Sömnlös i Kungsbacka

Somnade gott efter en skön och lugn midsommarhelg. Tyvärr vaknade jag redan vid ett-tiden och började snurra. Hur går det i sommar när konsultuppdragen minskar? Vad ska jag göra när Varbergsjobbet tar slut? Tänk om jag inte får några uppdrag? Inga inkomster? Hur ska det gå? Vad får jag egentligen i pension när det blir dags? Känns det igen? Jag brukar inte oroa mig, vet att det löser sig på ett eller annat vis. Men, på natten blir allt mycket mer dramatiskt!
När så Franz började krafsa på dörren vid halvfyra-tiden gav jag upp. Gjorde mig lite kaffe och försökte coola ned med lite jobbplanering. Jag har massor på gång men det ska ju hända också. Fast, å andra sidan, jag kan ägna sommaren åt att kratta i manegen. Utlandsresorna får vänta (jag har ju dessutom redan varit i både Paris och Madrid så jag klagar inte).
IMG_8604Styling
Och, i veckan flyttar Jossan. Så konstigt det kommer kännas när varken hon eller Tim bor hemma längre! Det är verkligen en ny epok i livet. Jag har varit, och är, förberedd. Jag har ju också fått träna på Tim (som flyttade i höstas) och det kommer gå bra. Det allra bästa är ju att tjejerna får skapa sina egna liv. Det är fantastiskt! Och, jag ska nog klara mig. Till och med utan Franz!
IMG_7352Styling

Mad dogs and Englishmen

go out in the mid day sun, säger det engelska talesättet. Anpassat efter min verklighet borde det lyda: Mad dogs and Swedish women go out in the mid day sun. Jo, för i den här värmen, vi balanserar mellan 37-39 C, måste man vara lite mad. Allra mest hundarna. De har ju päls! Värmen hindrar dem inte, framförallt inte de små, från att fara runt som kompletta galningar i det heta solskenet. Clara, dobermannen (kvinnan), är lite mer sansad. Hon vilar inne på stengolvet eller i skuggan på terassen. Ända fram till dess att någon går förbi porten mot gatan. Då far hon som ett jehu mot grinden! De två små tittar på varann och sedan rusar de gläfsandes efter.

Själv har jag också varit ute i the mid day sun vilket är helt crazy. Vi pratar om febertemperaturer. I skuggan!!! Jag har promenerat runt El Real Jardín Botánico (kan någon vänligt sinnad själ hjälpa dem att göra en vettig hemsida, please?), ett av mina favvoställen när jag bodde här. Där var lugnt och hyfsat svalt och jag brukade gå hit för att teckna. På den tiden kom inga utländska turister till Madrid. Det gör de idag.

Nåja, tiden drog ut och rätt som det var befann jag mig in the mid day sun.

IMG_0792På vägen hem mulnade det på lite och nu är det Clara, Racoon, Linda och jag som slappar i trädgården. Bevattningen har just dragit igång och hundarna är happy. Själv väljer jag nog poolen.

De Madrid al cielo

Så återförenades vi, Madrid och jag, och det var en mycket mer familjär känsla än jag hade väntat mig. Allt var sig, trots allt, väldigt likt. Det mest påtagliga, förutom att Madrid idag har allt det (innehåll) som vilken europeisk storstad som helst, var hur mycket buskar och träd växt! Att jag skulle ta bussen ner igår kom lite oplanerat. Luisa, som i söndags när jag kom, kände sig andfådd och trött for till doktorn igår morse. Bara någon timme senare skriver hon att ena lungan kollapsat och att de måste operera! Inget farligt men akut. Så, här sitter jag, ensam i det stora huset med pool. Till sällskap har jag tre hundar: Racoon och Linda, två taxar (tror jag) och Clara som är en doberman.

Igår träffade också Pablo, min första chef i ateljén på Final Art, mitt första fasta jobb. Då var han en ung, up and coming chef i reklambrabranshen. Nu, mer än trettio år senare, en man på sextiotvå som väntar på pensionen! Annars var han sig helt lik. Nu vet jag allt om hans liv och jobb och han vet lite om mitt. Ingen förändring där!

Jag har just fått veta att Luisa blir kvar på sjukhuset ytterligare ett dygn. Då ska jag mata hundarna, hoppa i poolen och sedan ta bussen ner till Madrid för att träffa Fernando!

Söndagsfrid

Eller i alla fall, helgdagsfrid. Jag har legat kvar länge i sängen med mitt morgonkaffe. Dagarnas bästa stunder. Då laddar jag för att det ska bli en bra dag, fyller på med energi och inspiration och njuter av det heta kaffet. Franz brukar göra mig sällskap, helst vill han ligga på min mage.

Solen har idag bestämt sig för att titta fram och om det fortsätter såhär blir det gräsklippning. I övrigt är det reseplanering – ta fram pass, se till att jag har koll på flygtider och biljetter samt hotellbokningen i Paris. Jag kanske till och med går så långt att jag i förväg kollar hur jag tar mig mellan flygplatsen och hotellet! I förväg! Här kommer en av mina dåliga, eller utvecklingsbara, som man säger när man talar med sina medarbetare, sidor fram; att lämna ALLT till sista minuten. Enbart för att känna mig fri i tanken. Det är förstås helt ok så länge det funkar men det händer ju, ibland, att jag bannar mig själv för att, än en gång, inte ha kollat upp grejer i tid. Det är då man får tugga i sig konsekvenserna hur surt de än smakar.
På torsdag förmiddag landar jag i Paris. Där ska jag vandra gata upp och gata ned, med min kamera. Väderappen lovar 29 grader och både sol och moln. Helt perfekt väder.
Söndag, vid middagstid, lyfter jag mot Madrid. Luisa som lovat att hämta mig på Barajas har också lovat att skicka ett nytaget foto på sig själv. Det är trettio år sedan. Jag var 27 år. Tyvärr hann jag aldrig träffa hennes man, Antonio, igen. Han gick hastigt och oväntat bort i oktober. Det var då Luisa och jag bestämde att ses. Inget mer halvplanerande utan på riktigt. Återigen är livet där och påminner om att inte vänta till sedan utan att göra saker, vara, här och nu. Jag vet ju det, av erfarenhet, men ibland glömmer jag.
IMG_8569Styling

Tipsextra

För en tid sedan sa någon till mig att jag måste dela med mig av mina tips. Jag har funderat på hur jag gör det och landar i dagens blogginlägg. Det blir tips både högt och lågt. Så, först här ett styling- eller propstips som jag snappade upp på The House i Hovås.
IMG_0438
De hade tagit några buntar slitna, franska böcker och bundit ihop dem med grovt snöre. Meningsfullt? Inte vet jag men snyggt var det iallafall. Slitna böcker kan man köpa på Röda Korset eller Erikshjälpen för 5-10 kr styck. Snöra finns på kontors- och pappersavdelningen på COOP eller ICA.
Ett annat tips som också har med inredning och styling att göra är förstås att hitta snygga och prisvärda linnesaker. Först vill jag nämna Granits prisvärda linneservetter; 129:- för tvåpack. De är minst lika snygga som motsvarigheten från Himla. Ytterligare ett alternativ till Himla, som är prisvärt, när det gäller linne är att kolla på HM Home. Där hittar man sköna och tunna linnelakan men också finfina linnedukar. HMs linne är tunnare än om man köper lakan från exempelvis Dirty Linen men om jag ska vara ärlig så tycker jag de luftigare linnet är skönare mot kroppen än det lite tyngre. Prisskillnaden är STOR.

Ett annat stylingtips är att samla många saker av samma sort för att bygga ett snyggt stilleben. Här har jag samlat stråhattar som jag sparat genom åren. Vanligtvis bor de högst uppe på en garderob i mitt sovrum men när det varma vädret kom plockade jag ned dem och de blev liggande vid fönstret. Tycker det blev ett riktigt bra stilleben.
IMG_8530Styling
Det behöver inte vara perfekt eller tillrättalagt. Ibland blir det slumpmässiga och lite slarviga bäst. Lampan i bakgrunden är f ö sedan förra sekelskiftet och arvegods. Ny skärm i rostbrun sammet fick den innan Mary’s House stängde i vintras.
På tal om Mary’s House – missa inte deras sommarshop på Tjolöholms slott (start i juli, tror jag). Som vanligt, när Susann och Pär är med, blir det en eklektisk blandning av gammalt och nytt.

 

Förändring är det enda säkra

Mycket kan man vara säker på här i livet, till exempel att inget är för evigt. Förändring kommer alltid, vare sig man vill eller ej. Jag tycker egentligen att förändring är coolt; det ger chansen till att starta på nytt, att ta med sig goda erfarenheter och göra något ännu bättre av dem. En del förändringar kommer helt obemärkt och rätt som det är tänker man ”hoppsan” nu är det på ett annat vis. Andra förändringar kommer som ett brev på posten. Man har alltid vetat att de skulle komma, ungefär när men man är ändå oförberedd. Jag pratar om att barnen flyttar hemifrån.
Min bästa Tim flyttade i höstas och om nästan exakt en månad är det dags för Jossan att lämna boet. Mest av allt är det roligt, framförallt att de är vuxna och får skapa sina egna liv, utan min inblandning. Samtidigt tänker jag hur jag blir själv i det ”stora” huset. Till och med Franz flyttar!

Det kommer blir tyst och konstigt men fullt av möjligheter. Jag tänker att jag ska rensa, kasta gammalt och slitet (vardagsrumsbordet som jag haft svårt att bestämma mig om, ska äntligen ut) och köra till tippen. Dessutom har jag börjat fundera på ommöblering… det gäller som sagt att fokusera på möjligheterna. Kanske kan jag t o m använda ett rum bara till fotografering och förvaring av props? Eller så blir det gästrum? Eller…
IMG_8326Styling
Bäst av allt är att vare sig Tim eller Jossan finns speciellt långt bort. Vi kan enkelt ses och umgås så mycket vi vill och hinner. För oss alla tre tar livet en ny vändning. Det är coolt.

Med människor som vapen

Det finns regler och det finns känslor. Ibland går de tvärs emot varandra. Det blir ”å ena sidan” och ”å andra sidan”. Det är förståeligt och det är min filosofi att det medmänskliga (om nu detta är känslor) är viktigare än det regelmässiga. För det mesta. Eller åtminstone ofta.
Ikväll har jag varit moderator på ett möte om integration. En fråga som inte längre lockar de högerextrema, som för ett år sedan verkade ha köpt abonnemang på första parkett. Bara det är ju skönt, att frågan är mindre laddad och att slippa vara med om osmakligheterna. Trodde jag. Little did I know.

Ikväll var det de s k goda krafterna som bar sig osmakligt åt, mitt i en vägkorsning mellan känslor och regler. För att ifrågasätta reglernas medmänsklighet (vilket i sak är befogat) ställde man fram två ”stumma” ensamkommande ungdomar som ännu inte fått asyl i Sverige. Den ene en ung man som nyss fyllt 18 och den andra en ung kvinna som snart skulle fylla 18. Representanten för ”det goda” talade om dem i tredje person, som objekt. Ingen av dem fick chansen att säga ett knyst, inte ens själva säga sina namn. Jag vet inte ens om de talade svenska eller förstod varför de var där och vad diskussionen handlade om. De användes som vapen, eller ammunition för känslorna att ifrågasätta regelverk. Som sagt, frågan är berättigad men jag provoceras, enormt, av metoden.
Jag har ”gillat” de goda krafterna (som är organiserade) på FB men nu tar jag bort min tummeupp. Deras aktion ikväll handlade inte om att lösa frågan om varför regelverket ser ut som det gör, mellan kommun och Migrationsverk, när någon som ännu inte fått asyl fyller 18 år. Den handlade om en persons känslor och personliga vilja (och säkert kärlek) och två oskyldiga ungdomar användes, som skyltdockor, för att uppnå det personliga syftet. Smaklöst.