Bilen som, återigen, inte startade igår, kickade igång idag när Jossan var ute och testade. Jag kastade på mig varma kläder och tog kameran med mig på en liten tur. Det var ännu kallare idag än igår. Nere vid Hanhals ven vinden. Solstrålarna silade genom molnen och släppte fram några tappra strålar fastän klockan redan närmade sig tre.
Reflektioner över ett nytt år
Redan igår slängde jag ut det mesta av julen och efter att Karin och jag suttit och planerat, peppat och spånat kring olika aktiviteter för 2017 så tog jag en tur ut och köpte våriga blommor. Det blev en blandning av ranunkler, anemoner, tulpaner (fast jag hade bestämt att jag inte skulle köpa tulpaner ännu…), nejlikor och eukalyptus.
I år är det dags att göra verklighet av många planer. Jag ska pröva mig fram för att hitta de saker som är roliga, ger energi och frihet och som jag samtidigt kan livnära mig på. Under tiden behöver jag bygga upp lite mer kapital i mitt företag men också göra några väl valda, mindre, investeringar. Egentligen skulle jag vilja ha ett kontor kombinerat med en ateljé/studio, gärna tillsammans med Karin. Men, platsen för det är inte given och tills vidare har jag löfte om att låna en fotostudio ibland. Kontorsplatsen ska inom kort förflyttas från köksbordet till övervåningen där jag, bokstavligt, ska gräva fram mitt gamla skrivbord. Fördelen är att jag på så vis håller ned kostnaderna.
Fotograferandet kommer jag att fortsätta med. Dessutom har jag fått inspiration både till att måla och göra collage. Bilder, både mina egna och andras, kommer att få en ny, större och viktigare roll under 2017. Karin har dessutom lovat att lära mig grunderna i inramningens konst. Det ska bli riktigt roligt. Det får bli när hon och familjen kommer hem från Sri Lanka i februari.
Jag ska faktiskt också ägna lite tid åt min personliga utveckling, både fysiskt och mentalt. Det kan bli bra och välbehövligt. Tänker att jag dessutom måste peta in några resor. Kanske en tripp till Bukarest med Mariana, vill gärna åka till Paris och hoppas möta upp med Jane någonstans i Europa under året. Självklart blir det en resa till Carmen och Juan vid något tillfälle.
Nyårsreflektioner
Nyårsafton kom och gick utan att jag fått tid till några djupare reflektioner. Det är ju logiskt att både tänka bakåt och framåt vid dessa tillfällen. Men, det har fått vänta till idag. Gårdagen startade fantastiskt bra med superinspiration tillsammans med Karin. Att dagen sedan inte slutade lika harmoniskt får jag leva med. Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Att tänka tillbaka på 2016 är det många som redan har gjort. Det första som dyker upp i skallen är hur världsläget gick från osäkert till ännu mer osäkert. Terror, krig och Trump är väl den korta summeringen. För egen del var det dock ett ganska gott år. Jag kom igång med bloggen i slutet av april. Syftet med den, att vara navet i min resa och utveckling till att bli oberoende av tid och rum, har uppfyllts med råge. Framförallt är det mina bilder som fått sig ett litet välbehövligt uppsving och hade det inte varit för bloggen så hade det inte hänt. Bloggen fick mig nämligen att nappa på foto- och stylingresan till Rom, A Roman Summer Feast, med Sif Orellana och Signe Bay, två härliga, entusiastiska danskor. De öppnade en helt ny värld för mig. Tack, Sif och Signe!
Strax därpå var det tid för nästa resa, denna gång till Carmen och Juan i Dénia. Jag hade några härliga dagar vid poolen och vi gjorde lagom många utflykter, bland annat den till den urmysiga byn Jesús Pobre.
Jobbet i Varberg, som projektledare för kommungemensam kundservice, startade också 2016 (februari) och en bra grej med det, och kombinationen konsult på KappAhl, var att jag kunde ta en lång ledighet, totalt sex veckor. Eftersom sommaren här på västkusten svek en del, passade det bra med många resor. För, bara några veckor efter resan till Spanien bar det av till min allra käraste vän Jane i London. Hennes son, min gudson, Matthew, fyllde 21 och det var dags att fira. Det blev ett riktigt garden och pool party och England bjöd på förra sommarens varmaste dagar.
I början av augusti var det dags för nästa trip, den till Nice, bara kort efter det gräsliga terrorattentatet. Nice var synligt märkt av händelsen och poliser och vakter patrullerade hela Promenade des Anglais. Här besökte jag en annan underbar vän, Karin (R, inte B). Augustihettan tog oss till stranden på dagarna där vi skrattade oss igenom sol, bad, god mat och vitt vin. Karin påstår att hon nästan svalde Medelhavet när vi skrattade och jag är benägen att hålla med! På kvällarna satt vi på balkongen i Karins mysiga, hyrda lägenhet, bara ett stenkast från Hotel Negresco och havet.
Hösten bjöd sedan på mycket jobb; Varbergs kommun, Kungsbacka kommun, KappAhl, Kungsbacka DFF och allt möjligt annat. Susann, som driver inredningsbutiken Mary’s House, och jag blev goda vänner och började slipa på gemensamma planer. Dessa kommer att se dagens ljus i början av detta år. På mina lediga stunder har vi hängt över kaffekoppen i butikens lilla pentry och spånat och planerat. Kreativt och kul. Balansen i alla aktiviteter kom Karin (B, inte R) och hennes yoga att stå för. En och en halv timme, varje söndag. Ett finurligt sätt att byta rastlösheten mot harmoni och inre lugn.
Bloggen fortsatte att stå mig bi och när Signe Bay och Per Olav Sølvberg bjöd in till en heldagsworkshop i Signes studio i Köpenhamn var beslutet enkelt. Nya kunskaper, nya vänner och massor av inspiration.
Jag tog vägen om Malmö, kvällen innan för att hinna med en middag med Karin (R, inte B) och när jag satt i bilen gjorde jag något som jag är stolt över; jag sade upp vänskapen med en person som bokstavligen ätit min energi under de senaste sex månaderna. Det hör inte till vanligheterna men i det här fallet var beslutet helt rätt och, faktiskt, enkelt.
Ytterligare en resa hann jag med under 2016, den till Giovanna i Codiverno, en liten by strax utanför Padova och endast en kort bit från Venedig. Vi lärde känna varandra i Rom i juni. Giovanna är bara 32 år men vi hade mycket gemensamt, inte bara fotointresset. Så, i början av november skrattade vi oss igenom några disiga, dimmiga dagar. Vad vi gjorde? Fotade, fikade, shoppade kläder, åt och skrattade.
Men, ändå, bäst av allt är att mina goa tjejer har det bra. Tim har blivit sambo i Göteborg. Det är verkligen tomt här hemma utan henne och jag längtar varje dag. Det är OK för jag vet att hon gör bra grejer och tar hand om sig, tillsammans med härligaste killen Iris. Jossan kämpar också på. Hon sade upp sig från hemtjänsten i slutet av våren och i höstas fick hon sitt efterlängtade jobb på Espresso House. Under tiden har hon pluggat entreprenörskap. Bland annat. Inom halvåret kommer även hon att vara utflugen.
Mina bästa ungar!
Utöver jobb, resor och vänner så har jag själv haft ett bra år. Jag har coolat ner kring en del frågor, mår bra och tar hand om mig. Jag har äntligen släppt taget om saker som har tyngt mig. En av dessa blev jag äntligen varse precis på självaste nyårsafton. Vilken lättnad. Mamma och pappa mår bra även om de kämpar på med sina respektive krämpor och jag inbillar mig att även min bror mår bra. Tyvärr träffar jag dem inte så ofta som jag borde men gör mitt bästa för att klämma in det i vardagen.
Jag hade tänkt att skriva detta inlägg med både en blick bakåt och en blick framåt men, jag tror att framåtblicken får vänta till nästa tillfälle.
Promenad vid havet och stillebenfrossa
Karin tog mig till havet igår. Vi tog två varv runt naturreservatet i Åsa. Naturen här är karg och trubbig. Och, trots Urds rivande och slitande vindar under natten, så var havet lugnt.
Vi promenerade och pratade ända fram till skymningens påtryckningar. Samtalet fortsatte sedan hemma vid Karins köksbord. Jag åkte därifrån full med energi och inspiration.
Energin hänger kvar idag, trots en natts tveksam sömn. Räkningarna är gjorda, jag har bokat möte med en kund som jag ska coacha i affärsplanearbete och sedan sprang jag ut i bilen och hämtade mitt stativ. Äntligen har jag kunnat fånga lite ljus i en riktig stillebenfrossa. Här är ett urval av bilderna. Jag inser att jag behöver jobba vidare med mina kompositioner men det får komma efter hand.
En annorlunda jul
Julaftonen hos mamma och pappa, tillsammans med Jossan och min bror Mikael, var som vanligt lugn och skön. Ett par tre sillsorter, lite Jansson, köttbullar, prinskorvar, julkorv och skinka. Pappa och Mikael doppade som vanligt i grytan, vilket jag, som vanligt, avstod.
Senare bjöd kvällen på överraskningar; Tim och Christian dök helt oväntat upp och Jossan och Oscar var här. Härligt att ha dem samlade en stund. Min bästa julklapp. Sedan fick jag en lite sämre julklapp av Franz – ett rejält bett i högerhanden.
Inget ont som inte har något gott med sig; juldagen, då jag brukar känna mig tom och deppig, spenderades i väntrummet på akuten. Nästan hela dagen! Och, med alla febriga barn och andra betydligt sjukare än vad jag var, så var det inte läge att tycka synd om sig själv. Förutom allergi så fick jag veta att kattbett inte är att leka med. Resultatet? En tio dagars dunderpenicillinkur!
Idag har jag försökt fånga det lilla ljus som varit. Förutom en tur ut under dagen så har jag ägnat eftermiddagen åt filmatiseringen av Agatha Christies bok And then there were none. Två långa välspelade, välinspelade avsnitt på TV4play.
Under kvällen har stormen Urd tilltagit. Det rycker och sliter i träd och buskar. SMHI klass 2-varnar och råder alla att stanna inomhus. Ett gott råd som jag gärna lyder.
Ljusets återvändo
Årets längsta natt är avverkad. Nu går det sakta mot ljuset igen. Häromdagen försökte jag fotografera ett litet enkelt konstprojekt jag gjorde här hemma, men, det var omöjligt att få ljuset att räcka till, trots att jag placerade allt precis intill fönstret.
I tisdags var jag också hos Evelina som är fotograf och har sin studio i Spinneriet i Lindome. Vi åt en härlig lunch och gick sedan lös i studion. Roligt. Evelina fotar bröllop, familjer, vänner, barn och skolfoto. Hon och hennes fotokollega, Christine, delar studion och har inrett den med coola och prisvärda detaljer. Som lampan från Ullared!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; det går att inreda och styla supersnyggt, även om man inte har massor med pengar. Ullared, Clas Ohlsson, Ellos mfl har många coola detaljer till bra priser. Det man däremot behöver ha är ögat.
Så, tillbaka till det där med att få saker gjort. Förra veckan träffades jag och Sara, som också är fotograf och driver företaget Imageu, för att diskutera en ev gemensam workshop. Hej vad det gick! På två timmar hade vi satt upplägg, rekat lokal och gjort en budget. Bara några dagar senare var hela grejen klar med inbjudan, program, lokal, mat, props, goodiebags. Jag ser verkligen fram emot att få göra detta tillsammans med Sara, på mysiga nystartade Kaffebaren i Kungsbacka i början av februari. Och, bäst av allt, platserna går som smör i solsken. Tisdagen är nästan full, endast två platser kvar! Åh, så roligt!
Trollhättan i december
Det var mammas födelsedag igår. Hon fyllde 86 år. Det är inte en speciellt bra bild (tagen med Ipad) men den visar min glada, söta mamma och hennes syskon, samlade i soffan.
Jag hämtade Tim tidigt vid hemmet i Biskopsgården och vi var också framme i Trollhättan tidigt. Solen och frosten hade följt oss hela vägen och vi bestämde oss för att stanna till vid Kopparklinten.
Älven är en av mina favoritplatser i Trollhättan. Från Kopparklinten ser man hur människan tämjt vattnet i fallfåran för att utvinna energi i de stora turbinerna men sedan flyter Göta älv, stillad, söderut mot Göteborg och havet. Utmed älvens östra strand löper Kärleksstigen och den västra sidan nås via hängbron. Kommer att tänka Peter Lemarc och en av mina favoritlåtar Drivved och strofen ”Om livet är älven som löper så bred, då är du och jag drivved”. Lyssna på denna fina version med en ung Peter på TV en decemberdag 1992.
Och, när jag ändå är inne på Peter så fick jag igår hans nya platta, Den tunna tråden. Tim och jag har lyssnat en del under bilresan hem och jag kommer snart att lyssna mer. Mitt första intryck är naket, öppet och mycket gott.
Att bestämma sig och få det gjort!
Jag är expert på att se möjligheter och att hitta nya idéer. Det finns nästan alltid något som ligger och kittlar min inspiration. När jag gick på art college i England, hade jag en lärare som berättade att han och hans fru hade en anteckningsbok där de tecknade ned alla sina idéer. Han sa också att de flesta idéerna stannade i boken men att den var en inspirationskälla att gå tillbaka till. Att ha idéer hör den kreativa människan till. Jag, som är en inbiten dagboksskrivare, antecknar i slutet av dagboken. En del blir av, annat inte. Mest för att jag inte har tid. Men, nu har jag tid och då gäller det att sålla bland alla tankar, sortera, fokusera och bestämma sig. Vad ska bli och vad ska inte bli. Vad är nu och vad är sen? Sen ogillar jag, förresten, skarpt! Därför tänker jag ägna årets sista veckor till att planera upp mina satsningar och prioriteringar för 2017. När jag väl bestämmer mig så blir det gjort. Så, dags att bestämma sig och det har jag till stor del gjort.
Jag är på väg att lägga planen för 2017. Sedan, apropå absolut ingenting, så kom jag gem från en mysig frukost med min vän Annika och inför ett möte med min vän Sara, och då såg jag den fina frosten. Här är en liten bildkavalkad!
Tredje adventsfika
Idag hade jag Susann och Pär på adventsfika. Både trevligt och mysigt. Jossan städade igår så det var bara att tända ljus (och rolla bort ev katthår på duken…). Det är skönt att helt opretentiöst hänga över en kopp kaffe och prata, spåna idéer och dela historier, i några timmar.
Eftersom förra helgens lussebak inte blev helt estetiskt och presentabelt så hade jag bestämt mig för att baka en saffranskaka. Jag använde mig av Leilas recept. Den blev god men som alltid med saffran är det stor risk att det blir lite torrt. Denna kommer garanterat vara torr inom 24 timmar!
Sena eftermiddagen ägnade jag åt Karins yoga, denna gång ett härligt kundalinipass. En skön avrundning på helgen. Det var årets sista pass men Karin kommer att köra yoga både torsdagar och söndagar i vår.
Veckan som kommer är lugn – måndag och tisdag i Varberg, onsdag en tur till KappAhl och på torsdag åker jag och Tim till Trollhättan. Då fyller min goa mamma 86 år och hennes syskon kommer för att fira. Tim och jag ska vara serveringspersonal! Det ska bli riktigt roligt.
Små knubbiga gubbar
Julens traditioner mister en del av sin viktighet med tiden. Förra året bakade jag inget alls. Tack och lov gjorde Jossan det. I år har jag tänkt om och istället för att göra de vanliga pepparkakorna har jag bakat från Hannus recept.
Pepparkakorna innehåller kardemumma och citron och receptet finns i boken Hannus magiska jul. Boken är full med godsaker, både söta och matiga recept. Det jag gillar med Hannus mat är att den är så rakt på sak och inte alltför fin i kanten. Smakerna brukar också vara himmelska.
Jag lät mina knubbiga gubbar bli lite som de ville, struntade i att kavla lövtunt och gräddade plåtar i en rasande fart. Pepparkakasformen är även den ny för i år. Tidigare har jag bara bakat små, tunna hjärtan i munsbitsstorlek. Även den traditionen fick ge med sig. Alltihop känns riktigt befriande!
kajsakajsa 