Det har gått i ett

De senaste veckorna har verkligen varit proppfulla med jobb men också min resa. Tidigt på morgonen efter mammas begravning gav jag mig av till Madrid. Min kära gamla hemstad, så full av minnen och samtidigt så förändrad.

Torsdagseftermiddagen ägnade jag åt att bara promenera runt, runt. Fantastiskt.

Jag passade även på att besöka två av mina vattenhål: Café Real och det absoluta favoritstället Café Central dit vi gick varje vecka för att lyssna på live jazz.

Fredagen ägnade jag åt kvarteren runt Chueca och Malasaña.

På lördagen var det dags för den kurs som egentligen var anledningen till att åka just nu. Kursen hölls av Ana Gomez som är fotograf och driver företaget Qosen Det blev en superinstressant dag med nya vänner, spännande utmaningar och massor av ny kunskap, framförallt kring att fotografera med artificiellt ljus.

De sista dagarna spenderade jag med Luisa i det fina huset uppe i bergen. Det blev några lugna dagar med mat och vänner. Vi hälsade också på Luisas svärmor, Antonios mamma, som bor i centrala Madrid på Plaza de Conde de Valle de Suchíl, bara ett stenkast från Galileo där jag bodde i flera år. Jag passade på att slå en liten lov förbi.

Hemresan blev lång på grund av ändrade flighter men å andra sidan hade jag sällskap av Nerea, en ung tjej från Madrid som ska stanna här ett tag. Både kul och trevligt. Tyvärr landade vi inte förrän vid midnatt på tisdagen och efter några timmars sömn var det direkt till jobbet.
Nu är det äntligen lördag morgon och jag har vilat ut. Vädret är grått och regnigt men det gör inte så mycket även om jag, precis som alla andra, nu längtar efter lite ljus och vår.

Farväl, mamma!

Idag har vi haft begravningsceremoni för mamma och vi har tagit ett sista farväl. Det blev en rörande och berörande stund i Ljusets kapell på Håjums begravningsplats i Trollhättan, ett Trollhättan som visade sig från sin allra vackraste sida. Solen fick snön att gnistra i de nästan -20 graderna. Det var många som slöt upp, många fler än vi trott och förväntat. Det var också rörande. Och berörande.
Själva ceremonin blev vacker. Stillsam och utan onödiga krusiduller. Dikter avlöstes av den musik vi valt för mamma. En inledning till Vivaldis våren. Därefter Elaine Paiges originalversion utav Memory ur musikalen Cats. Lite senare en av mammas absoluta favoriter; Björn J:son Linds Brusa högre lilla å. Ceremonin avslutades med Taubes Välkommen till Bohuslän.

Det är svårt att förstå att vi inte kommer att ses mer. Ofattbart. Saknar dig, min lilla mamma!
img_9880styling (2)
Bilden på mamma är från september 2017 då vi tog en långtripp till Morups Tånge. Lite ojämn terräng och diverse komockor hindrade inte min envetna mamma att ge sig ut med rullatorn. Fast, självklart, hade vi först druckit kaffe och ätit smörgås, precis som alltid.

Livet går vidare

Ibland hamnar man i bubblor då livet stannar upp. När man sedan upptäcker att världen ändå fortsatt snurra är det både förvånande och tacksamt. Så var det till exempel när jag födde mitt första barn. Min värld blev en bubbla, bortom allt annat. Och, så kom man hem från BB och såg att världen fortsatt snurra, trots att min hade stannat för en stund.

Jag tänker på min mamma och min pappa med stor ömhet. De har ALLTID stöttat, oavsett vilka idiotiska idéer jag kommit med. Häftigt. Jag ska skriva mer om det någon dag. De har präglat mitt föräldraskap, en sak som jag tänkt på nu när Tim ska flytta. Det kommer bli tomt, det kommer bli tyst, det kommer bli mindre stökigt =)…  Jag kommer inte komma med en enda förebråelse eller klagan (it is not my style). Däremot, och framförallt, kommer det bli roligt att hon får sitt eget hem, möjlighet att skapa sitt eget liv och att, äntligen, bli oberoende. Att få följa det är tusen gånger mer värt än risken att jag ska känna mig ensam.
img_0240
Bilden är inte störtny men den är talande för min expressiva och vackra Tim.

Som ni säkert också vet så får jag mina attacker av tvivel. Vad gör jag när mitt nuvarande jobbuppdrag tar slut? Tänk om ingen vill ha det jag kan erbjuda? Ja, jag tror många känner igen sig. I dagarna avslutar jag mitt uppdrag för Mölndals stad (det har varit så roligt) och därefter är den garanterade beläggningen 50% för Kungsbacka kommun, fram t o m juni. Men, ibland tror jag på uttrycket (inte bokstavligt): ”gud här bön”. För en och en halv vecka sedan fick jag erbjudande om ett nytt uppdrag för de ”överblivna” 50%. Så grymt roligt uppdrag. Det ska byggas en ny skola och två nya supermoderna sporthallar i kommunen. Problemet, eller utmaningen, är att de gamla sporthallarna måste rivas för att ge plats åt de nya. Sporthallarna används av gymnasieskolan och utmaningen blir att, tillsammans med idrottslärare och schemaläggare, lösa undervisningen under de kommande åren. Rent fysisk, alltså. Detta är ett underbart projekt med precis de utmaningar jag vill ha: en hel del uppförsbacke. Det kommer att bli bra. Fördelen med att vara ”gammal” är att jag litar på processen, att jag vet att jag inte behöver ha alla lösningar färdiga, här och nu. Tillsammans kommer vi att lösa det.

IMG_5239Styling
Sist, men inte minst, vill jag vara tacksam över mina vänner som skickar kärlek och stöd. Ikväll ringde Giovanna, min roliga italienska väninna som jag lärde känna på en workshop i Rom för snart två år sedan. Mååånga år skiljer oss åt men det är oväsentligt – vi har alltid kul ihop.
Familj och vänner is da shit!

Det ena med det andra

Igår träffade vi begravningsbyrån, pappa, min bror och jag. Det blev ett fint möte med en lugn och saklig ung man. Vi, familjen, har hunnit både prata och känna. Vad är rätt för mamma och den person hon var? Vad är rätt för oss? Vi är rörande överens. Mamma Signe var inte otydlig som person eller med sin karaktär. Det gör det lätt att enas.

Det som slår mig efter mötet är hur mycket roligt vi delat och delar. Vi har, om än berörda, skrattat högt och gott under detta möte. Det finns verkligen så fantastiskt många skojiga saker att minnas. Saker som bland annat har gjort oss till de vi är idag.

– Jag har massor av lax och kyckling i frysen, säger pappa. Vad gör jag med den?

Min bror och jag kontrar direkt: vi träffas och lagar mat, äter gemensam lunch och laddar matlådor. Detta är verkligen inte en av våra traditionella aktiviteter men jag ser mycket fram emot det. Jag har redan börjat googla recept.
Screen Shot 2018-01-14 at 10.54.22

Bild och recept på krämig kyckling från Pinterest. Letar vidare efter goda laxrecept.

Parallellt med allt ledsamt händer också goda saker. Jag har på sista tiden klurat över min framtida försörjning. De två långsiktiga uppdrag jag har just nu tar slut: Mölndals stad nu i januari och Kungsbacka kommun i juni. Sommaren är ju något man som egenföretagare måste planera för – uppdragen avstannar och det gör även faktureringen. Men, som ett brev på posten kom en fråga om ett stort och superintressant uppdrag från Kungsbacka kommun, i fredags. I början av nästa vecka kommer det att vara formaliserat och då berättar jag mer.

För övrigt många känslor och tankar just nu.

Hejsan, det är Signe!

Igår morse lämnade hon oss, strax efter nio, den nionde januari 2019. Min och min brors mamma, pappas fru, mina döttrars mormor. Hon hann fylla 88 år och 67 av dem tillbringade hon med vår pappa. Vår bästa mamma, hon som alltid svarade ”hejsan, det är Signe” när vi ringde henne.
IMG_5009Styling
Jag saknar dig, mamma! Vi saknar dig!

Årets näst sista dag

Året går mot sitt slut. Det har varit ett bra år. Jag lovade mig själv att jag skulle ta det långsammare. Jag är inte helt säker på att jag har gjort det hela tiden men en sak är säker; jag har inte varit i närheten av den stress och press jag kände sommaren och hösten för ett drygt år sedan. Än har jag inte tänkt ut något ord för 2019, kanske kan det bli en övning för morgondagens tågresa till Stockholm. Där blir det nyårsfirande med Ola, Marie och Martin. Det är ALLTID trevligt. Och gott. Och underhållande!

När ljuset kom idag sken solen. En stund fram på dagen svepte dimman in och jag gav mig ut med kameran.
IMG_7177Styling
Turen gick från lätt dimma, till tjock och ogenomtränglig och så, plötsligt, helt klart. Det var nästan vinstilla och havet låg spegelblankt.
IMG_7186Styling
IMG_7194Styling
Sedan for jag vidare till Gåsevadholms slott, en rosa skapelse alldeles runt knuten.
IMG_7221Styling
Efter att ha druckit en kopp kaffe hos Jossan på Espresso House tog jag en promenad genom ett soligt och uppklarnat Kungsbacka.
IMG_7229Styling
Imorgon lär det inte bli något skrivet så jag passar på att önska alla som läser ett riktigt gott nytt år!

Fler…

stilleben…