Att sova ut, vakna sakta av sig själv, är en lyx. Jag vaknar ofta av mig själv men inte lika ofta med känslan att jag sovit ut. Imorse hände det. Tim och jag drack morgonkaffe och sedan hade hon saker planerade. Jag fick några timmar i stillhet vid köksbordet. Jag har en del att göra klart till min första Instagramkurs (på egen hand) nästa helg. Känner mig trygg med innehållet men underlag och presentationer ska göras. Då är det bra för både kreativitet och flow att ha en hel dag framför sig. 
Tända ljus och massor av te är bra sällskap. Lunchen blev enkel och av det som fanns. Ett halvt knippe sparris och ett stekt ägg. Parmesanosten var slut. Annars gillar jag att lätt bryna sparrisen för att sedan riva parmesan över och ge den en stund under grillen. Gott och supersnabbt! Utan parmesanens sälta får man toppa med lite salt därefter några varv med svartpepparkvarnen.

Trots det gråblöta vädret, som idag inte kunnat bestämma sig mellan regn eller snö, så tog jag en snabb promenad runt området. Det var skönt att få upp pulsen lite.

Det kan ändå inte sägas annat än att jag längtar efter ljus och vår. En stor del av februari ligger redan bakom oss och ljuset har verkligen börjat återvända. När jag rullar norrut från jobbet i Varberg efter 17-tiden har mörkret ännu inte lagt sig. Många av våren snittblommor är ju också här, inte minst tulpanerna. De är vackra även när de blommat ut.