Ja, tro det eller ej, jag har sovit varje natt, lugnt och gott, ända sedan i söndags. Vilken skillnad det gör att få sova sig o-trött. November är en månad med många olika projekt som ska genomföras. Närmast ligger helgens utställning tillsammans med Karin. Det blir väl närmast en pop up; vi hänger fredag-söndag på Lottastugan i Varberg. Som vanligt tvivlar vi och småstressar men jag vet, vi har varit där förr, och, erfarenheten är att det faktiskt blir riktigt bra. När det väl händer.

Ute har hösten verkligen kommit. Frosten biter i den växtlighet som kämpar kvar, en stund till. Det är både vackert och stämningsfullt. Här inne tänder jag ljus. I mängder. På morgonen när jag vaknar, på kvällen när jag kommer hem.


Parallellt håller jag på med alla förberedelser till A Scandinavian Christmas Tale, tillsammas med Sif Orellana. Det börjar falla på plats men jag har känt mig otroligt stressad, främst, inser jag nu, på grund av tidsbrist. Och, just nu har jag ett litet glapp med extra tid. I Varberg har jag gått ned till 50% och jag är i väntan på att det ska bli klart med ett uppdrag i Kungsbacka, på kommunens näringslivskontor. Ytterligare 50% i åtminstone ett halvår. Denna gång blir det som konsult. Timingen är egentligen helt perfekt, liksom det faktum att avtalet med Kungsbacka inte blev klart till den 1 november. Den värsta konsekvensen är att december blir en månad att återigen gnaga på sparpengarna men, det är väl det som de är till för?

Idag jobbar jag hemma. Ska försöka bli klar med allt för retreaten, skriva några reportage för intranätet i Varberg samt göra en del inköp inför helgens utställning. Ja, vad säger ni? Det kanske ordnar sig?