Sommaren är här med varierande engagemang. Från superheta dagar till dagar då det ska regna men solen kommer i alla fall. För mig är det ännu en sommar i mitt liv, olik alla andra. Pappa är dålig och på sjukhuset. Hopp och misströstan avlöser varandra. Min bror drar ett tungt lass men jag försöker åka till Trollhättan varannan dag och vid behov. Det är tungt. Att vara där på sjukhuset med sin snart 90-åriga pappa väcker onekligen tankar. Minnen också.

Jag har inte haft lust att skriva, inte vetat vad jag ska skriva om som inte är för trivialt. Det mesta och bästa jag har gjort förutom att vara med familjen är att bada.

Havet har en tröstande och lugnande effekt. Jag har också suttit i min trädgård, utan att göra någonting. Bara tittat på fåglar och fjärilar, lyssnat på den soldrivna fontänens ljud, sett blommorna vaja i sommarvinden. Ändå hade jag tänkt att hinna, göra så mycket. Det blir det inte nu. Energin saknas. Jag får vänta till den kommer tillbaka.