I dessa Covid-tider så betyder en förkylning att man stannar hemma. Det är, med andra ord, vad som väntar några dagar i början av arbetsveckan. De senaste veckorna, när jag haft utbildning med Yrkeshögskolan, har jag också suttit hemma, två dagar i veckan.
Annars glädjer jag mig åt ljuset, det som sakteliga återvänder.
Jag har ett mål för mitt liv och det är att bli oberoende av tid och rum. Kort beskrivet; att jag ska bestämma över min egen tid. Målet har jag satt upp på en sisådär tre års sikt. Men, så slår det mig att jag faktiskt, nästan i alla fall, redan är där. Resan mot målet har liksom blivit målet. Det är klart att det finns en del kvar men i stora drag lever jag i otrolig frihet.
Idag är en sådan dag när livet känns fritt och nästan lite pirrigt. Jag har, som vanligt, vaknat tidigt, gått upp och malt de sista kaffebönorna och återvänt till sängen med en kopp hett kaffe. Därefter en lång dusch, idag med tända ljus. Alldeles strax ska jag packa ned kameran och köra till en ny kund. Ingen stress. Troligtvis hinner jag med lite administration senare och på eftermiddagen ska jag gå till Eva på Connect Yogastudio för en yogamassage, bästa behandlingen för en trött och stel vinterkropp som äntligen börjat få nys om våren.
För det känns att våren kommer i år också. Trots att trädgården är stelfrusen känns det så. Det är ljuset. Det börjar ju ljusna redan vid sjutiden och när jag lämnade kontoret i Varberg vid 17 igår så var det ännu inte riktigt mörkt.
Det är härliga hoppfulla och energifyllda dagar. Nej, nu är det hopp ut i bilen och resa mot Hyltebruk! Ha en finfin dag!
Det har tagit lång tid för mig att känna mig som en hallänning och frågan är om jag ens gör det ännu? Mest är jag nog västgöte även om det snart är 21 år sedan jag flyttade till Kungsbacka. Bortsett från vad jag känner mig så har Halland så många vackra platser att erbjuda. Havet förstås, allestädes närvarande.
Men, det finns också ett inland, en landsbygd, som hallänningarna värnar, vårdar och vaktar. Inåt landet, neråt Varberg, finns flera spännande utflyktsmål. Framgångsrika sådana. Öströö fårfarm, Trip2garden, Strömma Farmlodge. För att bara nämna ett fåtal.
Tidigt imorse for jag genom detta inre Halland, genom frostigt solsken, till en kund i Bösarp.
Morgonsol, frost och dis svepte in landskapet i mjuka slöjor. Här, i Bösarp, lever en ung familj sin dröm på släktgården Nolsa. Hemmajobb, närodlat och dagiskooperativ är några av de vardagliga ingredienserna. Till vardagen hör de tre hästarna och en ridtur på lunchen är inte ovanligt.
Och, precis som havet, så är skogen allestädes närvarande, när man vänder kosan österut. Det är trolskt och vackert. Härliga Halland!
Så känns det just nu. Jag har haft en fantastiskt rolig, första jobbvecka. Jobbet i Varberg har tagit en ny, spännande vändning då vi i veckan träffade servicekontoret (samarbete mellan Skatteverket, Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan) för att diskutera samlokalisering med mitt uppdrag, kommungemensam kundservice. Vi gick därifrån fyllda med energi och inspiration om hur vi skulle kunna ge privatpersoner, företag och organisationer i Varberg, riktigt bra service.
Timbanken rasslade också till i veckan. Fem nya kunder på väg in och jag har redan haft första mötet med Kiropraktik i Centrum, ett kungsbackaföretag som ska expandera.
Igår, när jag var i Varberg för jobb, träffade jag företaget Emges som jobbar med att anlägga dammar, pooler, trädgårdar med stort miljötänk. Detta är ett uppdrag för Connect (tack, Micha) och syftet är att förbereda dem för en språngbrädepanel. Det ska bli kul att följa dem och se hur det går. En disig morgon förbyttes i en strålande klar dag och på vägen från Tvååker till kontoret i Varberg stannade jag vid Björkäng för lite D-vitaminpåfyll. Kallt, frostigt och vackert.
Det blev några fredagsbuketter också. Denna från Marinette, Blomsterdekoratören, men det blev också några franska tulpaner från Valands i Kungsbacka.
Imorgon väntar annars en spännande utmaning då jag och Karin ska delta i Let that shit go. Vad det är? Ingen aning! Det får morgondagen utvisa.
Det blev till sist både lussekatter och pepparkaksdeg. Men, mest av allt blev det fotografering. Det är inte optimalt att ha hemmet som fotostudio så att få tillgång till en sådan är en dröm.
För det som blir såhär (ovan) ser i själva verket ut såhär (nedan).
För övrigt har Karin och jag haft en fantastiskt härlig och ledig eftermiddag som vi började hos vår gemensamma frisör Patrik. Han är den absolut bäste frisör jag haft och, inte nog med det, han är trevlig och rolig. Ett besök hos honom på Salong IT är inte bara en klippning utan också en härligt möte.
Karin och jag lunchade och gick till våra favoritbutiker. Tycka vad man tycka vill men jag säger ändå ”hatten av” till Artilleriet. Jag har gillat butiken sedan den startade och Christian, en av grundarna, har tillsammans med sin partner ett enormt professionellt öga för att välja ut eklektiska kvalitetsprodukter till butiken. Till exempel hittade Karin en snygg och originell rökelselampa men backade vid prislappen; 8000 kronor. Och, det gör man ofta, alltså backar vid prislappen men å andra sidan vet man att man köper förstklassig kvalitet. Allt i butiken är förstås inte originellt; mycket går att hitta på andra ställen. Det originella ligger istället i urvalet och dess sammansättning. Ser med spänning fram emot hur butiken tar sitt koncept vidare, utan att stanna.
Annars väntar tandläkarbesök, träff med Elisabeth Blide på Norra Halland och sedan några möten i Varberg. Till fots, till tågs och till buss.
Igår fyllde hon 23 år, min äldsta dotter Tim. I lika många år har vi, förstås, kamperat ihop, genom vått och torrt, i medgång och i motgång, överens och ibland hopplöst oöverens. Men, ni ska veta att hon är en skön lirare.
Hon är smart, snygg, snabb och rolig. Och, jag är inte partisk! Eftersom Tim har flyttat ihop med sin CT så firade vi genom att möta upp i Göteborg och äta en härlig italiensk lunch på Vapiano. Mysigt!
Jag tog mig för övrigt runt i Västsverige igår med hjälp av allmänna kommunikationsmedel (välkommen till vanliga människors liv, sa Tim) eftersom min bil lagt av. Igen. Jag blir verkligen så trött. För andra gången, på ett år, kommer jag att åka med bärgaren till verkstan. Trist och dyrt. Detta har iallafall föranlett att jag nu kommer att titta på att leasa en bil, antingen privat eller i företaget. Andra dottern Jossan blev grön av avund när hon igår skjutsade mig till mitt första möte för dagen, på Spinneriet i Lindome (ska berätta mer om det vid tillfälle), och jag berättade att jag tittar på att leasa en Mini Cooper!
Ja, som sagt, skjuts till Lindome, därifrån skjuts till pendelstationen och tåg till Göteborg. Lunch med Tim. Därefter tåg till Varberg och promenad till sista kvällen på kommunens Visionsdagar på Varberg Event. Senare på kvällen taxi till stationen och tåg från Varberg till Kungsbacka där jag väntade in Jossan som slutade sitt pass på Espresso House strax efter och då fick jag skjuts hem.
Idag har jag inga möten inbokade och kan jobba hemma. Sedan är det helg. Det får bli en hemmahelg med lite julfix, kanske bakning, promenader och annat mys. Bilen får sin dom först på torsdag i nästa vecka så jag får lov att träna mer på det gröna resandet.
I mitt projekt i Varberg stöter jag på rädslan för förändring. Jag har sett den på andra arbetsplatser tidigare men inte på den här nivån i en organisation. Inte en enda gång under snart ett år, som jag arbetat med projektet, har någon (utöver kommundirektören, mitt beställarombud och min chef) sagt: ”Detta är svårt och utmanande men låt oss se hur vi löser det”. Nej, inte en enda gång. Jag jobbar förstås på ändå eftersom jag vet att förändringen är nödvändig – NKI (nöjd kund index) sjunker som en gråsten.
Min egen förändringslusta är det däremot inget fel på. Efter att ha sett Sabina Grubbesons fantastiska hem i Varberg, har inspirationen satt fart. Jag är grymt nöjd med mitt sovrum och art deco-tapeten från Cole & Son så nu vill jag jobba vidare med någon annan del av huset. När jag var i Italien nyligen plockade jag upp några sköna färgkombinationer som jag skulle vilja utveckla här hemma. Kanske är det något jag kan påbörja under ledigheten runt jul? Inser att jag har ganska många semesterdagar kvar att ta ut och det blir skönt.
Idéer och inspiration hämtar jag för övrigt gärna från Pinterest. Det är min absolut bästa inspirationskälla.
Det är ju härligt när man har en massa energi men ibland kan det bli för mycket av det goda. De senaste två dagarna har jag känt mig trött och imorse, som ett brev på posten, kom huvudvärken. Tack och lov har jag hjälp av Ulrika, min konsultkompis i Varberg, och hon balanserade hela förmiddagens workshop, på volley!
För övrigt började veckan i Stockholm. På måndagen ägnades den åt vänner: Marie, Ola och sönerna Anders och Carl samt Martin. Martin lagade en supergod middag som vanligt. Denna gång grillades lammstek. Gott. Tisdagen startade sedan med ett inspirerande möte med Mia, en kollega från tiden på Telia. Även hon har lämnat och bestämt sig för att gå vidare i livet, utan att riktigt veta vart. Mia läser en massa om hjärnan och hjärnforskning och reder en hel del i hur det påverkar vårt ledarskap. Det blev en givande, inspirerande och rolig frukost.
Till lunchen mötte jag upp med Anders utanför Söderhallarna. Anders var kundansvarig hos en leverantör jag arbetade med under Teliatiden. Vi fann varann snabbt eftersom vi båda är uppvuxna i Trollhättan och har skrattat mycket åt gamla lokala skrönor och uttryck. Det blev en lunch, även den med mycket energi. Kanske hittar vi något projekt att jobba med tillsammans, framöver!
Mellan mina möten hängde jag på Söder. Här en utsikt från Mosebacke. Till höger i bild skymtar starten på ombyggnationen av Slussen.
Kvällen var vikt åt Johan och Stefan på Silentium, även de vänner via jobbet. Vi har diskuterat många projekt, idéer, affärsmodeller, strategier och allt annat, genom åren. De känns nästan, precis som Anders, som lite ”familj”. Konstigt. I alla fall, efter att ha uppdaterat oss på diverse plan åt vi middag och diskuterade en möjlig affär. Kul! Det gäller att hitta behoven och paketera lösningarna. Det är definitivt också ett sätt att skapa sitt eget arbete. Oberoende av tid och rum!
Ännu en vecka avverkad, ännu en helg. Av någon anledning så är det fullt upp. I fredags kväll var jag på konserthuset i Göteborg och lyssnade på cellisten Truls Mörk, igår stod jag hela dagen på loppis. Roligt och fyllt av udda möten (och en del fynd, för egen del). Det är med ett djupt andetag som jag välkomnar denna långsamma och regniga söndag.
Naturligtvis finns det lite planer för dagen, bland annat en tur till Artilleriet Studio, lägenheten som butiken inrett för att ställa ut sina prylar i en verklig miljö. Jossan och jag ska kika in eftersom utställningen stänger inom kort. Dagen kommer sedan att avslutas med veckans yoga tillsammans med Karin i Åsa.
I veckan som kommer blir det äntligen ett Stockholmsbesök. Förutom att träffa vänner ska jag också prata affärer. Åtminstone potentiella sådana. Det ingår ju i min strategi att leta mindre projekt som ger mig stor frihet. Detta skulle kunna vara ett sådant. Dessutom blev det klart häromveckan att jag tog hem en affär för Region Halland, i en offentlig upphandling. Kontraktet startar nästa år och gäller i två. Upplägget är egentligen suveränt; regionen gör marknadsföringen och jag sitter snällt och väntar på uppdrag. Jag har ytterligare en mindre upphandling på gång men var det slutar återstår att se.
I Madrid köpte vi ofta rostade kastanjer av gatuförsäljare. Den varma påsen värmde gott i fickan när de höstliga höglandsvindarna ven. Häromdagen åt jag kastanjer, fast på ett annat vis, under workshopen med Signe och PerOlav. Då var de rostade på saltbotten i en ugnsform. Så, när de goa vännerna på Potatiskällaren lade upp en bild på Instagram om att de fått in kastanjer så bokstavligen galopperade jag dit.
Ikväll är det dags. Jag kommer att tillaga dem som på bilden enligt detta recept men hittade också en annan variant som säkert blir lika god.
kajsakajsa 