Paris Paris

Paris har aldrig gjort mig besviken. Första gången jag kom dit tillsammans med Jane i slutet av sjuttiotalet, kände jag det. Paris är precis vad jag vill att det ska vara. Och det är, trots mina begränsade språkkunskaper, lätt att känna sig hemma här.
Vid detta besök bodde jag på det ursöta hotellet Regyn’s Montmartre med stadens essens utanför dörren: en liten plats, med stora träd, en tidningskiosk, en uteservering och tunnelbanestationen des Abbesses med sin sirliga art nouveauskylt.
IMG_8630Styling
Trots att hotellet ligger ett stenkast från Sacré-Coeur är kvarteren just här, fria från turistshoppar fyllda med tingeltangel. Här känns det bara otroligt parisiskt! Jag hade nästan två hela dagar på mig till att bara vandra runt och njuta.

Parisiskorna inspirerar med sin elegans. Jag gillar framförallt att kolla in kvinnor i min egen ålder eller lite äldre. Deras stil är enkel och ”ren”, utan krusiduller, fransar, blommor eller volanger: en rak blus, ett par slacks och ett par platta skor till. Kanske något enstaka smycke som ett litet statement. En snygg, också enkel, handväska och, självklart: solglasögon. Ursnyggt och tidlöst.
IMG_8647Styling
Livet lever man såhär års ute på gatorna. I vartannat hörn finns ett brasserie, café eller en restaurang. När man beskådar detta utifrån verkar det så lättvindigt. Man tar sin kaffe på baren på morgonen, går ut på stan och är elegant, gör en massa trevliga ärenden och sedan går man hem och vilar. På kvällen dricker man ett glas kall chablis och äter något pyttigt och nyttigt på en cool restaurang. På riktigt? Nä, sådär enkelt är ju inte livet. Tack och lov. Jag skulle tråka ihjäl mig!
IMG_8612Styling
En annan härlig sak är att träffa vänner när man är ute och reser. På torsdagkvällen mötte jag upp med Elea. Henne lärde jag känna på förra årets fotoretreat i Rom. Hon var också här i Sverige och deltog i min workshop med Signe Bay, på Spinneriet. Elea, som lagar mat och är matstylist tog mig till den hypade restaurangen AT. Alltså, spana in! Varje rätt är ett konstverk. Köket är en blandning av Japan och Baskien! Vi åt 11 rätter (tror jag), den ena mer udda än den andra. Det tog oss fyra timmar men det var en fantastisk upplevelse och Elea och jag fick massor av tid att prata.
På fredagkvällen träffade jag en annan bekantskap, också denna från workshopen i Rom. Det var Marisa, även hon i matlagningsbranschen. Marisa är från Canada men var i Europa för att delta i flera olika workshops. Vi hade turen att sammanträffa i Paris.
IMG_8778 (1)Styling
Här står hon och spanar in på ett av Paris’ trendigaste caféer: Boot Café. Flitiga instgrambesökare har sett tusentals bilder av stället. Tyvärr var det stängt när vi kom.

På lördagen var det äntligen dags för min workshop med Beth Kirby, mest känd som Local Milk. Tillsammans med åtta andra kvinnor från olika platser i Europa spenderade vi dagen i Beths lägenhet i Le Marais och talade om foto, styling, Instagram och business.
IMG_8906 (1)Styling
Beth är en ung, self made woman. Hon, hennes man Matthew och lilla dottern Eula, reser världen runt, fotograferar och praktiserar slow living. Emellanåt anordnar Beth workshops, eller snarare retreats, för denna endagsworkshop var ett undantag, kring just dessa ämnen. Retreatsen kostar skjortan (65 000 SEK för 4-5 dagar är inte helt ovanligt) och fylls på nolltid. Beth’s got it all sussed!
Nåja, kanske lärde jag mig inte så mycket nytt om foto och komposition av denna unga kvinna men det var otroligt intressant att höra henne prata om sin business, hur hon har byggt upp den och på några få år, med obeveklig övertygelse, skapat sig det liv hon vill leva. Imponerande och inspirerande och den absolut största behållningen av dagen. Jag, som benämnt min dagbok för resan ”Tankar om livet i Paris & Madrid” fick en hel del att fundera på. Bra där!

Mad dogs and Englishmen

go out in the mid day sun, säger det engelska talesättet. Anpassat efter min verklighet borde det lyda: Mad dogs and Swedish women go out in the mid day sun. Jo, för i den här värmen, vi balanserar mellan 37-39 C, måste man vara lite mad. Allra mest hundarna. De har ju päls! Värmen hindrar dem inte, framförallt inte de små, från att fara runt som kompletta galningar i det heta solskenet. Clara, dobermannen (kvinnan), är lite mer sansad. Hon vilar inne på stengolvet eller i skuggan på terassen. Ända fram till dess att någon går förbi porten mot gatan. Då far hon som ett jehu mot grinden! De två små tittar på varann och sedan rusar de gläfsandes efter.

Själv har jag också varit ute i the mid day sun vilket är helt crazy. Vi pratar om febertemperaturer. I skuggan!!! Jag har promenerat runt El Real Jardín Botánico (kan någon vänligt sinnad själ hjälpa dem att göra en vettig hemsida, please?), ett av mina favvoställen när jag bodde här. Där var lugnt och hyfsat svalt och jag brukade gå hit för att teckna. På den tiden kom inga utländska turister till Madrid. Det gör de idag.

Nåja, tiden drog ut och rätt som det var befann jag mig in the mid day sun.

IMG_0792På vägen hem mulnade det på lite och nu är det Clara, Racoon, Linda och jag som slappar i trädgården. Bevattningen har just dragit igång och hundarna är happy. Själv väljer jag nog poolen.

De Madrid al cielo

Så återförenades vi, Madrid och jag, och det var en mycket mer familjär känsla än jag hade väntat mig. Allt var sig, trots allt, väldigt likt. Det mest påtagliga, förutom att Madrid idag har allt det (innehåll) som vilken europeisk storstad som helst, var hur mycket buskar och träd växt! Att jag skulle ta bussen ner igår kom lite oplanerat. Luisa, som i söndags när jag kom, kände sig andfådd och trött for till doktorn igår morse. Bara någon timme senare skriver hon att ena lungan kollapsat och att de måste operera! Inget farligt men akut. Så, här sitter jag, ensam i det stora huset med pool. Till sällskap har jag tre hundar: Racoon och Linda, två taxar (tror jag) och Clara som är en doberman.

Igår träffade också Pablo, min första chef i ateljén på Final Art, mitt första fasta jobb. Då var han en ung, up and coming chef i reklambrabranshen. Nu, mer än trettio år senare, en man på sextiotvå som väntar på pensionen! Annars var han sig helt lik. Nu vet jag allt om hans liv och jobb och han vet lite om mitt. Ingen förändring där!

Jag har just fått veta att Luisa blir kvar på sjukhuset ytterligare ett dygn. Då ska jag mata hundarna, hoppa i poolen och sedan ta bussen ner till Madrid för att träffa Fernando!

Min trädgård – före

Idag kom de. Trädgårdsmästarna från Emges damm och trädgård i Tvååker. De kom när regnet vräkte ned som mest men det hindrade dem inte från att hugga tag i min trädgård. Deras uppdrag är att ”nollställa” min vildvuxna och ganska negligerade trädgård, att gräva upp hallonsnåren och praktlysingen, att ta bort kardvädden som börjat sprida sig lite väl optimistiskt.

De såg ut som två aliens i sina svarta regnmunderingar och det tog inte många sekunder innan röjsågen dånade över dalen. Imorgon kommer de tillbaka för slutklämmen och resultatet av nollställningen får jag se när jag kommer hem igen, veckan före midsommar.

Söndagsfrid

Eller i alla fall, helgdagsfrid. Jag har legat kvar länge i sängen med mitt morgonkaffe. Dagarnas bästa stunder. Då laddar jag för att det ska bli en bra dag, fyller på med energi och inspiration och njuter av det heta kaffet. Franz brukar göra mig sällskap, helst vill han ligga på min mage.

Solen har idag bestämt sig för att titta fram och om det fortsätter såhär blir det gräsklippning. I övrigt är det reseplanering – ta fram pass, se till att jag har koll på flygtider och biljetter samt hotellbokningen i Paris. Jag kanske till och med går så långt att jag i förväg kollar hur jag tar mig mellan flygplatsen och hotellet! I förväg! Här kommer en av mina dåliga, eller utvecklingsbara, som man säger när man talar med sina medarbetare, sidor fram; att lämna ALLT till sista minuten. Enbart för att känna mig fri i tanken. Det är förstås helt ok så länge det funkar men det händer ju, ibland, att jag bannar mig själv för att, än en gång, inte ha kollat upp grejer i tid. Det är då man får tugga i sig konsekvenserna hur surt de än smakar.
På torsdag förmiddag landar jag i Paris. Där ska jag vandra gata upp och gata ned, med min kamera. Väderappen lovar 29 grader och både sol och moln. Helt perfekt väder.
Söndag, vid middagstid, lyfter jag mot Madrid. Luisa som lovat att hämta mig på Barajas har också lovat att skicka ett nytaget foto på sig själv. Det är trettio år sedan. Jag var 27 år. Tyvärr hann jag aldrig träffa hennes man, Antonio, igen. Han gick hastigt och oväntat bort i oktober. Det var då Luisa och jag bestämde att ses. Inget mer halvplanerande utan på riktigt. Återigen är livet där och påminner om att inte vänta till sedan utan att göra saker, vara, här och nu. Jag vet ju det, av erfarenhet, men ibland glömmer jag.
IMG_8569Styling

Tipsextra

För en tid sedan sa någon till mig att jag måste dela med mig av mina tips. Jag har funderat på hur jag gör det och landar i dagens blogginlägg. Det blir tips både högt och lågt. Så, först här ett styling- eller propstips som jag snappade upp på The House i Hovås.
IMG_0438
De hade tagit några buntar slitna, franska böcker och bundit ihop dem med grovt snöre. Meningsfullt? Inte vet jag men snyggt var det iallafall. Slitna böcker kan man köpa på Röda Korset eller Erikshjälpen för 5-10 kr styck. Snöra finns på kontors- och pappersavdelningen på COOP eller ICA.
Ett annat tips som också har med inredning och styling att göra är förstås att hitta snygga och prisvärda linnesaker. Först vill jag nämna Granits prisvärda linneservetter; 129:- för tvåpack. De är minst lika snygga som motsvarigheten från Himla. Ytterligare ett alternativ till Himla, som är prisvärt, när det gäller linne är att kolla på HM Home. Där hittar man sköna och tunna linnelakan men också finfina linnedukar. HMs linne är tunnare än om man köper lakan från exempelvis Dirty Linen men om jag ska vara ärlig så tycker jag de luftigare linnet är skönare mot kroppen än det lite tyngre. Prisskillnaden är STOR.

Ett annat stylingtips är att samla många saker av samma sort för att bygga ett snyggt stilleben. Här har jag samlat stråhattar som jag sparat genom åren. Vanligtvis bor de högst uppe på en garderob i mitt sovrum men när det varma vädret kom plockade jag ned dem och de blev liggande vid fönstret. Tycker det blev ett riktigt bra stilleben.
IMG_8530Styling
Det behöver inte vara perfekt eller tillrättalagt. Ibland blir det slumpmässiga och lite slarviga bäst. Lampan i bakgrunden är f ö sedan förra sekelskiftet och arvegods. Ny skärm i rostbrun sammet fick den innan Mary’s House stängde i vintras.
På tal om Mary’s House – missa inte deras sommarshop på Tjolöholms slott (start i juli, tror jag). Som vanligt, när Susann och Pär är med, blir det en eklektisk blandning av gammalt och nytt.

 

Förändring är det enda säkra

Mycket kan man vara säker på här i livet, till exempel att inget är för evigt. Förändring kommer alltid, vare sig man vill eller ej. Jag tycker egentligen att förändring är coolt; det ger chansen till att starta på nytt, att ta med sig goda erfarenheter och göra något ännu bättre av dem. En del förändringar kommer helt obemärkt och rätt som det är tänker man ”hoppsan” nu är det på ett annat vis. Andra förändringar kommer som ett brev på posten. Man har alltid vetat att de skulle komma, ungefär när men man är ändå oförberedd. Jag pratar om att barnen flyttar hemifrån.
Min bästa Tim flyttade i höstas och om nästan exakt en månad är det dags för Jossan att lämna boet. Mest av allt är det roligt, framförallt att de är vuxna och får skapa sina egna liv, utan min inblandning. Samtidigt tänker jag hur jag blir själv i det ”stora” huset. Till och med Franz flyttar!

Det kommer blir tyst och konstigt men fullt av möjligheter. Jag tänker att jag ska rensa, kasta gammalt och slitet (vardagsrumsbordet som jag haft svårt att bestämma mig om, ska äntligen ut) och köra till tippen. Dessutom har jag börjat fundera på ommöblering… det gäller som sagt att fokusera på möjligheterna. Kanske kan jag t o m använda ett rum bara till fotografering och förvaring av props? Eller så blir det gästrum? Eller…
IMG_8326Styling
Bäst av allt är att vare sig Tim eller Jossan finns speciellt långt bort. Vi kan enkelt ses och umgås så mycket vi vill och hinner. För oss alla tre tar livet en ny vändning. Det är coolt.