Författare: Kajsakajsa

Colori da Italia

Förkylningen sänker orken till att knappt räcka mellan sängen och köksbordet. Men, det blir en liten stund framför datorn och alla mängder av bilder jag tog i Italien nyss.
img_4952styling
img_4990styling
Den italienska färgskalan, åtminstone på de breddgrader jag befann mig, närmare bestämt i regionen Veneto, är mestadels varm. Röda, rosa, gula och orange toner balanseras upp av grått och vitt. Och, självklart, terracotta.
img_4948styling
Venedig präglas också av grönt, inte minst det blågröna vattnet i de oändliga kanalerna där de blankt svartmålade gondolerna guppar fram, fyllda till brädden med turister. Bara Giovanna förstår gondoliärernas sång och den är inte alltid lika romantisk som den låter.

När solen kastar dagens sista strålar över Venedig blir hela staden rosa. Himlen hämtas från en målning av Tiziano.
img_4874styling
img_4840styling

 

 

Varm choklad på Florian

img_4724styling
Lördagens regn i Padova ersattes på söndagen av torrt och delvis soligt väder i Venedig. Giovanna och jag drack varm choklad på Florian, ett klassiskt kafé vid Piazza di San Marco. Torget stod delvis under vatten såsom brukligt är efter mycket regnande men det hindrade vare sig måsar eller turister i någon större utsträckning. Tack och lov är caféet beläget på trygg nivå över vattenytan, under arkaden som omringar piazzan.

Miljön är murrig och dekadent och ett under av ljus och mörker. Italienare och turister kommer och går i strid ström trots att en kaffe här kostar dubbelt så mycket som på vilken annan bar som helst. Här ingår förstås den unika atmosfären i köpet.
img_4746styling
img_4705styling
Kyparna är oklanderligt klädda i svart och vitt och svassar mellan borden och gästerna med högdragna miner. Inte en fläck på de vita handskarna, trots allt plock efter färdigfikade besökare.
img_4741styling

Chock

Det står klart. Donald Trump blir USAs näste president. Chock är det enda ord jag har till hands. Världen blir alltså ännu lite farligare, ännu lite dummare. Hur är det ens möjligt?
Min plan var förstås att skriva om dagarna hos Giovanna men nattens händelse kan inte gå okommenterad förbi. Jag hoppas att alla farhågor som surrar runt i huvudet, ska komma på skam. Att han bara lattjat under valkampanjen och att han är en good guy bakom det fåniga flinet. Men, något säger mig att det, precis som en del andra tankar, är just bara det. Ett hopp och ett löjligt halmstrå.

Första frosten

Trädgårdens har fått ett krispigt kristalltäcke när den första frosten lagt sig inatt. Solen når endast trädtopparna på andra sidan dalgången. Det är fantastiskt vackert.
img_4454styling
img_4446styling

Reflektioner, tvivel och hopp

Nattens dröm har bitit sig fast med ett melankoliskt bett och lämnat mig i tankar om att om jag inte gjort på det viset hade allt varit annorlunda nu. Ja, det är klart att det hade varit. Annorlunda. Inte nödvändigtvis bättre. Kanske till och med sämre. Jag gjorde valet jag grubblar över, helt av egen maskin. Ingen stod med pistol mot tinningen. Livserfarenheten säger mig att jag en dag kommer att förstå att jag gjorde rätt. En dag.img_4390styling
Natten gav mer än drömmar till exempel en timmes extra sömn. Skönt. Dagen ska jag bland annat använda till några surdegar (eller jästhögar, som en norsk vän säger) innan jag låter kreativiteten ta plats. Lite veckoplanering måste också göras eftersom det ligger en kort vecka framför mig. På fredag checkar jag ut och då är det äntligen dags för min resa till Venedig. Det blir ett efterlängtat avbrott. Men nu är det surdegstime!
img_4384styling

Adios, Antonio

Han var den som introducerade mig till den klassiska spanska litteraturen. En före detta rallyförare som älskade jazz och som blivit ekonomiprofessor på ett av universiteten i Madrid. I fredags gick han hastigt bort. Cancer. Efter sig lämnar han Luisa, sin italienska fru och livskamrat. Antonio var en bra bit över sjuttio men när vi lärde känna varandra var han och Luisa i trettioårsåldern. En dag tar det slut. För var och en av oss.
_1010883styling
Jag tänker på det allt oftare. Människor runt omkring försvinner. Hur är det ens möjligt? Att gå från allt till inget. Det ger perspektiv. Därför känner jag mig tacksam över dagar som den tillsammans med Susann. Dagen som började med varuinköp hos Pernilla vid Sockerbruket och Göteborgs hamninlopp. Eller utlopp, om du vill.
_1010899styling
Banalt, kan tyckas, men jag tänker att livet består av små brottstycken som tillsammans bildar väven som är våra liv. Den ena delen läggs till den andra, staplas och vävs, och bildar vardag och helhet.
_1010885styling
Tänker på Antonio och Luisa. De, som under Francotiden ändå lyckades ta sig runt i Europa: till Köpenhamn för att köpa inredning och detaljer till huset i la sierra norr om Madrid för att bara nämna ett exempel. Huset med de oändliga hyllorna med böcker, swimmingpoolen, hundarna, det stora inbjudande bordet på terassen och jazzen som strömmade ur högtalarna. Världens bästa jazzplatta ljöd varje gång vi var där: Miles Davies Kind of blue De sista åren lämnade de sällan hemmet i de svala bergen annat än för att cykla ut med hundarna som sällskap. Ikväll tänker jag på Antonio men framförallt på Luisa.

 

För mycket av det goda

Det är ju härligt när man har en massa energi men ibland kan det bli för mycket av det goda. De senaste två dagarna har jag känt mig trött och imorse, som ett brev på posten, kom huvudvärken. Tack och lov har jag hjälp av Ulrika, min konsultkompis i Varberg, och hon balanserade hela förmiddagens workshop, på volley!
_1010816styling
För övrigt började veckan i Stockholm. På måndagen ägnades den åt vänner: Marie, Ola och sönerna Anders och Carl samt Martin. Martin lagade en supergod middag som vanligt. Denna gång grillades lammstek. Gott. Tisdagen startade sedan med ett inspirerande möte med Mia, en kollega från tiden på Telia. Även hon har lämnat och bestämt sig för att gå vidare i livet, utan att riktigt veta vart. Mia läser en massa om hjärnan och hjärnforskning och reder en hel del i hur det påverkar vårt ledarskap. Det blev en givande, inspirerande och rolig frukost.
_1010820styling
Till lunchen mötte jag upp med Anders utanför Söderhallarna. Anders var kundansvarig hos en leverantör jag arbetade med under Teliatiden. Vi fann varann snabbt eftersom vi båda är uppvuxna i Trollhättan och har skrattat mycket åt gamla lokala skrönor och uttryck. Det blev en lunch, även den med mycket energi. Kanske hittar vi något projekt att jobba med tillsammans, framöver!
_1010826styling
Mellan mina möten hängde jag på Söder. Här en utsikt från Mosebacke. Till höger i bild skymtar starten på ombyggnationen av Slussen.
Kvällen var vikt åt Johan och Stefan på Silentium, även de vänner via jobbet. Vi har diskuterat många projekt, idéer, affärsmodeller, strategier och allt annat, genom åren. De känns nästan, precis som Anders, som lite ”familj”. Konstigt. I alla fall, efter att ha uppdaterat oss på diverse plan åt vi middag och diskuterade en möjlig affär. Kul! Det gäller att hitta behoven och paketera lösningarna. Det är definitivt också ett sätt att skapa sitt eget arbete. Oberoende av tid och rum!

Artilleriet Studio

Framgångsrika inredningsbutiken Artilleriet i Göteborg har inrett en utställningslägenhet. Förutom det faktum att lägenheten i sig är supercool så måste jag säga att de lyckats skapa en fantastisk atmosfär. Tvärtemot vad jag trott från de bilder jag sett.
img_4317styling
img_4315styling
img_4312styling
Köket är målat i mörkt grått, nästan svart men resten av lägenheter är ljus med vitt men med många inslag av varma och starka färger på lampor, textilier, ljuslyktor och fåtöljer. Gammalt och nytt blandas och lägenheten får liv av en mängd växter, bland annat ett enormt (och då menar jag enormt) fikonträd i kruka. För den som är nyfiken gäller det att skynda på. När oktober är slut stänger utställningen och våningen återgår till att bli kontor.
img_4301styling
img_4300styling

Thank God it´s söndag

Ännu en vecka avverkad, ännu en helg. Av någon anledning så är det fullt upp. I fredags kväll var jag på konserthuset i Göteborg och lyssnade på cellisten Truls Mörk, igår stod jag hela dagen på loppis. Roligt och fyllt av udda möten (och en del fynd, för egen del). Det är med ett djupt andetag som jag välkomnar denna långsamma och regniga söndag.
img_4262styling
Naturligtvis finns det lite planer för dagen, bland annat en tur till Artilleriet Studio, lägenheten som butiken inrett för att ställa ut sina prylar i en verklig miljö. Jossan och jag ska kika in eftersom utställningen stänger inom kort. Dagen kommer sedan att avslutas med veckans yoga tillsammans med Karin i Åsa.
I veckan som kommer blir det äntligen ett Stockholmsbesök. Förutom att träffa vänner ska jag också prata affärer. Åtminstone potentiella sådana. Det ingår ju i min strategi att leta mindre projekt som ger mig stor frihet. Detta skulle kunna vara ett sådant. Dessutom blev det klart häromveckan att jag tog hem en affär för Region Halland, i en offentlig upphandling. Kontraktet startar nästa år och gäller i två. Upplägget är egentligen suveränt; regionen gör marknadsföringen och jag sitter snällt och väntar på uppdrag. Jag har ytterligare en mindre upphandling på gång men var det slutar återstår att se.

Lite av varje

Just nu håller jag på med en serie stilleben i värsta renässansstil. Började lite efter workshopen hos Signe Bay förra veckan. Sedan vaknade jag klockan fyra på söndagsmorgonen med massor av inspiration. Tack och lov öppnar livsmedelsbutikerna tidigt och jag gjorde en raid dit. När jag kom hem var det bara att vänta in ljuset. Jag tog massor av bilder. Verkligen MASSOR! Här är några exempel fast inte de bilder jag kommer att jobba vidare med. Se dem som ett litet smakprov på varthän det barkar.
img_4202styling
img_4180styling
img_4222styling
För övrigt är det full fokus på helgens kommande loppis som jag är med och arrangerar för Kungsbacka DFF – elitdamfotbollslaget. Det är skrämmande hur eftersatt satsningen på tjejfotbollen är. Inget är givet och alla pengar måste förtjänas eftersom tjejfotboll inte ”säljer”. Ni som känner mig vet att jag egentligen inte är det minsta intresserad av fotboll men jag är däremot intresserad av att alla ska ha lika förutsättningar och villkor i samhället.
På samma tema hade jag idag ett möte med Kerstin, en av Varbergs kommuns kommunikatörer, som jobbar med integrationsfrågor. Hon ville veta hur vi i Kungsbacka jobbat med integrationsfrågan. Jag är ju ingen expert men med erfarenheter som moderator vid de tre senaste av Kungsbacka kommuns informationsmöten så finns det ju en del att berätta. Senare, i bilen på vägen hem från jobbet i Varberg, lyssnade jag på Åsa Linderborg och Göran Rosenberg när de, med väldigt dystopisk syn, möttes i en diskussion om likheten mellan dagens samhällsklimat och det som rådde i Europå på 1930-talet. Nedslående men viktigt. Lyssna här. Samtidigt, händer saker som gör att man återfår hoppet, såsom att telefonsamtal med en vilt främmande person som lyckas landa i en känsla av samförstånd, enighet och hopp.