Hösten är här. Morgnarna är mörka och skymningen kommer tidigt. Än har inte höststormarna tömt träden på löv. Naturen är fortfarande lummig och färgsprakande. Den är rofylld. Det är bara jag som inte hittar ron mer än i korta stunder. Nu är det första helgen på veckor då jag inte har planer. Det är bra.
Igår eftermiddag besökta jag superkreativa Mira i hennes hem i Stafsinge, strax utanför Falkenberg. Mira bjöd på varm äppelkaka, direkt ur ugnen, och svart kaffe i tunna sirliga gamla kaffekoppar. Hon och maken har en plan. De ska downsiza. Bo och leva enkelt i Sverige under sommarhalvåret, resa och vara borta länge under vinterhalvåret. Jag känner igen mig i längtan efter friheten även om jag inte är inne på att downsiza. Men, hon har en poäng – vi behöver inte allt det som vi omger oss med. Ändå gillar jag prylarna, de som jag bygger mina stilleben med.
Mira och jag ska lägga några timmar från Timbanken tillsammans. Det blir kul.
Träffade också en annan spännande och rolig timbankskund, Gunilla, i veckan. Hon driver vackra Torna Gård i Väröbacka. Det är detta som är det bästa med Timbanken, att man får träffa så många olika människor. Nästa vecka ska jag träffa en modist. Dessa roliga möten får kompensera för den blygsamma timpengen.
Den gångna veckans kvällar har alla varit bokade med undantag för i onsdags och idag. Jag ska laga middag till mig och Tim, tända ljus och göra mitt bästa för att komma till ro.
Kategori: Vänner
Livet händer, hela tiden!
Nu är vi igång med planeringen för A Scandinavian Christmas Tale, mitt samarbete med kokboksförfattaren, förläggaren och fotografen Sif Orellana. Vi öppnade registreringen för en vecka sedan och har redan 4 anmälningar. Det ska bli spännande att se vart detta tar vägen. Bilden i inbjudan är Sifs.
För övrigt känner jag mig för närvarande som att jag ständigt jagar på och att jag hela tiden ligger lite efter. Varje försök att komma ikapp (åtminstone får känslan av att vara ikapp) har senaste veckan varit förgäves. När jag äntligen hade en sånär som på en tom dag, ville inte bilen starta. Samma gamla visa som förra hösten/vintern och de två åren före det. Tim och Sune, ordförande i vår bostadsrättsförening, fick komma till undsättning och hjälpa mig att skjuta bilen tillbaka till parkeringsplatsen. För den startade först så att jag kunde backa fram den till ytterdörren för att fylla bagaget med grejer jag behövde för dagen. Men, alltså inte sedan. Bilia har kollat på den ett flertal gånger (efter att jag blivit bogserad dit) men hittar inget fel. Den har startat sedan dess men den hostar lite motvilligt innan den går igång. Känns inte alls tryggt.
En annan del i att komma ikapp är förstås att få helt klart för mig vad jag har på min agenda och ta bort det som inte kan prioriteras. Nu är jag där igen!
Trots bilstopp så blev onsdagen en härlig dag. Jag hade lovat att fotografera Monica, en tidigare kollega på Kungsbacka kommun. Hon ville ha bilder till sin Linkedin eftersom hon kastat sig ut i det okända, utan jobb men med en längtan att göra något nytt och meningsfullt. Det kommer säkert att gå bra. Lycka till, Monica!
Så en bra vecka, trots allt. Det enda tråkiga är att min Tim är ledsen och trött. Hon har inte kunnat sova de senaste nätterna och jag tror att sista tidens händelser kommer ikapp henne. Och, även om hon känner sig förvirrad, ledsen och skör så tar hon tag i livet. Idag åker hon med bästa Naomi till sjukhuset för att få hjälp. Jag är stolt över henne, oroad förstås, men full av kärlek. Hon är en kämpe, min Tim! Hade jag haft råd (och tid) skulle jag tagit med henne, och Jossan om hon vill och har tid, till en långhelg i Paris. En helg att bara strosa, dricka café au lait och äta croissanter.
Jag skulle ha ägnat dagen då bilen inte startade, åt fotografering. Karin och jag planerar en helgutställning på Lottastugan i Varberg i november. Kålrabbin, som jag hittade i grönsaksdisken, inspirerade mig till att fotografera stilleben igen. Vi får väl se vad det blir.
Nu är det i alla fall helg. Imorgon har jag en oplanerad dag och kanske startar bilen? Då kan jag göra mina fotograferingar. Men, innan dess väntar festligheter då kära vännen Marianas dotter Patricia gifter sig med sin Martin. Ett kombinerat rumänskt och vietnamesiskt bröllop. Vad kan vara mer spännande?
Jo, och så väntar jag på att få veta hur det går för Tim idag. Prio ett.
Eftertänksamheten
Söndag eftermiddag och jag sitter vid köksbordet och tänker på de senaste dagarna. Fredagen började med en tidig föredragning på ett stort projekt som jag leder. Jag gick, från föredragningen, chockad över hur chefer tillåts bära sig åt i en ledningsgrupp. Jag gick med känslan av att vara lycklig över att mitt uppdrag snart är slut och att jag inte är anställd och behöver tolerera en sådan företagskultur. Min reaktion har förorsakat flera ”omursäktsbedjande” och det är förstås bra för mig som egentligen inte behöver bry mig. Långsiktigt är beteendet förödande. Kommuner kämpar med att vara ”attraktiva arbetsgivare” när färre, inom kort, ska försörja fler. Jag blir verkligen inte klok.
Lördagskvällen, som skulle bli en lugn hemmakväll, förbyttes i något helt annat då en av Tims vänner försökte avsluta livet. Allt gick bra, så bra det nu kan gå och beroende på vems perspektiv man ser det. Tim har varit utmattad idag. Skönt nog så har höstsolen tittat fram och dörren till trädgården har stått på vid gavel. Jag fick ett ryck och bakade en äppelpaj och Jossan kom hit och fikade.
Jag hann att spontanplantera lite, röja, tömma vaser på vatten (rätt vad det är så kommer nattfrosten och allt fryser sönder) och sopa lite.
Tänker alltid att jag ska hinna så mycket på helgen men är samtidigt tacksam för att jag inte stressar. En sak jag har framför mig är att hänga om alla tavlor. Funderar just nu på vilken plats Karins tavla ska få. Hade tänkt över soffan men idag kanske jag tänkte om? Över sängen?
Tiden
Tiden läker alla sår. Det är ett uttryck jag har tänkt mycket på denna senaste vecka. Av olika anledningar. Det har varit mycket känslor i familjen, det är det fortfarande. De är bara mindre stormiga men fortfarande lika förkrossande. Läker tiden alla sår?
En annan aspekt av tiden är hur ojämn den är. Finns den ens? Är sekunder och minuter bara ett matematiskt sätt att dela in ljust och mörker i? Ibland tror jag det. En minut kan kännas som en timme, en timme som en minut. Just nu är en sak säker: tiden går fort. Jämfört med den långsamma sommaren har tempot ökat markant. Veckorna flyger iväg. Fyra dagar i Varberg, varje vecka, en dag åt mitt eget företag och helgerna överraskar med tjejfotboll, svampplockning, utflykter och, som för en dryg vecka sedan: akutfotografering hos Lollo på INRX på Spinneriet. Hon hade massor att göra, bland annat med att ta fram en enkel broschyr. Hon hittade inga bilder och jag hade kameran i väskan och stativet i bilen. Vad gör man? Löser det på bästa sätt man kan!
En rolig sak som hänt sedan dess är att Lollo blir min partner i att arrangera den kommande retreaten med Sif Orellana. Arbetsnamnet är A Scandinavian Christmas Tale och jag hoppas på uppslutning från hela Europa. Nu ska inbjudan fram, programmet sättas, det ska förhandlas med hotell, letas sponsorer. You name it! Jag vet, sedan A Spring Day at the Mill, som jag och Evelina producerade åt Signe Bay i våras, att detta tar mycket tid. Å andra sidan har jag flera upparbetade kontakter sedan dess och Lollos kunskaper och känningar är inte heller att förakta.
Nu väntar strax kundmöte i Varberg och det är dags att göra mig redo. Ingen tid att förlora. Tiden igen.
Min fantastiska familj o lite till
Igår hade vi en underbar dag, min fantastiska familj och jag. Jag mötte upp med mamma, pappa, bror Mikael, dotter Tim med kille Iris, hos dotter Jossan med kille Oscar, i deras lägenhet. Sedan blev det utflykt, genom ett septembersoligt Halland, ända ned till Morups Tånge. Som vanligt hade mamma ”bullat upp” med picknick: bröd, ost, skinka, rullad, mimosasallad, kokt ägg, kaviar OCH krabbelurer.
En helt underbar dag i sakta mak och fantastiskt att få vara tillsammans.
Idag, söndag, har också varit en härlig dag. Den började tidigt (ja, förstås med kaffe i sängen först) hos Karin med yoga. På hemvägen for jag ned till Hanhals för ett ljuvligt dopp. Så fantastiskt skönt i vattnet!
Efter bad blev det brunch hos Mariana och sedan en tur till Spinneriet i Lindome för att lära mig kassan och rutinerna hos Lollo på INRX. På fredag ska jag hålla ställningarna under några timmar och det ska bli riktigt roligt.
Ja, så har det också blivit september. Jag njuter av sensommaren, av trädgården och av säsongens blommor.
På kvällarna är det återigen läge att tända ljust. Jag gör det i stillhet och i andäktigt lugn.
Mörkret faller allt tidigare, morgnarna kommer allt senare. Det är så vi har det. Det är vår rytm att ta in, acceptera och njuta. Men, än är kvällarna ljusa, solen varm och vinden mild. Havet idag var fantastiskt. Än är det sommar kvar, säger mor!
Måndagstankar
Måndag morgon och både första arbetsveckan och helgen har gått i en rasande fart. Det milda och melankoliska sensommarljuset har varvats med hastigt mörknande skyar och plötsliga skurar. Gräset i trädgården växer och varje gång jag har tänkt att nu är det dags för klippning, har ett nytt skyfall tornat upp sig.
Jag har tänkt mycket den sista tiden. På saker som har varit och på varför de varit som de varit. En hel del klarnar, sådant som man inte förstår när det är men som man efteråt kan se mer klarsynt. Det är bra, inte jobbigt utan bara bra. Och, lärorikt. Jag har också funderat mycket över jobbalansen. Det är ju bra att jag har fyra dagar i Varberg (under en tid) men samtidigt tar det av tiden jag borde lägga på att få ännu mer fart på andra uppdrag. Jag har flera på gång och redan denna vecka några bra möten inbokade. Men, det är sådant jag funderar på.
Under tiden plockar jag stillsamt med mitt hem. Blommorna i vasen fylls på, lite i taget. När någon blomma vissnat sticker jag ned en annan. Både chrysanthemun och nejlikor är oslagbara när det gäller hållbarhet. I vissa fall även hortensian. I denna bukett ville jag blanda lite höstliga färger utan att för den skull bli orange. Blommorna kommer blandat från Valands blommor och Magasin 7, beroende på var jag har vägarna förbi.
Till helgen som kommer blir det trevligt besök. Då kommer Ola, Marie och Martin, ned från Stockholm. Vi ses alltid på nyår, hos Ola och Marie, och förr sågs vi även på midsommar i Motala varje år. Men, just den traditionen delar vi inte längre utan har istället instiftat en egen: de anländer på fredag kväll för att äta skaldjur. Lördagen brukar vi ägna åt att åka till Hönö för att äta lunch, bada och köpa färsk hönökaka. Sedan hem för grillning, prat och skratt. Men, innan dess en vecka med projektarbete i Varberg, location letande för ett kommande samarbete med Sif, jobblunch i Göteborg och pepp inför min och Saras kommande fotoworkshop!
Det händer mycket på en vecka!
För exakt en vecka sedan skrev min ”gamla” chef, men framförallt konstnär, Josefin Lundmark och frågade om jag visste någon som hade rum att hyra ut till en väns dotter som ska plugga på Chalmers. Exakt en vecka senare har rara Sophie flyttat in! Roligt! Däremellan har det städats (läs sanerats), röjts och målats. Jossans f d rum i lila är numera sobert grått. Hennes pappa var här för att koppla ut lite ”hemmafix” under veckan och han ryste vid tanken att jag inte skulle behålla tonårsrummet. Jossan ryckte på axlarna. Tack och lov!
I morgon är semestern slut. Konstigt nog känns det inte så. Jag har privilegiet att få känna mig fri, även när jag jobbar. Och, privilegiet att få jobba fritt. Därför ska det bli roligt att åka till Varberg och projektet på kommunen imorgon.
Tillbaka till den gångna veckan: Josefin hörde av sig på söndag. På måndag ringde potentiella inneboende Sophie. På tisdag kom hon och kollade. På torsdag tackade hon ja. På fredag målade jag om rummet. På lördag åkte jag och Karin till IKEA. På vägen lämpade vi av min stora (men grymt bekväma) skinnfåtölj på Erikshjälpen, och, hittade det gamla soffbordet jag letat efter. På varuhuset köpte vi säng till Sophie och en ny fåtölj till mig. Sedan dess har jag grejat o piffat. Nog om detta. Nu till bingen. Imorgon är det jobb, men, se så fint det blir!
En dag vid skrivbordet
Jag avrundar en rolig, och väldigt blandad, vecka med en dag vid skrivbordet i mitt nya hemmakontor. Veckan har innehållit möten med både människor och platser. Till exempel var jag av en slump hemma hos en prinsessa, en ung kvinna med långt, vitt flygande hår och tyllkjol. Det blev ett kort besök i en fantastisk fotostudio och en ännu mer fantastisk, vildvuxen trädgård.
En av sommarens soligaste dagar inföll i veckan och just den dagen träffade jag Monika, engagerad fastighetsägare i Kungsbacka. Hon har uppdragit åt mig att göra ett nytt butikskoncept för en av hennes hyresgäster. Det ska bli så roligt och det är detta arbete, eller nöje, som jag ska ägna mig åt idag. Första presentationen för kunden är på tisdag. Senare samma dag gjorde jag en secondhand-tur med Susann. Vi fullständigt fyllde hennes stora Volvo med massor av fynd. Framförallt till Mary’s House, men också till våra egna hem. Jag köpte ett vackert, antikt pelarbord för 250 kronor.
Tim och jag mötte också upp med mamma, pappa och bror Mikael i veckan för en tur till dåtiden. Vi fick en härlig heldag tillsammans, öster om Bullaresjön, närmare bestämt i Flötemarken. Naturligtvis hade mamma med kaffe och smörgåsar som vi fikade vid Kynne älv. Därefter fortsatte färden utmed slingriga grusvägar i hopp om att hitta mammas mormors hus. Vi tror att vi också gjorde det. På vägen hemåt stannade vi i Sundshult, platsen där jag lärde mig simma för femtio år sedan. Vattnet var ljummet och Tim och jag fick dela på min bikini (eftersom jag glömt säga till henne att ta med badkläder).
I fredags var det dags för Art After Beach – Karins vernissage på Watson mat-fik-butik i Åsa. Karins färgstarka bildspråk satt som en smäck och affärerna blomstrade. Hon sålde nio av tavlorna på en och samma kväll!
Så höll jag på att glömma ett annat möte under veckan, det med Anna Karin och Maria på Design & Co på Spinneriet! Kanske blir det min kontorsplats, away from home, från oktober. Lokalen skapar en massa möjligheter för kommande workshops, events, utställningar och kurser. Det kan också passa bra i takt med att Varbergsprojektet börjar rulla mot sitt slut. Och, på tal om workshops och events, så fick jag en förfrågan från Sif Orellana om ett samarbete. Sif lärde jag känna då hon och Signe anordnade fotoretreaten A Roman Summer Feast, i Rom, för ett drygt år sedan. Även detta samarbete ska jag klura lite på idag: när? tema? location? hur länge? Och så en liten budget på det!
Veckan har också bjudit på två dagar i butiken på Tjolöholm. Roligt! Jag visste inte att jag var en skaplig säljare! Efter stängning igår mötte jag dessutom upp med Mariana för att njuta Fransk Afton på Tullen café och bistro. Ostron och champagne, och mycket annat gott, stod på menyn.
Klockan närmar sig tolv och nu är det verkligen dags att ta itu med butikskoncept och workshopidéer. Fortfarande har jag en hel veckas semester kvar!
Kvar i sängen
Morgonstunden är min bästa stund. Jag vaknar ofta tidigt och det första jag gör är att gå ut i köket, mala kaffebönor (det luktar så gott) och göra mig en liten pressokanna med kaffe. Sedan smyger jag tillbaka, ned i sängen. Där dricker jag det heta, svarta kaffet och låter kropp och själ vakna till liv. Jag som verkligen inte är bra på rutiner, men, denna rutin går som ett rinnande vatten. Nu, sedan jag flyttat sovrummet till gamla biblioteket, kan jag också öppna dörren till trädgården, skogen och alla ljud och dofter.
Där, i morgonstunden, kalibrerar jag min dag. Jag läser nyheter och mail, kollar runt i sociala medier och funderar över vad jag ska ha för slags dag. Om jag inte är på humör letar jag inspiration. Eller, så går jag till sista sidan i någon av mina dagböcker. Där har jag en lista med små, små saker som genast får mig på gott humör. Det kan vara så banalt som att äta en knäckebrödssmörgås eller läsa ett speciellt stycke i en älskad bok.
När jag arbetade på Telia, och pendlade till Stockholm, var dessa morgnar undantag. Då, när klockan ringde, var det bara att daska fotsulorna i golvet, sätta på kaffet och gå in i duschen, utan att tänka. Kanske var det då jag fick vanan att vakna tidigt. Mellan två och fyra dagar per vecka satte jag mig i bilden vid halv sex och körde till Landvetter. Nu, när jag tänker på det, verkar det helt omöjligt att hålla på så. Jag gjorde det under de sista 10 (av 23) åren.
Men, nu sitter jag här i sängen med pressokaffet i koppen och knäckemackan beredd. Det är fortfarande semester. Lite stress över räkningar som ska betalas (sommar för en småföretagare betyder ju få eller inga uppdrag, ingen fakturering och därmed ingen lön) men tänker att det löser sig. Jag tror att jag ska ägna dagen åt att ta en tur för lite inspiration, kanske ett dopp i havet och sedan hem för att fortsätta ommöbleringen. Jossan och Gelle kom igår för att röja det sista i Jossans rum och då passade jag på att få hjälp att bära ned skrivbordet från övervåningens hall till mitt blivande hemmakontor i f d sovrummet. Oscar kom också och det var härligt att ha huset fullt av ungdomar för en stund.
Rubriken på detta inlägg får knyta ihop denna morgonfundering. För många år sedan, precis när jag flyttat till mitt kära Medikamentgatan, hade jag köpt en stor etsning. Den har ett spännande perspektiv, lite snett nedifrån, och den heter just ”Kvar i sängen”. Jag lämnade in etsningen för inramning i butiken Udda med ram och i den butiken stod Karin Björnsdotter och Pernilla Askebrand, som jag ännu inte kände då (det skulle dröja flera år), och tog emot min beställning. Någon vecka senare ringde jag butiken för att fråga om min ”Kvar i sängen” var klar. Pernilla svarade, teaterviskade till Karin och lämnade över luren, varpå Karin, istället för att säga sitt namn som var avsikten, svarade med bestämd stämma: Kvar i sängen!
Det har gått nästan exakt 14 år sedan dess och någonstans halvvägs korsades Karins, Pernillas och mina vägar igen. Nu är de mina kära vänner och jag skickar dem en varm tanke från min morgonfundering, här, fortfarande kvar i sängen!
Studio Surte Kraftstation
Hon ligger där, mitt i ett industriområde i Surte, den gamla kraftstationen. Hon ser inte så mycket ut för världen utifrån. Men, när Camilla Sporre, som äger och driver Studio Surte Kraftstation, öppnar dörren kliver jag in på en magisk plats. Gamla tunga traverser, tegelväggar, emaljskyltar och ett helt fantastiskt ljus. Just den här dagen är jag på besök för att prata framtida samarbeten.
Camillas planer för kraftstationen är att skapa en kreativ plats och hon är på god väg. Flera kreatörer huserar redan där men inom kort hoppas hon också kunna hyra ut till föreläsningar, workshopar, modevisningar, fotosessions… ja, allt möjligt som behöver rymd, ljus och en ultracool miljö. Arbetet är i sin linda men följ gärna utvecklingen på Camillas Instagram @studiosurtekraftstation
Det samarbete som vi talar om är att göra en foto- och stylingworkshop i byggnaden som består av två stora salar, den ena med tegelväggar, den andra vitkalkad. Det ska bli fantastiskt roligt att göra detta ännu en gång ihop med bästa Sara på Imageu. Datum är redan satta: 19 och 20 oktober. Mer information om detta kommer, längre fram.
Tillbaka till Camilla. Hon har stora planer för området där Studio Surte Kraftstation finns och resurser har hon och hennes familj i form av både mark och fastigheter. Får hon som hon vill blir det ett kreativt kluster i runt kraftstationen. Och, potential att göra det har hon. Utan tvekan.
kajsakajsa 