Just nu håller jag på med en serie stilleben i värsta renässansstil. Började lite efter workshopen hos Signe Bay förra veckan. Sedan vaknade jag klockan fyra på söndagsmorgonen med massor av inspiration. Tack och lov öppnar livsmedelsbutikerna tidigt och jag gjorde en raid dit. När jag kom hem var det bara att vänta in ljuset. Jag tog massor av bilder. Verkligen MASSOR! Här är några exempel fast inte de bilder jag kommer att jobba vidare med. Se dem som ett litet smakprov på varthän det barkar.
För övrigt är det full fokus på helgens kommande loppis som jag är med och arrangerar för Kungsbacka DFF – elitdamfotbollslaget. Det är skrämmande hur eftersatt satsningen på tjejfotbollen är. Inget är givet och alla pengar måste förtjänas eftersom tjejfotboll inte ”säljer”. Ni som känner mig vet att jag egentligen inte är det minsta intresserad av fotboll men jag är däremot intresserad av att alla ska ha lika förutsättningar och villkor i samhället.
På samma tema hade jag idag ett möte med Kerstin, en av Varbergs kommuns kommunikatörer, som jobbar med integrationsfrågor. Hon ville veta hur vi i Kungsbacka jobbat med integrationsfrågan. Jag är ju ingen expert men med erfarenheter som moderator vid de tre senaste av Kungsbacka kommuns informationsmöten så finns det ju en del att berätta. Senare, i bilen på vägen hem från jobbet i Varberg, lyssnade jag på Åsa Linderborg och Göran Rosenberg när de, med väldigt dystopisk syn, möttes i en diskussion om likheten mellan dagens samhällsklimat och det som rådde i Europå på 1930-talet. Nedslående men viktigt. Lyssna här. Samtidigt, händer saker som gör att man återfår hoppet, såsom att telefonsamtal med en vilt främmande person som lyckas landa i en känsla av samförstånd, enighet och hopp.
Kategori: Foto
I Signes studio
Igår spenderade jag alltså hela dagen i Signe Bays studio, norr om Köpenhamn. Signe, tillsammans med PerOlav Sølvberg, höll i en foto- och stylingworkshop för ett tiotal kreativa personer. Jag kommer att skriva mer om tankar och insikter från dagen men vill genast dela lite bilder från studion.
Det var verkligen svinkallt när jag promenerade från S-toget och det var härligt att komma in i studions värme. En frukost med kaffe, surdegsbröd, ost, marmelad och frukt stod framdukad och överallt stod roliga, och en hel del udda, props i väntan på oss.
Nu står förstås en egen studio högst upp på min väntelista. Och, jag fortsätter tänka att allt är möjligt. Det gäller att fokusera på de positiva energierna och att se möjligheterna på både kort och lite längre sikt. Något som jag också lärde mig denna dag är att vara hårdare mot energitjuvarna och bli bättre på att säga nej till desamma. Det gjorde jag häromdagen, rejält, och med handen på hjärtat så är det en stor lättnad.
Så, mer tankar och bilder från denna fantastiska dag i Köpenhamn kommer inom kort.
Suggestivt förfall och nyskapande
Igår, efter att ha ätit frukost vid utsiktsplatsen på Hunneberg med mamma, pappa och bror, stannade jag till i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Det var på Karins rekommendation. Fjärilshuset, som inte längre har några fjärilar eller växter, är omgjort till utställningslokal. Utställningen Karin rekommenderade heter Flora Submersum och visar bilder av fotografen Lena Granefelt.
Bilderna skildrar död och förfall, ja till och med krig, men också förutsättningarna för nytt liv. Den som vill se utställningen, och jag rekommenderar den varmt, måste skynda sig eftersom den stänger den 5 oktober. Jag måste även säga att Lenas bilder förstärks av det ödelagda växthuset där de hänger i en påtaglig stillhet.
Efter Trädgårdsföreningen for jag vidare till en annan utställning, den hemma hos min vän Annika Holmstén i Kållered. Annika är silversmed och vi har lärt känna varandra på livets finurliga väg. I anslutning till smedjan har Annika ett litet showroom där hon i helgen visar sina smycken. Ringar, halsband, armband och örhängen, det mesta i enkel och ren design, flera med en liten nästan omärkbar twist. Det hela blev faktiskt lite roligt eftersom jag hade på mig (och med mig) mina nyligen inköpta ringar av återvunnet läder, så parallellt med att Annika gjorde affärer med sina fina smycken, sålde jag läderringar på löpande band!
Det blev verkligen en heldag igår. Den avslutades lika mysigt som den startat i Trollhättan, med middag tillsammans med Monica och ännu en finurligt, nyvunnen vän, Jonna. Vi trivdes i ett par timmar över tapas på en krog i Göteborg som jag tyvärr inte ska rekommendera; maten var ok, men inte mer. Tack och lov då för trevligt sällskap och jag tror att vi alla tre, trots allt, var ganska nöjda när vi rullade hemåt till Kungsbacka i den tidiga men mörka höstkvällen.
Kreativitet och djupa andetag
Äntligen ligger en lång och helt ledig söndag framför mig. Det har varit bråda veckor med många aktiviteter, både på dagar och kvällar. På jobbet håller jag på att runda av ett år på KappAhl parallellt med att jag försöker bädda för lite uppdrag och fakturering även i oktober, november och december. Planerar flera småjobb. Kreativiteten kliar i fingrarna.
Ett litet jobb jag gjorde i veckan var att fotografera Karin. Vi tog oss ned till havet i det varma kvällsljuset. Här är en av alla bilder på min vackra vän Karin.
Läs mer om Karin på Korulife.se
Tillbaka till kreativiteten. Den kan ibland bli överväldigande, som ett stort berg av inspiration och saker jag vill göra. Samma berg kan samtidigt bli oöverstigligt, frustrationen växer och inget blir gjort. Det är här som de djupa andetagen, kalla det mindfulness om du vill, kommer in: ta det lugnt, en sak i taget, allt kommer att hinnas.
Jag får stort utlopp för min kreativitet här hemma. Häromdagen röjde jag upp i vitrinskåpet och här är resultatet:
Ett annat sätt att få ut den kreativa energin är att gå lös på blommorna. Än så länge kan jag stå i trädgården vilket är en fördel eftersom det fortfarande finns en del växter här att komplettera med. Helgens bukett är en blandning av nytt och gammalt och innehåller hortensia, chyrsantemum, lite gräs och eucalyptus. Ljuset föll vackert när jag tog bilden.
Som vanligt kommer blommorna från Valands blommor och interiör, här i Kungsbacka. Gubbarna (barnen) till höger kommer från Lisa Hammar Posse och heter egentligen Rakudolls. Det vita huvudet fick följa med mig hem från Strömma Farmlodge i söndags.
Ibland triggas kreativiteten av så lite; en färg, ett ljus eller en form. Det svarta fatet från Mio har en sådan effekt; jag vill bara lägga upp saker på det! Päron och fikon i motljus.
Förutom flera roliga smågig framöver så har jag också några resor på gång. Om en och en halv vecka åker jag till Köpenhamn för ännu en styling- och fotoworkshop med stylisten och fotografen Signe Bay (@signebay) och Per Olav Sølvberg (@perolavsolvberg). Per Olav är stylist, fotograf och bloggare på tidningen Residence. En månad efter det bär det av till Padova och Venedig för att träffa Giovanna Venturato, en rolig italienska jag lärde känna på fotoworkshopen i Rom i juni.
Färgstudie
I söndags när jag åkte hem från Strömma stannade jag till i Varberg, på Träslövs trädgård. Det är en fin handelsträdgård, en oas, mitt i ett villaområde. Jag fastnade för ett arrangemang av torkade växter, företrädesvis hortensior. Den dekadenta färgen, det falnande, bleknande ljuset medförde denna studie i delikata höstfärger.
Inspiration och blomstertröst
Igår kväll träffades Karin Björnsdotter, Pernilla Askebrand och jag här hemma hos mig. Vi är alla i någon form av professionell utveckling och i våras beslöt vi att coacha varandra framåt. Pernilla, som driver Pauza, ett företag där hon kombinerar coaching i positiv psykologi med massage, är förstås proffest bland oss. Men, Karin och jag hänger på. Tack vare det coachande förhållningssättet är det enkelt att vara uppriktig när man ger feedback. Det är ju också då man fortsätter reflektera. Jag blev iallafall mycket inspirerad och vaknade därför tidigt. Jag hade tänkt mig en fotosession i mer skandinavisk stil men, det gick åt fanders. Ute vräkte regnet ned och inne var det alldeles för mörkt för att få till det naturliga ljus jag söker.
Istället tröstade jag mig med blommorna jag handlade på Valands blommor och interiör, igår. De har alltid blommor som passar min smak. Igår fick det bli en blandning av grönt och lila, närmare bestämt: kärleksört, clematis, allium och något som jag kallade vildmorot vilket det inte är (men jag har glömt namnet). Den här gången kompletterade jag med blommande oregano som jag har i trädgården.
Bundna buketter är superfina och passar bra när man ska ge bort, tycker jag. Till mig själv köper jag alltid blommorna obundna för jag tycker om det vilda, lite röriga resultat det blir när jag får härja fritt. När jag kommer hem bestämmer jag vilken vas jag ska använda och snittar blommorna därefter, inte nödvändigtvis alla i samma höjd. Ibland kan det vara fint att låta någon blomma sticka upp såsom clematisen gör i denna bukett. Sedan sätter jag ner blommorna utifrån vad jag tycker passar och vilken effekt jag vill uppnå. En del blommor står sig längre än andra och efterhand som något vissnar så tar jag bort och fyller på med nytt. Då kan ett arrangemang hålla länge. Jag drygar ofta ut de lite dyrare blommorna med sådant jag hittar i trädgården eller i naturen. Ett annat sätt att dryga ut är att blanda de fina snittblommorna från blomsteraffären med billigare blombuntar som man kan köpa på ICA. Dock är det viktigt att kolla dessa buntar ordentligt så att blommorna är fräscha.
Nu börjar butikerna att fyllas av sensommarens och höstens blommor och färger. Mycket gult och orange. Blommor som är på ingång nu och som är roliga att laborera med är stora chrysanthemum och dekorativa dahlior. Ibland är de så stora och dominerande att det räcker med en enda som sedan får omge sig med lite mer blygsamma vänner.
På´t igen!
Idag bjöd Helen Soovik in mig till Kanon designbyrå för att tillsammans bygga och fota lite stilleben. Jag är långt ifrån den enda samlaren i vänkretsen; Helen plockade fram gamla flaskor, glas, silversaker, sirliga bestick, små skålar, fat… you name it! Så, när regnet började smattra mot rutan gick vi loss på alla grejer. Bäst av allt var kanske ändå när Helen skrek: Åh, vad jag älskar att hålla på så här! 
Imorgon bär det av på resa igen. Denna gång till Nice och Karin Rosell, denna sköna böna! Ser fram emot några dagar med varmt väder och mycket sol. Även denna gång blir det en kortis.
För övrigt fick jag återkoppling från förlaget angående mitt manus. Ingen lycka denna gång. Det gör inget. Jag kör vidare, vinklar kanske idén lite och fortsätter. På´t igen, som de säger!
Med Rembrandt i tankarna
Min vän Karin pratar mycket om flow. Flow är det där tillståndet då tid och rum upphör och man är helt uppslukad av det man gör. Många konstnärliga människor upplever flow trots att det egentligen inte har med konstnärlighet att göra. Läs gärna mer om flow på Karins blogg korulife. Alla kan gå in i flow, det är bara att beroende på i vilket sammanhang så kallar vi det olika saker men jag tror att gemensamt är att endorfinerna kickar in och får oss att må bra.
Igår var det alltså min tur att gå in i ett fotoflow. Jag bygger en ministudio i vardagsrummet, vid sidan av dörren ut till trädgården. Där blir det ett fantastiskt ljus från sidan. Jag är fascinerad av hur ljus och mörker spelar ihop och skapar djup och rumslighet. En som var en mästare på mörker och ljus var Rembrandt och i det sammanhanget brukar man tala om begreppet chiaroscuro eller clairobscur som betyder just ljusmörker. Nu ger jag mig självklart inte ut för att vara Rembrandt men inspirationen hämtar jag där och hos de andra stora mästarna från denna tid, när jag fotograferar mina stilleben.
Jag skulle gärna fotografera människor i samma ljus men då måste jag hitta en annan plats, en sk location, för att personen i fråga inte ska behöva krypa upp på min byrå! Kanske att tjejerna låter mig experimentera med dem någon dag. Om vi hittar en bra plats. Jag ser nutida renässansporträtt framför mig! Eller, lite i stil med de holländska mästarna. Ett bra exempel på vad jag menar är målningen Flicka med pärlörhänge. Vi får se om jag kommer dit.
kajsakajsa 