I mitt projekt i Varberg stöter jag på rädslan för förändring. Jag har sett den på andra arbetsplatser tidigare men inte på den här nivån i en organisation. Inte en enda gång under snart ett år, som jag arbetat med projektet, har någon (utöver kommundirektören, mitt beställarombud och min chef) sagt: ”Detta är svårt och utmanande men låt oss se hur vi löser det”. Nej, inte en enda gång. Jag jobbar förstås på ändå eftersom jag vet att förändringen är nödvändig – NKI (nöjd kund index) sjunker som en gråsten.
Min egen förändringslusta är det däremot inget fel på. Efter att ha sett Sabina Grubbesons fantastiska hem i Varberg, har inspirationen satt fart. Jag är grymt nöjd med mitt sovrum och art deco-tapeten från Cole & Son så nu vill jag jobba vidare med någon annan del av huset. När jag var i Italien nyligen plockade jag upp några sköna färgkombinationer som jag skulle vilja utveckla här hemma. Kanske är det något jag kan påbörja under ledigheten runt jul? Inser att jag har ganska många semesterdagar kvar att ta ut och det blir skönt.
Idéer och inspiration hämtar jag för övrigt gärna från Pinterest. Det är min absolut bästa inspirationskälla.
Kategori: Allmänt
Inspiration och hemmafix
Jag jobbar vidare på min plan att få leva oberoende av tid och rum. I fredags var jag därför i Halmstad på spännande The Photogallery för filmning och fotografering för det kommande uppdraget som konsult i Timbanken. Galleriet är fyllt av många fina kändisfoton men också andra fantastiska bilder. Mycket inspirerande.
På vägen hem stannade jag till vid en annan halländsk pärla, nämligen Mjellby Konstmuseum. Det är Halmstadgruppens hemvist men de visar även temautställningar. Just nu är det Göteborgskoloristerna.
Både fredagen och lördagens tur till Håkesgård gav inspiration. Så därför ägnades gårdagen åt att göra det fint och mysigt här hemma. Jag fastnade med kameran vid ett arrangemang av torkad hortensia men det blev planering av hyacinter (de kommer precis att hinna slå ut till första advent) och julros och så förstås en massa stearinljus.
Och så här mysigt har jag det vid köksbordet idag när jag jobbar hemifrån en stund på förmiddagen. Efter lunch på stan bär det iväg till KappAhl. Nej, jag är inte klar där än…
Till mamma och pappa
Mamma och pappa har inte Instagram så därför lägger jag ut några bilder här. För mina allra bästa föräldrar att se och tycka till om.
Denna bild har jag skrivit ut som ett artprint.
Och, så några bilder från Italien!
Ja, detta var ett litet smakprov. Kram på er!
Smygstart
Idag har jag smygstartat julen. Bara en aning. Startade dagen med att hämta Sabina Grubbesons adventsljusstake, hemma hos Sabina. Oj, vilket fantastiskt vackert hem!!! En villa från tjugotalet, varsamt och smakfullt renoverad. Åh, så fint!!!
Efter prat och kaffe for jag till Håkesgård, en del av Trip2gargen, i Stamnared, utanför Veddige. Där firades första julhelgen och det var verkligen mysigt. Mitt uti ingenstans låg denna trädgårdspärla. Bland eldstäder, brinnande lyktor och vintergrönt var trädgården, och den halländska innergården, dekorerade med massor av fint.
Trots mildväder (5+) och lite gråmul så infann sig en viss adventskänlsa. Härligt. Tillbaka i Kungsbacka mötte jag upp med Karin som ställer ut ett verk på Omnibus, kommunens amatörsalong. Kul. Sedan, efter en snabbtitt in till Susann på Mary´s House styrde jag kosan rakt hem. Förkylningen är inte borta och jag är fortfarande trött. Men nöjd.
Regndisig planeringsdag
Idag arbetar jag hemma och hoppas äntligen få lite fart på alla planer. Det är mycket i görningen och tiden rinner mellan fingrarna på mig. Webshopen måste komma på banan, säljplanering för 2017 måste påbörjas liksom budgeten, Tim fyller år om bara ett par veckor och sedan är det snart jul! På senare år har jag inte sett så mycket fram emot jul. Det har mest känts som en mörk tid då dagsljuset knappt visar sig, ett antiklimax efter alla adventsljusstakar, julstjärnor och hyacinter.
Men, jag tänker ändra på det i år. Jag tänker njuta och gilla, skapa stämning och mys. Man bestämmer själv och jag har bestämt mig. 
Trots regnet och mildgraderna så har trädgården redan börjat förbereda sig. Äpplena liknar julgranskulor och granen, som står i dalen nedanför trädgården, syns tydligt nu när alla lövträden är bara. Jag har länge närt en dröm om att sätta ljus i den men tyvärr är den större än man tror och den står otillgängligt i sluttningen.
När arbetsdagen är slut idag ska jag också skjutsa in den enklaste äppelgaletten i ugnen för jag får ett trevlig och oplanerat besök innan jag ger mig av på årsmöte i bostadsrättsföreningen. Ingen rast, ingen ro men ganska kul ändå!
Varm choklad på Florian
Lördagens regn i Padova ersattes på söndagen av torrt och delvis soligt väder i Venedig. Giovanna och jag drack varm choklad på Florian, ett klassiskt kafé vid Piazza di San Marco. Torget stod delvis under vatten såsom brukligt är efter mycket regnande men det hindrade vare sig måsar eller turister i någon större utsträckning. Tack och lov är caféet beläget på trygg nivå över vattenytan, under arkaden som omringar piazzan.
Miljön är murrig och dekadent och ett under av ljus och mörker. Italienare och turister kommer och går i strid ström trots att en kaffe här kostar dubbelt så mycket som på vilken annan bar som helst. Här ingår förstås den unika atmosfären i köpet.
Kyparna är oklanderligt klädda i svart och vitt och svassar mellan borden och gästerna med högdragna miner. Inte en fläck på de vita handskarna, trots allt plock efter färdigfikade besökare.
Chock
Det står klart. Donald Trump blir USAs näste president. Chock är det enda ord jag har till hands. Världen blir alltså ännu lite farligare, ännu lite dummare. Hur är det ens möjligt?
Min plan var förstås att skriva om dagarna hos Giovanna men nattens händelse kan inte gå okommenterad förbi. Jag hoppas att alla farhågor som surrar runt i huvudet, ska komma på skam. Att han bara lattjat under valkampanjen och att han är en good guy bakom det fåniga flinet. Men, något säger mig att det, precis som en del andra tankar, är just bara det. Ett hopp och ett löjligt halmstrå.
Första frosten
Trädgårdens har fått ett krispigt kristalltäcke när den första frosten lagt sig inatt. Solen når endast trädtopparna på andra sidan dalgången. Det är fantastiskt vackert.
Reflektioner, tvivel och hopp
Nattens dröm har bitit sig fast med ett melankoliskt bett och lämnat mig i tankar om att om jag inte gjort på det viset hade allt varit annorlunda nu. Ja, det är klart att det hade varit. Annorlunda. Inte nödvändigtvis bättre. Kanske till och med sämre. Jag gjorde valet jag grubblar över, helt av egen maskin. Ingen stod med pistol mot tinningen. Livserfarenheten säger mig att jag en dag kommer att förstå att jag gjorde rätt. En dag.
Natten gav mer än drömmar till exempel en timmes extra sömn. Skönt. Dagen ska jag bland annat använda till några surdegar (eller jästhögar, som en norsk vän säger) innan jag låter kreativiteten ta plats. Lite veckoplanering måste också göras eftersom det ligger en kort vecka framför mig. På fredag checkar jag ut och då är det äntligen dags för min resa till Venedig. Det blir ett efterlängtat avbrott. Men nu är det surdegstime!
Adios, Antonio
Han var den som introducerade mig till den klassiska spanska litteraturen. En före detta rallyförare som älskade jazz och som blivit ekonomiprofessor på ett av universiteten i Madrid. I fredags gick han hastigt bort. Cancer. Efter sig lämnar han Luisa, sin italienska fru och livskamrat. Antonio var en bra bit över sjuttio men när vi lärde känna varandra var han och Luisa i trettioårsåldern. En dag tar det slut. För var och en av oss.
Jag tänker på det allt oftare. Människor runt omkring försvinner. Hur är det ens möjligt? Att gå från allt till inget. Det ger perspektiv. Därför känner jag mig tacksam över dagar som den tillsammans med Susann. Dagen som började med varuinköp hos Pernilla vid Sockerbruket och Göteborgs hamninlopp. Eller utlopp, om du vill.
Banalt, kan tyckas, men jag tänker att livet består av små brottstycken som tillsammans bildar väven som är våra liv. Den ena delen läggs till den andra, staplas och vävs, och bildar vardag och helhet.
Tänker på Antonio och Luisa. De, som under Francotiden ändå lyckades ta sig runt i Europa: till Köpenhamn för att köpa inredning och detaljer till huset i la sierra norr om Madrid för att bara nämna ett exempel. Huset med de oändliga hyllorna med böcker, swimmingpoolen, hundarna, det stora inbjudande bordet på terassen och jazzen som strömmade ur högtalarna. Världens bästa jazzplatta ljöd varje gång vi var där: Miles Davies Kind of blue De sista åren lämnade de sällan hemmet i de svala bergen annat än för att cykla ut med hundarna som sällskap. Ikväll tänker jag på Antonio men framförallt på Luisa.
kajsakajsa 