Lite hit och lite dit

Det är verkligen både toppar och dalar just nu. Förra veckan startade med stressen ständigt lurande men det hela kom av sig när jag fick erbjudande om ett större uppdrag i min firma. För att göra det möjligt behövde jag justera mitt uppdrag i Varberg och tajmingen var faktiskt perfekt. Chefen, som ska leda verksamheten som jag bygger upp, började samma dag. Och, på ett kick, hade mina uppdragsgivare mött upp för att göra mitt nya uppdrag möjligt. Det finns verkligen en hel del ros att ge här, inte bara ris. Viktigt att poängtera.

På lördagen tog Jossan, Tim och jag en tur till Borås. Förutom att vi plöjde secondhandbutiker så besökte vi Textilmuseet och utställningen The Weather Diaries med foton av mina absoluta fotograffavoriter Cooper & Gorfer.
IMG_0036
Kombinationen av porträtt, collage och klärobskyr tilltalar mig. Bilderna var kompletterade med textila verk från Island, Grönland och Färöarna. Vackert.
IMG_0037
På kvällen, hemma igen, lagade jag risotto och vi åt middag tillsammans, plus Oscar.

Söndagen blev, som kontrast, en ganska jobbig dag. Eller snarare kväll och natt. Både Tim och jag var rastlösa och sov dåligt. Rastlösheten dröjde kvar längre hos Tim än hos mig.

Nu, på måndag kväll, har lugnet lagt sig. För en stund, i alla fall. Jag har varit på coola The House i Hovås och föreläst om försäljning för medlemmar i nätverket Entreprenörer Tillsammans men också för andra intresserade. Och, andra intresserade, var inte sämre än en liten klan från Trollhättan med Barbro och sonen Emil i spetsen samt två kompisar till honom. Dessutom hakade Annette (Fassl) på. Utöver det dök min helt lokala vän Helen Soovik upp. Det blev en bra kväll och jag fick lite god feedback. Det behövde jag idag.

Nu håller jag tummarna för att saker och ting ska ordna sig, att det ska komma lite tur ”our way”. Och, vem vet? Det är ju fullt möjligt!

Ingen riktig ro

Hösten är här. Morgnarna är mörka och skymningen kommer tidigt. Än har inte höststormarna tömt träden på löv. Naturen är fortfarande lummig och färgsprakande. Den är rofylld. Det är bara jag som inte hittar ron mer än i korta stunder. Nu är det första helgen på veckor då jag inte har planer. Det är bra.IMG_0658Styling
Igår eftermiddag besökta jag superkreativa Mira i hennes hem i Stafsinge, strax utanför Falkenberg. Mira bjöd på varm äppelkaka, direkt ur ugnen, och svart kaffe i tunna sirliga gamla kaffekoppar. Hon och maken har en plan. De ska downsiza. Bo och leva enkelt i Sverige under sommarhalvåret, resa och vara borta länge under vinterhalvåret. Jag känner igen mig i längtan efter friheten även om jag inte är inne på att downsiza. Men, hon har en poäng – vi behöver inte allt det som vi omger oss med. Ändå gillar jag prylarna, de som jag bygger mina stilleben med.
IMG_0663Styling-2
Mira och jag ska lägga några timmar från Timbanken tillsammans. Det blir kul.
Träffade också en annan spännande och rolig timbankskund, Gunilla, i veckan. Hon driver vackra Torna Gård i Väröbacka. Det är detta som är det bästa med Timbanken, att man får träffa så många olika människor. Nästa vecka ska jag träffa en modist. Dessa roliga möten får kompensera för den blygsamma timpengen.
Den gångna veckans kvällar har alla varit bokade med undantag för i onsdags och idag. Jag ska laga middag till mig och Tim, tända ljus och göra mitt bästa för att komma till ro.

Livet händer, hela tiden!

Nu är vi igång med planeringen för A Scandinavian Christmas Tale, mitt samarbete med kokboksförfattaren, förläggaren och fotografen Sif Orellana. Vi öppnade registreringen för en vecka sedan och har redan 4 anmälningar. Det ska bli spännande att se vart detta tar vägen. Bilden i inbjudan är Sifs.
Invitation_
För övrigt känner jag mig för närvarande som att jag ständigt jagar på och att jag hela tiden ligger lite efter. Varje försök att komma ikapp (åtminstone får känslan av att vara ikapp) har senaste veckan varit förgäves. När jag äntligen hade en sånär som på en tom dag, ville inte bilen starta. Samma gamla visa som förra hösten/vintern och de två åren före det. Tim och Sune, ordförande i vår bostadsrättsförening, fick komma till undsättning och hjälpa mig att skjuta bilen tillbaka till parkeringsplatsen. För den startade först så att jag kunde backa fram den till ytterdörren för att fylla bagaget med grejer jag behövde för dagen. Men, alltså inte sedan. Bilia har kollat på den ett flertal gånger (efter att jag blivit bogserad dit) men hittar inget fel. Den har startat sedan dess men den hostar lite motvilligt innan den går igång. Känns inte alls tryggt.
En annan del i att komma ikapp är förstås att få helt klart för mig vad jag har på min agenda och ta bort det som inte kan prioriteras. Nu är jag där igen!
Trots bilstopp så blev onsdagen en härlig dag. Jag hade lovat att fotografera Monica, en tidigare kollega på Kungsbacka kommun. Hon ville ha bilder till sin Linkedin eftersom hon kastat sig ut i det okända, utan jobb men med en längtan att göra något nytt och meningsfullt. Det kommer säkert att gå bra. Lycka till, Monica!
IMG_0385Styling
Så en bra vecka, trots allt. Det enda tråkiga är att min Tim är ledsen och trött. Hon har inte kunnat sova de senaste nätterna och jag tror att sista tidens händelser kommer ikapp henne. Och, även om hon känner sig förvirrad, ledsen och skör så tar hon tag i livet. Idag åker hon med bästa Naomi till sjukhuset för att få hjälp. Jag är stolt över henne, oroad förstås, men full av kärlek. Hon är en kämpe, min Tim! Hade jag haft råd (och tid) skulle jag tagit med henne, och Jossan om hon vill och har tid, till en långhelg i Paris. En helg att bara strosa, dricka café au lait och äta croissanter.
IMG_0477Styling
Jag skulle ha ägnat dagen då bilen inte startade, åt fotografering. Karin och jag planerar en helgutställning på Lottastugan i Varberg i november. Kålrabbin, som jag hittade i grönsaksdisken, inspirerade mig till att fotografera stilleben igen. Vi får väl se vad det blir.
Nu är det i alla fall helg. Imorgon har jag en oplanerad dag och kanske startar bilen? Då kan jag göra mina fotograferingar. Men, innan dess väntar festligheter då kära vännen Marianas dotter Patricia gifter sig med sin Martin. Ett kombinerat rumänskt och vietnamesiskt bröllop. Vad kan vara mer spännande?
Jo, och så väntar jag på att få veta hur det går för Tim idag. Prio ett.

Fredagskväll i trädgården

Det mörknar. Klickan är bara strax efter nitton och en ljuvligt varm september går mot sitt slut. Det har varit soliga, milda dagar med temperaturer runt tjugo grader. Ljuvligt. Livet rullar på. Jobben har tagit fart. Tim sover på soffan i väntan på lägenhet och jobb. Det har varit mycket för oss båda, denna sista sensommarmånad. Känslomässigt jobbigast för Tim, tidsmässigt stressigast för mig.
Men, mycket jobb är också roligt jobb. Imorgon släpper vi, jag och Sif Orellana, bokningarna till vår retreat i november. Sif lärde jag känna för ett och ett halvt år sedan då jag deltog i A Roman Summer Feast som hon och Signe Bay anordnade. Signe var ju här i mars på en workshop jag producerade och nu är det alltså Sifs tur.

Detta blir ett spännande samarbete där även underbara Hotel Pigalle deltar.

Snart dags att gå in och tända ännu fler ljus. Framför mig väntar en helg med lite av varje. Förhoppningsfullt dröjer sensommaren sig kvar, hela helgen. Och, lite till!
IMG_0289Styling

Eftertänksamheten

Söndag eftermiddag och jag sitter vid köksbordet och tänker på de senaste dagarna. Fredagen började med en tidig föredragning på ett stort projekt som jag leder. Jag gick, från föredragningen, chockad över hur chefer tillåts bära sig åt i en ledningsgrupp. Jag gick med känslan av att vara lycklig över att mitt uppdrag snart är slut och att jag inte är anställd och behöver tolerera en sådan företagskultur. Min reaktion har förorsakat flera ”omursäktsbedjande” och det är förstås bra för mig som egentligen inte behöver bry mig.  Långsiktigt är beteendet förödande. Kommuner kämpar med att vara ”attraktiva arbetsgivare” när färre, inom kort, ska försörja fler. Jag blir verkligen inte klok.
IMG_0104Styling
Lördagskvällen, som skulle bli en lugn hemmakväll, förbyttes i något helt annat då en av Tims vänner försökte avsluta livet. Allt gick bra, så bra det nu kan gå och beroende på vems perspektiv man ser det. Tim har varit utmattad idag. Skönt nog så har höstsolen tittat fram och dörren till trädgården har stått på vid gavel. Jag fick ett ryck och bakade en äppelpaj och Jossan kom hit och fikade.
IMG_0105Styling
Jag hann att spontanplantera lite, röja, tömma vaser på vatten (rätt vad det är så kommer nattfrosten och allt fryser sönder) och sopa lite.
Tänker alltid att jag ska hinna så mycket på helgen men är samtidigt tacksam för att jag inte stressar. En sak jag har framför mig är att hänga om alla tavlor. Funderar just nu på vilken plats Karins tavla ska få. Hade tänkt över soffan men idag kanske jag tänkte om? Över sängen?
IMG_0100Styling

Småsaker

Ibland är det enkelt att glädjas åt småsaker såsom blommor att sätta i vasen. Eller, att ösregnet plötsligt upphör. Eller, att titta ned i en kökslåda eller utöver köksbordet där rena glas, efter helgens besök, har samlats.
IMG_0046Styling

 

Tiden

Tiden läker alla sår. Det är ett uttryck jag har tänkt mycket på denna senaste vecka. Av olika anledningar. Det har varit mycket känslor i familjen, det är det fortfarande. De är bara mindre stormiga men fortfarande lika förkrossande. Läker tiden alla sår?

En annan aspekt av tiden är hur ojämn den är. Finns den ens? Är sekunder och minuter bara ett matematiskt sätt att dela in ljust och mörker i? Ibland tror jag det. En minut kan kännas som en timme, en timme som en minut. Just nu är en sak säker: tiden går fort. Jämfört med den långsamma sommaren har tempot ökat markant. Veckorna flyger iväg. Fyra dagar i Varberg, varje vecka, en dag åt mitt eget företag och helgerna överraskar med tjejfotboll, svampplockning, utflykter och, som för en dryg vecka sedan: akutfotografering hos Lollo på INRX på Spinneriet. Hon hade massor att göra, bland annat med att ta fram en enkel broschyr. Hon hittade inga bilder och jag hade kameran i väskan och stativet i bilen. Vad gör man? Löser det på bästa sätt man kan!
IMG_9979Styling
En rolig sak som hänt sedan dess är att Lollo blir min partner i att arrangera den kommande retreaten med Sif Orellana. Arbetsnamnet är A Scandinavian Christmas Tale och jag hoppas på uppslutning från hela Europa. Nu ska inbjudan fram, programmet sättas, det ska förhandlas med hotell, letas sponsorer. You name it! Jag vet, sedan A Spring Day at the Mill, som jag och Evelina producerade åt Signe Bay i våras, att detta tar mycket tid. Å andra sidan har jag flera upparbetade kontakter sedan dess och Lollos kunskaper och känningar är inte heller att förakta.
Nu väntar strax kundmöte i Varberg och det är dags att göra mig redo. Ingen tid att förlora. Tiden igen.