Faster Hilla var min pappas faster, född någon gång innan förra sekelskiftet. Jag minns henne tydligt även om det är många år sedan hon lämnade jordelivet: enveten och med en lång fläta upprullad till en knut i nacken. Hon kom till oss vid olika högtider och när hon inte var närvarande skickade hon små presenter. Utan att veta tror jag (och hoppas jag) att hon levde det liv hon ville leva – inte bara det som blev. Jag har många ägodelar som varit hennes. Bland annat glasögonen, som jag tror är avsedda för teatern, men också möbler hon ritat, böcker, foton och en massa annat. Inte minst finns foton på henne, hennes syster Olla (de hette förstås Hildur och Olga) samt brodern Ehrenfrid, min farfar. Utöver detta har jag massor av minnen från min farmor Elvira. Allt tack vare min pappa.
Det finns också många saker här som kommer från mitt barndomshem; både mamma Signe och pappa Jörgen har en fin känsla för vackra ting, en känsla som präglar mig starkt.