I dessa Covid-tider så betyder en förkylning att man stannar hemma. Det är, med andra ord, vad som väntar några dagar i början av arbetsveckan. De senaste veckorna, när jag haft utbildning med Yrkeshögskolan, har jag också suttit hemma, två dagar i veckan.
Annars glädjer jag mig åt ljuset, det som sakteliga återvänder.
Det har tagit lång tid för mig att känna mig som en hallänning och frågan är om jag ens gör det ännu? Mest är jag nog västgöte även om det snart är 21 år sedan jag flyttade till Kungsbacka. Bortsett från vad jag känner mig så har Halland så många vackra platser att erbjuda. Havet förstås, allestädes närvarande.
Men, det finns också ett inland, en landsbygd, som hallänningarna värnar, vårdar och vaktar. Inåt landet, neråt Varberg, finns flera spännande utflyktsmål. Framgångsrika sådana. Öströö fårfarm, Trip2garden, Strömma Farmlodge. För att bara nämna ett fåtal.
Tidigt imorse for jag genom detta inre Halland, genom frostigt solsken, till en kund i Bösarp.
Morgonsol, frost och dis svepte in landskapet i mjuka slöjor. Här, i Bösarp, lever en ung familj sin dröm på släktgården Nolsa. Hemmajobb, närodlat och dagiskooperativ är några av de vardagliga ingredienserna. Till vardagen hör de tre hästarna och en ridtur på lunchen är inte ovanligt.
Och, precis som havet, så är skogen allestädes närvarande, när man vänder kosan österut. Det är trolskt och vackert. Härliga Halland!
Jag är expert på att se möjligheter och att hitta nya idéer. Det finns nästan alltid något som ligger och kittlar min inspiration. När jag gick på art college i England, hade jag en lärare som berättade att han och hans fru hade en anteckningsbok där de tecknade ned alla sina idéer. Han sa också att de flesta idéerna stannade i boken men att den var en inspirationskälla att gå tillbaka till. Att ha idéer hör den kreativa människan till. Jag, som är en inbiten dagboksskrivare, antecknar i slutet av dagboken. En del blir av, annat inte. Mest för att jag inte har tid. Men, nu har jag tid och då gäller det att sålla bland alla tankar, sortera, fokusera och bestämma sig. Vad ska bli och vad ska inte bli. Vad är nu och vad är sen? Sen ogillar jag, förresten, skarpt! Därför tänker jag ägna årets sista veckor till att planera upp mina satsningar och prioriteringar för 2017. När jag väl bestämmer mig så blir det gjort. Så, dags att bestämma sig och det har jag till stor del gjort.
Jag är på väg att lägga planen för 2017. Sedan, apropå absolut ingenting, så kom jag gem från en mysig frukost med min vän Annika och inför ett möte med min vän Sara, och då såg jag den fina frosten. Här är en liten bildkavalkad!
Franz och jag försöker oss på lite julepyssel så här på söndagen. Franz är i och för sig mer intresserad av att sova eller fågelskåda. Till hans ära har vi satt upp en talgboll i åppelträdet så han har många olika arter att beskåda och prata med; talgoxe, blåmes, rödhake, skata samt en och annan trast.
Själv gör jag några tafatta försök. Planen är att det ska bli lussekatter och så tänkte jag variera mig och sätta en pepparkaksdeg enligt Hannus recept istället för det vanliga. Jag har kommit så långt att jag röjt köket. Tog fram de små pumporna för att slänga men de blev ett spontant och oväntat fint blickfång på diskbänken.
Inser just att jag saknar sirap i skafferiet. Det får bli en promenad i den fina vintersolen, ner till butikerna på Inlag.
Inköpen från Strömma förra helgen bidrar i alla fall med lite stämning: den vackra gråa krukan fyllde jag med små röda svenska äpplen och den lilla julrosen får stå kvar i sitt vaxade papper. Ikväll tänder vi också det andra ljuset i adventsstaken. Bara några veckor kvar till jul!
Igår fyllde hon 23 år, min äldsta dotter Tim. I lika många år har vi, förstås, kamperat ihop, genom vått och torrt, i medgång och i motgång, överens och ibland hopplöst oöverens. Men, ni ska veta att hon är en skön lirare.
Hon är smart, snygg, snabb och rolig. Och, jag är inte partisk! Eftersom Tim har flyttat ihop med sin CT så firade vi genom att möta upp i Göteborg och äta en härlig italiensk lunch på Vapiano. Mysigt!
Jag tog mig för övrigt runt i Västsverige igår med hjälp av allmänna kommunikationsmedel (välkommen till vanliga människors liv, sa Tim) eftersom min bil lagt av. Igen. Jag blir verkligen så trött. För andra gången, på ett år, kommer jag att åka med bärgaren till verkstan. Trist och dyrt. Detta har iallafall föranlett att jag nu kommer att titta på att leasa en bil, antingen privat eller i företaget. Andra dottern Jossan blev grön av avund när hon igår skjutsade mig till mitt första möte för dagen, på Spinneriet i Lindome (ska berätta mer om det vid tillfälle), och jag berättade att jag tittar på att leasa en Mini Cooper!
Ja, som sagt, skjuts till Lindome, därifrån skjuts till pendelstationen och tåg till Göteborg. Lunch med Tim. Därefter tåg till Varberg och promenad till sista kvällen på kommunens Visionsdagar på Varberg Event. Senare på kvällen taxi till stationen och tåg från Varberg till Kungsbacka där jag väntade in Jossan som slutade sitt pass på Espresso House strax efter och då fick jag skjuts hem.
Idag har jag inga möten inbokade och kan jobba hemma. Sedan är det helg. Det får bli en hemmahelg med lite julfix, kanske bakning, promenader och annat mys. Bilen får sin dom först på torsdag i nästa vecka så jag får lov att träna mer på det gröna resandet.
I mitt projekt i Varberg stöter jag på rädslan för förändring. Jag har sett den på andra arbetsplatser tidigare men inte på den här nivån i en organisation. Inte en enda gång under snart ett år, som jag arbetat med projektet, har någon (utöver kommundirektören, mitt beställarombud och min chef) sagt: ”Detta är svårt och utmanande men låt oss se hur vi löser det”. Nej, inte en enda gång. Jag jobbar förstås på ändå eftersom jag vet att förändringen är nödvändig – NKI (nöjd kund index) sjunker som en gråsten.
Min egen förändringslusta är det däremot inget fel på. Efter att ha sett Sabina Grubbesons fantastiska hem i Varberg, har inspirationen satt fart. Jag är grymt nöjd med mitt sovrum och art deco-tapeten från Cole & Son så nu vill jag jobba vidare med någon annan del av huset. När jag var i Italien nyligen plockade jag upp några sköna färgkombinationer som jag skulle vilja utveckla här hemma. Kanske är det något jag kan påbörja under ledigheten runt jul? Inser att jag har ganska många semesterdagar kvar att ta ut och det blir skönt.
Idéer och inspiration hämtar jag för övrigt gärna från Pinterest. Det är min absolut bästa inspirationskälla.
Jag jobbar vidare på min plan att få leva oberoende av tid och rum. I fredags var jag därför i Halmstad på spännande The Photogallery för filmning och fotografering för det kommande uppdraget som konsult i Timbanken. Galleriet är fyllt av många fina kändisfoton men också andra fantastiska bilder. Mycket inspirerande.
På vägen hem stannade jag till vid en annan halländsk pärla, nämligen Mjellby Konstmuseum. Det är Halmstadgruppens hemvist men de visar även temautställningar. Just nu är det Göteborgskoloristerna.
Både fredagen och lördagens tur till Håkesgård gav inspiration. Så därför ägnades gårdagen åt att göra det fint och mysigt här hemma. Jag fastnade med kameran vid ett arrangemang av torkad hortensia men det blev planering av hyacinter (de kommer precis att hinna slå ut till första advent) och julros och så förstås en massa stearinljus.
Och så här mysigt har jag det vid köksbordet idag när jag jobbar hemifrån en stund på förmiddagen. Efter lunch på stan bär det iväg till KappAhl. Nej, jag är inte klar där än…
Idag har jag smygstartat julen. Bara en aning. Startade dagen med att hämta Sabina Grubbesons adventsljusstake, hemma hos Sabina. Oj, vilket fantastiskt vackert hem!!! En villa från tjugotalet, varsamt och smakfullt renoverad. Åh, så fint!!!
Efter prat och kaffe for jag till Håkesgård, en del av Trip2gargen, i Stamnared, utanför Veddige. Där firades första julhelgen och det var verkligen mysigt. Mitt uti ingenstans låg denna trädgårdspärla. Bland eldstäder, brinnande lyktor och vintergrönt var trädgården, och den halländska innergården, dekorerade med massor av fint.
Trots mildväder (5+) och lite gråmul så infann sig en viss adventskänlsa. Härligt. Tillbaka i Kungsbacka mötte jag upp med Karin som ställer ut ett verk på Omnibus, kommunens amatörsalong. Kul. Sedan, efter en snabbtitt in till Susann på Mary´s House styrde jag kosan rakt hem. Förkylningen är inte borta och jag är fortfarande trött. Men nöjd.
Trädgårdens har fått ett krispigt kristalltäcke när den första frosten lagt sig inatt. Solen når endast trädtopparna på andra sidan dalgången. Det är fantastiskt vackert.
Det är ju härligt när man har en massa energi men ibland kan det bli för mycket av det goda. De senaste två dagarna har jag känt mig trött och imorse, som ett brev på posten, kom huvudvärken. Tack och lov har jag hjälp av Ulrika, min konsultkompis i Varberg, och hon balanserade hela förmiddagens workshop, på volley!
För övrigt började veckan i Stockholm. På måndagen ägnades den åt vänner: Marie, Ola och sönerna Anders och Carl samt Martin. Martin lagade en supergod middag som vanligt. Denna gång grillades lammstek. Gott. Tisdagen startade sedan med ett inspirerande möte med Mia, en kollega från tiden på Telia. Även hon har lämnat och bestämt sig för att gå vidare i livet, utan att riktigt veta vart. Mia läser en massa om hjärnan och hjärnforskning och reder en hel del i hur det påverkar vårt ledarskap. Det blev en givande, inspirerande och rolig frukost.
Till lunchen mötte jag upp med Anders utanför Söderhallarna. Anders var kundansvarig hos en leverantör jag arbetade med under Teliatiden. Vi fann varann snabbt eftersom vi båda är uppvuxna i Trollhättan och har skrattat mycket åt gamla lokala skrönor och uttryck. Det blev en lunch, även den med mycket energi. Kanske hittar vi något projekt att jobba med tillsammans, framöver!
Mellan mina möten hängde jag på Söder. Här en utsikt från Mosebacke. Till höger i bild skymtar starten på ombyggnationen av Slussen.
Kvällen var vikt åt Johan och Stefan på Silentium, även de vänner via jobbet. Vi har diskuterat många projekt, idéer, affärsmodeller, strategier och allt annat, genom åren. De känns nästan, precis som Anders, som lite ”familj”. Konstigt. I alla fall, efter att ha uppdaterat oss på diverse plan åt vi middag och diskuterade en möjlig affär. Kul! Det gäller att hitta behoven och paketera lösningarna. Det är definitivt också ett sätt att skapa sitt eget arbete. Oberoende av tid och rum!
kajsakajsa 