Vi steg upp strax efter 03.00 imorse för att köra de cirka tio milen till flygplatsen i Alicante. Min avgång var vid halvsextiden. Då började det att ljusna. Försiktigt. Jag har haft några sköna dagar med mycket tid i och vid poolen men också små utflykter. En av dem gick till byn Jesus Pobre, på andra sidan berget El Montgó, mot Java. En mycket fin liten by. Vi hade turen att få bord på en mycket populär restaurang och innan middagen tog vi en promenad i landskapet runt byn som var omgiven av odlingar: vin, oliver, tomater, fikon, lök, bönor och mycket mer.

I den här lilla byn skulle jag kunna tänka mig att bo. Inte för alltid och inte hela tiden, men, lite då och då. Byn har en mycket engagerad borgmästare och det märks. Överallt är det snyggt och rent, alla nya byggnader passar in i omgivningen; byns färgskala håller ihop intrycket på ett enkelt vis. När vi var där, i söndags kväll, var det ekologisk marknad. Läckerheterna hade dukats upp och drycken serverades i nedbrytbara glas (som man fick lämna pant på och därefter antingen behålla eller lämna tillbaka och få igen panten).

Jesus Pobre ligger en bra bit över havet och klimatet är milt på vintern och lagom varmt på sommaren. Berg, dalar och hav syns från byns utkant och det är inte långa vägen vare sig till Dénia eller Javea.

Drömmen om att kunna leva fri från tid och rum fortsätter. Jag vill inte flytta utomlands igen men jag vill ha möjligheten att kunna jobba där jag är. Det är målet inom de närmaste tre åren. Vi får se hur det går. Skönt iallafall att vara hemma även om 30 grader vid poolen förbytts mot 16 grader och lite moln. Läser att värmen är på väg. Det är bra. Då blir det bad och ännu fler lata dagar. På hemmaplan.

Imorgon reser jag till Carmen och Juan i Dénia, i Spanien. Det ska bli skönt med sol och lata timmar vid poolen. Eftermiddagen ska alltså ägnas åt packning, light eftersom jag dels avskyr att ha massor med bagage, dels reser med Ryan Air.
Jag ska dessutom försöka angripa ljuset på ett annat sätt: i några foton. Jag går igång på det mörka och murriga men skulle vilja prova ett ljusare angreppssätt. För att ge mig inspiration har jag nu på morgonen gjort denna moodboard. Även denna gång kommer samtliga bilder från Pinterest.

Mitt nästa steg blir en liten upptäcktsfärd här hemma bland alla prylar. Jag börjar med lite bordslinne och porslin så får jag se var det hela slutar. Som vanligt gäller det att lita på processen.

En fördel med att vara, åtminstone delvis, sin egen är friheten att bestämma över sin tid. Så, idag har jag beslutat mig för att jobba hemifrån. Det innebär också att jag hinner med en lunch i Kungsbacka. På eftermiddagen väntar dessutom ett spännande möte med Kungsbackas kommunantikvarie. Vi ska diskutera ett eventuellt samarbete.

Vaknade för övrigt strax före 4 och då kliade det i fingrarna för att sätta fart på hemläxan från min fotoskola online (jag somnade om när jag var klar). Denna gång handlade det om frukosten. Bilden tog jag i helgen men ägnade alltså de tidiga morgontimmarna till redigering. Detta är resultatet. Tyvärr ser man speglingen av mitt korrugerade plasttak i kaffet men jag har inte kommit så långt att jag gett mig på Photoshop. Känner visst motstånd. Till frukosten hör ju också att läsa tidningar och idag är de fulla av vitsar kring Brexit och Englands fotbollsförlust mot Island. Och så, förstås, The Boss som gjorde det igen, igår kväll på Ullevi. Här är en av mina favoriter från lördagens konsert. Texten är ständigt aktuell – inte mycket nytt under solen.

A Roman Summer Feast har gått mot sitt slut. Vi tog farväl av våra lärare och inspiratörer Signe och Sif igår morse. Det har varit intensiva dagar vilket gör att det känns som om vi spenderat minst en vecka ihop.
En av de mest fantastiska stunderna vi haft var på landet, strax utanför Rom. En hel eftermiddag på en gård där den gamle bonden odlar allt ekologiskt. När vi kom fram hade vår kock Vicenzo (även han en konstnär, inte bara när det gäller att tillaga maten utan också när det gäller presentationen av råvarorna) redan lagt fram maten som skulle fotas, tillagas och ätas. Förutom de grönsakar och örter vi skördade hos bonden, var det fisk och skaldjur som gällde.


Idag är det ännu en solig dag. Jag har vaknat på mitt udda Airbnb och ska strax ta en tur ut på Roms gator. Imorgon bär det iväg hemåt igen.

Tre dagar fulla med nya vänner, nya kunskaper och nya smaker närmar sig sitt slut. På dagarna har vi varit ute på olika äventyr och uppdrag, på eftermiddagarna har vi samlats i lägenheten för undervisning. Signe och Sif, som håller i denna retreat, är generösa med all sin kunskap. Lägg till det massor av tålamod.

Under dagarna har det bakats, fotats, gjorts pasta, fotats, stylats, fotats…
Första heldagen började med Roms största loppmarknad och avslutades i köket med att Anna, Sifs och Signes härliga assistent, bakade. Och vi fotade.

Vet inte om ordet finns men jag tror ni fattar. Dessa soliga morgnar, stekheta dagar och varma kvällar fyller mig med energi. Till det kommer Tims student imorgon och min Romresa på lördag. Idag har jag också fått klartecken för att göra en intervju med en världskänd, fantastisk personlighet. Håll utkik, intervjun kommer här på bloggen. Det gör också bilder och berättelser från Rom. Njut torsdagen!

Så kom den till sist. Med full kraft. Sommaren. Igår blev det årets första dopp. Det var svinkallt men fantastiskt. Även om jag älskar att bada så tror jag inte att jag skulle klara att bli vinterbadare, som min vän Pernilla.
Under helgen var jag ensam hemma. Åkte ut en tidig morgon för att fotografera vid fjorden men möttes av duggregn. Dessutom körde jag fel och fann ett ödehus vid ändan ev en grönskande allé.

Istället bestämde jag mig för att plocka hem lite blommor och eftersom jag inte hade ätit frukost stannade jag vid Bröd & Bakverk på vägen hem.


Det blev en lyxig frukost i skön stillhet och jag kan verkligen rekommendera Katrin Zytomierskas Chunky Muesli. Helt utan socker (inga russin heller) och med en god, crunchig smak. En lördagsmorgon, helt i min smak.
Till sist; vår katt Bobo lämnade oss hastigt i veckan som gick. Vi fick nästan exakt ett år med honom efter att tjejerna fått löfte att ta hand om honom från hans tidigare ägare. När han kom till oss var han ruffig, hungrig och otroligt trött. I utbyte mot mat och ett hem har han gett oss sin tillgivenhet, sitt lugn och sin trofasthet. Vi har mist en liten kattvän och Franz, som nog har gjort den största förlusten, har mist sin lekkamrat och tvättare. Sov gott, lilla Bobo. Vi saknar dig.

Jag har hittat världens bästa och enkla fotoskola på nätet. Det är danskan Christina Greve som delar med sig i en kostnadsfri fotoskola. Helt och hållet på min nivå. Äntligen har jag därför gett mig på inställningarna på mina kameror och börjar testa mig fram. Så, framöver kanske det inte bara blir slumpen som avgör om en bild blir bra. Tänker att jag också vill förbereda mig lite för fotoworkshopen i Rom om knappt två veckor. Här är några bilder jag har testat mig fram med.