Inget är för evigt

På sistone har jag oroat mig en del. För det ena och för det andra. Småsaker har blivit stora under sömnlösa nätter. Familj. Jobb. Framtid. Ekonomi. Jag har saknat min vanliga tilltro till min egen förmåga (och oförmåga, för den delen) och kreativiteten och framtidstron har lyst med sin frånvaro. Även dagtid. Lusten har saknats och jag känner inte igen mig. Och, när jag har reflekterat över detta så inser jag att livet tagit en vändning. Det är inte som det varit. Jag har förlorat min mamma. Det är en ny epok i mitt liv där en del av grundtryggheten naggats och det gör mig skörare än innan. Jag ska inte fördjupa mig men det är ett konstaterande. Det är inte som det har varit.
Samtidigt som det finns en saknad finns där också en viss tröst och insikt. Inget är för evigt. Ingen oro är för evigt, inga sömnlösa nätter. Inte heller mammor.

Idag har jag äntligen känt lite inspiration och energi. Dagen började med ett lyckat frukostmöte tillsammans med Kungsbacka DFF, vårt damfotbollslag som tagit sig ända till OBOS Damallsvenskan. Tränaren Henrik och spelaren Lina lyckades förmedla sådan tilltro och målmedvetenhet, med hjärtat i centrum, att det smittade av sig på en sportlös människa som jag.

Kvällen, efter avslutad arbetsdag på Kungsbacka kommun, tillbringade jag med en härlig kund i Timbanken och det slutade med att jag fick betyget 11 av 10 möjliga, av två unga entreprenörer i Varberg.

Och, jobboron? Inget är för evigt. Uppdragen rullar in, både kortsiktiga och på längre sikt. De är inte heller för evigt men det är ju så jag vill ha det. Ett liv med en stor portion frihet och utveckling!
_DSF8697
Krama era nära och kära ikväll. De betyder mer än vi tror, framförallt på så många andra vis än vad vi tror.

Det börjar bli vår

Det är ljust när jag vaknar vid sjutiden. Underbart. Det har visserligen varit både si och så med vädret sedan jag kom hem från Madrid och Nerea, Fernandos bonusdotter, hängde med hit, men en del soliga dagar har skvallrat om att den är på väg, i år också. Våren. Nerea och har passat på att ta kortare turer när jag kommit hem från jobbuppdragen.
IMG_7496Styling
IMG_7522Styling
Det är kul för Nerea, precis som jag, gillar att fotografera.
IMG_7502Styling
Som vanligt försöker jag ta min morgonstund i sängen. Med kaffekoppen. Precis nu. Och nuet är något jag måste hitta tillbaka till. Jag har sovit urdåligt på sistone, vaknat med paniken och oron – tänk om jag är en idiot? Tänk om alla beslut jag fattat i livet har varit idiotiska? Tänk om jag borde nöjt mig med mitt smärtsamma och sorgsna förhållande med Björn? Tänk om jag inte borde sagt upp mig från Telia? Och, värst, tänk om jag aldrig mer får ett uppdrag när de nuvarande tar slut i juli? Ja, ni som följer mig har läst mina tvivel förr. De kommer på natten och jag måste uppbåda all min mentala kraft för att släppa och slappna av och kanske, kanske somna om igen. Om jag inte gjort det när klockan passerar 04 så brukar jag ”göra dag”. Jag pyser ut i köket, maler mina kaffebönor och gör en het, svart kaffe. Morgonkaffet är bästa sättet att bryta nattstressen och skicka maran åt fanders. Och, igår när jag talade med Annakarin, min ”hyrestant” på Design & Co (jag har sagt upp min del i lokalen) så påminde hon mig om att vara i nuet. Precis nu. För att det är bara nu som finns, just nu. Inget då. Inget sen. Det är bara nu man kan agera och om man har huvudet i då eller sen så missar man nu. Och det vet jag ju.
IMG_6039Styling
Det fick jag bevis på så sent som i torsdags då jag och min kollega Linda processledde en heldag med chefer och strateger på förvaltningen för Gymnasium och arbetsmarknad. Vi hade en väl genomarbetad grundplan men, som det alltid är när man jobbar med människor, en levande materia, så kan processen få sitt eget liv och man kan egentligen inte vara förberedd alls, mer än på det. Jag älskar dessa stunder då man måste ha alla sinnen på helspänn för att veta hur man ska hantera nästa minut. I dessa stunder är jag som bäst (som människa) och jag mår som bäst. Endorfiner och adrenalin i en härlig cocktail. Efteråt är jag lyckligt utmattad! Så, jag har tackat Annakarin för påminnelsen och tänker (och vet) att de beslut jag har fattat har jag fattat för att jag inte stått ut, för att jag krävt förändring och för att situationerna inte har givit mig det jag är värd och behöver. Juli ska jag göra mitt bästa för att lägga på hyllan och jag ska försöka lugna ner mig, leva som jag lär och lita på processen. Jag tycker ju faktiskt inte att jag är en idiot.

Det har gått i ett

De senaste veckorna har verkligen varit proppfulla med jobb men också min resa. Tidigt på morgonen efter mammas begravning gav jag mig av till Madrid. Min kära gamla hemstad, så full av minnen och samtidigt så förändrad.

Torsdagseftermiddagen ägnade jag åt att bara promenera runt, runt. Fantastiskt.

Jag passade även på att besöka två av mina vattenhål: Café Real och det absoluta favoritstället Café Central dit vi gick varje vecka för att lyssna på live jazz.

Fredagen ägnade jag åt kvarteren runt Chueca och Malasaña.

På lördagen var det dags för den kurs som egentligen var anledningen till att åka just nu. Kursen hölls av Ana Gomez som är fotograf och driver företaget Qosen Det blev en superinstressant dag med nya vänner, spännande utmaningar och massor av ny kunskap, framförallt kring att fotografera med artificiellt ljus.

De sista dagarna spenderade jag med Luisa i det fina huset uppe i bergen. Det blev några lugna dagar med mat och vänner. Vi hälsade också på Luisas svärmor, Antonios mamma, som bor i centrala Madrid på Plaza de Conde de Valle de Suchíl, bara ett stenkast från Galileo där jag bodde i flera år. Jag passade på att slå en liten lov förbi.

Hemresan blev lång på grund av ändrade flighter men å andra sidan hade jag sällskap av Nerea, en ung tjej från Madrid som ska stanna här ett tag. Både kul och trevligt. Tyvärr landade vi inte förrän vid midnatt på tisdagen och efter några timmars sömn var det direkt till jobbet.
Nu är det äntligen lördag morgon och jag har vilat ut. Vädret är grått och regnigt men det gör inte så mycket även om jag, precis som alla andra, nu längtar efter lite ljus och vår.

Det ena med det andra

Igår träffade vi begravningsbyrån, pappa, min bror och jag. Det blev ett fint möte med en lugn och saklig ung man. Vi, familjen, har hunnit både prata och känna. Vad är rätt för mamma och den person hon var? Vad är rätt för oss? Vi är rörande överens. Mamma Signe var inte otydlig som person eller med sin karaktär. Det gör det lätt att enas.

Det som slår mig efter mötet är hur mycket roligt vi delat och delar. Vi har, om än berörda, skrattat högt och gott under detta möte. Det finns verkligen så fantastiskt många skojiga saker att minnas. Saker som bland annat har gjort oss till de vi är idag.

– Jag har massor av lax och kyckling i frysen, säger pappa. Vad gör jag med den?

Min bror och jag kontrar direkt: vi träffas och lagar mat, äter gemensam lunch och laddar matlådor. Detta är verkligen inte en av våra traditionella aktiviteter men jag ser mycket fram emot det. Jag har redan börjat googla recept.
Screen Shot 2018-01-14 at 10.54.22

Bild och recept på krämig kyckling från Pinterest. Letar vidare efter goda laxrecept.

Parallellt med allt ledsamt händer också goda saker. Jag har på sista tiden klurat över min framtida försörjning. De två långsiktiga uppdrag jag har just nu tar slut: Mölndals stad nu i januari och Kungsbacka kommun i juni. Sommaren är ju något man som egenföretagare måste planera för – uppdragen avstannar och det gör även faktureringen. Men, som ett brev på posten kom en fråga om ett stort och superintressant uppdrag från Kungsbacka kommun, i fredags. I början av nästa vecka kommer det att vara formaliserat och då berättar jag mer.

För övrigt många känslor och tankar just nu.

Fotomorgon

Fotomorgon! Lyckades dessutom tappa vasen med amaryllisarna i golvet så det var vatten och glasskärvor överallt.

Nu är dagen snart till ända. Nästa helg är det första advent och Tims födelsedag. Det blir bra.

Fånga vinterljuset

Det är inte många timmar på dagen som dagsljuset räcker till för att fotografera. Men, imorse hann jag fånga lille Leif när han, mätt och belåten, letade efter dagens sovplats. Han älskar allt som är mjukt. Idag valde han den lilla fårskinnsfällen som ligger på en begagnad stol.

Hursomhelst, det lilla ljus som finns är fascinerande. Finns det något som liknar detta nordiska vinterljus? Fastän det är sparsmakat så räcker det till att få amaryllisarna att slå ut.
IMG_6653Styling
Inför helgen har jag dessutom fyllt på med en av mina favoriter… Tjejerna i blomsterbutiken kallar den för blommande poppel. Jag tycker att färgkombinationen är så vacker: de matta, grågrön, ovala bladen, stammens vinröda färg och blommans varma, nästan lindblomsgröna klase. Som alltid, naturen är den bästa färgkoordinatorn!
IMG_6643Styling-2

Känslan börjar infinna sig

Igår morse när jag körde ner till Varberg fick jag feeling. Julfeeling, närmare bestämt. För första gången på månader hade jag dessutom en sådan där lugn känsla i magen (kan bero på att jag på sistone, äntligen, tagit tag i ett par surdegar och mentala energitjuvar). Saken blev inte sämre när jag, på väg till parkeringshuset, träffade på Henrik Lundahl, kanslichef i Varbergs kommun och mitt beställarombud när jag jobbade där. Henrik är en klok men med humorn på precis rätta stället. Så kul att se honom.

Idag sitter jag hemma och jobbar. Och, tar det lite lugnt. Den första snön föll inatt så när ljuset äntligen kom såg jag det tunna pudret som låg över trädgårdens vissnade växter. Fortsatt feeling, med andra ord. Fredagsfeeling, dessutom.
IMG_6540Styling
I helgen ska jag spinna vidare på julinspirationen och börja fixa lite. Det är ju ändå nu, veckorna fram till jul som är de mest mysiga tycker jag.