Man bestämmer själv över sin inställning. Det vet jag och ändå är det så lätt att dras med, att inte ta kommando över sin inställning. För även om mina uppdrag flyter på så har det ändå känts strävsamt vissa dagar. Och, efter en helg som inhoppare åt Lollo som driver inredningsföretaget INRX på Spinneriet, så känns det plötsligt som att allt bara flyter, utan större ansträngning.
Kanske beror det på att det kom in ett oväntat uppdrag förra veckan: jag ska göra en utbildningsdag i varumärke och sociala medier på personalen på Hotell Hehrne i Vänersborg, redan nästa vecka. Och, kanske beror det på att anmälningarna till mina kommande två workshops också rullar in. Det är inte fullt ännu men det är två veckor kvar. Ja, eller så beror det på att det blivit sommartid och dagarna känns både ljusare och längre. Jag har definitivt inget emot sommartid!
Eller så beror det på att det är en kort vecka med en lång och ledig påskhelg som grand finale? På långfredagen stundar en tur till föräldrarna i Trollhättan och det är alltid kul. Resten av påsken är totalt oplanerad. Allra helst skulle jag vilja gå ut i trädgården (jag har lite planer för aktiviteter där ute i sommar) och börja röja lite men idag ”lovade” tidningarna kallare väder och snö till påsk.
Det kan förresten också hänga ihop med att jag bokat mig på en workshop med Per Olav Sølvberg i hans studio i Bergen. Jag snålåker vilket betyder en 12 timmar lång tågresa men det sägs, å andra sidan, att det är en av de allra vackraste. Eller, så kan det bero på att jag precis fick en briljant idé? Ja, det vete sjutton. Men, måste nog säga att det rullar på ändå! Rätt bra!
Kategori: Resor
Det drar i resetarmen
Jag är otroligt sugen på att resa iväg någonstans. Det behöver inte vara långt bort och det behöver inte vara länge. Parallellt när jag också en dröm om att bara ta bilen och åka. Söderut och lite dit näsan pekar för dagen. Kanske är det längtan efter ljus, vår och värme som gör suget extra starkt? Fast just nu verkar ju vädret i hela Europa ha fått fnatt: igår snöade det i Paris igen och för ett par veckor sedan såg jag en bild på Colosseum i Rom i ymnigt snöväder. Egentligen är jag ingen stor resenörd som längtar efter att upptäcka nya ställen eller drömmer om söderhavsöar och kritvita stränder. Visst, det ser härligt ut och jag skulle säkert tycka det vore fantastiskt. Det som drar mig är istället de mer eller mindre gamla vanliga ställena i Europa, platser som jag betydligt oftare besökte i min lite yngre (än nu) ungdom. Bokar strax en resa till Luisa i Madrid, tror jag. Bara en kortis. Bilden på Metropolis tog jag från El Círculo (de Bellas Artes) en av de där smäktande junidagarna i Madrid förra året. Nedanför syns Gran Vía, precis där den startar vid Alcalá, för att sedan fortsätta bort till Plaza de España och där efter övergå i Princesa och mina gamla kvarter runt Argüelles.
I helgen har det för övrigt varit min tur på Spinneriet. Med en bukett blommor, böcker, dator och kamera drog jag dit. Igår, innan öppning, kom också Karin och höll i Sköna Söndag, en avslappnande och energigivande yoga.
Idag jobbar jag hemifrån. Det känns lite skönt efter att helgen varit ganska uppbokad. På agendan står lite Varbergs kommun men också det hundraårsjubileum som ska firas på ett företag i Borås i sommar. Tack var det uppdraget var jag på Textile Fashion Center i torsdags för att titta på lokaler för konferens och måltider. Ett större antal internationella gäster kommer, främst företagets kunder, och det är svensk midsommar som står på önskelistan som avslutningsmiddag. Det ska vi nog fixa!
Så, just nu är det det fullt upp med uppdrag. Det är skönt. Sommaren är dessutom ganska fixad med både jobb och ledighet. Dessutom rullar mina småworkshops på bra. Kommande Instagramkurs är nästan fulltecknad och då är det ändå mer än två veckor kvar. Jag klurar även på fler Foto & Fika med olika teman och på olika platser. Kanske till och med hemma i min egen lilla trädgård? Det går ju att göra vackra stilleben att fotografera precis som dessa inspirationsbilder jag tagit hos Magasin 7 här i Kungsbacka.
Mitt resa mot mitt mål, att få jobba och vara oberoende av tid och rum, fortsätter. Jag är på god väg för jag styr mycket över mina uppdrag och min tid men det kvarstår en del byggstenar för att jag ska komma hela vägen. Jag ger mig tid.
Välkommen 2018
Hade min mest lugna nyårsafton på åratal, hemma tillsammans med Franz. Valde att tacka nej till det traditionella firandet i Stockholm, trots att det alltid är supertrevligt. Men, orken tryter och bara tanken på att transportera mig gjorde mig trött.
Dagarna mellan jul och nyår har också varit händelserika. Först tog ett rådjur sats och kastade sig in i fönstret till mitt hemmakontor. Smällen fick grannarna att springa ut och några upprörda barn ringde på dörren. Yttre rutan sprack totalt och mellanrutan fick sig ordentliga repor. En väldigt oväntad utgift, dessutom.
På den positiva sidan var att jag tog bort gipset och att allt såg bra ut, under omständigheterna. Samma dag mötte jag upp med Karin och vi gjorde lite framtidsplanering för våra företag. Jag vet att jag måste hitta ett mer skalbart sätt att arbeta annars blir det för mycket, De lediga dagar jag haft sedan benbrotten har jag ägnat åt att fundera, göra research och planera. Jag har funderat på ett bra ord som ska leda min verksamhet under 2018 och jag tror att jag har ett. Återkommer till det. Ett ord för livet stort skulle dock kunna vara LÅNGSAMMARE. Allt går långsammare med bara en hand (och en katt på tangentbordet).
En annan trevlig händelse var middagen hos Mariana med familj. Där bjöds på rumänsk julmat där de syrliga kåldolmarna är min favorit. Wally hade gjort goda korvar att äta ihop med inlagd paprika. Gott och trevligt. Ytterligare en härlig dag fick jag med Pernilla som kom och hämtade mig. Efter lite nyårsshopping på Potatiskällaren åkte vi hem till henne och jag fick en underbar ansiktsmassage.
Men, en tillbakablick på året som gått är nödvändig. Det hade många härliga händelser i bagaget. Jag började arbeta för Timbanken som konsult inom affärsutveckling och försäljning. Det har varit roligt att träffa både entusiastiska och desillusionerade företagare, runt om i Halland. Och, det har givit mig input till hur jag ska gå vidare i mitt eget företagande under 2018. Projektet kommungemensam kundservice i Varberg har också rullat på. Om mindre än en månad är det lansering och jag har så gott som fullgjort mitt uppdrag. Jag blir lika förvånad varje gång jag drar ett stort projekt i mål (och det har ju blivit en hel del genom åren): vad var det som hände? Det känns alltid som om jag vara sprungit runt på möten med en massa powerpoints i datorn!
Under året har jag också hunnit med flera fotoworkshops; ett gäng ihop med Sara, en ihop med Signe och sist en retreat med Sif. Lärorikt och även dessa har gett input till hur jag ska utveckla mitt företagande.
Bilderna är alla från workshopen med Signe Bay i mars.
Det blev även ett par resor under året. Först ut var en tripp till Bukarest med Mariana. Ett spännande och oförutsägbart möte.
I juni for jag till ett soligt Paris och bodde i mysigaste Montmartre. Anledningen var att jag skulle delta i en workshop med talangfulla Beth Kirby eller Local Milk som hon kallas som offentlig person. Kanske inte så mycket nytt under solen men jag knöt flera nya och spännande kontakter.
Under några soliga dagar promenerade jag runt i Paris och jag hann att träffa både Marisa (som var på besök från Kanada) och Elea. Jag säger det igen; Paris gör mig aldrig besviken.
Från Paris gick resan vidare till min gamla hemstad Madrid. En resa full av längtan och lite nostalgi. Träffade före detta arbetskamrater, besökte gamla vattenhål och hade några oerhört, outhärdligt varma dagar.
Meningen var att jag också skulle umgås med Luisa, som jag bodde hos, men, hon hade oturen att drabbas av vatten i lungan och låg på sjukhus nästan hela min vistelse. Jag hade det stora, härliga huset för mig själv. Nja, inte helt, jag hade sällskap av tre hundar: dobermannen Clara och de två strävhåriga taxarna.
Efter en lång sommarledighet kastade jag mig in i jobbet igen augusti. Att inte ha fakturerat något nämnvärt under sommaren stressade mig en aning och jag högg på allt och körde järnet. Jag kände stressen flåsa mig i nacken vid ett flertal tillfällen och när hjärtklappning och sömnlösa nätter avlöste varandra insåg jag att det inte var hållbart. Jag skulle BARA göra klart retreaten med Sif under månadsskiftet november-december. Jag hann inte så långt innan det small – jag föll utanför hotell Halland, kvällen innan retreaten, och bröt handled och fot. Hur det gick sedan vet alla ni som känner mig.
Jag har, som jag tidigare skrivit, valt att se händelsen som en gåva till mig. En påminnelse om att stanna upp och att göra om och göra rätt. Tiden jag behövde för att reflektera har jag fått och tagit vara på. Nu gäller det att hålla fast och att verkligen leva livet lite bättre och, framförallt, lite LÅNGSAMMARE.
Nyårsbuketten från Valands blommor får avsluta årets första inlägg tillsammans med ett stort tack till er alla och en önskan om ett gott 2018.
In love with a loo
En av höjdpunkterna när jag igår gjorde en snabbvisit på Viktorias Lilla gröna utanför Tvååker, var den urmysiga toan. Idag tänker jag att det är ett under vad man kan göra med underexponerade bilder, i Lightroom!
En blommig tapet, vitt liggande kakel, stearinljus och massor med växter! Otroligt stämningsfullt och vackert.
Det är förstås inte för toan som jag åkte dit (fast det skulle kunna ha varit, hade jag vetat) utan för trädgården. Denna oas bestående av flera olika rum med grusgångar och stenplattor är en härlig upplevelse som jag verkligen rekommenderar. Viktora, vars trädgård det är, samarbetar med Marie, under det gemensamma varumärket Trip2garden där de tillsammans erbjuder Trädgårdstitten. Det innebär att de, varannan gång, öppnar sina trädgårdar för allmänheten. För hundra pix får man en finfin upplevelse, trevliga samtal och hembakt fika. Jag har tidigare besökt, och skrivit om, Maries trädgård i Stamnared. Den är också fantastisk.
Trädgårdarna har öppet vid ett par tillfällen till denna säsong men inte alla helger. Kolla på länkarna ovan eller följ dem på Instagram @trip2garden.
Gårdagens besök gav inspiration till min egen trädgård men också till omgörningen inomhus. Jag gillar blandningen av texturer och material, skirt och ruffigt och denna inspiration ska jag ta vara på i det fortsatta röjet i mitt eget hem. Och, än är det juli, solen är tapper och jag har semester. Länge till!
Let it go
Sitter i sängen med morgonkaffet denna söndag. Sängen som har flyttat in i före detta biblioteket. Dörren till trädgården stör öppen och det utlovade regnet kommer i små, lätta sommarskurar. Hela huset är kaos, över- som bottenvåning.
Tim var här i torsdags och hjälpte mig flytta möbler. Vi hade en härlig och rolig dag. När vi plockade bland alla grejer påpekade hon klokt att jag inte behöver spara allt; många saker finns ju här sedan vi flyttade in för 14 år sedan. Och, Tim, du har så rätt. Det är dags att låta en del av det som varit tona ut för att ge plats för det som kan bli. Att släppa taget är renande. Böcker, gamla smycken, cd-skivor, dvd-filmer, diverse småmöbler – allt lämnas till Erikshjälpen och Röda Korset. Ut åker därför också de torkade hortensiorna.
I fredags tog jag en långtur med bilen, ner till Skåne. Det var en ganska oplanerad tripp men det blev några stopp på vägen, bland annat i Vallåkra (på Enkla Ting), på Sofieros Slottsträdgård och till sist ett stopp i Höganäs.
Det är roligt att göra saker oplanerat och jag trivs med mitt eget sällskap. Och, på vägen blir det många möten med nya spännande människor, platser och upplevelser.
Idag väntar en resa runt gamla barndomstrakter i Lödöse tillsammans med mamma, pappa och Mikael. Gårdagens sol har, som sagt, bytts mot lite regn. Det är en bra dag för en utflykt, perfekt ljus för fotografering. Och, min trädgård längtar efter lite vatten så det får gärna regna, lite till. Till veckan kommer solen tillbaka!
Sömnlös i Kungsbacka
Somnade gott efter en skön och lugn midsommarhelg. Tyvärr vaknade jag redan vid ett-tiden och började snurra. Hur går det i sommar när konsultuppdragen minskar? Vad ska jag göra när Varbergsjobbet tar slut? Tänk om jag inte får några uppdrag? Inga inkomster? Hur ska det gå? Vad får jag egentligen i pension när det blir dags? Känns det igen? Jag brukar inte oroa mig, vet att det löser sig på ett eller annat vis. Men, på natten blir allt mycket mer dramatiskt!
När så Franz började krafsa på dörren vid halvfyra-tiden gav jag upp. Gjorde mig lite kaffe och försökte coola ned med lite jobbplanering. Jag har massor på gång men det ska ju hända också. Fast, å andra sidan, jag kan ägna sommaren åt att kratta i manegen. Utlandsresorna får vänta (jag har ju dessutom redan varit i både Paris och Madrid så jag klagar inte).
Och, i veckan flyttar Jossan. Så konstigt det kommer kännas när varken hon eller Tim bor hemma längre! Det är verkligen en ny epok i livet. Jag har varit, och är, förberedd. Jag har ju också fått träna på Tim (som flyttade i höstas) och det kommer gå bra. Det allra bästa är ju att tjejerna får skapa sina egna liv. Det är fantastiskt! Och, jag ska nog klara mig. Till och med utan Franz!
Les couleurs de la France
Frankrikes färger är förstås många, många fler än dessa som jag fångade i Montmartre. 
Paris Paris
Paris har aldrig gjort mig besviken. Första gången jag kom dit tillsammans med Jane i slutet av sjuttiotalet, kände jag det. Paris är precis vad jag vill att det ska vara. Och det är, trots mina begränsade språkkunskaper, lätt att känna sig hemma här.
Vid detta besök bodde jag på det ursöta hotellet Regyn’s Montmartre med stadens essens utanför dörren: en liten plats, med stora träd, en tidningskiosk, en uteservering och tunnelbanestationen des Abbesses med sin sirliga art nouveauskylt.
Trots att hotellet ligger ett stenkast från Sacré-Coeur är kvarteren just här, fria från turistshoppar fyllda med tingeltangel. Här känns det bara otroligt parisiskt! Jag hade nästan två hela dagar på mig till att bara vandra runt och njuta.
Parisiskorna inspirerar med sin elegans. Jag gillar framförallt att kolla in kvinnor i min egen ålder eller lite äldre. Deras stil är enkel och ”ren”, utan krusiduller, fransar, blommor eller volanger: en rak blus, ett par slacks och ett par platta skor till. Kanske något enstaka smycke som ett litet statement. En snygg, också enkel, handväska och, självklart: solglasögon. Ursnyggt och tidlöst.
Livet lever man såhär års ute på gatorna. I vartannat hörn finns ett brasserie, café eller en restaurang. När man beskådar detta utifrån verkar det så lättvindigt. Man tar sin kaffe på baren på morgonen, går ut på stan och är elegant, gör en massa trevliga ärenden och sedan går man hem och vilar. På kvällen dricker man ett glas kall chablis och äter något pyttigt och nyttigt på en cool restaurang. På riktigt? Nä, sådär enkelt är ju inte livet. Tack och lov. Jag skulle tråka ihjäl mig!
En annan härlig sak är att träffa vänner när man är ute och reser. På torsdagkvällen mötte jag upp med Elea. Henne lärde jag känna på förra årets fotoretreat i Rom. Hon var också här i Sverige och deltog i min workshop med Signe Bay, på Spinneriet. Elea, som lagar mat och är matstylist tog mig till den hypade restaurangen AT. Alltså, spana in! Varje rätt är ett konstverk. Köket är en blandning av Japan och Baskien! Vi åt 11 rätter (tror jag), den ena mer udda än den andra. Det tog oss fyra timmar men det var en fantastisk upplevelse och Elea och jag fick massor av tid att prata.
På fredagkvällen träffade jag en annan bekantskap, också denna från workshopen i Rom. Det var Marisa, även hon i matlagningsbranschen. Marisa är från Canada men var i Europa för att delta i flera olika workshops. Vi hade turen att sammanträffa i Paris.
Här står hon och spanar in på ett av Paris’ trendigaste caféer: Boot Café. Flitiga instgrambesökare har sett tusentals bilder av stället. Tyvärr var det stängt när vi kom.
På lördagen var det äntligen dags för min workshop med Beth Kirby, mest känd som Local Milk. Tillsammans med åtta andra kvinnor från olika platser i Europa spenderade vi dagen i Beths lägenhet i Le Marais och talade om foto, styling, Instagram och business.
Beth är en ung, self made woman. Hon, hennes man Matthew och lilla dottern Eula, reser världen runt, fotograferar och praktiserar slow living. Emellanåt anordnar Beth workshops, eller snarare retreats, för denna endagsworkshop var ett undantag, kring just dessa ämnen. Retreatsen kostar skjortan (65 000 SEK för 4-5 dagar är inte helt ovanligt) och fylls på nolltid. Beth’s got it all sussed!
Nåja, kanske lärde jag mig inte så mycket nytt om foto och komposition av denna unga kvinna men det var otroligt intressant att höra henne prata om sin business, hur hon har byggt upp den och på några få år, med obeveklig övertygelse, skapat sig det liv hon vill leva. Imponerande och inspirerande och den absolut största behållningen av dagen. Jag, som benämnt min dagbok för resan ”Tankar om livet i Paris & Madrid” fick en hel del att fundera på. Bra där!
Mad dogs and Englishmen
go out in the mid day sun, säger det engelska talesättet. Anpassat efter min verklighet borde det lyda: Mad dogs and Swedish women go out in the mid day sun. Jo, för i den här värmen, vi balanserar mellan 37-39 C, måste man vara lite mad. Allra mest hundarna. De har ju päls! Värmen hindrar dem inte, framförallt inte de små, från att fara runt som kompletta galningar i det heta solskenet. Clara, dobermannen (kvinnan), är lite mer sansad. Hon vilar inne på stengolvet eller i skuggan på terassen. Ända fram till dess att någon går förbi porten mot gatan. Då far hon som ett jehu mot grinden! De två små tittar på varann och sedan rusar de gläfsandes efter.
Själv har jag också varit ute i the mid day sun vilket är helt crazy. Vi pratar om febertemperaturer. I skuggan!!! Jag har promenerat runt El Real Jardín Botánico (kan någon vänligt sinnad själ hjälpa dem att göra en vettig hemsida, please?), ett av mina favvoställen när jag bodde här. Där var lugnt och hyfsat svalt och jag brukade gå hit för att teckna. På den tiden kom inga utländska turister till Madrid. Det gör de idag.
Nåja, tiden drog ut och rätt som det var befann jag mig in the mid day sun.
På vägen hem mulnade det på lite och nu är det Clara, Racoon, Linda och jag som slappar i trädgården. Bevattningen har just dragit igång och hundarna är happy. Själv väljer jag nog poolen.
De Madrid al cielo
Så återförenades vi, Madrid och jag, och det var en mycket mer familjär känsla än jag hade väntat mig. Allt var sig, trots allt, väldigt likt. Det mest påtagliga, förutom att Madrid idag har allt det (innehåll) som vilken europeisk storstad som helst, var hur mycket buskar och träd växt! Att jag skulle ta bussen ner igår kom lite oplanerat. Luisa, som i söndags när jag kom, kände sig andfådd och trött for till doktorn igår morse. Bara någon timme senare skriver hon att ena lungan kollapsat och att de måste operera! Inget farligt men akut. Så, här sitter jag, ensam i det stora huset med pool. Till sällskap har jag tre hundar: Racoon och Linda, två taxar (tror jag) och Clara som är en doberman.
Igår träffade också Pablo, min första chef i ateljén på Final Art, mitt första fasta jobb. Då var han en ung, up and coming chef i reklambrabranshen. Nu, mer än trettio år senare, en man på sextiotvå som väntar på pensionen! Annars var han sig helt lik. Nu vet jag allt om hans liv och jobb och han vet lite om mitt. Ingen förändring där!
Jag har just fått veta att Luisa blir kvar på sjukhuset ytterligare ett dygn. Då ska jag mata hundarna, hoppa i poolen och sedan ta bussen ner till Madrid för att träffa Fernando!
kajsakajsa 