Kategori: Familj

Välkommen 2018

Hade min mest lugna nyårsafton på åratal, hemma tillsammans med Franz. Valde att tacka nej till det traditionella firandet i Stockholm, trots att det alltid är supertrevligt. Men, orken tryter och bara tanken på att transportera mig gjorde mig trött.
IMG_1587Styling
Dagarna mellan jul och nyår har också varit händelserika. Först tog ett rådjur sats och kastade sig in i fönstret till mitt hemmakontor. Smällen fick grannarna att springa ut och några upprörda barn ringde på dörren. Yttre rutan sprack totalt och mellanrutan fick sig ordentliga repor. En väldigt oväntad utgift, dessutom.
IMG_1544StylingPå den positiva sidan var att jag tog bort gipset och att allt såg bra ut, under omständigheterna. Samma dag mötte jag upp med Karin och vi gjorde lite framtidsplanering för våra företag. Jag vet att jag måste hitta ett mer skalbart sätt att arbeta annars blir det för mycket, De lediga dagar jag haft sedan benbrotten har jag ägnat åt att fundera, göra research och planera. Jag har funderat på ett bra ord som ska leda min verksamhet under 2018 och jag tror att jag har ett. Återkommer till det. Ett ord för livet stort skulle dock kunna vara LÅNGSAMMARE. Allt går långsammare med bara en hand (och en katt på tangentbordet).
En annan trevlig händelse var middagen hos Mariana med familj. Där bjöds på rumänsk julmat där de syrliga kåldolmarna är min favorit. Wally hade gjort goda korvar att äta ihop med inlagd paprika. Gott och trevligt. Ytterligare en härlig dag fick jag med Pernilla som kom och hämtade mig. Efter lite nyårsshopping på Potatiskällaren åkte vi hem till henne och jag fick en underbar ansiktsmassage.

Men, en tillbakablick på året som gått är nödvändig. Det hade många härliga händelser i bagaget. Jag började arbeta för Timbanken som konsult inom affärsutveckling och försäljning. Det har varit roligt att träffa både entusiastiska och desillusionerade företagare, runt om i Halland. Och, det har givit mig input till hur jag ska gå vidare i mitt eget företagande under 2018. Projektet kommungemensam kundservice i Varberg har också rullat på. Om mindre än en månad är det lansering och jag har så gott som fullgjort mitt uppdrag. Jag blir lika förvånad varje gång jag drar ett stort projekt i mål (och det har ju blivit en hel del genom åren): vad var det som hände? Det känns alltid som om jag vara sprungit runt på möten med en massa powerpoints i datorn!

Under året har jag också hunnit med flera fotoworkshops; ett gäng ihop med Sara, en ihop med Signe och sist en retreat med Sif. Lärorikt och även dessa har gett input till hur jag ska utveckla mitt företagande.

Bilderna är alla från workshopen med Signe Bay i mars.
Det blev även ett par resor under året. Först ut var en tripp till Bukarest med Mariana. Ett spännande och oförutsägbart möte.

I juni for jag till ett soligt Paris och bodde i mysigaste Montmartre. Anledningen var att jag skulle delta i en workshop med talangfulla Beth Kirby eller Local Milk som hon kallas som offentlig person. Kanske inte så mycket nytt under solen men jag knöt flera nya och spännande kontakter.
IMG_8906 (1)Styling
Under några soliga dagar promenerade jag runt i Paris och jag hann att träffa både Marisa (som var på besök från Kanada) och Elea. Jag säger det igen; Paris gör mig aldrig besviken.

Från Paris gick resan vidare till min gamla hemstad Madrid. En resa full av längtan och lite nostalgi. Träffade före detta arbetskamrater, besökte gamla vattenhål och hade några oerhört, outhärdligt varma dagar.
IMG_8997Styling
Meningen var att jag också skulle umgås med Luisa, som jag bodde hos, men, hon hade oturen att drabbas av vatten i lungan och låg på sjukhus nästan hela min vistelse. Jag hade det stora, härliga huset för mig själv. Nja, inte helt, jag hade sällskap av tre hundar: dobermannen Clara och de två strävhåriga taxarna.

Efter en lång sommarledighet kastade jag mig in i jobbet igen augusti. Att inte ha fakturerat något nämnvärt under sommaren stressade mig en aning och jag högg på allt och körde järnet. Jag kände stressen flåsa mig i nacken vid ett flertal tillfällen och när hjärtklappning och sömnlösa nätter avlöste varandra insåg jag att det inte var hållbart. Jag skulle BARA göra klart retreaten med Sif under månadsskiftet november-december. Jag hann inte så långt innan det small – jag föll utanför hotell Halland, kvällen innan retreaten, och bröt handled och fot. Hur det gick sedan vet alla ni som känner mig.

Jag har, som jag tidigare skrivit, valt att se händelsen som en gåva till mig. En påminnelse om att stanna upp och att göra om och göra rätt. Tiden jag behövde för att reflektera har jag fått och tagit vara på. Nu gäller det att hålla fast och att verkligen leva livet lite bättre och, framförallt, lite LÅNGSAMMARE.
IMG_1561Styling
Nyårsbuketten från Valands blommor får avsluta årets första inlägg tillsammans med ett stort tack till er alla och en önskan om ett gott 2018.

God jul!

Det är julaftons morgon. Kaffet är urdrucket. Jag ligger kvar i sängen och njuter av stillheten. Vindarna som slet långt in på småtimmarna har stillnat. Ljusen är tända. Frid.
IMG_1476Styling
Om någon timme kommer Jossan och då bär det av mot Trollhättan för vår sedvanliga jullunch hos mamma och pappa. Mysigt. Tim kommer inte med; hon är upptagen på annat håll.
IMG_1461Styling
Veckan som gått har jag ägnat åt jobb, både i Varberg och i Kungsbacka. Men, det är inte tu tal om saken: en gipsad arm och en bruten ömmande fot är begränsande. Jag försöker att inte bli frustrerad – till vilken nytta? Så det stora julstöket (inkl att fixa vettiga julklappar till tjejerna) har fått utebli. Dock tog jag ett krafttag igår, dammade, plockade och dammsög. Och, trots att även julpyntandet har fått sig en törn, så blev det härlig julstämning. Jag har fokuserat på blommor och tända ljus. Julkulorna har ingen gran att hänga i men de blir fina dekorationer ändå.
IMG_1443Styling
Och, pepparkakorna (som visserligen nästan tog slut under retreaten) hann jag baka innan benbrotten.
IMG_1429Styling
Sist av allt vill jag nu önska alla en härligt lugn och fridfull jul. GOD JUL!

Hemma igen

Idag har jag varit på sjukhuset i Varberg. Åkte dit med en taxichaufför från Linköööping, som pratade hela vägen.

I Varberg blir man som alltid både proffsigt o omsorgsfullt bemött. Jag måste erkänna att jag, till och från under dagen, känt mig lite liten o ledsen. Det började med hjärnans spratt: att återigen vara tillbaka i korridorerna jag brukade hänga i 2009, när cancern hittades. Denna gång släpade jag mig runt, ensam. OK, inte det bästa för att boosta sig själv. Men, ombytt, lite färdiglipad o medicinerad, så sturskade jag till mig, riktigt fint!

Jag ska inte trötta någon med detaljer men förutom söndersmulad handled så är även foten bruten, men, enligt ortopeden, på ”rätt” ställe d v s man gör inget åt det.

På seneftermiddagen kom Jossan med rullstolen o körde mig (i bilen, inte rullstolen) hem efter diverse apoteks- o hämtmatsbesök. Väl i ensamhet igen kom tårarna. Pratade med bästa Tim, med bästa Karin o med bästa föräldrarna (som man jag ju, trots mina 57 år, fortfarande är barn till). Skratt o tårar om vartannat. Gulliga Annika B som jag lärde känna sist jag jobbade i Kungsbacka och som vet allt om att bryta av diverse kroppsdelar ringde o erbjöd sig att komma med en uppsättning hemgjorda lunchsoppor på måndag. Hur gulligt är inte det?

Ja, så några reflektioner på allt detta. Jag har BESTÄMT mig för att se detta som ett tillfälle som skickats mig för att jag ska stanna upp, tänka över hur jag lever mitt liv o fatta beslut om hur jag ska leva fortsättningen, För det är ju som Karin, kloka, kloka Karin säger: sedan jag slutade på Telia för nästan exakt 5 år sedan, så har jag kastat om allt i en enda virvelvind. Värt att tänka på. Sedan, det där med ensam o liten; alltså, jag visste det ju sedan långt innan men, jag blir påmind igen – jag har hur många underbara, kärleksfull, roliga, varma, smarta, coola, hjälpsamma vänner, som helst! Och, på det har jag nu också lärt mig att business är business, stenhård sådan och om man tror att den också är vänskap så har man fel. Också en jäkligt viktig lärdom i det, närmare bestämt; jag får vara hårdare i mina val av samarbetspartners framöver MEN jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli en kallhamrad affärskvinna själv! Aldrig!

Ni som följer mig här o läser, häng med mig i mina funderingar över vilka val (och vilka strävanden jag ska ge upp) jag ska göra. Ni kan säkert bolla tankar o komma med kloka inspel men, jag tänker att flera av er ibland befinner sig i samma sits som jag gjort o att vi kanske kan inspirera varandra till bättre, roligare, klokare och mer hälsosamma livsprioriteringar?

Du som läst så här långt., lämna gärna en tanke om dina tankar kring detta, som en kommentar här, eller på Facebook!

Sist men aldrig minst: kärlek till mamma o pappa (var inte oroliga, jag repar mig!), Tim o Jossan, brorsan o alla mina vänner, bekantskaper o annat löst folk som behagar förgylla min tillvaro med jämna mellanrum. You all ROCK!

Otur och världens bästa familj och vänner

Dagen innan A Scandinavian Christmas Tale mötte Sif och jag upp inne i Göteborg för lite sista minuten planering. Vi har ju gjort ALL planering utan att ses. Vi har inte ens pratat i telefonen! Jag var uppfylld och inspirerad när jag åkte hem på kvällen (trots en p-bot). Tyvärr rundade jag av dagen med att falla så illa att jag stukade foten och bröt armen. Det resulterade i timmar på närakuten i Kungsbacka och därefter på akuten i Varberg. Jossan och Oscar hjälpte mig. Ja, inte direkt vad jag hade planerat. Det som däremot blev planerat är en operation. Tack och lov fick jag skjuta upp den till efter retreaten. Hur skulle man klara sig utan familj, fantastiska vänner och allmänt vänliga människor?

Några av de fantastiska vännerna överraskade också retreatdeltagarna med ett härligt, urproffsigt Luciatåg. Helen (Soovik) fick dessutom sin dröm uppfylld; att få vara Lucia. Med i tåget var min bästa Karin (Björnsdotter), Madeleine (Huber), Birgitta (Strandvik) och Tina (Ek). De flankerades av utbytesstudenten Caleb från Taiwan (iförd strut, den stackaren) och Charlee från Australien. Rörande vackert! Bilderna på Luciatåget är tagna av Louise Granhof Juhl.

För övrigt har retreaten gått bra. Det blir magiskt när kreativa människor umgås runt gemensamma intressen, så tight, i några dagar. inspiration, skratt och varma intima samtal. Sif har bjudit på all sin kunskap och klokskap och vi har fått dela allt med Anna från Göteborg, Eva från Fornåsa, Maria från Kullavik, Nettan från Oslo, Louise från Aarhus, Elena från Madrid, Sandra från Grekland, Karmen från Slovenien och Paris, Marisa från Canada samt Ivan från Malta. Det har varit helt magiskt!

Jag har hängt med, hela vägen, haltandes och med gipsad arm. De enda undantagen är första kvällens middag på Pigalle och dagens avrundning vid frukostbordet. Jag behövde rätt och slätt vila. Nu är vet snart tid att sova och hoppas på operation imorgon.

 

Det börjar likna jul

Äntligen en avslappnad och lugn helg, helt utan måsten. Jo ett, men bara ett roligt sådant: Pernillas 50-årskalas igår kväll. Fullt hus hos Eva på Watson i Åsa. De är bra på att fixa kalas, det där Åsa-gänget! Dessförinnan ägnade jag dagen åt att fixa med blommor och ljus, städa och röja och förbereda lite för advent. Jag ser fram emot julen också, trots att det kommer bli en annorlunda sådan. Självklart besök hos mamma och pappa i Trollhättan men sedan misstänker jag att tjejerna firar på sina egna håll. Tomt? Både ock! Men, jag vill att de ska ha det bra och göra det som ger dem energi.

Nåja, jag hann med en tur på stan och fick massor av julinspiration bland annat på COSA homestories i Kungsbackas innerstad. Vad jag dessutom hann med var att sätta en pepparkaksdeg eftersom jag ska baka för nästa veckas retreat! Denna gång blir pepparkakorna helt veganska och jag gör som förra året; väljer Hannu Sarenströms pepparkakor med citron. Receptet finns i boken Hannus magiska jul. Kakorna ska bakas ut och gräddas idag. Jag håller också på att packa ned allt som ska följa med till Spinneriet nästa vecka: tallrikar, kaffemuggar och props (rekvisita).
IMG_1351Styling
Gulligaste Helen Soovik har packat en lattjolajbankoffert med ännu fler fina props som jag får låna till retreaten. Hon är dessutom värsta organisatören av ett hejdundrande lussetåg som kommer att överraska deltagarna på fredagseftermiddagen. Det blir ett härligt tåg med fantastiska femtiplussare och en och annan ungdom; en utbytesstudent från Taiwan (?) som får bli stjärngosse, stackarn, och en ung kvinna från Australien som än så länge inte vet hur galna vi skandinaver är i december.

Egentligen hade jag tänkt åka till Trollhättan idag men jag har för mycket saker i skallen och för många grejer kvar på agendan för att få ro. Istället blir det att fortsätta packa och gå hemma och skrota denna helt oplanerade söndag. Första sådan på väldigt länge! Men, som sagt, det mesta börjar landa. Det enda som kvarstår är att regnet upphör och att vi får tillbaka förra helgens gnistrande vinterlandskap.

IMG_1291Styling

Hemmafix

Stressen och oron verkar ha rotat sig i min kropp. Jag har inte riktigt ordning på mig själv. I fredags tog jag semester och det var verkligen jätteskönt. Jag fick stökat undan en hel del av det som stressat mig den senaste tiden och idag ska jag se till att få resten under kontroll.

Tim har inte varit här den senaste veckan och jag har tänkt mycket på henne och saknat henne. Igår tog jag äntligen tag i allt och städade iordning i vardagsrummet (som ju också är mitt sovrum). Karins tavla har äntligen kommit upp på väggen.
IMG_1023 (1)Styling
Jag fick dessutom, äntligen, skickat iväg lite bilder till tryckeriet efter att jag försökt sätta mig in i dpi, ppi och RAW. Nu tror jag att jag har koll. Ska bli spännande att se några av dem i storformat…
IMG_0762 (1)Styling
Var på Spinneriet och fotade för någon vecka sedan och, jag kan inte låta bli att fascineras av ljuset där. Förmiddagen resulterade i diverse frukter i motljus. =)

Hörde förresten ett intressant inslag på radion igår. Det handlade bland annat om FOMO (fear of missing out) och hur forskning visar att detta gör oss mindre lyckliga. Man skulle kunna tro att det är ett nytt fenomen, en konsekvens av vår ständiga närvaro i sociala medier, men så är inte fallet. Skillnaden är att vi nu är mycket mer exponerade för alla olika val som finns och att vi, genom sociala medier, kan följa andras val. Detta gör oss mer osäkra på våra egna och rädslan för att ha missat något uppstår. Observera att mitt resonemang är en grav förenkling av kontentan. I inslaget talades det också om Maximisers och Satisficers. De förra lever för att maximera sitt liv – allt kan alltid bli lite bättre. Som en konsekvens har Maximisers svårt att fatta beslut och när de väl gör det så är de oftare missnöjda. Satisficers nöjer sig med good enough, fattar snabba beslut och är oftare nöjda. För den som tycker det låter intressant kan man ta del av denna artikel från Daily Mail.

IMG_1010 (2)StylingHade förstås glömt att sommartiden tog slut inatt så det blev en glad överraskning. Det innebär att jag faktiskt sov en timme längre än vad jag först trodde. Smög upp, tände ljus och gjorde kaffe.
Nu är det strax dags för en förmiddagskopp. Jag är ingen stor fan av kaffebröd men ibland, såhär på förmiddagen, förgyller jag kaffet med lite kardemumma. Då känns det som ett riktigt Jeppsonskt elvakaffe. Det påminner mig om att jag inte varit hos mamma och pappa på evigheter. Dags att ta mig själv i kragen, även på det planet!

Lite hit och lite dit

Det är verkligen både toppar och dalar just nu. Förra veckan startade med stressen ständigt lurande men det hela kom av sig när jag fick erbjudande om ett större uppdrag i min firma. För att göra det möjligt behövde jag justera mitt uppdrag i Varberg och tajmingen var faktiskt perfekt. Chefen, som ska leda verksamheten som jag bygger upp, började samma dag. Och, på ett kick, hade mina uppdragsgivare mött upp för att göra mitt nya uppdrag möjligt. Det finns verkligen en hel del ros att ge här, inte bara ris. Viktigt att poängtera.

På lördagen tog Jossan, Tim och jag en tur till Borås. Förutom att vi plöjde secondhandbutiker så besökte vi Textilmuseet och utställningen The Weather Diaries med foton av mina absoluta fotograffavoriter Cooper & Gorfer.
IMG_0036
Kombinationen av porträtt, collage och klärobskyr tilltalar mig. Bilderna var kompletterade med textila verk från Island, Grönland och Färöarna. Vackert.
IMG_0037
På kvällen, hemma igen, lagade jag risotto och vi åt middag tillsammans, plus Oscar.

Söndagen blev, som kontrast, en ganska jobbig dag. Eller snarare kväll och natt. Både Tim och jag var rastlösa och sov dåligt. Rastlösheten dröjde kvar längre hos Tim än hos mig.

Nu, på måndag kväll, har lugnet lagt sig. För en stund, i alla fall. Jag har varit på coola The House i Hovås och föreläst om försäljning för medlemmar i nätverket Entreprenörer Tillsammans men också för andra intresserade. Och, andra intresserade, var inte sämre än en liten klan från Trollhättan med Barbro och sonen Emil i spetsen samt två kompisar till honom. Dessutom hakade Annette (Fassl) på. Utöver det dök min helt lokala vän Helen Soovik upp. Det blev en bra kväll och jag fick lite god feedback. Det behövde jag idag.

Nu håller jag tummarna för att saker och ting ska ordna sig, att det ska komma lite tur ”our way”. Och, vem vet? Det är ju fullt möjligt!

Livet händer, hela tiden!

Nu är vi igång med planeringen för A Scandinavian Christmas Tale, mitt samarbete med kokboksförfattaren, förläggaren och fotografen Sif Orellana. Vi öppnade registreringen för en vecka sedan och har redan 4 anmälningar. Det ska bli spännande att se vart detta tar vägen. Bilden i inbjudan är Sifs.
Invitation_
För övrigt känner jag mig för närvarande som att jag ständigt jagar på och att jag hela tiden ligger lite efter. Varje försök att komma ikapp (åtminstone får känslan av att vara ikapp) har senaste veckan varit förgäves. När jag äntligen hade en sånär som på en tom dag, ville inte bilen starta. Samma gamla visa som förra hösten/vintern och de två åren före det. Tim och Sune, ordförande i vår bostadsrättsförening, fick komma till undsättning och hjälpa mig att skjuta bilen tillbaka till parkeringsplatsen. För den startade först så att jag kunde backa fram den till ytterdörren för att fylla bagaget med grejer jag behövde för dagen. Men, alltså inte sedan. Bilia har kollat på den ett flertal gånger (efter att jag blivit bogserad dit) men hittar inget fel. Den har startat sedan dess men den hostar lite motvilligt innan den går igång. Känns inte alls tryggt.
En annan del i att komma ikapp är förstås att få helt klart för mig vad jag har på min agenda och ta bort det som inte kan prioriteras. Nu är jag där igen!
Trots bilstopp så blev onsdagen en härlig dag. Jag hade lovat att fotografera Monica, en tidigare kollega på Kungsbacka kommun. Hon ville ha bilder till sin Linkedin eftersom hon kastat sig ut i det okända, utan jobb men med en längtan att göra något nytt och meningsfullt. Det kommer säkert att gå bra. Lycka till, Monica!
IMG_0385Styling
Så en bra vecka, trots allt. Det enda tråkiga är att min Tim är ledsen och trött. Hon har inte kunnat sova de senaste nätterna och jag tror att sista tidens händelser kommer ikapp henne. Och, även om hon känner sig förvirrad, ledsen och skör så tar hon tag i livet. Idag åker hon med bästa Naomi till sjukhuset för att få hjälp. Jag är stolt över henne, oroad förstås, men full av kärlek. Hon är en kämpe, min Tim! Hade jag haft råd (och tid) skulle jag tagit med henne, och Jossan om hon vill och har tid, till en långhelg i Paris. En helg att bara strosa, dricka café au lait och äta croissanter.
IMG_0477Styling
Jag skulle ha ägnat dagen då bilen inte startade, åt fotografering. Karin och jag planerar en helgutställning på Lottastugan i Varberg i november. Kålrabbin, som jag hittade i grönsaksdisken, inspirerade mig till att fotografera stilleben igen. Vi får väl se vad det blir.
Nu är det i alla fall helg. Imorgon har jag en oplanerad dag och kanske startar bilen? Då kan jag göra mina fotograferingar. Men, innan dess väntar festligheter då kära vännen Marianas dotter Patricia gifter sig med sin Martin. Ett kombinerat rumänskt och vietnamesiskt bröllop. Vad kan vara mer spännande?
Jo, och så väntar jag på att få veta hur det går för Tim idag. Prio ett.

Fredagskväll i trädgården

Det mörknar. Klickan är bara strax efter nitton och en ljuvligt varm september går mot sitt slut. Det har varit soliga, milda dagar med temperaturer runt tjugo grader. Ljuvligt. Livet rullar på. Jobben har tagit fart. Tim sover på soffan i väntan på lägenhet och jobb. Det har varit mycket för oss båda, denna sista sensommarmånad. Känslomässigt jobbigast för Tim, tidsmässigt stressigast för mig.
Men, mycket jobb är också roligt jobb. Imorgon släpper vi, jag och Sif Orellana, bokningarna till vår retreat i november. Sif lärde jag känna för ett och ett halvt år sedan då jag deltog i A Roman Summer Feast som hon och Signe Bay anordnade. Signe var ju här i mars på en workshop jag producerade och nu är det alltså Sifs tur.

Detta blir ett spännande samarbete där även underbara Hotel Pigalle deltar.

Snart dags att gå in och tända ännu fler ljus. Framför mig väntar en helg med lite av varje. Förhoppningsfullt dröjer sensommaren sig kvar, hela helgen. Och, lite till!
IMG_0289Styling

Eftertänksamheten

Söndag eftermiddag och jag sitter vid köksbordet och tänker på de senaste dagarna. Fredagen började med en tidig föredragning på ett stort projekt som jag leder. Jag gick, från föredragningen, chockad över hur chefer tillåts bära sig åt i en ledningsgrupp. Jag gick med känslan av att vara lycklig över att mitt uppdrag snart är slut och att jag inte är anställd och behöver tolerera en sådan företagskultur. Min reaktion har förorsakat flera ”omursäktsbedjande” och det är förstås bra för mig som egentligen inte behöver bry mig.  Långsiktigt är beteendet förödande. Kommuner kämpar med att vara ”attraktiva arbetsgivare” när färre, inom kort, ska försörja fler. Jag blir verkligen inte klok.
IMG_0104Styling
Lördagskvällen, som skulle bli en lugn hemmakväll, förbyttes i något helt annat då en av Tims vänner försökte avsluta livet. Allt gick bra, så bra det nu kan gå och beroende på vems perspektiv man ser det. Tim har varit utmattad idag. Skönt nog så har höstsolen tittat fram och dörren till trädgården har stått på vid gavel. Jag fick ett ryck och bakade en äppelpaj och Jossan kom hit och fikade.
IMG_0105Styling
Jag hann att spontanplantera lite, röja, tömma vaser på vatten (rätt vad det är så kommer nattfrosten och allt fryser sönder) och sopa lite.
Tänker alltid att jag ska hinna så mycket på helgen men är samtidigt tacksam för att jag inte stressar. En sak jag har framför mig är att hänga om alla tavlor. Funderar just nu på vilken plats Karins tavla ska få. Hade tänkt över soffan men idag kanske jag tänkte om? Över sängen?
IMG_0100Styling