skratt o tårar om vartannat. Gulliga Annika B som jag lärde känna sist jag jobbade i Kungsbacka och som vet allt om att bryta av diverse kroppsdelar ringde o erbjöd sig att komma med en uppsättning hemgjorda lunchsoppor på måndag. Hur gulligt är inte det?

Ja, så några reflektioner på allt detta. Jag har BESTÄMT mig för att se detta som ett tillfälle som skickats mig för att jag ska stanna upp, tänka över hur jag lever mitt liv o fatta beslut om hur jag ska leva fortsättningen, För det är ju som Karin, kloka, kloka Karin säger: sedan jag slutade på Telia för nästan exakt 5 år sedan, så har jag kastat om allt i en enda virvelvind. Värt att tänka på. Sedan, det där med ensam o liten; alltså, jag visste det ju sedan långt innan men, jag blir påmind igen – jag har hur många underbara, kärleksfull, roliga, varma, smarta, coola, hjälpsamma vänner, som helst! Och, på det har jag nu också lärt mig att business är business, stenhård sådan och om man tror att den också är vänskap så har man fel. Också en jäkligt viktig lärdom i det, närmare bestämt; jag får vara hårdare i mina val av samarbetspartners framöver MEN jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli en kallhamrad affärskvinna själv! Aldrig!

Ni som följer mig här o läser, häng med mig i mina funderingar över vilka val (och vilka strävanden jag ska ge upp) jag ska göra. Ni kan säkert bolla tankar o komma med kloka inspel men, jag tänker att flera av er ibland befinner sig i samma sits som jag gjort o att vi kanske kan inspirera varandra till bättre, roligare, klokare och mer hälsosamma livsprioriteringar?

Du som läst så här långt., lämna gärna en tanke om dina tankar kring detta, som en kommentar här, eller på Facebook!

Sist men aldrig minst: kärlek till mamma o pappa (var inte oroliga, jag repar mig!), Tim o Jossan, brorsan o alla mina vänner, bekantskaper o annat löst folk som behagar förgylla min tillvaro med jämna mellanrum. You all ROCK!

Otur och världens bästa familj och vänner

Dagen innan A Scandinavian Christmas Tale mötte Sif och jag upp inne i Göteborg för lite sista minuten planering. Vi har ju gjort ALL planering utan att ses. Vi har inte ens pratat i telefonen! Jag var uppfylld och inspirerad när jag åkte hem på kvällen (trots en p-bot). Tyvärr rundade jag av dagen med att falla så illa att jag stukade foten och bröt armen. Det resulterade i timmar på närakuten i Kungsbacka och därefter på akuten i Varberg. Jossan och Oscar hjälpte mig. Ja, inte direkt vad jag hade planerat. Det som däremot blev planerat är en operation. Tack och lov fick jag skjuta upp den till efter retreaten. Hur skulle man klara sig utan familj, fantastiska vänner och allmänt vänliga människor?

Några av de fantastiska vännerna överraskade också retreatdeltagarna med ett härligt, urproffsigt Luciatåg. Helen (Soovik) fick dessutom sin dröm uppfylld; att få vara Lucia. Med i tåget var min bästa Karin (Björnsdotter), Madeleine (Huber), Birgitta (Strandvik) och Tina (Ek). De flankerades av utbytesstudenten Caleb från Taiwan (iförd strut, den stackaren) och Charlee från Australien. Rörande vackert! Bilderna på Luciatåget är tagna av Louise Granhof Juhl.

För övrigt har retreaten gått bra. Det blir magiskt när kreativa människor umgås runt gemensamma intressen, så tight, i några dagar. inspiration, skratt och varma intima samtal. Sif har bjudit på all sin kunskap och klokskap och vi har fått dela allt med Anna från Göteborg, Eva från Fornåsa, Maria från Kullavik, Nettan från Oslo, Louise från Aarhus, Elena från Madrid, Sandra från Grekland, Karmen från Slovenien och Paris, Marisa från Canada samt Ivan från Malta. Det har varit helt magiskt!

Jag har hängt med, hela vägen, haltandes och med gipsad arm. De enda undantagen är första kvällens middag på Pigalle och dagens avrundning vid frukostbordet. Jag behövde rätt och slätt vila. Nu är vet snart tid att sova och hoppas på operation imorgon.

 

Det börjar likna jul

Äntligen en avslappnad och lugn helg, helt utan måsten. Jo ett, men bara ett roligt sådant: Pernillas 50-årskalas igår kväll. Fullt hus hos Eva på Watson i Åsa. De är bra på att fixa kalas, det där Åsa-gänget! Dessförinnan ägnade jag dagen åt att fixa med blommor och ljus, städa och röja och förbereda lite för advent. Jag ser fram emot julen också, trots att det kommer bli en annorlunda sådan. Självklart besök hos mamma och pappa i Trollhättan men sedan misstänker jag att tjejerna firar på sina egna håll. Tomt? Både ock! Men, jag vill att de ska ha det bra och göra det som ger dem energi.

Nåja, jag hann med en tur på stan och fick massor av julinspiration bland annat på COSA homestories i Kungsbackas innerstad. Vad jag dessutom hann med var att sätta en pepparkaksdeg eftersom jag ska baka för nästa veckas retreat! Denna gång blir pepparkakorna helt veganska och jag gör som förra året; väljer Hannu Sarenströms pepparkakor med citron. Receptet finns i boken Hannus magiska jul. Kakorna ska bakas ut och gräddas idag. Jag håller också på att packa ned allt som ska följa med till Spinneriet nästa vecka: tallrikar, kaffemuggar och props (rekvisita).
IMG_1351Styling
Gulligaste Helen Soovik har packat en lattjolajbankoffert med ännu fler fina props som jag får låna till retreaten. Hon är dessutom värsta organisatören av ett hejdundrande lussetåg som kommer att överraska deltagarna på fredagseftermiddagen. Det blir ett härligt tåg med fantastiska femtiplussare och en och annan ungdom; en utbytesstudent från Taiwan (?) som får bli stjärngosse, stackarn, och en ung kvinna från Australien som än så länge inte vet hur galna vi skandinaver är i december.

Egentligen hade jag tänkt åka till Trollhättan idag men jag har för mycket saker i skallen och för många grejer kvar på agendan för att få ro. Istället blir det att fortsätta packa och gå hemma och skrota denna helt oplanerade söndag. Första sådan på väldigt länge! Men, som sagt, det mesta börjar landa. Det enda som kvarstår är att regnet upphör och att vi får tillbaka förra helgens gnistrande vinterlandskap.

IMG_1291Styling

Den första snön

Igår föll den första snön! På sätt och vis har jag längtat, främst efter stämningen. Det drar ju ihop sig mot advent, lucia och jul och även det känns bra.
Om mindre än två veckor är det dags för retreaten med Sif. Det känns oerhört skönt att det närmar sig – jag har varit ganska uppstressad. Retreaten, som äger rum den första adventshelgen, blir en bra början på julsäsongen.
IMG_1193StylingAnnars har jag spenderat stor del av helgen på Design & Co, på Spinneriet i Lindome. Igår hade jag sällskap av fantastiskt duktiga konstnären Maria Liffner. Hon hade en del arbete att göra efter förra helgens vernissage.

IMG_1207Styling
Dessutom har jag haft en efterlängtad gäst hemma, nämligen Franz Kafka Jeppson, Jossans katt. Hon och Oscar har varit i Falun, hos Gelle och Stefan, och jag har varit kattansvarig. I fredags bestämde jag mig för att inte bara åka till Jossan för att mata Frazze, utan att ta med honom hem över helgen. Hade det där härliga minnet av mysiga kissen som sover vid fotändan, kryper upp i famnen när jag dricker kaffe och som stryker sig mot benen när man går ut i köket. Jodå! Så har helgen varit MEN jag hade glömt hur det är att ha kliande ögon, tät nästa och 6 kilo katt som sätter sig på magen när han är hungrig vid sextiden på morgonen! Fast, det har varit mysigt också.
IMG_1214 (1)Styling
Tillbaka till snön. Den började falla en aning ängsligt för att sedan ta för sig i stora mått. Nu är trädgården vit och frostig.

För övrigt så kom jag äntligen igång med mitt nya uppdrag, i veckan som varit. Hela fredagen ägnades åt Kungsbacka kommun och näringslivsfrågorna. Denna vecka blir blandad kommunkompott! Kul med omväxling!

Utställning och planering

Ojojoj! Vi trodde knappast att vi skulle få ihop en utställning! Vi tvivlade, på våra respektive kammare, nästan ända in på vernissagedagen. Jag tänker att vissa saker lär man sig aldrig och andra lär man sig gång på gång. Som, till exempel, att Karin och jag ALLTID tvivlar när vi börjar närma oss slutspurten i ett projekt, liksom att vi ALLTID för ihop det så himla bra! Vi har ett gott samarbete, Karin och jag. Minns för några år sedan, när vi skulle göra en ganska stor installation på kulturhuset Komedianten i Varberg. Någon av de anställda undrade om de kunde få se vår plan. Karin och jag tittade på varandra och svarade, nästan med en röst: vi jobbar inte med sådant!

Vi är i alla fall väldigt nöjda med helgen. Förutom glada tillrop, spontana och planerade besök (som t ex Katja och Lars samt Anna och Patrik), så hann vi prata och planera fler aktiviteter, efter årsskiftet.
IMG_1068
Vi fick också beröm för vårt fina långbord. Här fick vi så fin hjälp och sponsring av Marinette som driver Blomsterdekoratören på Kyrkogatan i Varberg. Marinette är en ung tjej med stor känsla.

Så, till sist, mitt nya uppdrag i företaget är äntligen klart. Det blir en halvtid, som konsult, på Kungsbacka kommuns näringslivsenhet. Så spännande. Varbergsuppdraget fortsätter en stund till men kommer att sakteliga fasas ut eftersom projektleveransen snart närmar sig. Det mesta är på rull, utom min bil som knappt startar och när den väl gör det säger den: service av motorsystem snarast! Usch, det låter dyrt! Fortsättning följer!

 

Lite hit och lite dit

Det är verkligen både toppar och dalar just nu. Förra veckan startade med stressen ständigt lurande men det hela kom av sig när jag fick erbjudande om ett större uppdrag i min firma. För att göra det möjligt behövde jag justera mitt uppdrag i Varberg och tajmingen var faktiskt perfekt. Chefen, som ska leda verksamheten som jag bygger upp, började samma dag. Och, på ett kick, hade mina uppdragsgivare mött upp för att göra mitt nya uppdrag möjligt. Det finns verkligen en hel del ros att ge här, inte bara ris. Viktigt att poängtera.

På lördagen tog Jossan, Tim och jag en tur till Borås. Förutom att vi plöjde secondhandbutiker så besökte vi Textilmuseet och utställningen The Weather Diaries med foton av mina absoluta fotograffavoriter Cooper & Gorfer.
IMG_0036
Kombinationen av porträtt, collage och klärobskyr tilltalar mig. Bilderna var kompletterade med textila verk från Island, Grönland och Färöarna. Vackert.
IMG_0037
På kvällen, hemma igen, lagade jag risotto och vi åt middag tillsammans, plus Oscar.

Söndagen blev, som kontrast, en ganska jobbig dag. Eller snarare kväll och natt. Både Tim och jag var rastlösa och sov dåligt. Rastlösheten dröjde kvar längre hos Tim än hos mig.

Nu, på måndag kväll, har lugnet lagt sig. För en stund, i alla fall. Jag har varit på coola The House i Hovås och föreläst om försäljning för medlemmar i nätverket Entreprenörer Tillsammans men också för andra intresserade. Och, andra intresserade, var inte sämre än en liten klan från Trollhättan med Barbro och sonen Emil i spetsen samt två kompisar till honom. Dessutom hakade Annette (Fassl) på. Utöver det dök min helt lokala vän Helen Soovik upp. Det blev en bra kväll och jag fick lite god feedback. Det behövde jag idag.

Nu håller jag tummarna för att saker och ting ska ordna sig, att det ska komma lite tur ”our way”. Och, vem vet? Det är ju fullt möjligt!

Ingen riktig ro

Hösten är här. Morgnarna är mörka och skymningen kommer tidigt. Än har inte höststormarna tömt träden på löv. Naturen är fortfarande lummig och färgsprakande. Den är rofylld. Det är bara jag som inte hittar ron mer än i korta stunder. Nu är det första helgen på veckor då jag inte har planer. Det är bra.IMG_0658Styling
Igår eftermiddag besökta jag superkreativa Mira i hennes hem i Stafsinge, strax utanför Falkenberg. Mira bjöd på varm äppelkaka, direkt ur ugnen, och svart kaffe i tunna sirliga gamla kaffekoppar. Hon och maken har en plan. De ska downsiza. Bo och leva enkelt i Sverige under sommarhalvåret, resa och vara borta länge under vinterhalvåret. Jag känner igen mig i längtan efter friheten även om jag inte är inne på att downsiza. Men, hon har en poäng – vi behöver inte allt det som vi omger oss med. Ändå gillar jag prylarna, de som jag bygger mina stilleben med.
IMG_0663Styling-2
Mira och jag ska lägga några timmar från Timbanken tillsammans. Det blir kul.
Träffade också en annan spännande och rolig timbankskund, Gunilla, i veckan. Hon driver vackra Torna Gård i Väröbacka. Det är detta som är det bästa med Timbanken, att man får träffa så många olika människor. Nästa vecka ska jag träffa en modist. Dessa roliga möten får kompensera för den blygsamma timpengen.
Den gångna veckans kvällar har alla varit bokade med undantag för i onsdags och idag. Jag ska laga middag till mig och Tim, tända ljus och göra mitt bästa för att komma till ro.