Vi steg upp strax efter 03.00 imorse för att köra de cirka tio milen till flygplatsen i Alicante. Min avgång var vid halvsextiden. Då började det att ljusna. Försiktigt. Jag har haft några sköna dagar med mycket tid i och vid poolen men också små utflykter. En av dem gick till byn Jesus Pobre, på andra sidan berget El Montgó, mot Java. En mycket fin liten by. Vi hade turen att få bord på en mycket populär restaurang och innan middagen tog vi en promenad i landskapet runt byn som var omgiven av odlingar: vin, oliver, tomater, fikon, lök, bönor och mycket mer.

I den här lilla byn skulle jag kunna tänka mig att bo. Inte för alltid och inte hela tiden, men, lite då och då. Byn har en mycket engagerad borgmästare och det märks. Överallt är det snyggt och rent, alla nya byggnader passar in i omgivningen; byns färgskala håller ihop intrycket på ett enkelt vis. När vi var där, i söndags kväll, var det ekologisk marknad. Läckerheterna hade dukats upp och drycken serverades i nedbrytbara glas (som man fick lämna pant på och därefter antingen behålla eller lämna tillbaka och få igen panten).

Jesus Pobre ligger en bra bit över havet och klimatet är milt på vintern och lagom varmt på sommaren. Berg, dalar och hav syns från byns utkant och det är inte långa vägen vare sig till Dénia eller Javea.

Drömmen om att kunna leva fri från tid och rum fortsätter. Jag vill inte flytta utomlands igen men jag vill ha möjligheten att kunna jobba där jag är. Det är målet inom de närmaste tre åren. Vi får se hur det går. Skönt iallafall att vara hemma även om 30 grader vid poolen förbytts mot 16 grader och lite moln. Läser att värmen är på väg. Det är bra. Då blir det bad och ännu fler lata dagar. På hemmaplan.