Igår kom hon. Pernilla. Min tapetseringshjälte! Med gemensamma krafter drämde vi upp tapeterna i mitt sovrum, bokstavligen. Hon är säker på handen, den där Pernilla.
Eftersom det är lite mörkt i rummet så har bilderna blivit lite gryniga. Men, när jag äntligen hade röjt undan tapetrester, klister, sandpapper, skräp mm så kunde jag äntligen, äntligen, flytta tillbaka alla grejer från vardagsrummet. Här är några bilder från resultatet.
För övrigt är jag supernöjd. Tack, bästa Pernilla!
Ett av mina favorituppdrag är det som moderator. Det vet många som känner mig. Utmaningen att snabbt sätta sig in i en (inte alltid, men ofta) främmande verksamhet eller fråga, är lika kittlande som den absoluta närvaro man måste ha under själva genomförandet. Mitt närmaste uppdrag är Västsvenska EU-konferensen på Hotel Tylösand, i början av september.
Igår förmiddag var jag där för att reka samt träffa mina uppdragsgivare. Det ska bli riktigt roligt och nu gäller det att hålla koll på aktuella EU-frågor. Deltagare i konferensen är bland andra både lokal-, regional- o rikspolitiker, kommissionärer och sakkunniga. Dessutom är formen en av de jag mest gillar: paneldebatter (varvat med annat, förstås).
Inom kort återkommer jag med lite tips till dig som ska stå på scenen och inte känner dig helt trygg. Och, scenen behöver ju inte vara en scen. Det kan vara i ett ledningsrum, ett klassrum eller i fullmäktgesalen… Att ta saken med kommando är enklare än du tror!
Sommarsemestern avslutades i trädgården med den melankoliska augustisolen, i lugn och ro och med tid för fokus. Idag, om en liten stund, bär det av till KappAhl. Mitt uppdrag där börjar gå mot sitt slut och vad som först såg ut att bli fyra månader blev drygt ett år.
Summa summarum har det varit en strålande sommar. Fyra soliga resor har jag gjort och samtliga har, förutom sol, innehållit vänner, god mat och mycket skratt. Inför hösten planerar jag nog bara en resa och det är till min nyvunna vän Giovanna i Venedig.
Och, precis som jag funderar tillbaka på sommaren, tänker jag framåt på hösten (nej, den är inte här än), på saker jag vill göra. Äppelträdet MÅSTE beskäras, trädgården måste röjas inför nästa vår annars blir den totalt övermäktig. Tapetseringen i sovrummet ska göras klart så att alla möbler kan flytta från vardagsrummet och tillbaka dit. Så hoppas jag kunna hänga på Karins yoga och Pernillas massage, i Åsa. Efter september måste jag också ta en tur till Stockholm för att träffa vänner jag inte sett på länge. Ja, listan kan göras lång. vi får se vad det blir i realiteten. Dessutom har jag ju mina två fotoprojekt att jobba vidare med!
Mitt mer långsiktiga mål har jag i sikte. Det är på sisådär 3 år och det handlar om att bli oberoende av tid och rum. Frihet att jobba där jag är, frihet att kunna möta solen när det är som gråast här hemma, frihet att träffa familj och vänner. Och, kanske lite lugn och ro?
Igår kväll träffades Karin Björnsdotter, Pernilla Askebrand och jag här hemma hos mig. Vi är alla i någon form av professionell utveckling och i våras beslöt vi att coacha varandra framåt. Pernilla, som driver Pauza, ett företag där hon kombinerar coaching i positiv psykologi med massage, är förstås proffest bland oss. Men, Karin och jag hänger på. Tack vare det coachande förhållningssättet är det enkelt att vara uppriktig när man ger feedback. Det är ju också då man fortsätter reflektera. Jag blev iallafall mycket inspirerad och vaknade därför tidigt. Jag hade tänkt mig en fotosession i mer skandinavisk stil men, det gick åt fanders. Ute vräkte regnet ned och inne var det alldeles för mörkt för att få till det naturliga ljus jag söker.
Istället tröstade jag mig med blommorna jag handlade på Valands blommor och interiör, igår. De har alltid blommor som passar min smak. Igår fick det bli en blandning av grönt och lila, närmare bestämt: kärleksört, clematis, allium och något som jag kallade vildmorot vilket det inte är (men jag har glömt namnet). Den här gången kompletterade jag med blommande oregano som jag har i trädgården.
Bundna buketter är superfina och passar bra när man ska ge bort, tycker jag. Till mig själv köper jag alltid blommorna obundna för jag tycker om det vilda, lite röriga resultat det blir när jag får härja fritt. När jag kommer hem bestämmer jag vilken vas jag ska använda och snittar blommorna därefter, inte nödvändigtvis alla i samma höjd. Ibland kan det vara fint att låta någon blomma sticka upp såsom clematisen gör i denna bukett. Sedan sätter jag ner blommorna utifrån vad jag tycker passar och vilken effekt jag vill uppnå. En del blommor står sig längre än andra och efterhand som något vissnar så tar jag bort och fyller på med nytt. Då kan ett arrangemang hålla länge. Jag drygar ofta ut de lite dyrare blommorna med sådant jag hittar i trädgården eller i naturen. Ett annat sätt att dryga ut är att blanda de fina snittblommorna från blomsteraffären med billigare blombuntar som man kan köpa på ICA. Dock är det viktigt att kolla dessa buntar ordentligt så att blommorna är fräscha.
Nu börjar butikerna att fyllas av sensommarens och höstens blommor och färger. Mycket gult och orange. Blommor som är på ingång nu och som är roliga att laborera med är stora chrysanthemum och dekorativa dahlior. Ibland är de så stora och dominerande att det räcker med en enda som sedan får omge sig med lite mer blygsamma vänner.
Nu är det klart med sommarens alla små resor. Rom, London, Dénia och senast Nice. Överallt har det varit varmt och solen har strålat. Jag har delat upplevelser med både nya och gamla vänner. Kanske gör jag en höstresa till Venedig för att hälsa på Giovanna som jag lärde känna på A Roman Summer Feast-retreaten i juni. I november kommer dimman in över lagunen men det är fortfarande ljummet i luften. Vi får se. Nu är det skönt att vara hemma i min egen röra. Blombuketten har vissnat, loppisfynden är inte undanstoppade,
resväskan är inte helt uppackad. Jag har några dagar på mig att komma i ordning, innan arbete väntar. Ute har en tidig höstvind tagit sitt grepp om skogen. Bra dagar att vara inomhus, med andra ord.
Men först, några ögonblicksbilder från mina soliga dagar i Nice tillsammans med min andra härliga vän Karin Rosell. Karin hade hyrt en lägenhet, bara ett stenkast från stranden men ändå mitt i stan.
Stilleben från lägenheten med Karins (gamla) hatt.
Lägenheten var vitmålad och inredd med fin känsla. Här en detalj från stilleben på spiselkransen i ”mitt” sovrum.
Vi bestämde oss för att verkligen njuta dessa sista dagar och spenderade därför två av dem på Castel Plage, en privatstrand där man betalar inträde. Då får man en skön solsäng, parasoll och utmärkt uppassning. Så, mellan bad, skratt och sol drack vi iskallt rosévin, åt Salade Nicoise och förstås mängder med vatten. En kväll snurrade vi runt i Gamla Stan för att hitta den rekommenderade pop-up restaurangen Isak x Café Marché. Isak är svensk och vän till en gemensam före detta kollega. Vi åt anka och drack svalt rött vin.
Fredag kväll i Gamla Stan i Nice.
Men, som ordspråket säger; borta bra men hemma bäst. I alla fall för det mesta.
Idag bjöd Helen Soovik in mig till Kanon designbyrå för att tillsammans bygga och fota lite stilleben. Jag är långt ifrån den enda samlaren i vänkretsen; Helen plockade fram gamla flaskor, glas, silversaker, sirliga bestick, små skålar, fat… you name it! Så, när regnet började smattra mot rutan gick vi loss på alla grejer. Bäst av allt var kanske ändå när Helen skrek: Åh, vad jag älskar att hålla på så här! Imorgon bär det av på resa igen. Denna gång till Nice och Karin Rosell, denna sköna böna! Ser fram emot några dagar med varmt väder och mycket sol. Även denna gång blir det en kortis.
För övrigt fick jag återkoppling från förlaget angående mitt manus. Ingen lycka denna gång. Det gör inget. Jag kör vidare, vinklar kanske idén lite och fortsätter. På´t igen, som de säger!
Min vän Karin pratar mycket om flow. Flow är det där tillståndet då tid och rum upphör och man är helt uppslukad av det man gör. Många konstnärliga människor upplever flow trots att det egentligen inte har med konstnärlighet att göra. Läs gärna mer om flow på Karins blogg korulife. Alla kan gå in i flow, det är bara att beroende på i vilket sammanhang så kallar vi det olika saker men jag tror att gemensamt är att endorfinerna kickar in och får oss att må bra.
Igår var det alltså min tur att gå in i ett fotoflow. Jag bygger en ministudio i vardagsrummet, vid sidan av dörren ut till trädgården. Där blir det ett fantastiskt ljus från sidan. Jag är fascinerad av hur ljus och mörker spelar ihop och skapar djup och rumslighet. En som var en mästare på mörker och ljus var Rembrandt och i det sammanhanget brukar man tala om begreppet chiaroscuro eller clairobscur som betyder just ljusmörker. Nu ger jag mig självklart inte ut för att vara Rembrandt men inspirationen hämtar jag där och hos de andra stora mästarna från denna tid, när jag fotograferar mina stilleben.
Jag skulle gärna fotografera människor i samma ljus men då måste jag hitta en annan plats, en sk location, för att personen i fråga inte ska behöva krypa upp på min byrå! Kanske att tjejerna låter mig experimentera med dem någon dag. Om vi hittar en bra plats. Jag ser nutida renässansporträtt framför mig! Eller, lite i stil med de holländska mästarna. Ett bra exempel på vad jag menar är målningen Flicka med pärlörhänge. Vi får se om jag kommer dit.
Ljus och mörker går att fånga även mot en vit bakgrund
Den här fantastiskt goda salladen åt jag på en trevlig liten restaurang vid namn Coco Momo i lördags då jag tog mig en ”stroll down Marylebone High Street”. Denna gata, som leder ungefär uppifrån Madame Tussauds och nästan ända ner till St Christphers Place invid Oxford Street, har blomstrat upp de senaste åren och här finns många bra butiker och restauranger. Högst upp ligger The Conran Shop Marylebone, alltid värd ett besök, och en bit längre ner åt gatan åt jag alltså denna sallad.
Detta behöver du till själva salladen:
vattenmelon
söta tomater
några hyvlade gurkskivor
buffalomozzarella
vattenkrasse men det brukar vara svårt att hitta här hemma så ta ärtskott. Smaken är snarlik. Vanlig krasse passar inte, tycker jag.
Till peston (man kan förstås köpa färdig men det är urenkelt att göra själv. Detta räcker till mer än salladen och kan med fördel hällas över nykokt pasta. Håller i kylen i någon vecka):
en kruka basilika
parmesan ost att riva
pinjenötter
olivolja
Tillagning:
Grunda salladen med vattenmelon. Fyll på med tomater, gurka och riv buffalomozzarellan i grova bitar. Riv basilikabladen grovt i en smal skål (jag brukar ta en mugg), riv parmesan och tillsätt tillsammans med pinjenötter. Jag brukar ta ungefär 30-40 gr till en kruka basilika. Häll på lite olivolja och mixa med stavmixer. Mängden parmesan och olja avgör hur fast peston blir. Ringla peston över salladen och toppa med ärtskotten. Jag tror att en krispig och sval chablis skulle kunna passa fint (fast jag är ingen vinkännare).
Jag lärde känna Juan när han började arbeta på samma reklambyrå som jag, i Madrid, på åttiotalet. Strax efter lärde jag känna hans fru Carmen. Vi blev mycket nära vänner och umgicks i vått och torrt. När jag sedan lämnade Madrid 1990, höll vi kontakten via brev och något enstaka telefonsamtal, åtminstone under de första åren. Tack vare Facebook fick vi så kontakt igen, cirka tjugo år senare. Att återses var som att placeras i en tidsmaskin. ALLT kändes som förr, enda skillnaden var att ingen av oss längre kunde läsa menyn när vi gick ut, utan glasögon!
Mycket har hänt för mina vänner under alla dessa år, inte minst på grund av Spaniens ekonomi som i början av nittiotalet blomstrade för att på senare år ha gått kräftgång. För många finns det inga pengar och korruptionen florerar. Det finns heller inte jobb. Det är ett liv bestående av en dag i taget. Man måste vara en överlevare, vare sig man vill eller ej och det är ett ständigt letande efter jobb och uppdrag. Självklart utnyttjas situationen och de löner som erbjuds är skrattretande. Om de ens erbjuds.
Inför det nyligen genomförda valet har de båda kämpat i partiet Podemos (=vi kan) men än en gång vann Partido Popular med Rajoy i fronten. Fortsatt ekonomisk kräftgång.
Juan arbetar huvudsakligen som skribent och föreläsare idag och Carmen har nyligen gett ut sin första bok; ett årslångt arbete med att kartlägga berättelsen om José Florido och hans dockfabrik i Madrid under förra seklet. Carmen, som har jobbat både som tillskärare, inredare och grafisk designer, ägnar sig också åt att reproducera gamla tapeter och tyger för dockskåp s k miniatyrer. Titta gärna in på hennes sida Les Chinoiseries. Hon säljer över hela världen och har till och med kunder här i Kungsbacka!
Carmen och Juan bor i ett litet paradis. Vintrarna är milda, maten är god, fräsch och billig. Under sommarhalvåret fylls poolen precis utanför ”mitt” sovrumsfönster och luftkonditioneringen drar igång därinne.
”Mitt sovrumsfönster”Under taget av bouganvillea äter vi lunch om det inte hunnit bli alltför hett.
Huset de bor i ligger på den norra sluttningen av berget El Montgó. Bergets kraft påverkar vädret och under sommareftermiddagarna blåser det ofta upp i en svalkande vind. Uppe på bergstoppen spelar vädergudarna ständigt upp nya dramor och får det att ruska i palmtopparna. Mot kvällningen lugnar det ned sig igen och allt är frid i trädgården.
Idag har jag gjort en enkel och uppfriskande sommarsallad. Jag äter den som den är men den passar utmärkt till det grillade köttet.
Du behöver:
– Persikor, mogna och saftiga
– Mozzarella, godast med buffalo
– Basilika
– Balsamicokräm
Dela persikorna i lagom stora bitar. ”Riv” mozzarellan med fingrarna. Blanda. Garnera med basilikablad och balsamicokräm. Om du tycker det blir för mycket sötma kan du strö lite flingsalt på. Plättlätt och supergott!
Imorgon bär det av på resa igen. Denna gång till Nice och Karin Rosell, denna sköna böna! Ser fram emot några dagar med varmt väder och mycket sol. Även denna gång blir det en kortis.
kajsakajsa 