Det är hela tiden mycket i görningen. Det är kul. Förra helgen var det Urban Garden Day i Kungsbacka. Jag höll en Foto & Fika-workshop på snyggrestaurangen Cosa Table med nya, helt okända (utom trogna Josefina) deltagare. Fantastiskt roligt. Det blev ett par timmar med kamerainställningar, bildkomposition, ljus och kreativitet. Som vanligt glömmer jag helt bort att dokumentera och den enda halvanständiga och lite oskarpa bild som kom med var en flaska vatten!
Därefter har en spännande jobbvecka följt: Carin, min kollega på kommunen, och jag har processlett nio taggade ungdomar, mellan 13 och 20 år, som ska driva #mittsommarföretag under några veckor framöver. Det är en satsning som kommunen gör och Carin och jag har fått uppdraget att både utforma den och driva den. Otroligt roligt att se dessa drivna ungdomar hitta sin affärsidé och utveckla den. De får ett startkapital på 2000 kr per person. Detta ska täcka investeringar och förhoppningsvis generera mer pengar tillbaka. Om man gjort sin kalkyl med omsorg. Nåja, både Carin och jag var helt slut på eftermiddagarna.
Det har säkert undgått många att jag och konstnären Karolina Palmér startat en podd tillsammans. Vi kallar den Kungsbacka Talk och upplägget är enkelt: först ett nyhetssvep med tips på saker att göra de närmaste två veckorna, därefter en intervju med någon lokal profil. I senaste avsnittet, som vi släppte dagen före midsommar, intervjuar vi Louise och Sara på Magasin 7. De driver en blomstrande oas på den mest oväntade platsen!
Riktigt roligt är också att vi har en sponsor, Ljud&Bildskolan i Varberg. De har gjort jinglar och hjälper oss med all redigering. Att poddcasta är riktigt kul, även om vare sig Karolina eller jag har den egentliga tiden. Om knappa två veckor släpper vi ännu ett avsnitt, nummer fyra i ordningen. Denna gång intervjuar vi skådespelaren och nyblivna entreprenören Jessica Zandén. Hon berättar om sin uppväxt i Kungsbacka, om livet som skådespelare, terapeut och om sin mammas fantastiska mönsterskatt som öppnat nya vägar i hennes liv.
Sist, men inte minst, har det varit midsommar. Jag startade dagen med en lyxig frukost!
På eftermiddagen bar det söderut. Galna upptåg och god mat vankades hemma hos Karin och Per i Åsa. Där samlades ett gäng vuxna, tonåringar och barn till ett roligt firande med lekar och god mat.
Det startade med att några av oss gjorde unika kranskreationer. Här är Cissis, Karins och Pernillas.
Som ni förstår får man hålla sig i skinnet när Karin är med – lite lagom galen som hon är!
Himlen var ljus när jag körde hemåt i sommarnatten. Precis som sig bör när årets längsta dagar infaller.
Idag lunchade jag med Mejt, en ”gammal” kollega från Telia-tiden. Det blev en kort och intensiv lunch på COSA Table men vi hann med de viktigaste sakerna i livet d v s livet. Mejt jobbar som HR-ansvarig på ett IT-företag i Göteborg, ett jobb som hon inte visste att hon skulle gilla så mycket. Parallellt med jobbet är hon och hennes man inne i ett stadium då två av barnen är i tonåren och de andra två är i trotsåldern. Jag känner väl igen Mejts oro över hur man ska orka och räcka till och jag tror att det hör föräldraskapet till, oavsett vilken familjesituation man befinner sig i. Härligt att träffas.
Annars rusar tiden. Träd och buskar har svällande knoppar, fågelsången ökar i intensitet för var dag som går. Solens strålar har börjat värma, om än nyckfullt. Jag repar mod i takt med naturen. Det går inte att ta miste på saknaden efter mamma men samtidigt lär jag mig att uppskatta ”arvet” – att jag lyssnar till bofinken som sjunger har inte inte varit något viktigt men för första gången lyssnar jag verkligen. Det har betydelse och det är mammas förtjänst. Jag känner mig tacksam för (och berikad av) denna insikt. I påsk kommer jag äntligen att få besöka henne i minneslunden på Håjums kyrkogård i Trollhättan. Längtar.
I Kungsbacka rullar jobbet på kommunen på. Det är roligt och jag känner äntligen att jag får utlopp för det jag har att bidra med. Samarbetet med kolleger adderar guldkant. Även utanför jobbet händer det saker. Jag och konstnären Karolina Palmér jobbar på ett gemensamt projekt som jag inom kort kommer att berätta mer om. Häromdagen intervjuade vi därför Johan, på samma COSA Table som jag åt lunch på med Mejt idag.
Mer om mitt och Karolinas projekt kommer inom kort.
Annars längtar jag efter lite påskledighet även om det inte blir så mycket ”ledigt”. Jag har en del sköna uppdrag som handlar om att rakt av skriva (något som jag verkligen gillar) och som kommer att få ta plats under ”ledigheten”. Jag längtar också om att få tid med mina bästa döttrar, en eller två resor till Trollhättan för att träffa pappa och bror samt, eventuellt, en eller annan sovmorgon.
Igår byggde jag upp en hemmastudio med hjälp av en klädställning, fotobakgrunder (både egenmålade och andra), gardintyger, bockben och pallar. Det vackra decemberljuset kom så fint in genom fönstret. Idag har jag fortsatt att fotografera och här är några av bilderna.
Föremålen på bilderna är mestadels loppisfynd; kroppen och huvudet från Erikshjälpen, en sten insamlad på någon strand, kulan tillhör en mortel jag har. Den gamla kinesiska urnan, en s k bojan, är dessutom ett riktigt fynd. Jag köpte den för 30 kr på Erikshjälpen och den är värd minst tiofalt! Det enda som egentligen är hyfsat nytt är Piet Eek Heins vas ur serien Industriell för IKEA 2018. Den grå vasen kommer från Höganäs och jag har fått den av mamma och pappa.
Jag hade ställt klockan tidigt, riktigt tidigt, igår. Trodde att jag skulle vara i Mölndal klockan 8, nu på morgonen. Tack och lov slängde jag en extra titt i kalendern och, fick en hel timme till godo! Underbart!
Så, nu har jag hunnit med en kopp kaffe till, läsa mail och göra några andra halvakuta saker.
Igår hade jag en härlig dag med Karin (B) – vi mötte upp i Göteborg, gick omkring på stan och fick massor av inspiration. Tim ringde och berättade om en lyckad intervju för sin LIA. Så kul! Efter lunchen satte Karin och jag oss på ett av Avenyns mest fashionabla caféer för att jobba, spåna och klura. En brasa sprakade intill och den snåla Göteborgsvinden var för en stund långt borta. Det var med en mysig känsla jag rullade söderut i den tidiga kvällens höstmörker.
På vägen hem hälsade jag på hos Jossan och Franz. De bor själva nu efter att hon brutit upp. Mina bästa döttrar. Önskar dem allt gott!
För några år sedan upptäckte jag den australiensiska konstnären Tiel Keivl-Seevers. Hon gör fantastiska bilder, tycker jag. Och, jag har fått många frågor om de tavlor som hänger på min vägg. Nu är jag glad att bli den första (och enda) i Sverige som kan erbjuda hennes konst. Alla prints kommer i begränsad upplaga och har standardformat (A3, A4). Läs min intervju med Tiel nedan och kolla på hennes utvalda prints på ZAKKA, min webshop.
Tiel, tell me, who are you?
My name is Tiel Seivl-Keevers. I live in Brisbane, Australia. I work from my studio that is apart of my home where i live with my husband, two children and two dachshunds, Sizzles and Sesame.
What do you do for a living?
I am an artist and part time graphic designer . I paint, draw, design, and illustrate.
Have you always been an artist?
I have always been creative from a young age. Some of my strongest childhood memories are of tactile and visual experiences. We were taught basic maths at a young age with Cuisenaire Rods and it is the colours I remember more so than the counting. The memory of making my Paper Maché elephant in year 1 or my grandfather teaching me how to crochet.
I have worked as a teacher within the arts so I guess I have always wanted to work within the creative industry, but I don’t think it was until I turned 40 when I truly felt confident to say ‘I am an artist’.
Where do you find inspiration?
Nature is a huge influence for me. I am very earth bound and have a strong connection with the environment. I live in a country where there is so much variety within our landscape. Although my home town is fairly stable re its seasons, (it’s mostly hot and sometimes hot and wet), I crave variation within the flora of each month. I grew up in the southern parts of Australia where it gets much colder. The change within each living plant excites me. I go a little crazy when see real Autumn or when it rains after it has been incredibly dry for so long. I also have a strong love of textiles, traditional textile techniques and pattern making.
What is your favourite subject?
I think if I had to choose just one natural element it would be leaves. They come in all shapes and sizes. I collect them on walks, I pick them up from streets or parks in foreign countries. I love their intricacies and watching them grow and die.They seem to have a language all of their own.
What is your favorite medium?
Paper. You can do amazing things with it.
What is your dream project?
I would love one day to work on a large scale painting that would not only include paint, but modern tapestry techniques. That combination of fibre arts and fine arts. And maybe to work with textiles, a collaboration with a designer would be fun.
Thank you, dear Tiel, for sharing your thoughts with us!
I got an interview on aging with style, self expression and living your dream, with beautiful Sarah Jane Adams!
Sarah Jane Adams, at the age of 60 you became the Instagram It-girl with over 40 000 followers. What happened? Actually I now have 58k followers, but who’s counting?! 18 months ago, my husband took a photo of me wearing a red Adidas varsity jacket. It was the first picture of myself that I’d ever posted on Instagram. Prior to that my Instagram page @saramaijewels was used for my business, where I had only shared photos of my Antique and Antique style jewellery.
Interview: Sarah Jane Adams
Ari Seth Cohen (whom I’d not heard of), happened to be in Sydney doing preparation for the release of his film, ‘Advanced Style’. Ari saw the photo, contacted me, and came over to my place the following day en-route to the airport to reshoot the image. On his return to New York, Ari wrote about his Sydney trip on his blog Advanced Style, and included my picture. Shortly after, Adidas Originals contacted me asking for permission to repost the picture, and of course, I said yes. That was really the beginning.
People say it’s an iconic photo, whatever that means. I’ll let others be the judge of that.
Sarah Jane Adams with Ari Seth Cohen, Advanced style.
Has this changed your life in any way? My life has changed quite considerably over the past two years, although how much of this change is as a direct result of an Instagram post is questionable.
Throughout my life I have often taken different routes, different directions, constantly challenging myself. I believe that new opportunities have come my way, and I have been blessed to have made new friendships. Some opportunities I have chosen to take on, some to reject. I have been offered modelling jobs, sponsorship requests, interviews, etc. Some I have accepted, such as the Åhlens campaign, although much I have chosen to reject as not reflective of my persona and core being.
I do not wish to be the spokesperson for other people’s missions, agendas, or political ideologies. I was, and remain, a very private person, and my private life, lifestyle and outlook has not changed significantly.
I know you travel the world. What do you do for a living? I have always been self-employed. I started dealing in Antique jewellery as a teenager, and traded jewellery and bric a brac in the street markets of London as a young woman. I couldn’t stand the European winter, so travelled to warmer climes; India, SE Asia, South America, for 3 months of the year, always looking for different sources to find and learn about jewellery.
It was an incredible apprenticeship, where I also learnt many other things along the way. That way of life became a viable basis for running my business, and I continue to work in a similar, although modified way.
You dress in the most fantastic, colourful way. Did you always? Yes. I am a chameleon. My being needs colour, always has. I never wear black. Life is colour, and colour is life. Having always been self-employed has meant that I’ve never been forced to wear the uniform of monochrome. For the past 40 years India has been a home to me. The Indian use of colour is genius, and has influenced my aesthetic greatly.
You are not the “ordinary” 60+ woman. What reactions do you meet? Generally I am oblivious to people’s reactions. They are the same as they have always been. Strangers either give me the up-down, the n avert their eyes, (embarrassed/disapproving/ whatever), or they give me a nod of approval.
When I meet young people they generally think I am younger than my years, and then make ‘compliments’ about how ‘amazing’ I am, (for my age). They say I am an inspiration, and want to be like me when they grow up. However, I believe they are referring to my lifestyle, as much as to my clothing style. My clothing style has been similar, although now more ‘refined’, throughout my life. It’s not something which suddenly came to me once I turned a certain age, therefore isn’t something which a person can suddenly achieve once they ‘grow up’. Older people who know me well know that this is the way I am and this is how I have always been.
When I meet new older people they are generally more guarded in their reaction to me. They either get it or they don’t. Often I prefer it when they don’t. It’s a good filter.
Beautiful Sarah Jane Adams – ageless style!
Many Swedes know you from the Åhléns commercial were you talk about clothes not having an age. Can one really wear anything at any age? I can only speak for myself. I wear what I like and my age has absolutely nothing to do with it. My age is irrelevant. I wear clothes in which I am comfortable, which reflect my personality and my mood, and which are, in my opinion, appropriate for the situation I find myself in. Some of my clothes have been with me since my teens, and I continue to wear them. My age, and the age of the clothing, is neither here nor there.
Sarah Jane Adams, you inspire me and many women around me to be more self expressive and to live our dreams. What advice can you give us? Live your dreams!
Listen to your heart, have courage, strength and integrity.
Be kind to yourself and make time to work out who you are, what you really need or want from life.
Stop being self critical, and don’t listen to other’s opinions of you, however close a ‘friend’ they may be. Recognise the positive in your life, and work on resolving or getting rid of the negative.
Throw away those magazines, stop following celebrities, trends, bullshit bloggers and advertorials.
Find your own form of self expression and explore it. Life is not a popularity contest, nor is there a formula.
Find your own dream and own it.
Thank you, so much, Sarah Jane Adams, for letting me spend some time with you. All photos courtesy of Sarah Jane.
Vill du följa Sarah Jane? På Instagram heter hon @saramaijewels och på Facebook hittar du henne på Sarah Jane Adams.
Vågar du ha din egen stil? I förra veckan när jag var på föreläsning med Swedish Fashion Council, fick jag en intervju med vd Elin Frendberg, Swedish Fashion Council sedan ett par år tillbaka.
Intervju om mode och stil med Elin Frendberg, vd på Sweish Fashion Council
Elin, vi har blickat framåt en bra bit men om du skulle säga något om sommarens mode? Kulotten, liksom långa shorts är helt rätt i sommar precis som kimonon, gärna med ett knytskärp i midjan. Vi ser många naturliga toner och material som mocka och japansk denim. Kaftanen är fortfarande inne liksom långa vida byxor, höga midjor, fransar – ja, lite folklore. Sedan ser vi också en del 90-talsbasic såsom ribbade linnen a la Calvin Klein och de klassiska Levi´s 501.
Vi har sett ett litet uppsving för äldre modeller och Åhléns hade nyligen en reklamfilm som ifrågasatte kläders ålder. Kan man ha vad som helst på sig när man är lite äldre? Egentligen tycker jag det. Det som avgör är fantasin och att man känner sig trygg i det man bär. Sedan finns det förstås mer smakmässiga gränser.
Vad ska man satsa på om man vill tänka hållbart när det gäller mode? Vi kommer se mer av sk slow fashion. Det bygger på en klassisk basgarderob med högre kvaliteter. Det kräver lite mer kapital. Därför blir vi också mer och mer intresserade av klädvård (en del märken erbjuder egna tvättmedel) och ”repair”, t ex Houdini och Nudie Repair shop där du kan lämna in dina plagg och få dem lagade.
I kombination med detta ser vi ultrafast fashion, nya material såsom lyocell, som är helt biologiskt nedbrytbara.
Även nya affärsmodeller växer fram där man kan låna eller hyra kläder. Här i Göteborg har ni exempelvis Klädoteket. Jag tror helt enkelt att vi kommer att fatta mer medvetna beslut och verkligen tänka igenom varför och vad vi ska ha våra kläder till.
Det låter som att om vi ska satsa hållbart ska vi satsa klassiskt och tidlöst. Vem är din stilikon? Bianca Jagger! Alltid så snygg.
Och, sist men inte minst, vilken designer ska vi hålla ögonen på för att inspireras?Demna Gvasalia, creative director på Balenciaga sedan förra hösten.
kajsakajsa 