Ibland är det enkelt att glädjas åt småsaker såsom blommor att sätta i vasen. Eller, att ösregnet plötsligt upphör. Eller, att titta ned i en kökslåda eller utöver köksbordet där rena glas, efter helgens besök, har samlats.
Småsaker
Kategori: Allmänt
Tiden
Tiden läker alla sår. Det är ett uttryck jag har tänkt mycket på denna senaste vecka. Av olika anledningar. Det har varit mycket känslor i familjen, det är det fortfarande. De är bara mindre stormiga men fortfarande lika förkrossande. Läker tiden alla sår?
En annan aspekt av tiden är hur ojämn den är. Finns den ens? Är sekunder och minuter bara ett matematiskt sätt att dela in ljust och mörker i? Ibland tror jag det. En minut kan kännas som en timme, en timme som en minut. Just nu är en sak säker: tiden går fort. Jämfört med den långsamma sommaren har tempot ökat markant. Veckorna flyger iväg. Fyra dagar i Varberg, varje vecka, en dag åt mitt eget företag och helgerna överraskar med tjejfotboll, svampplockning, utflykter och, som för en dryg vecka sedan: akutfotografering hos Lollo på INRX på Spinneriet. Hon hade massor att göra, bland annat med att ta fram en enkel broschyr. Hon hittade inga bilder och jag hade kameran i väskan och stativet i bilen. Vad gör man? Löser det på bästa sätt man kan!
En rolig sak som hänt sedan dess är att Lollo blir min partner i att arrangera den kommande retreaten med Sif Orellana. Arbetsnamnet är A Scandinavian Christmas Tale och jag hoppas på uppslutning från hela Europa. Nu ska inbjudan fram, programmet sättas, det ska förhandlas med hotell, letas sponsorer. You name it! Jag vet, sedan A Spring Day at the Mill, som jag och Evelina producerade åt Signe Bay i våras, att detta tar mycket tid. Å andra sidan har jag flera upparbetade kontakter sedan dess och Lollos kunskaper och känningar är inte heller att förakta.
Nu väntar strax kundmöte i Varberg och det är dags att göra mig redo. Ingen tid att förlora. Tiden igen.
Måndagstankar
Måndag morgon och både första arbetsveckan och helgen har gått i en rasande fart. Det milda och melankoliska sensommarljuset har varvats med hastigt mörknande skyar och plötsliga skurar. Gräset i trädgården växer och varje gång jag har tänkt att nu är det dags för klippning, har ett nytt skyfall tornat upp sig.
Jag har tänkt mycket den sista tiden. På saker som har varit och på varför de varit som de varit. En hel del klarnar, sådant som man inte förstår när det är men som man efteråt kan se mer klarsynt. Det är bra, inte jobbigt utan bara bra. Och, lärorikt. Jag har också funderat mycket över jobbalansen. Det är ju bra att jag har fyra dagar i Varberg (under en tid) men samtidigt tar det av tiden jag borde lägga på att få ännu mer fart på andra uppdrag. Jag har flera på gång och redan denna vecka några bra möten inbokade. Men, det är sådant jag funderar på.
Under tiden plockar jag stillsamt med mitt hem. Blommorna i vasen fylls på, lite i taget. När någon blomma vissnat sticker jag ned en annan. Både chrysanthemun och nejlikor är oslagbara när det gäller hållbarhet. I vissa fall även hortensian. I denna bukett ville jag blanda lite höstliga färger utan att för den skull bli orange. Blommorna kommer blandat från Valands blommor och Magasin 7, beroende på var jag har vägarna förbi.
Till helgen som kommer blir det trevligt besök. Då kommer Ola, Marie och Martin, ned från Stockholm. Vi ses alltid på nyår, hos Ola och Marie, och förr sågs vi även på midsommar i Motala varje år. Men, just den traditionen delar vi inte längre utan har istället instiftat en egen: de anländer på fredag kväll för att äta skaldjur. Lördagen brukar vi ägna åt att åka till Hönö för att äta lunch, bada och köpa färsk hönökaka. Sedan hem för grillning, prat och skratt. Men, innan dess en vecka med projektarbete i Varberg, location letande för ett kommande samarbete med Sif, jobblunch i Göteborg och pepp inför min och Saras kommande fotoworkshop!
Det händer mycket på en vecka!
För exakt en vecka sedan skrev min ”gamla” chef, men framförallt konstnär, Josefin Lundmark och frågade om jag visste någon som hade rum att hyra ut till en väns dotter som ska plugga på Chalmers. Exakt en vecka senare har rara Sophie flyttat in! Roligt! Däremellan har det städats (läs sanerats), röjts och målats. Jossans f d rum i lila är numera sobert grått. Hennes pappa var här för att koppla ut lite ”hemmafix” under veckan och han ryste vid tanken att jag inte skulle behålla tonårsrummet. Jossan ryckte på axlarna. Tack och lov!
I morgon är semestern slut. Konstigt nog känns det inte så. Jag har privilegiet att få känna mig fri, även när jag jobbar. Och, privilegiet att få jobba fritt. Därför ska det bli roligt att åka till Varberg och projektet på kommunen imorgon.
Tillbaka till den gångna veckan: Josefin hörde av sig på söndag. På måndag ringde potentiella inneboende Sophie. På tisdag kom hon och kollade. På torsdag tackade hon ja. På fredag målade jag om rummet. På lördag åkte jag och Karin till IKEA. På vägen lämpade vi av min stora (men grymt bekväma) skinnfåtölj på Erikshjälpen, och, hittade det gamla soffbordet jag letat efter. På varuhuset köpte vi säng till Sophie och en ny fåtölj till mig. Sedan dess har jag grejat o piffat. Nog om detta. Nu till bingen. Imorgon är det jobb, men, se så fint det blir!
Sommarmat och skinkmacka i motljus
Det är enkelt att äta gott på sommaren. Jag älskar alla krispiga grönsaker som dyker upp i mataffärer och gårdsbutiker. Bönor är jag särskilt svag för. Allra helst bondbönor. Om jag inte bara kokar upp dem lätt marinerar jag dem en stund i olivolja, vitlök och färska örter innan jag steker dem hastigt i pannan. Smaken blir mer nötig när man steker dem. Men, ät genast, annars blir de sega och trista.
Sparris är en all time favourite, också. Jag steker även den, bara en aning och alltid i smör, lindar den med parmaskinka, toppar med parmesanost och skjuss! In i ugnen.
Igår lyckades jag norpa åt mig den sista lådan med bönor (vet inte vad sorten heter) i gårdsbutiken vid Tjolöholm. De blev en perfekt lunch (jag satte i mig hela lådan), lättkokta med smör och flingsalt på.
En kväll i veckan lyxade jag till det lite extra och köpte färdiglagat. För första gången på länge kunde jag äta i lugn och ro. Tidigare, varje gång jag köpt skaldjur, har Franz blivit tokig vid bara doften. För att få äta utan en totalstirrig katt har jag fått stänga in honom i sovrummet och sedan har jag, med mycket dåligt samvete, kastat i mig skaldjuren! Nu, när han bor hos Jossan är hans tillvaro lugnare – hon är ju vegetarian!
Ikväll, när jag kommer hem från min arbetsdag i butiken vid Tjolöholm, blir det fräst mangold och kanske en kantarellmacka, eller två. Och, på tal om mackor, så slog jag på stort i morse, precis när regnet började smattra utanför den öppna trädgårdsdörren, med en skinkmacka, som vanligt, men, denna gång på rostat bröd! Kulinarisk vardagslyx!
Kvar i sängen
Morgonstunden är min bästa stund. Jag vaknar ofta tidigt och det första jag gör är att gå ut i köket, mala kaffebönor (det luktar så gott) och göra mig en liten pressokanna med kaffe. Sedan smyger jag tillbaka, ned i sängen. Där dricker jag det heta, svarta kaffet och låter kropp och själ vakna till liv. Jag som verkligen inte är bra på rutiner, men, denna rutin går som ett rinnande vatten. Nu, sedan jag flyttat sovrummet till gamla biblioteket, kan jag också öppna dörren till trädgården, skogen och alla ljud och dofter.
Där, i morgonstunden, kalibrerar jag min dag. Jag läser nyheter och mail, kollar runt i sociala medier och funderar över vad jag ska ha för slags dag. Om jag inte är på humör letar jag inspiration. Eller, så går jag till sista sidan i någon av mina dagböcker. Där har jag en lista med små, små saker som genast får mig på gott humör. Det kan vara så banalt som att äta en knäckebrödssmörgås eller läsa ett speciellt stycke i en älskad bok.
När jag arbetade på Telia, och pendlade till Stockholm, var dessa morgnar undantag. Då, när klockan ringde, var det bara att daska fotsulorna i golvet, sätta på kaffet och gå in i duschen, utan att tänka. Kanske var det då jag fick vanan att vakna tidigt. Mellan två och fyra dagar per vecka satte jag mig i bilden vid halv sex och körde till Landvetter. Nu, när jag tänker på det, verkar det helt omöjligt att hålla på så. Jag gjorde det under de sista 10 (av 23) åren.
Men, nu sitter jag här i sängen med pressokaffet i koppen och knäckemackan beredd. Det är fortfarande semester. Lite stress över räkningar som ska betalas (sommar för en småföretagare betyder ju få eller inga uppdrag, ingen fakturering och därmed ingen lön) men tänker att det löser sig. Jag tror att jag ska ägna dagen åt att ta en tur för lite inspiration, kanske ett dopp i havet och sedan hem för att fortsätta ommöbleringen. Jossan och Gelle kom igår för att röja det sista i Jossans rum och då passade jag på att få hjälp att bära ned skrivbordet från övervåningens hall till mitt blivande hemmakontor i f d sovrummet. Oscar kom också och det var härligt att ha huset fullt av ungdomar för en stund.
Rubriken på detta inlägg får knyta ihop denna morgonfundering. För många år sedan, precis när jag flyttat till mitt kära Medikamentgatan, hade jag köpt en stor etsning. Den har ett spännande perspektiv, lite snett nedifrån, och den heter just ”Kvar i sängen”. Jag lämnade in etsningen för inramning i butiken Udda med ram och i den butiken stod Karin Björnsdotter och Pernilla Askebrand, som jag ännu inte kände då (det skulle dröja flera år), och tog emot min beställning. Någon vecka senare ringde jag butiken för att fråga om min ”Kvar i sängen” var klar. Pernilla svarade, teaterviskade till Karin och lämnade över luren, varpå Karin, istället för att säga sitt namn som var avsikten, svarade med bestämd stämma: Kvar i sängen!
Det har gått nästan exakt 14 år sedan dess och någonstans halvvägs korsades Karins, Pernillas och mina vägar igen. Nu är de mina kära vänner och jag skickar dem en varm tanke från min morgonfundering, här, fortfarande kvar i sängen!
Let it go
Sitter i sängen med morgonkaffet denna söndag. Sängen som har flyttat in i före detta biblioteket. Dörren till trädgården stör öppen och det utlovade regnet kommer i små, lätta sommarskurar. Hela huset är kaos, över- som bottenvåning.
Tim var här i torsdags och hjälpte mig flytta möbler. Vi hade en härlig och rolig dag. När vi plockade bland alla grejer påpekade hon klokt att jag inte behöver spara allt; många saker finns ju här sedan vi flyttade in för 14 år sedan. Och, Tim, du har så rätt. Det är dags att låta en del av det som varit tona ut för att ge plats för det som kan bli. Att släppa taget är renande. Böcker, gamla smycken, cd-skivor, dvd-filmer, diverse småmöbler – allt lämnas till Erikshjälpen och Röda Korset. Ut åker därför också de torkade hortensiorna.
I fredags tog jag en långtur med bilen, ner till Skåne. Det var en ganska oplanerad tripp men det blev några stopp på vägen, bland annat i Vallåkra (på Enkla Ting), på Sofieros Slottsträdgård och till sist ett stopp i Höganäs.
Det är roligt att göra saker oplanerat och jag trivs med mitt eget sällskap. Och, på vägen blir det många möten med nya spännande människor, platser och upplevelser.
Idag väntar en resa runt gamla barndomstrakter i Lödöse tillsammans med mamma, pappa och Mikael. Gårdagens sol har, som sagt, bytts mot lite regn. Det är en bra dag för en utflykt, perfekt ljus för fotografering. Och, min trädgård längtar efter lite vatten så det får gärna regna, lite till. Till veckan kommer solen tillbaka!
Sommardagar
Trots att det inte är supersommarväder så är solen ändå ganska generös med sina strålar. Jag ser trädtopparna från sängen på morgonen och dit når solljuset, redan tidigt, för en första vädercheck. Efter morgonkaffet, i sängen, stiger jag upp och går ut i trädgården.
På framsidan har jag morgonsol och lagom läge för utomhusfrukost. Idag blev det dessutom en tur till Hanhals för att ljuvligt bad. Sjutton i vattnet och tjugo på land. Jag mötte den gamle mannen med de ljusblå ögonen, han som badar från maj till oktober, och han berättade att regnet ligger ute på Kattegatt och är på väg in under eftermiddagen. Men, än strålar solen och jag tänker att det blir lite nyttigt vatten för trädgården, om regnet kommer. Just nu känns solen evig.
Långsam ledighet
Långsam som i slow, inte som i långtråkig, har min ledighet startat. Kära kusin AnnaKarin kom och hälsade på i tisdags, min första semesterdag. Solen strålade och vi spenderade hela dagen i trädgården med prat, mycket barndomsminnen, berättelser och annat. Det blev en lång och härlig dag.
Mitt hus är tyst och stilla dessa dagar. Jossan flyttade i förra veckan och i söndags hämtade hon Franz, min bäste lille kattvän. Det var inte utan att jag darrade lite på läppen när ingen katt kom och väckte mig på måndagmorgonen. Men, livet förändras, det är bara naturligt och jag gläds med både Jossan och Tim för att de får forma sina egna, vuxna liv. Jag ser med spänd förväntan på hur de ska forma dem. Utan mig. Jag formar mitt eget. Och, det gör jag verkligen. Självklart pågår en massa tankar i min skalle (med konkret start under min senaste resa då jag benämnde min resedagbok ”Tankar om livet i Paris & Madrid”) men mest är det annat rensande som pågår. Till exempel i trädgården. Här är resultatet efter att tjejerna på Emges varit här i två dagar.
Röjet fortsätter inomhus där en del saker tjänat ut sin nytta; det stora vardagsrumsbordet där vi spelat spel, målat, ätit och umgåtts, såldes i tisdags. Hallbyrån med plats för vantar, mössor, tjinpingbollar och annat, står näst på tur tillsammans med den stora slitna soffan. Förändring är bra – jag vill inte ha ett museum!
I onsdags umgicks jag med Karin (B inte R) hela dagen. Vi började med en långpromenad runt naturreservatet i Åsa och landade sedan hemma hos henne. Med grymt fokus coachade vi varann kring våra respektive företag. Kul och enormt givande! Jag ska använda sommaren till att formulera mina framtida affärsidéer och planera för att sätta dem i verket. Det hänger ihop med mina tankar om livet i Paris och Madrid och det handlar om att bli konkret kring hur jag vill ha mitt liv. Spännande!
Igår fick jag en stund med min kära Tim, i Göteborg. Hon var trött efter en sömnlös natt och vi åt lunch och besökte in-ex konstnärsmaterial. Sedan var det dags att skjutsa henne hem. Innan vi träffades hann jag hitta ett nytt vardagsrumsbord på Erikshjälpen. Kanske inte exakt vad jag letade efter men för 350 kr är jag beredd att chansa.
Imorse väcktes jag tidigt och kunde inte motstå dessa päron i motljus. Nu får vi se vad jag ska använda denna mulna, ljumma sommarfredag till.
Sömnlös i Kungsbacka
Somnade gott efter en skön och lugn midsommarhelg. Tyvärr vaknade jag redan vid ett-tiden och började snurra. Hur går det i sommar när konsultuppdragen minskar? Vad ska jag göra när Varbergsjobbet tar slut? Tänk om jag inte får några uppdrag? Inga inkomster? Hur ska det gå? Vad får jag egentligen i pension när det blir dags? Känns det igen? Jag brukar inte oroa mig, vet att det löser sig på ett eller annat vis. Men, på natten blir allt mycket mer dramatiskt!
När så Franz började krafsa på dörren vid halvfyra-tiden gav jag upp. Gjorde mig lite kaffe och försökte coola ned med lite jobbplanering. Jag har massor på gång men det ska ju hända också. Fast, å andra sidan, jag kan ägna sommaren åt att kratta i manegen. Utlandsresorna får vänta (jag har ju dessutom redan varit i både Paris och Madrid så jag klagar inte).
Och, i veckan flyttar Jossan. Så konstigt det kommer kännas när varken hon eller Tim bor hemma längre! Det är verkligen en ny epok i livet. Jag har varit, och är, förberedd. Jag har ju också fått träna på Tim (som flyttade i höstas) och det kommer gå bra. Det allra bästa är ju att tjejerna får skapa sina egna liv. Det är fantastiskt! Och, jag ska nog klara mig. Till och med utan Franz!
kajsakajsa 