Många av oss som är födda under tidigt sextiotal minns nog Sune Mangs slagdänga ”Det ordnar sig alltid, om man tar det som det kommer”. Hemma hos oss stod den inte högt i kurs och den bedömningen omfattade nog både Mangs och dängan. Men, det ligger något  väldigt sant i denna textrad. Och, jag brukar faktiskt säga till mina tjejer: det löser sig. Det gör det alltid. På ett bra eller mindre bra sätt, men det löser sig. Och, så tänker jag på min kära vän Margit som var min första kollega på informationsavdelningen på Telia (när detta begav sig fortfarande Televerket) i Göteborg. Hon var då lite av min arbetsledare. Flera år senare då jag var informationschef var hon min medarbetare. Knasigt. Ännu knasigare var att informationsavdelningen skulle centraliseras till Globen i Stockholm med uppsägningar som konsekvens. Margit var en av de jag måste säga upp. Ingen kul historia men däremot en övning i att kliva ur det personliga och kliva in i arbetsgivarrollen till 200%. Det måste man, annars går det inte. Nåja, det löste sig till sist och Margit fick en bra och utvecklande roll på företagets Digitala kanaler. Men, innan dess, när hon fortfarande var nere i kriskurvan och sakta försökte ta sig upp, sa hon några kloka ord som jag burit med mig sedan dess. Hon sa: vad är det värsta som kan hända? Dör man? Nä!

Här är hon, flera år senare, på en utställning på moo:t i Kungsbacka.

Det ordnar sig alltid, om man tar det som det kommer. Det finns förtröstan i att ge saker tid. Och, tidigare i veckan hade jag en sömnlös natt kring kommande uppdrag. Idag blev jag uppringd och erbjuden ett riktigt bra uppdrag, under några månader i höst, som jag kan komplettera mitt projektlederi i Varberg med. Det är inte helt spikat men det kommer det att bli innan veckan är slut. Det ordnar sig alltid.