I dessa Covid-tider så betyder en förkylning att man stannar hemma. Det är, med andra ord, vad som väntar några dagar i början av arbetsveckan. De senaste veckorna, när jag haft utbildning med Yrkeshögskolan, har jag också suttit hemma, två dagar i veckan.
Annars glädjer jag mig åt ljuset, det som sakteliga återvänder.
Så känns det just nu. Jag har haft en fantastiskt rolig, första jobbvecka. Jobbet i Varberg har tagit en ny, spännande vändning då vi i veckan träffade servicekontoret (samarbete mellan Skatteverket, Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan) för att diskutera samlokalisering med mitt uppdrag, kommungemensam kundservice. Vi gick därifrån fyllda med energi och inspiration om hur vi skulle kunna ge privatpersoner, företag och organisationer i Varberg, riktigt bra service.
Timbanken rasslade också till i veckan. Fem nya kunder på väg in och jag har redan haft första mötet med Kiropraktik i Centrum, ett kungsbackaföretag som ska expandera.
Igår, när jag var i Varberg för jobb, träffade jag företaget Emges som jobbar med att anlägga dammar, pooler, trädgårdar med stort miljötänk. Detta är ett uppdrag för Connect (tack, Micha) och syftet är att förbereda dem för en språngbrädepanel. Det ska bli kul att följa dem och se hur det går. En disig morgon förbyttes i en strålande klar dag och på vägen från Tvååker till kontoret i Varberg stannade jag vid Björkäng för lite D-vitaminpåfyll. Kallt, frostigt och vackert.
Det blev några fredagsbuketter också. Denna från Marinette, Blomsterdekoratören, men det blev också några franska tulpaner från Valands i Kungsbacka.
Imorgon väntar annars en spännande utmaning då jag och Karin ska delta i Let that shit go. Vad det är? Ingen aning! Det får morgondagen utvisa.
Redan igår slängde jag ut det mesta av julen och efter att Karin och jag suttit och planerat, peppat och spånat kring olika aktiviteter för 2017 så tog jag en tur ut och köpte våriga blommor. Det blev en blandning av ranunkler, anemoner, tulpaner (fast jag hade bestämt att jag inte skulle köpa tulpaner ännu…), nejlikor och eukalyptus.
I år är det dags att göra verklighet av många planer. Jag ska pröva mig fram för att hitta de saker som är roliga, ger energi och frihet och som jag samtidigt kan livnära mig på. Under tiden behöver jag bygga upp lite mer kapital i mitt företag men också göra några väl valda, mindre, investeringar. Egentligen skulle jag vilja ha ett kontor kombinerat med en ateljé/studio, gärna tillsammans med Karin. Men, platsen för det är inte given och tills vidare har jag löfte om att låna en fotostudio ibland. Kontorsplatsen ska inom kort förflyttas från köksbordet till övervåningen där jag, bokstavligt, ska gräva fram mitt gamla skrivbord. Fördelen är att jag på så vis håller ned kostnaderna.
Fotograferandet kommer jag att fortsätta med. Dessutom har jag fått inspiration både till att måla och göra collage. Bilder, både mina egna och andras, kommer att få en ny, större och viktigare roll under 2017. Karin har dessutom lovat att lära mig grunderna i inramningens konst. Det ska bli riktigt roligt. Det får bli när hon och familjen kommer hem från Sri Lanka i februari.
Jag ska faktiskt också ägna lite tid åt min personliga utveckling, både fysiskt och mentalt. Det kan bli bra och välbehövligt. Tänker att jag dessutom måste peta in några resor. Kanske en tripp till Bukarest med Mariana, vill gärna åka till Paris och hoppas möta upp med Jane någonstans i Europa under året. Självklart blir det en resa till Carmen och Juan vid något tillfälle.
Jag är expert på att se möjligheter och att hitta nya idéer. Det finns nästan alltid något som ligger och kittlar min inspiration. När jag gick på art college i England, hade jag en lärare som berättade att han och hans fru hade en anteckningsbok där de tecknade ned alla sina idéer. Han sa också att de flesta idéerna stannade i boken men att den var en inspirationskälla att gå tillbaka till. Att ha idéer hör den kreativa människan till. Jag, som är en inbiten dagboksskrivare, antecknar i slutet av dagboken. En del blir av, annat inte. Mest för att jag inte har tid. Men, nu har jag tid och då gäller det att sålla bland alla tankar, sortera, fokusera och bestämma sig. Vad ska bli och vad ska inte bli. Vad är nu och vad är sen? Sen ogillar jag, förresten, skarpt! Därför tänker jag ägna årets sista veckor till att planera upp mina satsningar och prioriteringar för 2017. När jag väl bestämmer mig så blir det gjort. Så, dags att bestämma sig och det har jag till stor del gjort.
Jag är på väg att lägga planen för 2017. Sedan, apropå absolut ingenting, så kom jag gem från en mysig frukost med min vän Annika och inför ett möte med min vän Sara, och då såg jag den fina frosten. Här är en liten bildkavalkad!
Volvo. Jag rullar. Tidigt kom bärgaren och för andra gången i år drog han upp min lilla Volvo på flaket. Och, för andra gången i år, åkte jag bärgningsbil till verkstan.
Tack vare att jag inte fulservade senaste gången så hade jag tillgång till Volvo Assistance vilket var en liten tröst i sammanhanget. Att sedan återvända hem i en liten Clio, som känns som att man är ute och kör en plåtburk, var skönt. Första gången på över en vecka som jag är med bil. Lyx!
Förmiddagen ägnade jag åt att ytterligare fundera över mitt mål att leva oberoende av tid och rum och där börjar utkristallisera sig några intressanta vägar. Denna blogg, som jag startade för att den skulle få vara navet och motorn i att hitta framåt, gör verkligen sitt jobb.
Denna vecka har jag för övrigt bytt amaryllisen mot blodröda liljor som jag försökte fånga i det matta förmiddagsljuset. Sedan fortsatte jag med ett lite glas ur min ”props-samling”. Nästa vecka kommer Sara hit för att kolla på den och för att diskutera stillebenfotografering. Det ser jag fram emot.
Franz och jag försöker oss på lite julepyssel så här på söndagen. Franz är i och för sig mer intresserad av att sova eller fågelskåda. Till hans ära har vi satt upp en talgboll i åppelträdet så han har många olika arter att beskåda och prata med; talgoxe, blåmes, rödhake, skata samt en och annan trast.
Själv gör jag några tafatta försök. Planen är att det ska bli lussekatter och så tänkte jag variera mig och sätta en pepparkaksdeg enligt Hannus recept istället för det vanliga. Jag har kommit så långt att jag röjt köket. Tog fram de små pumporna för att slänga men de blev ett spontant och oväntat fint blickfång på diskbänken.
Inser just att jag saknar sirap i skafferiet. Det får bli en promenad i den fina vintersolen, ner till butikerna på Inlag.
Inköpen från Strömma förra helgen bidrar i alla fall med lite stämning: den vackra gråa krukan fyllde jag med små röda svenska äpplen och den lilla julrosen får stå kvar i sitt vaxade papper. Ikväll tänder vi också det andra ljuset i adventsstaken. Bara några veckor kvar till jul!
Hon heter Marinette och driver sin blomsterbutik i Varberg. Jag har varit där för att fotografera henne för ett uppdrag i jobbet. Hennes lilla butik är inredd med stor omsorg. Väggarna är mörkt blågröna och det gamla skåpet liksom de gamla borden är congnacsfärgade. Här blandas både kända och mindre vanliga snittblommor tillsammans med krukväxter, fjädrar, små ljuslyktor. Hela stylingen är Marinettes eget verk.
Butiken, som heter Blomsterdekoratören och ligger på Kyrkogatan 13, är väl värd ett besök. Just nu finns där förstås blommorna som hör julen till; amaryllis, hyacint, julros med flera, men också mycket annat spännande och fint.
I mitt projekt i Varberg stöter jag på rädslan för förändring. Jag har sett den på andra arbetsplatser tidigare men inte på den här nivån i en organisation. Inte en enda gång under snart ett år, som jag arbetat med projektet, har någon (utöver kommundirektören, mitt beställarombud och min chef) sagt: ”Detta är svårt och utmanande men låt oss se hur vi löser det”. Nej, inte en enda gång. Jag jobbar förstås på ändå eftersom jag vet att förändringen är nödvändig – NKI (nöjd kund index) sjunker som en gråsten.
Min egen förändringslusta är det däremot inget fel på. Efter att ha sett Sabina Grubbesons fantastiska hem i Varberg, har inspirationen satt fart. Jag är grymt nöjd med mitt sovrum och art deco-tapeten från Cole & Son så nu vill jag jobba vidare med någon annan del av huset. När jag var i Italien nyligen plockade jag upp några sköna färgkombinationer som jag skulle vilja utveckla här hemma. Kanske är det något jag kan påbörja under ledigheten runt jul? Inser att jag har ganska många semesterdagar kvar att ta ut och det blir skönt.
Idéer och inspiration hämtar jag för övrigt gärna från Pinterest. Det är min absolut bästa inspirationskälla.
Jag jobbar vidare på min plan att få leva oberoende av tid och rum. I fredags var jag därför i Halmstad på spännande The Photogallery för filmning och fotografering för det kommande uppdraget som konsult i Timbanken. Galleriet är fyllt av många fina kändisfoton men också andra fantastiska bilder. Mycket inspirerande.
På vägen hem stannade jag till vid en annan halländsk pärla, nämligen Mjellby Konstmuseum. Det är Halmstadgruppens hemvist men de visar även temautställningar. Just nu är det Göteborgskoloristerna.
Både fredagen och lördagens tur till Håkesgård gav inspiration. Så därför ägnades gårdagen åt att göra det fint och mysigt här hemma. Jag fastnade med kameran vid ett arrangemang av torkad hortensia men det blev planering av hyacinter (de kommer precis att hinna slå ut till första advent) och julros och så förstås en massa stearinljus.
Och så här mysigt har jag det vid köksbordet idag när jag jobbar hemifrån en stund på förmiddagen. Efter lunch på stan bär det iväg till KappAhl. Nej, jag är inte klar där än…
Idag har jag smygstartat julen. Bara en aning. Startade dagen med att hämta Sabina Grubbesons adventsljusstake, hemma hos Sabina. Oj, vilket fantastiskt vackert hem!!! En villa från tjugotalet, varsamt och smakfullt renoverad. Åh, så fint!!!
Efter prat och kaffe for jag till Håkesgård, en del av Trip2gargen, i Stamnared, utanför Veddige. Där firades första julhelgen och det var verkligen mysigt. Mitt uti ingenstans låg denna trädgårdspärla. Bland eldstäder, brinnande lyktor och vintergrönt var trädgården, och den halländska innergården, dekorerade med massor av fint.
Trots mildväder (5+) och lite gråmul så infann sig en viss adventskänlsa. Härligt. Tillbaka i Kungsbacka mötte jag upp med Karin som ställer ut ett verk på Omnibus, kommunens amatörsalong. Kul. Sedan, efter en snabbtitt in till Susann på Mary´s House styrde jag kosan rakt hem. Förkylningen är inte borta och jag är fortfarande trött. Men nöjd.
kajsakajsa 