Välkommen 2018

Hade min mest lugna nyårsafton på åratal, hemma tillsammans med Franz. Valde att tacka nej till det traditionella firandet i Stockholm, trots att det alltid är supertrevligt. Men, orken tryter och bara tanken på att transportera mig gjorde mig trött.
IMG_1587Styling
Dagarna mellan jul och nyår har också varit händelserika. Först tog ett rådjur sats och kastade sig in i fönstret till mitt hemmakontor. Smällen fick grannarna att springa ut och några upprörda barn ringde på dörren. Yttre rutan sprack totalt och mellanrutan fick sig ordentliga repor. En väldigt oväntad utgift, dessutom.
IMG_1544StylingPå den positiva sidan var att jag tog bort gipset och att allt såg bra ut, under omständigheterna. Samma dag mötte jag upp med Karin och vi gjorde lite framtidsplanering för våra företag. Jag vet att jag måste hitta ett mer skalbart sätt att arbeta annars blir det för mycket, De lediga dagar jag haft sedan benbrotten har jag ägnat åt att fundera, göra research och planera. Jag har funderat på ett bra ord som ska leda min verksamhet under 2018 och jag tror att jag har ett. Återkommer till det. Ett ord för livet stort skulle dock kunna vara LÅNGSAMMARE. Allt går långsammare med bara en hand (och en katt på tangentbordet).
En annan trevlig händelse var middagen hos Mariana med familj. Där bjöds på rumänsk julmat där de syrliga kåldolmarna är min favorit. Wally hade gjort goda korvar att äta ihop med inlagd paprika. Gott och trevligt. Ytterligare en härlig dag fick jag med Pernilla som kom och hämtade mig. Efter lite nyårsshopping på Potatiskällaren åkte vi hem till henne och jag fick en underbar ansiktsmassage.

Men, en tillbakablick på året som gått är nödvändig. Det hade många härliga händelser i bagaget. Jag började arbeta för Timbanken som konsult inom affärsutveckling och försäljning. Det har varit roligt att träffa både entusiastiska och desillusionerade företagare, runt om i Halland. Och, det har givit mig input till hur jag ska gå vidare i mitt eget företagande under 2018. Projektet kommungemensam kundservice i Varberg har också rullat på. Om mindre än en månad är det lansering och jag har så gott som fullgjort mitt uppdrag. Jag blir lika förvånad varje gång jag drar ett stort projekt i mål (och det har ju blivit en hel del genom åren): vad var det som hände? Det känns alltid som om jag vara sprungit runt på möten med en massa powerpoints i datorn!

Under året har jag också hunnit med flera fotoworkshops; ett gäng ihop med Sara, en ihop med Signe och sist en retreat med Sif. Lärorikt och även dessa har gett input till hur jag ska utveckla mitt företagande.

Bilderna är alla från workshopen med Signe Bay i mars.
Det blev även ett par resor under året. Först ut var en tripp till Bukarest med Mariana. Ett spännande och oförutsägbart möte.

I juni for jag till ett soligt Paris och bodde i mysigaste Montmartre. Anledningen var att jag skulle delta i en workshop med talangfulla Beth Kirby eller Local Milk som hon kallas som offentlig person. Kanske inte så mycket nytt under solen men jag knöt flera nya och spännande kontakter.
IMG_8906 (1)Styling
Under några soliga dagar promenerade jag runt i Paris och jag hann att träffa både Marisa (som var på besök från Kanada) och Elea. Jag säger det igen; Paris gör mig aldrig besviken.

Från Paris gick resan vidare till min gamla hemstad Madrid. En resa full av längtan och lite nostalgi. Träffade före detta arbetskamrater, besökte gamla vattenhål och hade några oerhört, outhärdligt varma dagar.
IMG_8997Styling
Meningen var att jag också skulle umgås med Luisa, som jag bodde hos, men, hon hade oturen att drabbas av vatten i lungan och låg på sjukhus nästan hela min vistelse. Jag hade det stora, härliga huset för mig själv. Nja, inte helt, jag hade sällskap av tre hundar: dobermannen Clara och de två strävhåriga taxarna.

Efter en lång sommarledighet kastade jag mig in i jobbet igen augusti. Att inte ha fakturerat något nämnvärt under sommaren stressade mig en aning och jag högg på allt och körde järnet. Jag kände stressen flåsa mig i nacken vid ett flertal tillfällen och när hjärtklappning och sömnlösa nätter avlöste varandra insåg jag att det inte var hållbart. Jag skulle BARA göra klart retreaten med Sif under månadsskiftet november-december. Jag hann inte så långt innan det small – jag föll utanför hotell Halland, kvällen innan retreaten, och bröt handled och fot. Hur det gick sedan vet alla ni som känner mig.

Jag har, som jag tidigare skrivit, valt att se händelsen som en gåva till mig. En påminnelse om att stanna upp och att göra om och göra rätt. Tiden jag behövde för att reflektera har jag fått och tagit vara på. Nu gäller det att hålla fast och att verkligen leva livet lite bättre och, framförallt, lite LÅNGSAMMARE.
IMG_1561Styling
Nyårsbuketten från Valands blommor får avsluta årets första inlägg tillsammans med ett stort tack till er alla och en önskan om ett gott 2018.

God jul!

Det är julaftons morgon. Kaffet är urdrucket. Jag ligger kvar i sängen och njuter av stillheten. Vindarna som slet långt in på småtimmarna har stillnat. Ljusen är tända. Frid.
IMG_1476Styling
Om någon timme kommer Jossan och då bär det av mot Trollhättan för vår sedvanliga jullunch hos mamma och pappa. Mysigt. Tim kommer inte med; hon är upptagen på annat håll.
IMG_1461Styling
Veckan som gått har jag ägnat åt jobb, både i Varberg och i Kungsbacka. Men, det är inte tu tal om saken: en gipsad arm och en bruten ömmande fot är begränsande. Jag försöker att inte bli frustrerad – till vilken nytta? Så det stora julstöket (inkl att fixa vettiga julklappar till tjejerna) har fått utebli. Dock tog jag ett krafttag igår, dammade, plockade och dammsög. Och, trots att även julpyntandet har fått sig en törn, så blev det härlig julstämning. Jag har fokuserat på blommor och tända ljus. Julkulorna har ingen gran att hänga i men de blir fina dekorationer ändå.
IMG_1443Styling
Och, pepparkakorna (som visserligen nästan tog slut under retreaten) hann jag baka innan benbrotten.
IMG_1429Styling
Sist av allt vill jag nu önska alla en härligt lugn och fridfull jul. GOD JUL!

I en långsammare tid

Det går inte fort med bara en arm, åtminstone inte sådant som kräver fysisk aktivitet. Det är bra. Jag tar det lugnt och känner mig helt utan julstress. Det är ju bara att kapitulera inför sina begränsningar. Tack och lov gör armen inte ont, det gör däremot ben och fot. Fantastiska uppdragsgivare gör det ändå möjligt för mig att arbeta.

Men, nu är det helg. Ute snöar det. Jag har legat på sängen hela dagen. Skönt. Huset är tyst, ingen är hemma. Stillhet. I huvudet poppar idéer om olika aktiviteter nästa år. Sifs ord från retreaten nyligen, att våga fatta beslut, ekar i skallen. Likaså en text i ett nyhetsbrev från den unga, begåvade Beth Kirby, kanske mer känd som Local Milk  Hon skriver om det magiska ordet NEJ. Läs och begrunda denna otroligt drivna och affärsfokuserade kvinnas kloka tankar.

För närvarande är min största frustration att jag vare sig klarar att fota eller skriva (annat än pekfingervalsen). Därför får denna text illustreras av mina topp nio, mest gillade Instagrambilder från 2017. Det är alltid intressant att tänka i retrospektiv såhär års, naturligt kanske också. Men, jag är inte där än så summeringen av 2017, i tankar och ord, får vänta.

IMG_1008

Hemma igen

Idag har jag varit på sjukhuset i Varberg. Åkte dit med en taxichaufför från Linköööping, som pratade hela vägen.

I Varberg blir man som alltid både proffsigt o omsorgsfullt bemött. Jag måste erkänna att jag, till och från under dagen, känt mig lite liten o ledsen. Det började med hjärnans spratt: att återigen vara tillbaka i korridorerna jag brukade hänga i 2009, när cancern hittades. Denna gång släpade jag mig runt, ensam. OK, inte det bästa för att boosta sig själv. Men, ombytt, lite färdiglipad o medicinerad, så sturskade jag till mig, riktigt fint!

Jag ska inte trötta någon med detaljer men förutom söndersmulad handled så är även foten bruten, men, enligt ortopeden, på ”rätt” ställe d v s man gör inget åt det.

På seneftermiddagen kom Jossan med rullstolen o körde mig (i bilen, inte rullstolen) hem efter diverse apoteks- o hämtmatsbesök. Väl i ensamhet igen kom tårarna. Pratade med bästa Tim, med bästa Karin o med bästa föräldrarna (som man jag ju, trots mina 57 år, fortfarande är barn till). Skratt o tårar om vartannat. Gulliga Annika B som jag lärde känna sist jag jobbade i Kungsbacka och som vet allt om att bryta av diverse kroppsdelar ringde o erbjöd sig att komma med en uppsättning hemgjorda lunchsoppor på måndag. Hur gulligt är inte det?

Ja, så några reflektioner på allt detta. Jag har BESTÄMT mig för att se detta som ett tillfälle som skickats mig för att jag ska stanna upp, tänka över hur jag lever mitt liv o fatta beslut om hur jag ska leva fortsättningen, För det är ju som Karin, kloka, kloka Karin säger: sedan jag slutade på Telia för nästan exakt 5 år sedan, så har jag kastat om allt i en enda virvelvind. Värt att tänka på. Sedan, det där med ensam o liten; alltså, jag visste det ju sedan långt innan men, jag blir påmind igen – jag har hur många underbara, kärleksfull, roliga, varma, smarta, coola, hjälpsamma vänner, som helst! Och, på det har jag nu också lärt mig att business är business, stenhård sådan och om man tror att den också är vänskap så har man fel. Också en jäkligt viktig lärdom i det, närmare bestämt; jag får vara hårdare i mina val av samarbetspartners framöver MEN jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli en kallhamrad affärskvinna själv! Aldrig!

Ni som följer mig här o läser, häng med mig i mina funderingar över vilka val (och vilka strävanden jag ska ge upp) jag ska göra. Ni kan säkert bolla tankar o komma med kloka inspel men, jag tänker att flera av er ibland befinner sig i samma sits som jag gjort o att vi kanske kan inspirera varandra till bättre, roligare, klokare och mer hälsosamma livsprioriteringar?

Du som läst så här långt., lämna gärna en tanke om dina tankar kring detta, som en kommentar här, eller på Facebook!

Sist men aldrig minst: kärlek till mamma o pappa (var inte oroliga, jag repar mig!), Tim o Jossan, brorsan o alla mina vänner, bekantskaper o annat löst folk som behagar förgylla min tillvaro med jämna mellanrum. You all ROCK!

Otur och världens bästa familj och vänner

Dagen innan A Scandinavian Christmas Tale mötte Sif och jag upp inne i Göteborg för lite sista minuten planering. Vi har ju gjort ALL planering utan att ses. Vi har inte ens pratat i telefonen! Jag var uppfylld och inspirerad när jag åkte hem på kvällen (trots en p-bot). Tyvärr rundade jag av dagen med att falla så illa att jag stukade foten och bröt armen. Det resulterade i timmar på närakuten i Kungsbacka och därefter på akuten i Varberg. Jossan och Oscar hjälpte mig. Ja, inte direkt vad jag hade planerat. Det som däremot blev planerat är en operation. Tack och lov fick jag skjuta upp den till efter retreaten. Hur skulle man klara sig utan familj, fantastiska vänner och allmänt vänliga människor?

Några av de fantastiska vännerna överraskade också retreatdeltagarna med ett härligt, urproffsigt Luciatåg. Helen (Soovik) fick dessutom sin dröm uppfylld; att få vara Lucia. Med i tåget var min bästa Karin (Björnsdotter), Madeleine (Huber), Birgitta (Strandvik) och Tina (Ek). De flankerades av utbytesstudenten Caleb från Taiwan (iförd strut, den stackaren) och Charlee från Australien. Rörande vackert! Bilderna på Luciatåget är tagna av Louise Granhof Juhl.

För övrigt har retreaten gått bra. Det blir magiskt när kreativa människor umgås runt gemensamma intressen, så tight, i några dagar. inspiration, skratt och varma intima samtal. Sif har bjudit på all sin kunskap och klokskap och vi har fått dela allt med Anna från Göteborg, Eva från Fornåsa, Maria från Kullavik, Nettan från Oslo, Louise från Aarhus, Elena från Madrid, Sandra från Grekland, Karmen från Slovenien och Paris, Marisa från Canada samt Ivan från Malta. Det har varit helt magiskt!

Jag har hängt med, hela vägen, haltandes och med gipsad arm. De enda undantagen är första kvällens middag på Pigalle och dagens avrundning vid frukostbordet. Jag behövde rätt och slätt vila. Nu är vet snart tid att sova och hoppas på operation imorgon.

 

Det börjar likna jul

Äntligen en avslappnad och lugn helg, helt utan måsten. Jo ett, men bara ett roligt sådant: Pernillas 50-årskalas igår kväll. Fullt hus hos Eva på Watson i Åsa. De är bra på att fixa kalas, det där Åsa-gänget! Dessförinnan ägnade jag dagen åt att fixa med blommor och ljus, städa och röja och förbereda lite för advent. Jag ser fram emot julen också, trots att det kommer bli en annorlunda sådan. Självklart besök hos mamma och pappa i Trollhättan men sedan misstänker jag att tjejerna firar på sina egna håll. Tomt? Både ock! Men, jag vill att de ska ha det bra och göra det som ger dem energi.

Nåja, jag hann med en tur på stan och fick massor av julinspiration bland annat på COSA homestories i Kungsbackas innerstad. Vad jag dessutom hann med var att sätta en pepparkaksdeg eftersom jag ska baka för nästa veckas retreat! Denna gång blir pepparkakorna helt veganska och jag gör som förra året; väljer Hannu Sarenströms pepparkakor med citron. Receptet finns i boken Hannus magiska jul. Kakorna ska bakas ut och gräddas idag. Jag håller också på att packa ned allt som ska följa med till Spinneriet nästa vecka: tallrikar, kaffemuggar och props (rekvisita).
IMG_1351Styling
Gulligaste Helen Soovik har packat en lattjolajbankoffert med ännu fler fina props som jag får låna till retreaten. Hon är dessutom värsta organisatören av ett hejdundrande lussetåg som kommer att överraska deltagarna på fredagseftermiddagen. Det blir ett härligt tåg med fantastiska femtiplussare och en och annan ungdom; en utbytesstudent från Taiwan (?) som får bli stjärngosse, stackarn, och en ung kvinna från Australien som än så länge inte vet hur galna vi skandinaver är i december.

Egentligen hade jag tänkt åka till Trollhättan idag men jag har för mycket saker i skallen och för många grejer kvar på agendan för att få ro. Istället blir det att fortsätta packa och gå hemma och skrota denna helt oplanerade söndag. Första sådan på väldigt länge! Men, som sagt, det mesta börjar landa. Det enda som kvarstår är att regnet upphör och att vi får tillbaka förra helgens gnistrande vinterlandskap.

IMG_1291Styling

Den första snön

Igår föll den första snön! På sätt och vis har jag längtat, främst efter stämningen. Det drar ju ihop sig mot advent, lucia och jul och även det känns bra.
Om mindre än två veckor är det dags för retreaten med Sif. Det känns oerhört skönt att det närmar sig – jag har varit ganska uppstressad. Retreaten, som äger rum den första adventshelgen, blir en bra början på julsäsongen.
IMG_1193StylingAnnars har jag spenderat stor del av helgen på Design & Co, på Spinneriet i Lindome. Igår hade jag sällskap av fantastiskt duktiga konstnären Maria Liffner. Hon hade en del arbete att göra efter förra helgens vernissage.

IMG_1207Styling
Dessutom har jag haft en efterlängtad gäst hemma, nämligen Franz Kafka Jeppson, Jossans katt. Hon och Oscar har varit i Falun, hos Gelle och Stefan, och jag har varit kattansvarig. I fredags bestämde jag mig för att inte bara åka till Jossan för att mata Frazze, utan att ta med honom hem över helgen. Hade det där härliga minnet av mysiga kissen som sover vid fotändan, kryper upp i famnen när jag dricker kaffe och som stryker sig mot benen när man går ut i köket. Jodå! Så har helgen varit MEN jag hade glömt hur det är att ha kliande ögon, tät nästa och 6 kilo katt som sätter sig på magen när han är hungrig vid sextiden på morgonen! Fast, det har varit mysigt också.
IMG_1214 (1)Styling
Tillbaka till snön. Den började falla en aning ängsligt för att sedan ta för sig i stora mått. Nu är trädgården vit och frostig.

För övrigt så kom jag äntligen igång med mitt nya uppdrag, i veckan som varit. Hela fredagen ägnades åt Kungsbacka kommun och näringslivsfrågorna. Denna vecka blir blandad kommunkompott! Kul med omväxling!