Jag har just kommit hem från ett moderatorgig. Två fantastiskt intressanta dagar på Västsvenska EU-konferensen på Tylösand. Det har handlat om utmaningar och kriser men också om hopp. Det har handlat om hur vårdslös vår retorik stundtals blir. Vi talar om kris i EU men, kriserna i Europa och världen hade funnits även utan EU. Det är inte EU som är problemet. EU är en del av lösningen, åtminstone om man ser det som en plattform för dialog och samarbete. Att moderera i frågor där man inte är sakkunnig är en utmaning – man måste vara på tå, hela tiden. Snappa upp ord, meningar och meningsskiljaktigheter. Det är en förutsättning för att kunna ställa relevanta frågor och leda samtal som inspirerar en intresserad publik. Men, tillbaka till att jag kallar det ett gig. Det var egentligen bara för ett par veckor sedan som jag fick för mig att kalla det ett gig. Och, kanske var det inte så slumpmässigt som jag tror utan bara en subtil uppsnappning av någon annans ord.

För döm om min förvåning när jag under denna vecka, som vanligt lyssnade på P1 när det kommer ett inslag om gigekonomi, något som börjar bli ett begrepp, inte minst i USA. Gigekonomi är en utveckling av delningsekonomin (t ex Über) och handlar om att man livnär sig på enstaka, inte nödvändigtvis sammankopplade, gig. De behöver inte vara enstaka som i få utan det handlar snarare om att de inte är sammanhängande över tid. I denna artikel från The Guardian kan man läsa mer om gigekonomi. Det är dit jag ska, till gigekonomin, i min strävan att jobba mindre över lång tid och mer över kortare tid.

Jag måste ändå avsluta med den spektakulära utsikten från mitt rum på Tylösand. Hela väggen var ett stort fönster ut mot havet och i mitten en skjutdörr med en glasskiva som skapade en modern fransk balkong. Jag sov hela natten intill havet med brusande vågor som sällskap.