Nyårsafton kom och gick utan att jag fått tid till några djupare reflektioner. Det är ju logiskt att både tänka bakåt och framåt vid dessa tillfällen. Men, det har fått vänta till idag. Gårdagen startade fantastiskt bra med superinspiration tillsammans med Karin. Att dagen sedan inte slutade lika harmoniskt får jag leva med. Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Att tänka tillbaka på 2016 är det många som redan har gjort. Det första som dyker upp i skallen är hur världsläget gick från osäkert till ännu mer osäkert. Terror, krig och Trump är väl den korta summeringen. För egen del var det dock ett ganska gott år. Jag kom igång med bloggen i slutet av april. Syftet med den, att vara navet i min resa och utveckling till att bli oberoende av tid och rum, har uppfyllts med råge. Framförallt är det mina bilder som fått sig ett litet välbehövligt uppsving och hade det inte varit för bloggen så hade det inte hänt. Bloggen fick mig nämligen att nappa på foto- och stylingresan till Rom, A Roman Summer Feast, med Sif Orellana och Signe Bay, två härliga, entusiastiska danskor. De öppnade en helt ny värld för mig. Tack, Sif och Signe!

Strax därpå var det tid för nästa resa, denna gång till Carmen och Juan i Dénia. Jag hade några härliga dagar vid poolen och vi gjorde lagom många utflykter, bland annat den till den urmysiga byn Jesús Pobre.

Jobbet i Varberg, som projektledare för kommungemensam kundservice, startade också 2016 (februari) och en bra grej med det, och kombinationen konsult på KappAhl, var att jag kunde ta en lång ledighet, totalt sex veckor. Eftersom sommaren här på västkusten svek en del, passade det bra med många resor. För, bara några veckor efter resan till Spanien bar det av till min allra käraste vän Jane i London. Hennes son, min gudson, Matthew, fyllde 21 och det var dags att fira. Det blev ett riktigt garden och pool party och England bjöd på förra sommarens varmaste dagar.
I början av augusti var det dags för nästa trip, den till Nice, bara kort efter det gräsliga terrorattentatet. Nice var synligt märkt av händelsen och poliser och vakter patrullerade hela Promenade des Anglais. Här besökte jag en annan underbar vän, Karin (R, inte B). Augustihettan tog oss till stranden på dagarna där vi skrattade oss igenom sol, bad, god mat och vitt vin. Karin påstår att hon nästan svalde Medelhavet när vi skrattade och jag är benägen att hålla med! På kvällarna satt vi på balkongen i Karins mysiga, hyrda lägenhet, bara ett stenkast från Hotel Negresco och havet.

Hösten bjöd sedan på mycket jobb; Varbergs kommun, Kungsbacka kommun, KappAhl, Kungsbacka DFF och allt möjligt annat. Susann, som driver inredningsbutiken Mary’s House, och jag blev goda vänner och började slipa på gemensamma planer. Dessa kommer att se dagens ljus i början av detta år. På mina lediga stunder har vi hängt över kaffekoppen i butikens lilla pentry och spånat och planerat. Kreativt och kul. Balansen i alla aktiviteter kom Karin (B, inte R) och hennes yoga att stå för. En och en halv timme, varje söndag. Ett finurligt sätt att byta rastlösheten mot harmoni och inre lugn.
Bloggen fortsatte att stå mig bi och när Signe Bay och Per Olav Sølvberg bjöd in till en heldagsworkshop i Signes studio i Köpenhamn var beslutet enkelt. Nya kunskaper, nya vänner och massor av inspiration.

Jag tog vägen om Malmö, kvällen innan för att hinna med en middag med Karin (R, inte B) och när jag satt i bilen gjorde jag något som jag är stolt över; jag sade upp vänskapen med en person som bokstavligen ätit min energi under de senaste sex månaderna. Det hör inte till vanligheterna men i det här fallet var beslutet helt rätt och, faktiskt, enkelt.
Ytterligare en resa hann jag med under 2016, den till Giovanna i Codiverno, en liten by strax utanför Padova och endast en kort bit från Venedig. Vi lärde känna varandra i Rom i juni. Giovanna är bara 32 år men vi hade mycket gemensamt, inte bara fotointresset. Så, i början av november skrattade vi oss igenom några disiga, dimmiga dagar. Vad vi gjorde? Fotade, fikade, shoppade kläder, åt och skrattade.

Men, ändå, bäst av allt är att mina goa tjejer har det bra. Tim har blivit sambo i Göteborg. Det är verkligen tomt här hemma utan henne och jag längtar varje dag. Det är OK för jag vet att hon gör bra grejer och tar hand om sig, tillsammans med härligaste killen Iris. Jossan kämpar också på. Hon sade upp sig från hemtjänsten i slutet av våren och i höstas fick hon sitt efterlängtade jobb på Espresso House. Under tiden har hon pluggat entreprenörskap. Bland annat. Inom halvåret kommer även hon att vara utflugen.

Mina bästa ungar!
Utöver jobb, resor och vänner så har jag själv haft ett bra år. Jag har coolat ner kring en del frågor, mår bra och tar hand om mig. Jag har äntligen släppt taget om saker som har tyngt mig. En av dessa blev jag äntligen varse precis på självaste nyårsafton. Vilken lättnad. Mamma och pappa mår bra även om de kämpar på med sina respektive krämpor och jag inbillar mig att även min bror mår bra. Tyvärr träffar jag dem inte så ofta som jag borde men gör mitt bästa för att klämma in det i vardagen.
Jag hade tänkt att skriva detta inlägg med både en blick bakåt och en blick framåt men, jag tror att framåtblicken får vänta till nästa tillfälle.