Ännu en vecka avverkad, ännu en helg. Av någon anledning så är det fullt upp. I fredags kväll var jag på konserthuset i Göteborg och lyssnade på cellisten Truls Mörk, igår stod jag hela dagen på loppis. Roligt och fyllt av udda möten (och en del fynd, för egen del). Det är med ett djupt andetag som jag välkomnar denna långsamma och regniga söndag.
Naturligtvis finns det lite planer för dagen, bland annat en tur till Artilleriet Studio, lägenheten som butiken inrett för att ställa ut sina prylar i en verklig miljö. Jossan och jag ska kika in eftersom utställningen stänger inom kort. Dagen kommer sedan att avslutas med veckans yoga tillsammans med Karin i Åsa.
I veckan som kommer blir det äntligen ett Stockholmsbesök. Förutom att träffa vänner ska jag också prata affärer. Åtminstone potentiella sådana. Det ingår ju i min strategi att leta mindre projekt som ger mig stor frihet. Detta skulle kunna vara ett sådant. Dessutom blev det klart häromveckan att jag tog hem en affär för Region Halland, i en offentlig upphandling. Kontraktet startar nästa år och gäller i två. Upplägget är egentligen suveränt; regionen gör marknadsföringen och jag sitter snällt och väntar på uppdrag. Jag har ytterligare en mindre upphandling på gång men var det slutar återstår att se.
Kategori: Resor
I Signes studio
Igår spenderade jag alltså hela dagen i Signe Bays studio, norr om Köpenhamn. Signe, tillsammans med PerOlav Sølvberg, höll i en foto- och stylingworkshop för ett tiotal kreativa personer. Jag kommer att skriva mer om tankar och insikter från dagen men vill genast dela lite bilder från studion.
Det var verkligen svinkallt när jag promenerade från S-toget och det var härligt att komma in i studions värme. En frukost med kaffe, surdegsbröd, ost, marmelad och frukt stod framdukad och överallt stod roliga, och en hel del udda, props i väntan på oss.
Nu står förstås en egen studio högst upp på min väntelista. Och, jag fortsätter tänka att allt är möjligt. Det gäller att fokusera på de positiva energierna och att se möjligheterna på både kort och lite längre sikt. Något som jag också lärde mig denna dag är att vara hårdare mot energitjuvarna och bli bättre på att säga nej till desamma. Det gjorde jag häromdagen, rejält, och med handen på hjärtat så är det en stor lättnad.
Så, mer tankar och bilder från denna fantastiska dag i Köpenhamn kommer inom kort.
Kreativitet och djupa andetag
Äntligen ligger en lång och helt ledig söndag framför mig. Det har varit bråda veckor med många aktiviteter, både på dagar och kvällar. På jobbet håller jag på att runda av ett år på KappAhl parallellt med att jag försöker bädda för lite uppdrag och fakturering även i oktober, november och december. Planerar flera småjobb. Kreativiteten kliar i fingrarna.
Ett litet jobb jag gjorde i veckan var att fotografera Karin. Vi tog oss ned till havet i det varma kvällsljuset. Här är en av alla bilder på min vackra vän Karin.
Läs mer om Karin på Korulife.se
Tillbaka till kreativiteten. Den kan ibland bli överväldigande, som ett stort berg av inspiration och saker jag vill göra. Samma berg kan samtidigt bli oöverstigligt, frustrationen växer och inget blir gjort. Det är här som de djupa andetagen, kalla det mindfulness om du vill, kommer in: ta det lugnt, en sak i taget, allt kommer att hinnas.
Jag får stort utlopp för min kreativitet här hemma. Häromdagen röjde jag upp i vitrinskåpet och här är resultatet:
Ett annat sätt att få ut den kreativa energin är att gå lös på blommorna. Än så länge kan jag stå i trädgården vilket är en fördel eftersom det fortfarande finns en del växter här att komplettera med. Helgens bukett är en blandning av nytt och gammalt och innehåller hortensia, chyrsantemum, lite gräs och eucalyptus. Ljuset föll vackert när jag tog bilden.
Som vanligt kommer blommorna från Valands blommor och interiör, här i Kungsbacka. Gubbarna (barnen) till höger kommer från Lisa Hammar Posse och heter egentligen Rakudolls. Det vita huvudet fick följa med mig hem från Strömma Farmlodge i söndags.
Ibland triggas kreativiteten av så lite; en färg, ett ljus eller en form. Det svarta fatet från Mio har en sådan effekt; jag vill bara lägga upp saker på det! Päron och fikon i motljus.
Förutom flera roliga smågig framöver så har jag också några resor på gång. Om en och en halv vecka åker jag till Köpenhamn för ännu en styling- och fotoworkshop med stylisten och fotografen Signe Bay (@signebay) och Per Olav Sølvberg (@perolavsolvberg). Per Olav är stylist, fotograf och bloggare på tidningen Residence. En månad efter det bär det av till Padova och Venedig för att träffa Giovanna Venturato, en rolig italienska jag lärde känna på fotoworkshopen i Rom i juni.
Hemma igen i min egen röra
Nu är det klart med sommarens alla små resor. Rom, London, Dénia och senast Nice. Överallt har det varit varmt och solen har strålat. Jag har delat upplevelser med både nya och gamla vänner. Kanske gör jag en höstresa till Venedig för att hälsa på Giovanna som jag lärde känna på A Roman Summer Feast-retreaten i juni. I november kommer dimman in över lagunen men det är fortfarande ljummet i luften. Vi får se. Nu är det skönt att vara hemma i min egen röra. Blombuketten har vissnat, loppisfynden är inte undanstoppade,
resväskan är inte helt uppackad. Jag har några dagar på mig att komma i ordning, innan arbete väntar. Ute har en tidig höstvind tagit sitt grepp om skogen. Bra dagar att vara inomhus, med andra ord.
Men först, några ögonblicksbilder från mina soliga dagar i Nice tillsammans med min andra härliga vän Karin Rosell. Karin hade hyrt en lägenhet, bara ett stenkast från stranden men ändå mitt i stan.
Vi bestämde oss för att verkligen njuta dessa sista dagar och spenderade därför två av dem på Castel Plage, en privatstrand där man betalar inträde. Då får man en skön solsäng, parasoll och utmärkt uppassning. Så, mellan bad, skratt och sol drack vi iskallt rosévin, åt Salade Nicoise och förstås mängder med vatten. En kväll snurrade vi runt i Gamla Stan för att hitta den rekommenderade pop-up restaurangen Isak x Café Marché. Isak är svensk och vän till en gemensam före detta kollega. Vi åt anka och drack svalt rött vin.
Men, som ordspråket säger; borta bra men hemma bäst. I alla fall för det mesta.
Lördag på Marylebone High Street
Den här fantastiskt goda salladen åt jag på en trevlig liten restaurang vid namn Coco Momo i lördags då jag tog mig en ”stroll down Marylebone High Street”. Denna gata, som leder ungefär uppifrån Madame Tussauds och nästan ända ner till St Christphers Place invid Oxford Street, har blomstrat upp de senaste åren och här finns många bra butiker och restauranger. Högst upp ligger The Conran Shop Marylebone, alltid värd ett besök, och en bit längre ner åt gatan åt jag alltså denna sallad.
Detta behöver du till själva salladen:
- vattenmelon
- söta tomater
- några hyvlade gurkskivor
- buffalomozzarella
- vattenkrasse men det brukar vara svårt att hitta här hemma så ta ärtskott. Smaken är snarlik. Vanlig krasse passar inte, tycker jag.
Till peston (man kan förstås köpa färdig men det är urenkelt att göra själv. Detta räcker till mer än salladen och kan med fördel hällas över nykokt pasta. Håller i kylen i någon vecka):
- en kruka basilika
- parmesan ost att riva
- pinjenötter
- olivolja
Tillagning:
Grunda salladen med vattenmelon. Fyll på med tomater, gurka och riv buffalomozzarellan i grova bitar. Riv basilikabladen grovt i en smal skål (jag brukar ta en mugg), riv parmesan och tillsätt tillsammans med pinjenötter. Jag brukar ta ungefär 30-40 gr till en kruka basilika. Häll på lite olivolja och mixa med stavmixer. Mängden parmesan och olja avgör hur fast peston blir. Ringla peston över salladen och toppa med ärtskotten. Jag tror att en krispig och sval chablis skulle kunna passa fint (fast jag är ingen vinkännare).
Carmen & Juan
Jag lärde känna Juan när han började arbeta på samma reklambyrå som jag, i Madrid, på åttiotalet. Strax efter lärde jag känna hans fru Carmen. Vi blev mycket nära vänner och umgicks i vått och torrt. När jag sedan lämnade Madrid 1990, höll vi kontakten via brev och något enstaka telefonsamtal, åtminstone under de första åren. Tack vare Facebook fick vi så kontakt igen, cirka tjugo år senare. Att återses var som att placeras i en tidsmaskin. ALLT kändes som förr, enda skillnaden var att ingen av oss längre kunde läsa menyn när vi gick ut, utan glasögon!
Mycket har hänt för mina vänner under alla dessa år, inte minst på grund av Spaniens ekonomi som i början av nittiotalet blomstrade för att på senare år ha gått kräftgång. För många finns det inga pengar och korruptionen florerar. Det finns heller inte jobb. Det är ett liv bestående av en dag i taget. Man måste vara en överlevare, vare sig man vill eller ej och det är ett ständigt letande efter jobb och uppdrag. Självklart utnyttjas situationen och de löner som erbjuds är skrattretande. Om de ens erbjuds.
Inför det nyligen genomförda valet har de båda kämpat i partiet Podemos (=vi kan) men än en gång vann Partido Popular med Rajoy i fronten. Fortsatt ekonomisk kräftgång.
Juan arbetar huvudsakligen som skribent och föreläsare idag och Carmen har nyligen gett ut sin första bok; ett årslångt arbete med att kartlägga berättelsen om José Florido och hans dockfabrik i Madrid under förra seklet. Carmen, som har jobbat både som tillskärare, inredare och grafisk designer, ägnar sig också åt att reproducera gamla tapeter och tyger för dockskåp s k miniatyrer. Titta gärna in på hennes sida Les Chinoiseries. Hon säljer över hela världen och har till och med kunder här i Kungsbacka!
Carmen och Juan bor i ett litet paradis. Vintrarna är milda, maten är god, fräsch och billig. Under sommarhalvåret fylls poolen precis utanför ”mitt” sovrumsfönster och luftkonditioneringen drar igång därinne.
Huset de bor i ligger på den norra sluttningen av berget El Montgó. Bergets kraft påverkar vädret och under sommareftermiddagarna blåser det ofta upp i en svalkande vind. Uppe på bergstoppen spelar vädergudarna ständigt upp nya dramor och får det att ruska i palmtopparna. Mot kvällningen lugnar det ned sig igen och allt är frid i trädgården.
Lata dagar
Jag är hos Carmen och Juan i Dénia. Det är varmt och soligt. Känslan av att barfota släntra ut till poolen för att vakna till på morgonen är den av total avslappning och kravlöshet. Eftersom jag varit här många gånger under de senaste fem åren så känner jag mig hemma och utan måsten. Igår innehöll dagen ett besök på marknaden för inköp av frukt och grönsaker. Här blir jag avundsjuk på allt som finns; fräscht och solmoget på plats. Resten av gårdagen bestod av pooldopp, solning, lunch och en rejäl siesta på tre timmar! Dagen rundades av långt fram på småtimmarna med plockmat, prat o iskallt vin. Livet behöver inte vara svårare.
kajsakajsa 